(…eller så kan det ses som en test av portugisisk tandvård)

 

Det är inte lätt att göra sig förstådd i receptionen på en portugisisk tandläkarklinik…

 

Innan det var dags för Kapten att ge sig av till tandläkaren för att laga tanden, så kom den rolige lilla schweizaren förbi. En kortväxt man med basker som inte fått sitt hår klippt på väääldigt länge. Så håret står ut under baskern i höjd med öronen, rakt ut, så hans ansikte ser bredare än långt ut. Detta förstärks av ett utav världens bredaste leenden.

Så denne lille man som är lång på bredden så att säga, kom insladdandes med sin cykel bakom Wilma när vi stod och spacklade det allra sista.

 -How was the dentist yesterday? (Jo, här på varvet känner vi till allas förehavanden).

 -Oh, it´s tonight, replikerade Kapten. -At seven o´clock!

 Den lille mannen skrattade talande vidare (han själv är också mitt uppe i ett tand-lagar-case)

 -For me yesterday, it went very well. I didn´t do in my pants (han har tandläkarskräck) and the dentist was sooo gentle. It didn´t hurt, not with pain and not in the wallet!

 

Ja det lovade ju gott inför vårt eget besök, att det varken gjorde ont i munnen eller plånboken att besöka en portugisisk tandläkare. Den lille mannen fortsatte;

 -You see, back home it´s so expensive to go to the dentist. My neighbor is a dentist, and over the years I´ve paid for me and my family probably half his ferrari.

 Vi skrattade gott och så tänkte vi på vårt eget möte med Schweiz i somras som var lite av en chock kring hur dyrt det är där. Och det lät inte alls orimligt att vår lille vän lagt ut pengar motsvarande en halv Ferrari genom åren (ja mannen är ju gammal och han kan ju ha haft många fruar genom åren med taskigt garnityr).

 Vi sa hejdå när den lille mannen trampade vidare mot mataffären.

Senare trampade även vi iväg. Kapten hade ingen aning om var stället låg, Pimpsten hade ju så snällt ordnat tiden då hon var på jakt efter en Clinica Dentaria. Vi fann stället och återigen så möttes vi av en tjej bakom disken som inte pratade vare sig engelska eller franska. Men en ung kille i väntrummet kom till vår undsättning och översatte. Sen satte vi oss ner.

Pimpsten satte sig i hörnet intill ett litet bord där klassiska skvallertidningar låg. Fast portugisiska sådana. Hon sträckte sig efter en tidning och började bläddra slött, men blev mäkta förvånad. Här på en tandläkarklinik i Lissabon så får hon upp några sidor i mitten på ett lättklätt utvik. Tja inte grovporr direkt, men i vart fall tillräckligt avslöjande att de nogsamt hade blivit bortstädade från alla offentliga lokaler i hela avlånga Sverige. Allt i från vårdcentraler, tandläkarkliniker och hårfrisörer.

 Pimpsten vände uppslaget på tidningen mot Kapten så han skulle se, med hennes ord;

 -WHAT???

 Kapten tittade luttrat upp från sin mobil och svarade;

 -De kanske vill ha sina patienter upphetsade när de kommer in…

Vi hade fått reda på att de var försenade så här i slutet på dagen, så vi skulle få vänta på att bli inkallade. Och det var i allra högsta grad sant, för först en och en halv timme senare, halv nio på kvällen så ropade de upp;

 -F R E D E R I C O!

Kapten klev in men då viftade receptionisten in Pimpsten också. Hennes dansande händer menade ”kom med du med”. Sagt och gjort. 

Inne i undersökningsrummet möttes vi av Vanja, en ung kvinnlig tandläkare. Vi fick veta att hon var den enda tandläkaren här (oops tänkte vi, med så sena öppettider. Hon måste arbeta jämt och ständigt. Det fanns fler patienter i väntrummet efter oss). Vanja var mycket trevlig, pratade hygglig engelska. Hon undersökte och gav Kapten beröm för sina fina och starka tänder. Det var ju mycket goda nyheter för han har varit lite knäckt över att han fått laga tänderna flera gånger senaste året.

 ”Ja men det är ju gamla lagningar, de håller inte hur många år som helst, utan man brukar tappa plomberna efter 25-30 år. Och nu verkar det dags…” (Var Vanjas förklaring).

 Hon undersökte vidare och så fann hon den lagningen som gått sönder i somras som den spanska tandläkaren sa inte brådskade (vi kom dit med två trasiga gaddar den gången, men han lagade bara den ena).

 -Do you want me to fix both? Undrade Vanja nu.

 -Yes please!!

Kapten sken upp som en sol, skulle han få fixa båda felen på en och samma gång!!? Det lät som ljuv musik i hans öron. Sen satte hon igång. Vi noterade att är i Portugal så håller man inte med en tandsköterska som assisterar. Vanja klarade sig själv. Hon borrade minimalt lite, och när hon borrade gjorde hon täta uppehåll emellanåt så patienten ”hann med” och det inte byggde upp för mycket obehag. Hon stämde av ofta och hon hade gett kapten order om att lyfta sina armar högt ifall det gjorde ont. (vilket är rätt förnuftigt, för i Sverige blir man ombedd att säga ifrån – men hur gör man det med ett helt mekano inkört i käften??!)

 Vanja gjorde nogsamt rent där hon skulle fylla och snart var arbetet klart. Kapten kunde få sätta sig upp.

Det blev litet kort avslappnat samtal innan vi lämnade henne. Vi fick veta att det var garanti på lagningen. Och vi fick även veta att det kommer många från Skandinavien och Schweiz årligen för att laga och sköta om sina tänder hos henne. Och det har vi ju själva hört, att många svenskar fixar sina tänder utomlands, inte minst i Portugal.

Snabbt och enkelt hade det hela löst sig (bortsett från väntan innan). Kapten hade inte varit inne längre än halvannan timme. Och när vi skulle betala så fick vi veta att det kostade 30 euro per tand att laga, sammantaget 60 euro. Jisses…nu log hela plånboken. Vi hivade fram en 50-euros sedel som vi tidigare under dagen fått av svensken Petter. En kille med stålbåt här på varvet som köpt vårt ankare som vi haft till salu, för just 50 euro. Så la vi till en 10 euros sedel. Så känslan för oss var att vi hade betalat motsvarande 100 kronor för hela kalaset (fast ärligen hade det kostat 600 kronor vilket ju också är fantastiskt).

 När vi gick ut från kliniken så sa Kapten;

 -Jag tror baske mig jag åker till Portugal i framtiden då jag ska fixa tänderna, särskilt om man behöver göra något större ingrepp. Det betalar ju både flygbiljett och hotell med dessa priser,  och så kan man kan passa på att ha lite semester samtidigt.

Ja så i och med detta så var näst intill alla gamla lagningar fixade, alla gamla dentala synder reparerade. Vilket bådar gott inför fortsatt segling.

Vi är enastående nöjda med den portugisiska tandvården och vi ger dem bästa tänkbara betyg; Fem gaddar av fem möjliga.

 

Här kommer första.

 (bild på glad tand lånat av skolbilder.com – gratis nedladdning av icke kommersiella intressen. Och vi tjänar inte en krona på bloggen, så det är säkert i sin ordning)