Nu har vi sovit ut i trygg hamn efter femton timmar på havet. Sista dagen i Leixões tog vi bussen bort till IKEA. Vi led brist på inlagd sill, knäckebröd och lite annat svenskt som lockade. Busshållsplatsen låg precis intill hamnen och den glade portugisiske busschauffören kom redan inom en minut efter att vi dykt upp.

IKEA låg bara sju minuters färd ifrån så det kändes märkligt att kliva från båten och in på svensk IKEA-mark inom loppet av tio minuter. Och det är något speciellt med IKEA och det svenska när man inte längre finns på hemmaplan. Nostalgihjärtat bankar litet extra…

Vi handlade en bra ”barnpall” att ha på bryggan så vi lättare kan kliva ombord när vi ligger vid kaj. Och på Swedish Food-Market på IKEA så fann vi kräftor så här i augustitider. Sill, prästost, lax, kräftor, knäckebröd, köttbullar, drottningsylt…nu har vi fyllt förråden.

Ja och därefter var det bara att sova en sista natt i Leixões innan avfärd mot nästa hamn. Klockan nollsex styrde vi ut ur hamn i sällskap av vår norske vän och hans båt och hund.

Vi fick en fantastisk dag på havet, sol och varmt. Det blåste en del ostliga vindar och dessa förde med sig varm ljummen luft, ända ut på havet. In över land var det 35 graders värme. Men på havet är det ju alltid svalt och skönt (eller kallt beroende på årstid).

På eftermiddagen när Styrman nickade till gött på däck så väcktes hon av Kapten.

-Kan du vakna till lite, något har hänt med styrningen!!!

-Vaaa??

-Vi har ingen styrning, jag måste kolla…

Styrman for upp yrvaket, hämtade verktyg och bytte av vid vår reservstyrning. Det sitter en kort rorkult på rodret som vi kan styra med ifall rattstyrningen lägger av. Kapten undersökte och fann felet.

För ett par dagar sedan hade vi styrsystemet nedplockat för att plocka bort drivremmen som sitter i autopiloten. Vi väntar in reservdel på denna nu. Och för att komma åt så behöver kugghjul och kedja till vår manuella rattstyrning nedmonteras. Kugghjulet sitter fixerad på rattstången med hjälp av en kil och en skruv. Men denna skruven hade lyckats skruva ut sig med följden att kugghjulet lossnat och kilen trillat ur. Kilen låg tack och lov kvar på däck.

Att den skruven kan skruva ur sig är mycket märkligt…

Detta har hänt en gång tidigare, i Holland. Så vi hade så att säga rutin på situationen. Så det var aldrig något bekymmer. Vädret fint, rutiner inarbetade och efter tjugo minuters meck så kunde vi fortsätta färden som om ingenting hade hänt.

Vi la till i solnedgången vid Figuera da Foz efter 65 nautiska mil på havet. Det var strömt i hamnen och lite knepigt trångt, men vi lyckades backa in i en fålla där vi nu ligger bredvid en käck skotte.

Sista biten ner mot Lissabon blir lite av en transportsträcka nu. Vi väntar besök från ett av alla våra barn, med familj. Barnbarn som ser fram emot att få träffa en saknad farfar och få insupa lite av vårt maritima liv. Så nu klipper vi sista distansen ner mot Portugals huvudstad i lite snabbare takt.

Här i Figuera da Foz så blir det till att bunkra mat och kolla in omgivningarna lite snabbt. Ibland är det tvära kast i detta långseglarliv. Och tur är väl det, för tristess är inget vi eftersträvar.

Skepp o Hoj!