Sorry, the post is not translated. But it’s about Wilma’s blasting in Lisbon. And that we met a man who told us about a nice boat that he was going to buy. It was our former boat M/S Sunshine he talked about…

Vi har haft problem med vårt backslag en längre tid. Inget stort men motorn beter sig ungefär som när en gammal gobbajävel sitter med foten på kopplingen och reglerar farten med densamma. Med andra ord så svajar det lite och vi har till viss del kunnat få det bättre när vi fyllt på olja. Och vid sidan av detta så har vi ju haft det berömda klånkljudet vid fram- och backväxling.

När vi nu lämnade Wilma i varvets vård i Lissabon, så har vi bett Carlos att titta på backslaget. Carlos skulle vi kunna kalla för en gammal kollega till Kapten, för båda har jobbat på Volvo. Carlos pratar ingen engelska så ägaren på varvet är vår tolk. Och just nu sker dialog över mejlen då vi inte ens är på plats.

Carlos har nu rivit ner backslaget och har nu konstaterat följande. Det har gått in vatten. Not good. Alltså, det har gått in vatten via oljekylaren in i backslaget. Lager och lager och flera lager som finns i denna har tagit stryk. Vi har ett par ventiler inne i backslaget också  som inte håller tätt. Så med andra ord så har Wilma fått lite inkontinensbesvär. Woop woop!

Men vi blev glada för att få veta felet. Ja hur konstigt låter inte det. Men om vi vet att något inte är ok och sedan inte hittar något fel så är det ju vansinnigt frustrerande. Men nu när Carlos hittade en massa fel så kan vi tro att detta kan orsaka backslags-gobbajävelns slirande och klånkande.

Nu går diskussion om vi ska laga eller ersätta backslaget med ett nytt. Vi har pratat med Transauto i Södertälje, de håller på med transmissioner av dess olika slag. Och de har såväl reservdelar som nya backslag. Så det är dels en liten kostnadsfråga på vad reservdelar kostar kontra nytt. Om det är dyrt att laga kan vi ju lika gärna köpa en flong ny.  Men det är klart, att vi hellre lagar om det går och reservdelarna inte skenar iväg i pris.

När vi lämnade Wilma så bad vi varvet blästra av Wilma. Och nu har vi haft spioner på plats (Tack Blackpearl of Sweden för bilden) Med bildbevis kan vi konstatera att varvet har börjat enligt våra önskemål.  Vi förstod innan att något var på gång för vi såg på marinetraffic att Wilma har varit ute och åkt på landbacken tidigt i morse av en fart av fem-sex knop. Så hon står helt enkelt någon annanstans på varvet nu, där det är lämpligt att blästra antar vi.

 Jättetidigt på morgonen så var Wilma ute och åkte på landbacken…hon hade en toppfart på 7.8 knop. Woop woop!

Nu längtar vi efter att få komma ner till Portugal (de har en 30 grader om dagarna så klart man suktar). Men det blir inte lata sötebrödsdagar. Utan vi ska spackla upp henne och måla. Byta genomföringar och mycket annat vi har på vår önskelista. Vi passar på att göra en rejäl överhalning för vi tycker läget är optimalt och prislappen förhållandevis smärtfri. Nu landar inte detta på någon gratisräkning alls, men vi anser att båtens välmående är nyckeln till vår frihet. Om vi tar hand om Wilma så tar hon hand om oss.

Jo! Också en annan rolig sak. Igår när vi tog emot dotterns hyresvärd som skulle komma och kolla på ett takfönster som krånglar, så pratade vi med denne. Jo dottern var hemma men hon stod i duschen för stunden. Så hon skickade fram de gamla fossilerna (ja det vill säga vi) för att sköta snacket. En mycket trevlig kille till hyresvärd. Och när han ville veta vad vi gör annars när vi inte står hemma hos dottern och tar emot hyresvärdar, så berättade vi att vi är ute och seglar. Vi berättade att vi stod på land med båten nu i Lissabon för lite renovering och fix. Och då säger hyresvärden helt appropå;

-Här i Halmstad så låg det en fantastisk fin och omgjord fiskebåt för ett par år sedan. Den var renoverad och omgjord till en restaurang. Så otroligt läcker och snygg och jag var på gång att köpa den när den var till salu. Ni skulle ha sett den!!! Den låg i Nissan nedanför Tullhuset. Vet ni vilken båt jag menar?!

Vi två tittade på varandra och började skratta. Och så berättade vi att det var vår båt, Sunshine, som vi renoverade under 6-7 år. Hyresvärden lyssnade uppmärksammat när vi berättade om Sunshine. Uppenbarligen så hade Sunshine gjort stort intryck på honom och han hade varit i kontakt med mäklaren flera gånger samt diskuterat ett eventuellt köp med sin familj, men han hade inte fått med sig alla ”på tåget”. Men så fortsatte han;

-Ni ska vara stolta över Sunshine, för hon var verkligen något utöver det vanliga. Och nu fick ni ju en enorm kredit för detta, för jag hade ju ingen aning om att det var ER båt som jag just stod och berömde!

Ja och så gick hyresvärden men innan han steppade ut genom dörren så gav oss ett varsitt stort och varmt handslag.

Med dörren stängd så tittade vi på varandra igen och log. Vilken grej! Och vi kände oss fantastiskt glada och stolta.

Med många nya följare på bloggen så lägger vi upp några bilder på Sunshine, så ni får en hint om hur hon såg ut. Så håll tillgodo, här är några bilder på vårt förra projekt.

 Hur gulligt är inte det här. Men den som känner Kapten vet att det här inte är han i grund och botten…så att segla runt i världen idag passar bättre Kapten Betongs galoscher… Vi fick det bästa av Sunshine, att bygga henne och visa för oss själva och glädja andra med att det gick att driva restaurang framgångsrikt i en underbar miljö. Planerad och skapad av oss själva!

Det är få restauranger som kan bjuda på den här utsikten…

 

 Fortfarande möter vi gäster som pratar om vår smarriga räkmacka!

 Löjrom…åh den saknar vi! (Tack Monica för bilden)

 Färska räkor levererades klockan sex på morgonen…styrman kollade alltid kvaliteten på räkorna då med stor förnöjdsamhet (kanske slank det ner två-tre stycken) Tack Monica för bilden.

 

 

 Mera gott. (Tack för bilden Monica)

 Vi tror att förutom fantastiska råvaror så var vår miljö till vår fördel. Rekvisita, marina detaljer och en underbar miljö gör mycket för den totala upplevelsen…Vi vågade dessutom vara en utpräglad fisk- och skaldjursrestaurang utan att köra etta-kryssa-tvåa. Det gjorde att vi fick en tydlig nisch!

 Vi hamnade som nummer ett på tripadvisor…

 Mer mat…en kväll körde vi ut 144 tallrikar med mat…Styrman hade att göra, man fick bara plats en kock i köket!

 Några av våra vackra detaljer ombord…

 På dörren till byssan…

 Vi gillade våra rostfria pollare…

 Vår vinkällare i golvet i salongen (eller durk för den som är noga med korrekta båtuttryck)

Det var lika mysigt att sitta inne när vädret inte håll måttet som att sitta ute när solen sken…

 

Den här bilden möttes man av när man klev ombord…

Baren och ingången till byssan…

Köket…ett av de minsta inom restaurangvärlden vill vi tro…

Den privata delen under däck…

Vi gillar fina detaljer men samtidigt är vi rätt sparsmakade.

Badrummet…ja en viss skillnad mot Wilmas då….

Men det är klart, för att få henne så här fin så krävdes det en hel del av oss. Långa dagar i många år där vi sammantaget la 18.000 arbetstimmar. Alla dagar året om arbetade vi bortsett från några små avbrott. Egentligen kanske ett sådant här projekt är omöjligt, men vi är envisa som få…

 För detta är samma båt tro det eller ej. Sommaren efter vi hade köpt henne så sjönk hon på sex meters djup. Troligtvis hade isen tagit med sig en bit drev för det fattades 1,5 meter i aktern. Och det var därefter vi valde att plasta henne vilket vi gjorde sommaren efter. Många trodde nog inte vi skulle orka fortsätta…men vi är rätt sega!

 Så bakom fasaden av en fin båt och restaurang med vackra servetter och färska räkor så finns även denna bilden. År av arbete där vi var skitgrisar och arbetade sida vid sida. Vi hade fantastiskt skoj i vårt skapande. Vi levde med projektet dygnets alla timmar…

 Vi är vansinnigt glada och tacksamma för att gjort denna resa tillsammans. Det har gjort oss starka och sammansvetsade… Och idag känner vi stolthet över att vi lyckades. Dock känns det skönt att ha släppt Sunshine, idag hade hon inte varit förenlig att äga om vi samtidigt vill genomföra våra andra drömmar vi har i livet.

Vi gillar den här bilden som är tagen bara ett par timmar före öppningen. Vårt flaggspel är hissat och allt är förberett in i minsta detalj.

 

Ja var sak har sin tid och nu bara NJUTER vi av att kunna resa runt i sakta gemak utan stress och press. Nu vilar vi upp oss några år så får vi se vad som händer….

 

Skepp o Hoj!