Loiredalen med omnejd

Vi har varit på utflykt från Wilma. Vi lämnade henne tryggt i hamn på lördagkvällen då våra franska vänner Annie och Jami kom och hämtade oss med bil. Längs med stränder och genom vackra byar så tog vi oss till ett ställe som heter Guérande och dess gamla slott som inhyser en hel stad med affärer och restauranger. Vi klev in i en helt annan tidsepok och förundrades över denna magnifika plats. Små snirkliga gator och torg fanns innanför murarna där staden fylldes med promenadlystna besökare. Gatorna var glatt dekorerade med färgglada vimplar och ständigt fanns känslan av att en riddare till häst skulle dyka upp runt ett hörn, med sin lans och sin sköld. Men ack inte, däremot ännu en mysig liten restaurang eller butik.

 Var är riddaren med sin lans och sköld?
 Helena och Jami går loss i ett forntida valv…
 Innanför murarna finns en liten by som pulserar av aktivitet…
 Vi fann en fånge längs med vår väg, han kändes bekant…
 Japp, då kör vi lite gymnastik framför kyrkan…

Vi tog vår tillfykt till ett Crêperie, där vi slog oss ner för en middag helt i Bretagnesk stil. Deras berömda crêpes och pannkakor är inte som hemma. Eller galette som de säger, och som är gjord av bovete. Här är de lövtunna och menyn erbjuder såväl förrätt, varmrätt och efterrätt. Helena valde en galette fylld med franska ostar och en grönsallad till. Till efterätt en crepes med citron. Tjoppe å sin sida mumsade i sig en galette med olika charkuterier och avslutningsvis så blev det någon söt galette med choklad, banan och mandel. Vi drack torr äppelcider till. Mer franskt än så här kunde det knappast bli. Och vi satt länge och pratade och umgicks tills vi var proppmätta och med nöd och näppe lyckades ta oss till bilen.

 Åh..vi fann ett mysigt Crêperi i en gränd…
 Galette med ost och grönsallad. Mmmm….
 Våra kära vänner…
 När vi lämnade borgen så fann vi den upplyst…

I deras stora vackra hus ute på landet med betande kor utanför hustomten, blev vi erbjudna ett eget rum att sova i. Som bästa hotell. Men trots att det var efter midnatt så skulle det inte bli en lång sovmorgon.

Att sova utan att sängen gungar är vi inte vana med. Det är säkert en åtta månader sedan vi hade fast under fötterna en natt. Vi somnade gott och sov tills vi vaknade av små skogsfåglar som drillade glatt i morgonsolen. Ja detta är något annat än skränande fiskmåsar.

Det blev en fransk frukost på terassen. Baguette, hemmagjord marmelad, gott smör och en stor kopp te. Därefter gick vi lite husesyn. Vi tittade på deras båtprojekt som pågår ute i garaget. En helt ny motorbåt håller på att ta form och en vacker dag ska de åka med båten genom Frankrikes kanaler.

Japp, och sen blev det bilfärd igen. Vi tog oss längs med Loirefloden och vidare genom dalen bort till Jami´s dotter där hon bor med sin familj på en vingård. Från deras hus hade man utsikt över Loiredalen med var sitt slott på vardera sida om kullarna. Och däremellan bredde sig gårdens marker ut med vinstockar av olika åldrar och druvsorter. Vi två lyckades fastna vid familjens körsbärsträd ute i trädgården. Vi åt glatt och fick med oss en låda ut i trädgården att fylla med så mycket körsbär vi bara mäktade med, för att ta med till Wilma. Med oss i trädgården hade vi familjens sjuåriga son och hans gudomligt söta lillasyster, som pratade glatt med oss på franska. Vi gjorde vårt bästa.

 Loire-dalen…
 Tjoppe och Annie. En fantastisk kvinna (o Tjoppe är en trevlig man)
 Flower-Power!
 Massor av körsbär…vi åt och åt och åt…
 Tjoppe leker tittut…

Sen lämnade vi bären och barnen. Det blev vinprovning av vingårdens olika produkter. Och Emmanuel visade och berättade om hur vintillverkningen går till. Helt fantastiskt och att producera vin är att verkligen vara bonde. Vinstockarna vårdas och året runt finns det ständigt att göra. Just nu så växte vinrankorna med otrolig fart, en del dagar kan de dra iväg med små nya grenar med upp till tio centimeter på en och samma dag. Man beskär buskarna för att hålla dem låga. Dels för vinden som kan blåsa hård genom dalen, men även för att buskarna är mer arbetarvänliga om de inte blir för höga.

 Vingårdens sortiment…
 Emmanuel berättar hur vinprocessen går till…

 En ung generation vin-producenter. En härlig familj…

 Vinrankor på rad…
 Emmanuel berättar mer om vinrankorna…
Och hans fru visar de små, små blommorna…
Deras söta dotter…
 Mera vinrankor…
Alla på promenad…

På hösten skördar man de färdiga druvorna och man gör då vinet, med lite olika metoder beroende på vilken produkt som ska bli till. Vi provade två torra vita, ett rosé och ett vitt sött vin. Till att börja med. Därefter blev det BBQ och middag. Då fick vi även smaka deras mousserande vin samt röda. Maten var utsökt. Köttet var bland det godaste vi ätit…vems kossan var har vi ingen aning om men den har säkert gått och betat här i trakten och njutit av Loires vackra dal. Ingen aning faktiskt men köttet var som möraste rostbiff, fint rosa och mört. Och det säger vi inte bara för att vi vid det här laget hade fått lite vin innanför västen. Sallad och potatis till maten och efteråt så slank det visst ner en bakelse av guds nåde också. Kan man vara närmare himmelriket än så här?

Innan vi tog farväl av vinmakar-familjen så passade vi på att handla lite. Ja vi tänkte att det är ju praktiskt att bunkra Wilma med lite vin så behöver vi inte tänka på detta under lång tid framöver. Dessutom är det alltid värdefullt att ha en flaska på lut ombord, som gå bort-present eller som tack till någon som hjälpt en om man gått på grund eller liknande. Vi handlade såväl boxvin och flaskor, vi hade ju förmånen att få allt framkört till båten nästkommande dag. Att handla vin direkt från gården var inget konstigt och unikt, utan fram kom kortdragaren och kvitto och sen kördes vinet ut på en liten kärra ut till bilen. Smidigt. Lyxigt. Ena stunden står man och klappar vinrankan och nästa sekund står man med vinet i handen. Från jord till bord på två sekunder. Det är med stor respekt som man inser att det kräver sin man att producera ett bra vin, rankorna och druvorna vårdas med största omsorg. Och själva processen vid vintillverkningen får inte gå fel, så en bondes fina känsla och noggrannhet är viktigt om man ska få ett bra resultat.

Deras vin finns tyvärr inte att inhandla på Systembolaget i Sverige (om man nu inte väljer att göra en så kallad privatimport som ombesörjs av Systembolaget). Nä, vingårdens produktion räcker bara till Frankrike och då främst i närområdet. Men visst, det händer att de får långväga besökare till gården som handlar på plats. Och nu, i och med vårt besök, så var det första gången de hade svenska besökare och kunder.

Med bilen full med vin så stuvade vi även ombord oss själva och drog vidare in till Nantes. Regnet hängde tungt i luften men vad gjorde väl det. Vi träffade på en mekanisk elefant på torget intill hamnområdet, en attraktion som såväl tilltalade som skrämde lite grann. Elefanten kunde blinka och spruta vatten på åskådarna, den verkade trots sitt mekaniska tillstånd väldigt verklig. Vi tog tillflykten ner till öltälten och marknaden. Vi slog oss ner på ett ställe medan regnet smattrade över taket.

 

 En häftig elefant, imponerande och småläskig. Den var mekanisk och gick fram över torget och sprutade vatten på folk genom snabeln…
Ja ha..vad säger man om den här bilden då??? Det är före vår öl tro´t eller ej. Ålder??? Fem kanske?!!
Nantes by night…
Ett konstverk i hamnen, en jordglob hängde och dinglade i luften…

Ja vad finns mer att berätta om dagarna hos vännerna. Jo vi tittade på saltbäddar och tillverkningen av det lokala saltet. Vi såg en vacker båt på floden, en modern hjuldriven lyxkryssare. Vi har sett  och passerat vackra broar. Och vi har susat fram genom landskapet med stora purjolöksfält utanför bilrutan. Vi passerade även huset där kvinnan Clémence Lefeuvre uppfann den världsberömda vitsåsen Beurre Blanc. Den uppstod år 1890 genom ett misslyckande då Clémence på sin restaurang skulle slå en béarnaisås, men glömde såväl dragon som äggulor i farten.

 Salt-tillverkning…
Färdigt salt…finns att hitta i butikerna i området.
En modern lyxkryssare med framdrivning med hjälp av hjul…

Vi fick ännu en natt hos vännerna i det vackra huset, och god mat i överflöd. På tisdagen så skjutsade Annie oss till båten med packning och vi avslutade med en lunch tillsammans.

Vi var fulla av intryck, glada och lite trötta när vi äntrade båten. Språkligt så har vi byggt broar mellan engelska och franska. Ingen av oss kan den andres språk med någon fullfjädrad finess. Men så bra det har fungerat. Vi hade fått uppleva dagar vi aldrig kommer att glömma. Alla goda skratt, vännerna, platserna och maten. Vi förstår och inser att detta är inget en långseglare normalt får vara med om. Att komma innanför skinnet på människor på orten görs inte i brådrasket. Nä det ska till med ett par trasiga båtar tydligen. Vi tackar våra franska vänner så mycket för deras generositet och varma hjärtan. Vi är lyriska och Frankrike har ju genom vår resa främst i regionen Bretagne seglat upp som en favoritplats på jorden. Gott folk, vill ni äta som kungar och upptäcka fantastiska platser. Så res hit. Vive la France!

Och till våra franska vänner hälsar vi så klart ”A bientôt”. Självklart så ses vi igen och vi håller kontakten. Ni är fantastiska. Merci, vous êtes généreux et incroyable.

Skepp o Hoj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s