Kvart-i-två

(Kapten håller besättningen alert om natten…)

 Nä det här är inte Portugal, det är underbara Ven… (Fotograf: André P)

Amora, Portugal

Under flera dygn så har vi dukat upp med te och umgänge mitt i natten. Det är kvart-i-två-hostet. Kapten är väl förhoppningsvis i slutfasen på det han kallar ”influensan från helvetet”. Hostan håller även övrig besättning alert och vaken. Och just kring klockslaget kvart-i-två har Kapten tvingats upp. Då går det inte längre, utan kroppen kräver högläge.

Nu är det inte ett ledset öga för det… Febern är borta och tvärt om så är humöret på topp där vi sitter och smuttar te och samtalar i någon timme innan lampan släcks på nytt.

På dagarna arbetar vi på med motorinstallationen. Men på grund av helgdagar här i Portugal, har vi inte kommit åt vissa butiker. Vi behöver en ny avgasslang, då den gamla kändes lika fräsch som Kaptens välhostade luftrör. Och vi har även kvar att koppla varmvattenberedaren på motorn. Sen så, så ska det bli till att provstarta den lilla GULA. Vi har därför goda anledningar att komma tillbaka till ämnet, sannolikt med ännu en film i vårt tema ”motorbyte på Wilma”. Så håll i gott folk…snart så.

Detta har gjort att vi faktiskt har kommit till det läget att vi kan börja måla igen. Allt blev lite stillastående när nya motorn singlade upp på första plats på prioriteringslistan. Så nu ska vi måla resten av däcket, sen sidorna på skrovet för att till sist lägga ett par lager bottenfärg.

På något sätt så passerar dagarna väldigt fort, vi har kommit in i en vardagslunk här på varvet. Efter flera dagar av materiellt kaos ombord (jo byt motor i din båt så får du se hur rörigt det blir) så har vi nu börjat kunna röja och städa. Längtan efter ordning var uppenbar. Så till och med kryddorna blev sorterade och namnade. På burkarna ser man inte innehållet från ovan, så nu pryds kryddburkarna med en liten förklarande text på sin hjässa.

 Ordning och reda ombord på Wilma…

Vi börjar också hinna med att höra av oss till alla som vänligen har mejlat och messat oss. Vartefter vi seglat längs med Europas västkust, så har vi stiftat många bekantskaper och fått en hel hoper vänner. En del fortsätter man hålla kontakt med även efter det att man skiljts åt. Så i vår inkorg ligger det nu ett gäng brev obesvarade. Våra goda danska vänner på S/Y Skaersliden som vi nötte holländska kanaler med och fantastiska Annie i Frankrike…som vi bogserade ut från ön Ile de Groix och som vi senare blev hembjudna till. Ja för att nämna några…så vi hoppas nu i väntan på att helgdagarna ska vara över att vi hinner sätta oss och författa lite.

Och en annan sådan trevlig kontakt är vår vän André. Hamnfogden på ön Ven som vi besökte för 1,5 år sedan. När vi var där så blev vi hembjudna till André på kaffe och bulle i hans vackra trädgård. Ven i vårprakt är snudd på paradiset. Och där och då så frågade André om vi hade lust att skicka honom ett vykort när vi kom fram till Portugal. Javisst svarade vi och tog emot hans adress. Sen stack vi…

Nu trodde vi väl aldrig att det skulle ta så lång tid att komma fram till Portugal. Men vi hade inte glömt bort det vi lovat, så för några veckor sedan så skickade vi ett vykort till André. Under alla månader som gått, har vi inte hörts av. Och nu i dagarna så sa det ”pling” i datorn och det landade ett mejl. Så fantastiskt roligt att höra av honom. André följer vår blogg, likt många andra av er, men bloggen är ju en slags envägskommunikation. Ni vet vad vi gör…men vi har ofta ingen aning om vad ni gör. Så att få en textrad från er läsare är verkligen trevligt. Fortsätt gärna med det!

Så nu kommer vi lägga några dagar på att skicka lite vykort och svara på sms och mejl…det passar bra nu när vi börjar känna att vi har läget under kontroll. Ja det känns lite som vi börjar komma back-on-track. För från början var det bara tänkt att vi skulle gå upp på varv för att ha båten trygg på land medan vi åkte hem till Sverige. Och att då passa på att bottenmåla lite grann…men så hade backslaget krånglat…och så gick inte det att laga för en rimlig peng…så det blev en helt ny motor…ja och så rullade det på. Det kändes ett tag som vi bara kom längre och längre ifrån seglandet.

Nu känns det som vi åter kan börja planera för kommande seglingar, även om vi har en hel del kvar att göra. Och en av alla dessa saker är att se till att kvart-i-två-hostet upphör. Så besättningen får sova.

 Skepp o Hoj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s