Här i Amora så har vi för tillfället något som vi skulle kunna kalla för det perfekta klimatet nu. På dagarna så har vi soligt och mellan nitton och tjugotvå grader, ingen blåst. Perfekt temperatur för att spackla och måla, t-shirt väder utan svett med andra ord. 

 

Det mörknar kring klockan 18, och då faller temeraturen. En tjocktröja på, eller höstjacka. Frisk och sval luft utan att kännas bitande kall. Och då stan eller hamnen inte är särskilt upplyst så får ögonen bo lite mer i mörkret  (kontot för gatlyktor verkar vara skralt här). Vi gör ofta våra ärenden på stan efter att vi lagt ifrån oss spackelspaden, dvs när det börjar skymma. 

 

Melatoninet, vårt sömnhormon hinner således byggas upp i takt med att solen går ner. Vilket vi ju också märker då vi vistas utomhus hela dagarna. När vi väl är tillbaka ombord så ägnar vi oss INTE åt något tv-tittande (portugisk tv är så tråkig så klockorna stannar – kanske för att vi inte förstår). Och dataskärmar stör ögonen med sitt ljus, det skickar signaler till hjärnan om att det är dag, även om det är kväll. Vilket bidrar till sämre (lättare) sömn. I den mån vi använder datorer på kvällen så skruvar vi ner ljusstyrkan på datorn/mobilen.

 

Vi äter middag mellan klockan 19 och 20 och sen brukar vi börja titta på varandra och undra:

 

 

Båda är trötta men klockan säger liksom att vi (som vi är fostrade) att vi inte ska gå och lägga oss än (för det gör bara småbarn). Att krypa till sängs som vuxen när klockan inte är mycket mer än åtta på kvällen varnar om att man antingen är:

 

1. Sjuk, eller håller på att bli sjuk.

2. Är tråkigt som person

3. Lider av jetlag efter flygresa mellan öst och väst eller vise versa. 

 

Möjligtvis faller vi in under kategorin 2. Men vi vill gärna tro att vi inte är tråkigare än någon annan iallafall. Så efter några minuter så bestämmer vi oss för att krypa ner i sängen. För att läsa en bok eller bara ligga och tänka. Klockan visar på imponerande 20.15. Och snart så somnar vi gott och sover HELA natten (vilket inte alltid är något Pimpsten kan, sova ostört en hel natt…).

 

Till saken är, dit vi ville komma, är att det råder ett perfekt klimat här i Amora nu. Nätterna är svala, dagarna är soliga och varma. Man får sol på näsan, frisk luft och på natten så slipper man snurra runt i svettiga lakan. Just nu i november är nattemperaturen sval så att stortäcket har åkt fram. Och människa (dvs vaken) blir man inte förrän solen gått upp klockan sju. Att få sova tio timmar där det är svalt och tyst är inte att vara tråkig. Det är livskvalitet.

 

Nu har vi också har kommit in i en period med färre kalas (då vi träffar andra likasinnade långseglare). Vi har valt att vara spiknyktra kalasfria dagar och nu har vi kommit in i en lugnare period (till skillnad mot sommaren, som ju just slutat här, och då blir det ”sundowners” var och varannan dag). Och alkohol är ju för de flesta vansinnigt störande för kvalitetssömnen (fast det smakar ju som regel jäkligt gott! – BAD COMBO). 

 

Så tråkiga eller inte. Vansinnigt skönt iallafall. Så gott vi mår med all god sömn och frisk luft. Men vi är inte sämre än att vi för ett par dagar sedan firade en av våra långseglarvänner som fyllde år. Detta gjordes med räkmacka, vitt vin och kaffe och kaka. Så vansinnigt trevligt och vansinnigt gott. Det var ruffhäxan på M/S Wilma som drog ihop räkmackorna. Nu står inte alla ingredienserna att finna här, som ska vara på hennes variant. Men det blev vansinnigt gott ändå. Och de andra i sällskapet saknade troligtvis inte färsk dill (dill verkar vara en högst skandinavisk krydda) samt stenbitsrom/löjrom (lyckas du finna rom här så är den drickbar och kommer från Västindien). Nä det blir som det blir här med maten. Som regel bra ändå.

 

Så perfekt T-shirtväder utan svett med andra ord. Det är väl inget ni har där hemma väl?! Men kanske att ni kan få schysst sömn i vart fall. Häften vunnet.

 

Skepp o Hoj!