Det blev ett kort stopp i Figueira da Foz. Vår plan är att dra vidare redan idag.

 Vi fann en marknad i Figueira da Foz. Här i Portugal så är fruktavdelningarna större än grönsaksavdelningarna har vi noterat. Massor av solmogen frukt…Men här fanns inget smör…

 

Vi har fyllt på våra förråd med lite mat. Och vi har hittat ett schysst smör. Nu har vi lämnat smörmeckat i norra Frankrike. Prisa gud för deras smör. Gaah! Så gott så man kan äta det med sked. Och ju längre söderut man kommer så tar oljan över. Och detta märks i matbutikerna. Nu får man ha förstoringsglas för att hitta smör. Det finns så klart något kladd att bré sin smörgås med här. Men vi pratar riktigt smör, vi köper bara smör och inget annat varesig till stekning eller pålägg. Margarin anser vi är kemikaliskt påhitt som borde ligga på en butikshylla i järnaffären (läs in dig på hur man tillverkar margarin och du vill aldrig mer använda det annat än till att smörja cykelkedjan med).

Oljorna är fina här och det använder vi också i matlagning, men vi vill ha SMÖÖÖR!

Nu fann vi ett riktigt smör i en affär längre bort, så vi knep tre paket på en och samma gång. Bäst att passa på!

Sen ska man förstå att det kan vara ett helsike att laga mat ombord i vissa väderlekar. I svallen så kan den bästa pannbiffen flyga iväg och landa i sängen. Ja det hände en gång. Inte så schysst att vakna med en pannbiff mellan tårna… Så därför förbereder vi. För att äta så bra som möjligt till minsta möjliga ansträning…det är vädret som styr på havet.

Ja nog om mat…

När vi skulle bort och duscha så hälsade vi på en svenskbåt som just lagt till. Ett ungt trevligt par från Vaxholm, där vi själva vuxit upp. Och de bodde på Rindö, samma ö som Helena bodde på och killen, ja han kände Helenas brorson. Brorsonen, ja han som gifte sig i Schweiz i somras… Ja världen är liten… Tyvärr så var de på väg hem till Sverige, till kalla Norden, då de seglar hem deras båt som de köpt i Italien. Vi hade med fördel velat haft med dem en tid längs med vår resa. Men men… inte vänder vi och seglar åt andra hållet. Och de skulle hem till ekorrhjulet…fast senare så skulle de göra som vi. När pengarna i madrassen blivit tillräckligt många så skulle även de kapa förtöjningarna och segla söderöver.

Så då Figueira da Foz blev ett praktiskt stopp för att sova, vila, handla, laga mat och duscha så vet vi inte mycket alls om denna plats. Det verkar dock vara ett fint ställe och solen skiner från en klarblå himmel i behagliga tjugofem grader. Så därför skriver vi om Figueira da Foz….INGENTING!

Skepp o Hoj!