Det går inte att låta bli att refektera över en rad saker när vi finns hemma i Sverige för tillfället. En sak som vi tog upp till stöttning och blöttning när vi tog bilen för att uträtta några ärenden, var just detta med bil.
Vi har sagt till oss själva att när vi kommer hem till Sverige mer stadigvarande, att vi då önskar oss ett liv utan bil. Det kan ju tänkas låta lite udda i andras öron och det luktar ju extrem miljönisse långa vägar. Men anledningarna till vår något aviga inställning till bil är mer av annat slag, än primärt en miljövinst. Även om man nu får det på köpet iallafall. Vilket är jättebra!
Vi resonerar följande.
Främst så tenderar en bil att bli en tvåtons permobil som man tar av ren bekvämlighet överallt man ska. Med den följden att man inte längre ägnar sig åt någon vidare vardagsmotion. Man blir helt enkelt lat – och kanske även sjuk med tiden, för man inte rör tillräckligt på sig. Och så kostar ju en bil en massa pengar. Vilket tvingar en till mer lönearbete och högre inkomster. Vi är inte alls arbetsskygga, inte så, men det är väldigt svårt att välja ett annat livstempo i vårt samhälle än full gas. Och det är vi inte intresserade av. Och ska du välja en lugnare takt (dvs arbeta mindre) så måste du kapa kostnader (tex avstå bil), Lägger man ihop alla kostnaderna som en bil för med sig så är det ju många tusenlappar i månaden vi pratar om. Så med andra ord så är det för många väldigt dyrt att arbeta, så för att ha råd så måste du arbeta fler timmar för att tjäna mer pengar, så du har råd att arbeta.
Nu utomlands, och då främst i Nederländerna så har vi sett fantastiska uppfinningar på cyklar och andra mindre fordon som skulle kunna ersätta en bil. Det finns olika vagnar att kunna koppla på så det går att ta sig till såväl stormarknaden som bygghandeln med cykel. (Någon minns kanske hur vi drog till bygghandeln i Holland på våra minicyklar och handlade imponerande mycket). Och alla elcyklar som idag står till buds…nu kan man lättare ta sig längre bort utan svett i pannan. Cykeln är verkligen ett enastående fortskaffningsmedel.
MEN…så i vår reflektion så fastnade vi i det faktum att vårat samhälle i Sverige i mångt och mycket är uppbyggt på annat sätt än på många andra platser i Europa. I Sverige bygger vi med förkärlek bostadsområden som ligger långt utanför stadskärnan. Och där du bor finns ingen mataffär eller café eller annat socialt som man kan tänkas efterfråga. Och butikerna ligger ännu längre bort från stan i form av stora köpcentran, dit det nästan är stört omöjligt att ta sig utan bil. Vardagslivet har blivit krångligt.
Och det är nog därför vi också har ett samhälle som upplevs som lite ensamt och kallt. För kring din bostad så finns inget som lockar och drar, det finns ingen naturlig mötesplats med andra människor. Alla kliver ut genom dörren och hoppar in i bilen, eller kanske möjligtvis att man går med snabba steg till busshållsplatsen med paraplyet i högsta hugg. Och bussar och tåg är ju förhållandevis dyrt här hemma, på många andra platser så kostar den lokala bussen bara en grindslant att hoppa på. Medan det här är en smått omöjlig sak att nyttja. Det går inte längre att använda kontanter utan du måste ha ett särskilt busskort, sms-biljett eller betala via en app på din smartphone vilket är ju helknasigt. (Pfft… låter inte konstigt i våra öron kanske, men berätta det för en sydeuropé och du möts av uppspärrade ögon. Kan man inte använda pengar på bussen i Sverige???!)
Det vi ser på många platser ute i Europa, är små och mellanstora samhällen där allt finns samlat. Även i en by med rätt liten befolkning så hittar du ett par restauranger och caféer, post och bank, matbutiker och lite annan service. Ofta finns en livlig torghandel och absolut en brödbutik i kvarteret. Det finns som sagt gott om mötesplatser på ett sätt som vi i Sverige i mångt och mycket byggt bort.
Så i vår vision att kunna leva ett hyggligt liv utan bil så gäller det att leta upp en plats där allt finns inom räckhåll. Och önskar man då bo utanför en storstad, ja då börjar det bli svårt. Vi kom inte fram till något svar. Utan det stannade vid en reflektion där vi konstaterade att alla avstånd i Sverige känns så långa (och det är ju sant till viss del, Sverige är ett större land med längre avstånd).
De här veckorna vi varit i Sverige nu, så beter vi oss som de flesta andra här. Vi hoppar in i bilen och kör precis ända fram till dit vi ska (vi har haft förmånen att låna bil under vår hemmavistelse). Primärt bekvämt men nu har en sorts rastlöshet infunnit sig. Våra kroppar skriker efter att få komma ut och få trampa i skog och mark. Vi saknar ljuset, det är mörkare i Sverige, men det blir dubbelt så mörkt när man spenderar så mycket tid inomhus. Inte sällan med gardiner och persienner som hindrar ljusinsläpp. Vi är ju vana att vara utomhus många timmar om dagen. Och vi börjar känna att byxorna spänner över magen, vi håller på att bli feta (eller i vart fall rundare mot vår vilja).
Så häromdagen så ställde vi bilen lite längre bort, för att promenera den sista biten till platsen vi hade ärende till. Men det hela krävde ändå en bil en bit av sträckan.
Ekvaktonen känns svårlöst. Skillnaden mellan att ha bil eller nyttja buss och tåg blir ju förliten här i Sverige. Buss och tåg är för krångligt och dyrt iförhållande till den också dyra bilen. Så återstår gör cykel, men då måste man med omsorg välja en plats att verka på, där cykeln blir ett bra alternativ. Men tills vi löst vår fundering så väljer vi ändå att återvända till Wilma för att fortsättningsvis spendera långa dagar ute i frisk luft, där vi seglar, cyklar och går. För något annat alternativ finns inte. Inte för oss iallafall.
Det känns svårt att kunna leva i Sverige utan bil.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 