Vi var inställda på en dag med svalare väder och regn. Och nog var morgonen molnigare än annars, men vid lunch så sprack himelen upp och värmen var åter tillbaka med goa 28 grader. Av några regndroppar syntes ingenting alls.

Vi tog cyklarna till den större mataffären för att hitta en bra låda att lägga vårt backslag i, det som ska gå till Transauto i Södertälje för lagning. Och på vägen gjorde vi en fantastisk upptäckt. Vi fann åsnan, vår vän som håller oss vakna om nätterna. Där stod han bakom en hög mur intill en skola. Förvånansvärt långt bort från varvet, den kraken måste ha en rejäl pipa i stil med Birgit Nilsson så högt som han skriar. Vi som trodde ju han bodde inne på varvsområdet.

Det blev en enkel kopp kaffe ute på stan, för vi kände att vi kunde slira lite med tiden. Vår vän ”kocken” som vi kallar honom. Han är inte alls kock (tror vi) men ser ut som en sådan. Han var åter på Wilma och stod och slipade kanten mot vattenlinjen. Det var ju bara 2,5 meter kvar att slipa och då trivdes vi bättre på ett café än i dammet runt Wilma. Vi som annars är lite småpetiga med att inte sprätta pengar i tid och otid ute på stan i form av fika och restaurangbesök, kan här i Portugal göra undantag lite oftare. En kopp kaffe på stan gräver inget djupare hål i plånboken, då man får slanta upp 6 kronor för en kopp.

Med en stor låda på cykeln och fika avklarat så sladdade vi in i dammet på varvsområdet kring lunchtid. Av Kocken syntes intet, han hade bara slipat någon meter. Siesta förstås, här råder inga svenska lunchtider, en siesta kan vara i flera timmar.

Det blev en rätt chill dag. På något sätt väntade vi på att det utlovade regnet skulle komma och på Kocken, att han skulle slipa klart Wilma så vi kan få spola henne ren från allt damm.

Så på eftermiddagen så kom vår vän ”Kocken” tillbaka. Och han slipade på tills…. WHAT!!???

Jo han slipade tills han hade två decimeter kvar, vi pratar här om en yta i storlek med ett halvt A-fyra papper och bara några få minuters jobb. Och då släppte han sina verktyg och gick hem för dagen (han kanske är kock på riktigt och måste sticka iväg och laga mat…). Vi gick bort till Rafael och kollade med honom.

Nu har vi blivit lovade att slipningen ska bli färdiggjord nästkommande dag. Onekligen så ligger det en kulturskillnad i hur vi arbetar. I Sverige är vi mycket mer disciplinerade än här. På gott och ont.

Så istället fortsatte vi att vänta på regnet och ägnade dagen åt att packa backslaget och bygga en kvartspall till denna. Men inget regn kom.

 Varvshunden ”Boot” vill hjälpa till. Det är en herrelös hund som flyttat in på varvet där den gamle mannen här tar hand om honom. Hunden har blivit döpt till Boot för han biter i folks skor och byxben för att få uppmärksamhet…

Portugiserna är rätt frustrerade över uteblivet regn, för de har stora problem med bränder. Det är så torrt så torrt överallt. Och dagen innan som var så fruktansvärt varm i kombination med stark vind blev en mörk dag för landet. Många bränder härjade och människor dog. Vi såg på tv där de ideligen rapporterade om läget. Dels såg vi en filmsnutt där ett vittne filmat och där personen åkte på en av Portugals huvudleder. Det brann på båda sidor om vägen. Det hoppade gnistor på motorhuven och trots att vägen var bred och killen var skyddad av karossen så var det så varmt så killen började brinna inne i bilen. Han skrek och jobbade febrilt för att släcka elden på sin arm medan han körde så fort han mäktade med för att komma igenom infernot av eld. Han klarade sig tack och lov. Men många har dött, närmare 30 personer och antalet döda förväntas stiga.

Man kan ju tycka att det är lite klumpigt att köra bil på ett ställe där det brinner, men när det brinner mest överallt så är det svårt att komma ur det. Människor vill inte bli innebrända och försöker komma bort från löpelden. Och med den starka vinden så sprider sig elden mycket fort.

Portugals regering har nu utlyst ett nödtillstånd i samtliga regioner norr om floden Tagus (eller Tejo som den också heter, den som delar Lissabon och där vi befinner oss) ett område som utgör ungefär halva delen av den kontinentala delen av landet. Över 6000 brandmän deltar i släckningsarbetet.

Och när vi gick och la oss på kvällen, då kom regnet. Men tyvärr inte många droppar alls (knappt lönt)…och det torra klimatet ser ut att fortsätta…det känns inte som det kommer bli något regn alls att tala om. Suck!

Skepp o Hoj!