Vi tar greppet om Lissabon

Further down the page you will find the text in English

Vi tog ombord Kaptens son med familj. Mor och far och tre barn med packning. Vi skulle på äventyr.

Under den stekheta solen seglade vi österut, in i floden Tejo mot Lissabon. Framme vid den portugisiska huvudstaden sträcker sig en stor bro över floden. Inte helt olik Goldengate-bron, den berömda hängbron i San Francisco i Kalifornien. Fast denna är röd till sin färg. Och intill bron på berget så står en jesusstaty, Santuário do Cristo Rei. Som kommit till efter att det ärkebiskopen av Lissabon inspirerats av den stora jesusstatyn i Rio de Janeiro.

 Vi närmar oss bron…

När vi seglade under Lissabon-bron så tog vi fram en flaska cider och skålade. Att segla in under Ponte 25 de Abril som den heter,  är vår bäste vän Konstruktörens stora dröm. Och nu råkade vi hinna före. Så vi höjde glasen och tillägnade denna skål vår gode vän. Att han inte hunnit hit än beror på att han håller på att renovera sin båt ännu, och så har han har ett arbetsuppdrag att utföra borta i Asien. Men sen kommer han efter.

Skål bästa kompis, vi saknar dig!
När vi seglade under bron så såg vi jesusstatyn på berget bakom…

Vi la en stund senare till i en av stadshamnarna. Vi tog spårvagnen in till Lissabon centrum och promenerade runt i det vackra, gamla men slitna kvarteren i Alfama. Känslan var smått fantastisk där vi promenerade längs med de smala kullerstensgatorna. Tvättlinor med tvätt hängde överallt och däremellan dök en mysig restaurang upp med rangliga bord och stolar ute på gatan.

De gamla kvarteren i Alfama…

Alfama sluttar ner mot floden, vilket gör kvarteren mycket backiga…
Kapten utforskar Lissabon…

Vi slog oss ner vid en av de charmiga restaurangerna och njöt av god mat och portugisisk sång. Jo, nästan hela familjen sångfågel, medlemmar ur restaurangfamiljen, ställde sig upp och spelade och sjöng för oss matgäster. Allt med blandad kvalitet men med mycket inlevelse och känsla. Inramningen kunde knappast bli bättre. Applåderna ekade mellan husväggarna efter varje avslutat sångnummer. Barnen släppte plikttroget sina bestick och klappade med när det var dags.

 Här slog vi oss ner för en god bit mat…sång och musik bjöds det på…
Maten var god, köttbiten var fantastiskt mör. Men vad är det med denna ständiga pommes-frites som snart serveras till allt världen över. Våra bord och stolar lutade kraftigt, kolla in vinglaset så förstår ni…
Lissabon by night, Kapten med sällskap på väg tillbaka till hamnen…

Mätta som en bunt strandade valar så tog vi oss tillbaka till hållplatsen för spårvagnen och åkte den korta biten bort till hamnen för lite god sömn. Vi har då aldrig sovit sju personer på Wilma förut. Men det gjorde vi nu. Ahhh, tänker någon. Kan man sova så många på båten? Jo visst går det bra. Tillhör du en familj med mamma-pappa och tre barn så kan de ligga mer eller mindre på varandra. Barnens armar och ben fäktade och slog över de arma föräldrarnas ansikten där de samsades om de få mjuka ytor som Wilma kunde uppbringa. En natt går om man förser sig med stort tålamod och kan tänkas ha en barnatå i örat. Och visst gick det bra…men vi höll det till en natt för familjefridens skull. (Wilma har två gästplatser, så de tre barnen sov på, under, bredvid och över sina tålmodiga beskyddare).

 Vi tog en liten spårvagn…
Och barnen tittade ut genom det öppna fönstret när vi ryckigt for fram i natten...

Dagen därpå så drog vi in till Lissabons shoppingkvarter och strosade runt i några timmar innan vi åter kapade förtöjningarna för att återvända till Cascais. Och vårt intryck av den portugisiska huvudstaden var mycket gott. Vi gillar Lissabon. Och vi vill gärna se mer. Så vi återkommer säkert. Särskilt som vi aldrig behövde betala för oss i hamnen. När vi skulle göra rätt för oss ut så viftade den äldre hamnkaptenen avböjande med orden  ”stick ni, det kostar inget för denna natt”.

Efteråt frågade Kapten sin styrman;

-Vad gjorde du när du registrerade in oss eftersom du lyckades charma till oss en gratisnatt?

-Ha ha ha…ja det skulle du allt bra vilja veta. Och så strök hon handen över sin långa blonda fläta och sköt av ett brett leende.

Skepp o Hoj!

—————————————————

We went to Lisbon

We took onboard the Captain’s son with family. Mother and father and three children with packing. We were going on an adventure.

Under the hot sun we sailed east, into the river Tejo towards Lisbon. At the Portuguese capital, a large bridge crosses the river. The bridge looks a little bit like the famous hangbridge, Golden Gate in San Francisco, California. But this one is red to its color. And next to the bridge on the mountain there is a Jesus Statue, Santuário do Cristo Rei. Which was built after that the Archbishop of Lisbon was inspired by the Great Jesus Statue of Rio de Janeiro.

 

As we sailed under the Lisbon-Bridge, Ponte 25 de Abril, we celebrated with cider. To sail under the bridge is our best friend, the Constructor’s great dream. And now we happened to get here before him. So we raised the glasses and dedicated the toast to our good friend. Our friend is still renovating his boat, and he also has a mission in Asia to do before he can come after us.

Half an hour later we came to one of the city-harbors. From there took the tramway into Lisbon center and walked around in the beautiful, old blocks of Alfama. The feeling was a little amazing as we walked along the narrow cobbled streets. Lines with laundry hung everywhere. And here and there appeared small restaurants.

We sat down at one of the cosy restaurants and enjoyed good food and Portuguese song. Yes, almost the whole family songbird, members of the restaurant family, got up and played and sang for us. The performance had mixed quality but with good empathy and feeling we must say. The applause echoed between the house walls after each completed song number.

After the meal we felt like a bunch of stranded whales, and we went back to the tram to take us back to the harbor and some good sleep. We have never slept seven people at Wilma before. But we did now. Ahhh, someone of you think. Can you sleep so many people on the boat? Yes, you can. If you belong to a family with mom-dad and three children and you lie more or less on each other. The arms and legs of the children fought and smashed the poor parents during the night, as they were fighting about the few soft surfaces you could find on Wilma. One night is ok if you prepare yourself with a lot of patience and accept having a childtoe in the ear. For all of us, it went well … but we held it for one night for the sake of peace.  (Wilma has two guest places, so the three children slept on, underneath, and beyond their patient parents).

The next day we went to Lisbon’s shopping district and strolled around for a few hours before we got back to cut the moorings for the return to Cascais. And our impression of the Portuguese capital was very good. We like Lisbon. And we would like to see more. So we’ll be back for sure. Especially as we never had to pay for us at the port. When we went to the harbor captain to sign out, he waved with the words ”You don´t have to pay for this night.”

Afterwards, Captain asked his mate;

-What did you do when you signed up and managed to charm us a free night?


– Yes, you would like to know, eh!??
And then she stretched her hand over her long blond braid and shot off a wide smile.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s