Det har blivit en hemresa i lite kärlekens tecken. Dels så gifte sig Kaptens bror och så firade vi själva bröllopsdag igår. Och så har och så ska vi träffa saknade barn och barnbarn och hur mycket kärlek är inte det?!

Och på landbacken och i betraktelsens tider så har vi funderat lite kring kärlek och föredetta kärlek. Trots att vi känt varandra sedan 7-års åldern så finns där andra kärlekar emellan.

För att skjuta hårt och rakt så tar vi här ett exempel från lördagens bröllop.

Kaptens bror gifter sig. På bröllopet finns lite familj men samtidigt många goda vänner till brudparet. Bland vänkretsen finns bland annat brudgummens två före detta kvinnor och även den man som numera är en fördetta till en av brudgummens föredetta… Ja det kanske fanns någon mer invecklad föredetta-relation men det är utanför vår vetskap.

Brudgummen håller ett fint tal om kärlek. Och nämner någonstans att ”ja…jag kanske inte är så lätt att leva med…eller hur XXX och YYY”

Ja och XXX och YYY är hans föredettingar som han vänder sig till. Alla skrattar gott, i synnerhet exxen. Vi tror inte det är så vanligt att en brud får fira sitt bröllop med sin blivande mans båda ex. MEN!!! Är inte detta ett exempel på när det fungerar som bäst. Är det inte underbart att se att man faktiskt en gång har blivit tillsammans för att man gillade varandra, och att en skilsmässa egentligen inte behöver ändra på saken. Att man gör slut med kärleken men inte vänskapen.

För vår del så hade vi inte våra ex med när vi gifte oss. Men å andra fick inga andra komma heller (vi hade med tre vänner ut till ön Anholt). Vi ville helt enkelt inte ha någon fest, och vi insåg svårigheten i att samla alla nära och kära med hela vår klan av barn och barnbarn vi har. Anholt är ett av nordens mest otillgängliga öar. Och vi ville i sådana fall ha med ALLA, vilket vi tror hade varit svårt, snudd på omöjligt.

Igår på vår bröllopsdag så valde vi att lägga upp några fina minnesbilder från bröllopet på facebook. Och hur glada blir vi inte när några av alla gratulanterna är Styrman Pimpstens båda ex. Papporna till hennes barn. Och det är så det fungerar i vår familj. Långt ifrån alltid, men ofta när det blir större sammankomster såsom födelsedagar, studenter och bröllop så ser vi alltid till att bjuda in alla.

Som tillexempel när Styrmans son fyllde 25 år. Då möttes vi upp för en gemensam fest där såväl Styrmans nuvarande man (Kapten) samt de två andra föredettingarna (de andra två papporna) var med. Det är långt ifrån att vi lyckas samlas alla men den gången så blev det en bra uppslutning.

Särskilt styrman har och har haft lite långa milavstånd till exxen. Men det har hänt att ett av dem varit i närheten av Halmstad och då slunkit in på en middag med oss…och på senaste barnabröllopet så satt Styrman bredvid sitt ex nya fru vid bordet efter ceremonin.

Samma sak så ses vi rätt frekvent på Kaptens sida när det vankas kalas av något slag. Kaptens dotter bjuder in mamma, pappa och pappas nya (XXX och Kapten och Styrman). Det är aldrig någon som kollar vem som ska få lov att komma. Är vi inbjudna av barnen så är vi, vi träffar gärna våra föredettingar. Bara alla inkluderas och ingen exkluderas, för det är mobbing (typ att pappa får komma men inte hans nya fru – det är fult!)

Så där vi står idag med våra relationer är vi mycket glada och nöjda över. Tvärt om så möjliggör det en hel del, att det finns andra vuxna och föräldrar kring våra barn, nu när vi är ute och fladdrar i världen. Inte minst känslomässigt mår vi bra. Tusen tack till våra ex och deras nya eller nyare föredettingar, det vill säga alla som är och har varit en del av alla våra barns uppväxt.

Och det är en personlig resa man behöver göra för att landa i goda relationer även efter en skilsmässa. Vårt recept är att man direkt efter skilsmässan behöver få läka sina sår, det behöver båda oavsett om man blivit lämnad eller lämnat. Och man behöver hitta sin nya roll. Så då är det nog inte lämpligt att slå sig ihop med kalas. Trampade tår och svikna själar kan då blossa upp till diskussion, särkilt om det serveras alkohol på festen. Visst kan man ses när det är skolavslutningar och vid överlämningar av barn lite snabbt…men man gör nog gott i att hålla det korrekt och formellt. Men när sorgeåret är slut och över. Då är det dags för alla inblandade att gräva ner sin stridsyxa i backen. Och i det spadtaget ta med sig sin sårade själ och allt svek man tycker sig den andra kanske har åsamkat (och en sorgetid pågår ungefär ett år, varar det längre så är man bitter). Och så börjar man bygga därifrån. Det går inte smärtfritt men vi lovar att det blir bättre och bättre med tiden och barnen mår bra av att ha hela sin familj runtomkring där alla håller sams och gillar varandra. Har man barn ihop så kommer man alltid och förevigt att vara familj på ett eller annat sätt.

För det är ju så, att ditt föräldraskap inte tar slut bara för att du skiljer dig. Tvärtom är det där och då som du har skyldighet att bidra till att det fungerar. Att kriga kring barn och med sina ex, eller sura på varsina håll, är inte ett fullt ansvar. Inte sällan ser man exempel på att det är barnen som beter sig vuxet efter skilsmässor medan föräldrarna sitter och kastar sand på varandra som två små omogna ungar.

Tyvärr så är det vanligt att vi från tidigare generationer inte fått något bra arv med oss på hur man hanterar en skilsmässa och tiden därefter på bästa sätt. Det var nog vanligare förr med bitterhet och vårdnadstvister. Så detta är något vi fått bana vägen för själva.

Fortfarande ser vi runt omkring oss exempel på familjer som hamnar i fejd och bitterhet efter skilsmässor. Inte sällan (tyvärr att vi säger det) så står det en sårad kvinna/mamma som bromsar och förhindrar att relationerna ska bli bra igen (men det finns män också). Det finns också mor- och farföräldrar som kan vara bromsande klossar.

Så med handen på hjärtat. Är det inte dags att gräva ner sina stridsyxor kring trassliga relationer. Särskilt när tiden gått och såren läkt? Är det inte slöseri med livet när vi är här på jorden sådan kort tid, att lägga energi på att bråka och sura? Är det inte dags att kasta av sig barnslighetens kappa och klä sig i ett vuxet plagg med snits och stil. Va fasiken, så allvarligt är det inte, ge exxet en kram…ni har ju sannolikt ändå delat säng en gång i tiden!

Om vi skulle förlisa ute på det blå havet. Så hoppas vi verkligen att ALLA våra nära och kära kommer på vår begravningsfest. Jo vi vill ha fest, för gråter gör man i kyrkan först. Sen har man kalas. Gärna ett stort och trevligt kalas. Och vi vill gärna se alla där. Kaptens hela familj och ex och hela fadderullan. Och Styrmans hela klan av ex och exens ex och nya fruar och nya barn… Det är vår önskan. Dock behövs en stor lokal så ni alla får plats…

Det finns många yxor i världen som skulle behövas grävas ner…(och ett bra tips är att börja med din egen).

Vi har några handfasta knep för att komma framåt i en låst relation. Ett av de allra bästa är, att första tiden efter skilsmässan prata med sitt ex som om det vore ens chef. Då låter man bli att låta fula grodor och anklagelser hoppa ur mun. Så gör båda det så börjar man sakta nysta upp garnet i rätt ände.

Kärlek som inte vet några gränser! SOM vi älskar varandra!

Så tack alla som gratulerade oss på bröllopsdagen igår, oavsett om det är någon vi levt ihop med förut eller inte. Vi gillar er!

Skepp o Hoj