Vi rör oss i gamla fotspår

You can find the text in English further down the page…

Vi far mellan västkustens olika platser och vi är nu i Halmstad. Det är vårt huvudsäte skulle vi kunna säga, för det är där vi har vår bostad (jo det finns faktiskt en bostad som inhyser ett av alla våra barn). Så där står vi skrivna och i Halmstad har vi en hel del familj, några få vänner men många, många bekanta.

Så nu är det ett mer vanligt och tradionellt liv vi lever medan vi gör vårt strandhugg här, där vi kan muddra brevlådan varje dag för att se om det har kommit någon post (det är svårt annars för avståndet till Portugal är markant). Vi har röjt i vårt förråd i källaren för att finna ut lite av det maritima lager vi har där. Vi har funnit en hel del bra saker som vi kommer att ta med oss till Wilma i Portugal. Dels några flong nya genomföringar som vi ska passa på att byta nu när vi står på land. Men även lite vajer och en vattenpump medmera (glada blev vi, då slipper vi köpa).

 Kapten finner bra saker i förrådet…

Vi tog en tur i några av stadens butiker och lekte konsumenter. Nja…eller snarare vi handlade några få saker som inte riktigt står att finna utomlands. Dels klev vi in på Ahlsell. Vi är ju på många av stadens butiker rätt bekanta efter 6-7 års renoverande av Sunshine, den stora fiskebåten vi hade innan. Nu tjöt Jeanette i kassan av förtjusning när vi klev in genom dörren där. Det blev kramkalas och några minuters prat om vad som hänt i våra liv sedan vi kapade förtöjningarna.

Efter det så blev det Biltema, och där blev det också kramkalas. Vi var under flera år Biltemas mest frekventa kund och vi har handlat mycket rostfri skruv där under åren. I butiken sprang Kapten även på en gammal elev som han haft för en tio-tolv år sedan. Killen var idag stor och välväxt, tvåbarnsfar och egen företagare. Jisses vad tiden går.

Ja och därefter blev det mataffären och där hittade vi andra vänner som också behövde handla mat. Det blev en rad härliga möten och reaktioner för vi varit borta ett längre tag, något som aldrig händer annars när man går i sina små cirklar på en och samma plats.  

 Vi åkte längs med hamnområdet och tittade på alla de platser som vi rört oss kring under så många år tidigare. Här är utloppet av Nissan, där vi många gånger seglat/åkt och puttrat ut för att komma åt havet. Havet som leder till resten av världen…

På vägen till lägenheten så passade vi på att svänga förbi platsen där vi låg med Sunshine under så många år. Vi får ibland frågan från omgivningen om vi saknar vår gamla båt. Och om det inte var svårt att sälja något som vi lagt ner vår själ i. Men nej, nej, nej… Var sak har sin tid i livet. Tvärtom så känns det bara skönt. Vi hade en underbar tid med renovering och utveckling av restaurangbåten. Men vi är mer entreprenörer i själen. Att sen stå och förvalta utan att det för oss vidare framåt är inte riktigt vår grej. Och då är det dags för andra att ta vid. Sen har vi varit noga med och tidigt bestämt i livet att ”saker bara är saker”. Vi har inpräntat från Kaptens bror som är sjökapten, att man aldrig ska bli kär i en båt. Så vi tillhör nog de minst prylfixerade människorna på jorden och idag äger vi otroligt lite dessutom. Där allt, förutom det som finns på Wilma, ryms i ett litet, litet förråd.

 Många bär var det här, kommer vintern bli sträng och kall?

Vi stannade på vägen för att titta på rönnen som stod intill hamnen. Det var fullt med röda bär. Vi sa;

-Bäst vi snart åker tillbaka till Wilma, för det ser ut att bli en kall och sträng vinter!

Jo bären var många och de satt täta. Men när vi tittade närmare så var det ingen rönn, dock dess släkting som heter oxel (bladen skiljer). Den har blivit rätt populär som stadsträd och planteras inte sällan ut på blåsiga platser. Dess trä/ved är mycket hållbart och har fina egenskaper så förr tillverkade man tumstockar av Oxelträ.

Oxeln är Hallands landsskapsträd. (Ja det kan alltid vara gott att veta).

Vi fortsätter vårt svenska äventyr lite till…vi har fler strandhugg vi ska göra så vi har anledning att återkomma.

 

Skepp o Hoj!

– – – – – – –

We walk in old footsteps

We have traveled along the Swedish west coast’s different places and we are now in Halmstad. It’s our headquarter we could say, because that’s where we have our home (although there is actually a home, where one of the children lives). So there is where we are registered and Halmstad is the place where we have parts of our family, a few close friends but many, many familiar faces.

So now during the stay here in Halmstad, we live more a common and traditional life, where we can grub the mailbox every day to see if there’s any mail and letters (it’s hard otherwise, for the distance to Portugal is significant). We have cleaned in our storage in the basement to find out some of the maritime stock we have there. We have found a lot of good things that we will bring to Wilma in Portugal. We found some thru hulls, a piece of wire and a water pump etc. (glad we became, we do not have to buy).

We went to some of the shops. We were looking for a few things that is hard to find abroad. We stepped into Ahlsell. In many of the city’s stores, we are well known faces after 6-7 years renovation of Sunshine, the big fishing boat we had before. Now Jeanette yelled with delight as we stepped through the door. Hugs and kisses of course and a few minutes talk about what happened in our lives since we cut the moorings.

After that, it went to the Biltema-store, for shopping and more hugs with the staff. For several years we have been Biltema’s most frequent customer and we´ve bought A LOT of stainless steel screw over the years at Biltema. In the store, Captain also met one of his old students he had like ten-twelve years ago. Now he was a full-grown man, father of two children and an entrepreneur with his own business. Unbelievable what time passed by.

It became a series of lovely meetings at some other places too, with happy reactions because we’ve been away for a long time, something that never happens otherwise when you walk in a small circle of life, in one place.

On the way back to the apartment we stopped at the place where the boat Sunshine used to lay for many years. Sometimes we get the question from the others, if we miss our old boat. And if it was hard to sell something we put our soul in. But no, no, no … For us it just feels good. We had a wonderful time with the renovation and development of the restaurant. But we are more entrepreneurs in our souls. Just to do repetitive things without moving forward, is not really our thing. And for us ”things are just things”. We have heard a lot from the Captain’s brother who is the seaman, never to fall in love with a boat. We have listened to him.

 

As we left the harbor we stopped at a rowan-tree. It was full of red berries. We said;

-Best we go back to Wilma soon, because it seems to be a cold winter with a lot of snow! (according to old faith, it was told in the past that if it was a lot of berries on the tree, the winter would be long and cold)

But when we looked closer, there was no rowan, it was a relative to the rowan, called oxel (the leaves are different). It has become popular to plant in cities, especially in windy places. Its wood is very durible and useful so in old days you used oxel for making folding rules.

Oxel is the county Halland’s landscape-tree by the way.

We continue our Swedish adventure … so we will have more reason to return to the blog. So for now…

 

Skepp o Hoj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s