Resan tillbaka till La Rochelle och Wilma gick smort och fint utan några incidenter. Inga förseningar och franska tåg går ju (när de går) rysligt fort. Vi läste någonstans att deras tåg vid något test kommit upp i 572 kilometer i timmen. Men så fort gick ju inte detta tåg, men dock betydligt snabbare än svenska X2000. Omgivningen susade fram utanför fönstret och det gick inte att fästa ögonen och hinna se något, man var tvungen att låta blicken vila borta i horisonten.

Bytet mellan tågstationerna Gare de Lyon och Gare Montparnasse gick även denna gång bra. Vi fann fort busshållsplatsen och när vi åkte över floden Seine denna gång så fick vi en glipa mellan några hus och då såg vi toppen på Eiffeltornet. Ja det riktiga faktiskt. Så nu stämmer kaptens berättelse om hans besök i Paris och att han sett det berömda tornet.

På bussen kom Helena i samspråk med en äldre fransyska efter det att Tjoppe rest sig upp och erbjudit sin plats åt henne. Tjoppe är alltid en gentleman som reser sig upp och erbjuder plats när det kommer äldre, handikappade eller gravida. Och denna gång så mynnade det ut i lite trevligt småprat. Hon undrade vart vi kom ifrån, om vi var amerikaner. Nej, svenskar berättade Helena. Och att vi inte alls var Paristurister utan att vi kommit med tåg från Schweiz och att vi var på väg till vår segelbåt i La Rochelle. Då blev hon mycket intresserad. Dels berättade hon att hon varit med om ett segeläventyr när hon var ung, med storm ute på havet. Och sen blev hon nyfiken och frågade vart i Schweiz vi varit. –I Zyg, klargjorde Helena. Då började hon skratta och upprepade –Var??? –Zug, svarade Helena på nytt. –Är det en plats? Fransyskan såg fortfarande lite oförstående ut. –Ja, det är en liten stad i Schweiz som heter så, Zug, och det ligger strax söder och Zurich, informerade Helena. Damen plockade fram sin mobil och slog in Z-U-G efter att Helena bokstaverat. Och så fick hon fram kartan. Vi berättade hur vackert det var där. Och så vips så hade vår busstur tagit oss till målet och vi behövde hoppa av. Hon önskade oss fortsatt trevlig resa och vi tackade henne så mycket för den trevliga pratstunden.

Ja sen var det bara att leta upp nästa tåg och detta tog oss snällt till La Rochelle där vi klev av på perrongen vid halv elva på kvällen. Ingen buss visade sig gå till hamnen vid denna sena timme så vi fick oss en lång promenad på en dryga halvtimme. Vi klev in ombord på Wilma och kunde droppa våra tunga väskor. Äntligen hemma!

Vi gjorde inget mer annat än att akutvattna vår chiliplanta och petunia som båda skrek efter vatten. Bladen och blommorna slokade. Sen så dök vi i säng och sov.

Hem ljuva Hem.

Nu ska vi röja och städa ombord närmaste dagarna. Vi ska bunkra käk och laga mat för överfarten. Vi ska mecka båt och byta ut hela vår batteribank och samtidigt göra den större. Batterier är beställda och de kommer i veckan.  Och vi ska mecka med norrmannens båt. Sen är vi klara för den långa överfarten…äventyren avlöser varandra.

Och tur är väl det. Livet ska vara ett äventyr.

Skepp o Hoj!