Postmannen är jultomten

Vi har fått ett paket från Sverige…
 
Det var skickat till hamnen här där vi ligger och vi hoppade av nyfikenhet. Och lådan var fylld med en massa godsaker. Vi lovar…tårarna och skratten avlöste varandra. Vännerna Claes alias sångfågel och underbar fru Yvonne var avsändarna. Och vad fann vi i paketet??? Jo…
 
Böcker på Svenska (man anar inte hur eftertraktat det är)
 
Stenbitsrom (så nära himlen man kan komma)
 
Pepparkakor (kakor man blir snäll av och som vi älskar…vi kommer äta de med andakt)
 
Lös-te med tomtesmak (björnbär, kanel o citrus…vi är ju stora tedrickare)
 
Den underbara tvålen Terra Midi Santal som luktar ljuvligt (och som inte är uttorkande, Helenas favorit)
 
KNÄCK och chokladbollar (hemmagjorda så klart) i en vacker hjärtformad burk. (Gaah! va gott)
 
Julskum..mer julgodis. Två påsar (så vi inte behöver fightas ombord)
 
Glögg i miniflaskor (asså…nu kan julen komma!)
 
O Chokladtomtar (nu har vi inte bara tomtar på loftet 😉 )
 
Och julpynt. (Nu kan vi pimpa Wilma rejält i jul). En vacker julstjärna också i trä med texten;
 
”Bra vänner är som stjärnor, du ser dem inte alltid men du vet att de är där”
 
Jo vi kan bara instämma i meningen ovan. Vi är väldigt rika i våra liv känner vi. Och en stor anledning är de goda vännerna vi har i vår omgivning. Vi blir bortskämda och får så mycket kärlek att det saknas ord.
 
Vad säger man???
 
Tack kanske.
 
Men det känns torrt.
 
Men vi hittar inget bra ord för tacksamheten vi känner. Så det får bli;
 
Tack! Tack! Tack vänner! (och ett stort hjärta på det)
 
 

Volkeraksluizen

Tänk att man kan fylla sina dagar fast man inte har ett arbete att sköta. Vi håller på att redigera en film som vi hoppas kunna lägga upp inom kort. Vi har dels varit bort till slussen och tittat. Mycket intressant skådespel.
 
Vi återkommer som sagt.
Skepp o Hoj!

Fast i stupstocken!

Lite gråväder råder över Willemstad. Men inte ett ledset öga för det. Idag sprang vi på en svenskbåt i hamnen. En svensk kille ropade ”hej” efter oss när han hörde att vi pratade svenska. Han hade just skrivit under ett fetingkontrakt på en Hallberg-Rassy, en 46-fotare. Vi fick kliva ombord och titta…en kvalitetssegelbåt minst sagt. Den var knappt använd och jämfört med Wilma så kändes det som att kliva in i ett stort vackert slott. Ägaren berättade att affärslunchen som mynnat ut i affären var hans hittills dyraste lunch någonsin. Men han såg enormt glad och stolt ut. Sen hoppade han in i bilen och for till flygplatsen för att flyga hem till frugan. De kommer tillbaka senare för att segla hem deras nya stora dam. Men när vi berättade att vi var på väg att segla mot värmen så såg han lite avundsjuk ut.
 
I övrigt så har vi haft lite adventsfika ombord. En svensk lussebulle och pepparkaka och lite glögg. Gisses så gott, bara vetskapen om att den svenska maten inte finns så lättillgänglig gör att det smakar så mycket bättre. Och varje tugga avnjuts ordentligt.
 
Vi har såväl cyklat och promenerat en hel del. Borta vid slussen så blev vi fundersamma när vi såg motorvägen som löper över området. Bron verkade inte vara öppningsbar och vi blev oroliga över Wilmas mast. Tänk om vi inte kommer under utan att vi får gå någon annan väg när vi ger oss av. Vi kollade sjökorten ombord senare och vi blev än mer fundersamma när det ena sjökortet angav 14,5 meter och den andra 18 meters höjd på bron. Wilma sticker 15,5 meter över vattenytan. Nu har vi kollat med hamnkaptenen och det är lugnt för vår del, Wilma går under.
När man åker in i slussen så sänks vattenytan tydligen…man åker alltså ner när det är dags att segla under bron.
 
Vi har upptäckt en rad trevliga matstånd här i staden…kött&chark, fiskvagn, grönsaker, ostvagn, fastfoodvagn…de olika dagarna kommer de olika vagnarna. Nu har vi köpt rökt sill/böckling för att göra Helenas goda röra som Mr Kees blev så förtjust i och som därför gick åt som smör i solsken. Även nystyckade revben inhandlades…kaptens favorit jämnte tacos. Ja mycket rör sig kring mat i vår seglarvardag. Men vi har tiden att laga bra och nyttig mat…till något trevlig proteinkälla så äter vi många färgglada grönsaker. Vi känner oss i väldigt bra trim nu, så till den milda grad att kapten sa att han blivit sugen på att dra på sig löparskorna och börja löpträna lite. Vår älskade kapten är känd för mycket, men definitivt inte för att vara någon hängiven långdistanslöpare. Men det är kanske så att med ett gott leverne så kommer lusten till motion och rörelse.
 
Väderkvarnen i Willemstad är numera en bostad för någon lycklig rackare.
Kapten på väg hem till trefikat.
 
Men vad ser vi här?:
Vi tar en närmare titt:
-Hjäälp! Ett lik är på väg upp ur kanalen.
Och ett par barn står och vinglar på en smal bräda, farligt nära vattnet.
 
Men otäckare skulle det bli…
Helena hamnade i stupstocken. Här står hon och skäms!….
Fladdermus-holkar hittade vi överallt. Lite läskig stad trots allt….
Vackra byggnader…
Stenhårda män….
Häftig allé…vilken trädformation!
Balansövning…
Fångad i hoppet!
Träd som blommar i december….
En startklar rymdfarkost, destination oklar!
 
Vi kom tillslut tillbaka till Wilma och vårt efterlängtade fika.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Willemstad

Willemstad är en liten pittoresk stad med dryga två tusen invånare. Det finns gott om små caféer och restauranger. Staden är byggd som en stjärna och vad vi förstår så har detta historiskt varit en strategiskt viktig plats för att skydda staden och landet mot krigiska angrepp. Genom formen av en stjärna så kunde man skjuta åt alla tänkbara håll och vattnet runt staden fungerade som en vallgrav som höll inkräktare utanför. Överallt ser man rester från det gamla fortet och det står kanoner i parker och utanför viktiga byggnader. Staden fick stadsrättigheter år 1585.
 
Willemstad år 1632.
 
Willemstad i modern tid.
Nere i hamnen finns det mysiga restauranger och caféer. Vi blir sådär ybersugna på att kliva in och avnjuta något gott. Det kommer säkert men vi har ju en långseglarbudget och då gör man inte för många sådana utsvängningar.
Mellan yttre och inre hamnen.
Willemstad är idag en turiststad. Allt är mycket prydligt och välordnat, husen och omgivningarna är mycket perfekt skötta.
Har man inget annat för sig så kan man gå runt och räkna kanoner…
En minnesplats för de 159 belgiska soldater som fick sätta livet till när tyska trupper invaderade norra Belgen och Nederländerna i maj 1940. Willemstad ligger inte långt från den belgiska gränsen. På minnesstenen står alla de stupades namn och någon har ställt en liten vas med en blomma vid des fot.
 
Konstverket De Wachter, som upprättades i samband med utdikningsprojektet på 50-talet.
Kapten på toppen. Eller Farbror Grön som vi kallar honom dagen till ära.
Vi sprang upp och ner för konstverket en gäng gånger…så vi fick vår dagliga dos av motion.
Och här ligger Wilma i den nya marinan. En typisk modern turistmarina. På många sätt kanske inte så rolig marina men servicen är outstanding vilket vi hade på vår önskelista nu. Vi passar på att göra stortvätt på plats, filtar, täcken, jackor, lakan, kläder…..ja nu städar vi och fejar.
 
På vår lista över service så ger vi Jachthaven de Batterij följande betyg:
 
Duschtemperatur: 5
Duschstråle: 5
Miljö: 5
Internet: 4
 
Servicebyggnaden är helt nybyggd, man behöver ingen peng till duscharna vilket vi tycker är ett stort plus. Rent och snyggt.
 
Här, nästan längst ut på Brygga J på vänster hand bor vi (man ser Wilmas mörka förstag). Igår kväll var vi över till grannbåten mittemot på en drink. Mycket trevligt, ett par i vår ålder som bor på sin båt. De håller på att spara ihop för att kunna ge sig ut på en långsegling. Mycket trevligt, vilka fantastiska människor vi möter längs med vår väg.
 
Ja det var lite av Willemstad..det kommer mer vad det lider. Man nu slår vi ihop datorn och firar lite helg.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

Mellan hamnarna

Här kommer en film från vår tur mellan Dordrecht och Willemstad. Vi hade ett fantastiskt väder och vi fick verkligen blodad tand att ta oss vidare söderöver. Men vi stannar nog här en stund över jul och nyår då vi fått ett bra pris i marinan. När nyåret har passerat så går vi mot ljusare dagar vilket gör att vi har lättare att ta lite längre ben utmed kusten.
 
Det var mestadels motorgång men nere på Hollandsdiep som är en riktigt bred flod så drog vi ut förseglet. Nu var farten dock mycket blygsam, en si så där 0,8 knop. Men vi fick stänga av motorn och njuta av friheten och stillheten.
 
 
Skepp o Hoj!

Fest hos oss

Ha ha ha…ibland undrar man ju vad ni ska tycka hemma i stugorna. Vi tvekar ibland om man ska lägga ut sina knasiga filmer. Men å andra sidan. Livet är fyllt med en massa tråkigheter. Krig och elände, ohälsa, räkningar och långa arbetsdagar och kanske julstress på det. Så därför tänkte vi att kanske kan vi glädja någon med vårt knasiga liv ombord på Wilma. Annars finns ju alltid OFF-knappen.
 
Här får ni vara med en stund på vårt fredagsmys. Vi lagar mat, har satt på musik och hällt upp något gott i glaset. På fredagar blir det ofta tacos då Kapten ombord just love it. Vi spexar mycket och är alldeles för barnsliga för vår ålder (pssst…säg inget till våra barn bara).
 
Sista filmen från Dordrecht. Håll tillgodo; FILMTAAAJM!
 
(har ni svårt att höra ljudet periodvis så kan vi rekommendera att lyssna med hörlurar)
 
 
Skepp o Hoj!

Stjärna

Nu är vi i Willemstad i södra Holland. Vi har haft en fantastisk resa, vi seglade en bit av sträckan på den breda floden Hollandsdiep. Vi hade soligt väder och känslan var obeskrivlig. Att få komma ut på vattnet är så otroligt frigörande.
 
Vi berättar mer i kommande inlägg. Men såhär långt så kan vi rapportera att vi ligger tryggt på vår plats J17 i Willemstad. En stad som är formad som en stjärna.
Willemstad, Holland
 
 
Här ligger vi nu, vid pilen. I en modern och mycket välordnad marina. Vi har spanat i lyxiga duschar och alldeles nya tvättmaskiner.
Vår resväg, inte så långt. Men för oss en helt ny plats att upptäcka.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 

Tack och Hej Dordrecht

Ciao alla. Ett kort inlägg då biblioteket stänger tidigare idag pga helgdag.
 
Nu har vi sagt hejdå till Båtklubb, Mr Kees och en rad andra här i Dordrecht.
 
Vi har bunkrat och förberett oss.
 
Nu kan vi åka när än vi känner och det kommer att nog bli inom de närmaste dygnen.
 
Det känns spännande och förväntansfullt att ge sig av igen. Båten kan inte bli bättre förberedd än så här.
 
Så nästa gång vi hör av oss så är det nog på ny plats.
 
Simma lugnt….eller som vi säger:
 
Skepp o Hoj!

Snurre Sprätt!

Nu har vi sett över vår rigg. Förstaget är nu rakt och spänt och vi har kollat alla vant som ska vara 15 procent av brottgränsen. Mycket nöjda är vi såklart och nu känner vi att vi är startklara. Vi har börjat bunkra diesel och i helgen ser vi över färskvatten och lite käk och så.

Kapten är nöjd med riggen
 Kapten mäter..
 Uppsikt!

När vi ger oss av vidare har vi inte riktigt bestämt. Först och främst så måste vi anpassa oss till broöppningen här i Wijnhaven. På söndagar är bron stängd helt och hållet och på vintern öppnar de sent och stänger bron redan 16.30 på eftermiddagarna. Så det går inte riktigt att ge sig av när man själv vill, då masten slår i bron om man inte ämnar vänta på att någon lyfter den.

Och bara några hundra meter utanför Wijnhaven så har vi den stora järnvägsbron Hetbrug som bara öppnar en gång varannan timme. Så innan vi ger oss av så behöver vi se över väder och tider lite närmare.

 Snurre Sprätt roar kapten!

Nu har vi haft ett par dagar som vi lagt oss i var sin soffa i salongen på eftermiddagen. Vi dricker kaffe, läser och spelar yatzy. Kapten har fått smak på tecknad film på sin ipad. Snurre Sprätt rullar mest. Vi läste även en artikel kring bekymret över våra koldioxidutsläpp där tyvärr kossorna har fått framstå som de stora bovarna. En snedvriden debatt där jordbruket står för bara en bråkdel av vad tillexempelvis flyget gör. Och kor i form av kött, mjölk, ost och att hålla våra landskap öppna känns ju som en viktigare prioritet för överlevnaden än möjligtvis semesterresor till Thailand gör. (Däremot är det ju knäppt att en del bönder köper in konstgödsel när det redan finns naturligt gödsel på gården).

Vi blev nyfikna på vår egen CO2-förbrukning. Vi borde ju med vårt nuvarande sätt att leva ligga långt under den genomsnittliga svensken.

Lite intressant fakta.

Mest CO2 förbrukar man i Qatar. Där man gör av med 40,5 ton per år och invånare. (40.500 kg)

Några länder som förbrukar rätt mycket är Australien, Luxenburg, Estland, Ryssland, Norge, Nederländerna och de oljeproducerande arabiska länderna.

Minst koldioxidutsläpp har man i Burundi med blygsamma 0,0028 ton koldioxid per person och år (2,8 kg)

Inom EU så ligger faktiskt Sverige rätt bra till, även om det är mycket ur miljöaspekt oavsett. I Sverige gör varje svensk av med 4,6 ton per år och invånare. Bara Portugal ligger lägre vad vi kunde se i statistiken med 4,5 ton. (Låter bra då det ju är vårt primära resmål).

Har du koll på hur mycket du gör av med? Det finns sidor på internet där man kan räkna ut sitt ungefärliga CO2-utsläpp.

——————————————————————————————————-

Kolla in på websidan klimatbalans.se. (http://www.klimatbalans.se/neutralisera/kalkylator.html)

 Så här ser sidan ut där man kan räkna ut sin CO2-förbrukning.
——————————————————————————————————-

Vi har gjort en prognos för 2017.

Vi har räknat såhär. Vi är två vuxna som äter (häpp!)  Vi har ingen bil, vi cyklar och vi har egen sol- och vindkraft. När vi seglar så går vi för motor någon halvtimme i och ur hamn. När vi ligger för ankare så använder vi lillbåtens utombordare lite grann. Ligger vi i hamn så är vi kanske uppkopplade på elnätet, inte nödvändigtvis men en del såklart. Värme kommer vi inte behöva mycket framöver, vi har en dieselpanna, men vi har gjort en uppskattning för detta.

Det hela bygger på att vi inte gör någon flygresa hem. Då får vi räkna om och lägga till. Men som sagt;

här är vår prognos för 2017:

Vi landade för oss två på följande värde:

2184 kg per person. Dvs knappt 2,2 ton per person och år. Det är ganska precis hälften av vad snittsvenskens förbrukning är.

I vår tabell för länders förbrukning så landade vi på samma värden som de Västindiska öarna Saint Lucia och Dominikanska Republiken. Jo jo…det låter ju trevligt. Här har vi redan anpassat oss för ett liv där. Inte illa. (Kanske skäl att segla dit).

Så gör gärna som vi och gå in och räkna ut dina CO2-utsläpp. Det kan ju vara intressant att veta för egen del om man  ligger över eller under medelsvenskens värde. Och vill man nu bidra med något så kan man ju tänka till på en hel del saker som inte nödvändigtvis behöver sänka din livskvalitet. Tillexempel vilken storlek på bostad du har då varje kvadratmeter ska värmas upp. Hur ditt konsumtionsmönster ser ut, vad förutom mat handlar du (och vilken mat) och är det verkligen saker du behöver. Att laga och köpa begagnat framför att köpa nytt hjälper till. (Kompisen Yvonne köper pocketböcker på secondhand som hon läser och sen ger till oss. När vi läst ut så byter vi med andra långseglare. Vi lovar, texten har inte blivit sämre trots att den är läst flera gånger). Kanske klarar man sig på en bil istället för två, när du ska byta bil så kanske en elbil är att satsa på (här i holland så finns det otroligt mycket elbilar och vi ser elstolpar överallt).

Oavsett vad du gör för åtgärder så kan vi lova att det som regel landar i en kostnadsbesparing och du får mer kulor kvar i plånkan. Så vill man inte motivera sig för miljöns skull så kanske vill man iallafall ha bättre privatekonomi. (vi lever på en extremt liten kassa, vi klarar oss på motsvarande en persons halvtidslön av knegarmodell).

Då vi skriver upp varje gångtimme med motorn, så är det väldigt lätt för oss att räkna ut hur mycket vi till faktum har förbrukat. Så när 2017 har gått till ända så kommer vi försöka räkna ut vår faktiska CO2-förbrukning. Och om vi lyckas fånga fisk (och att handla närodlat) så vet vi ju att vi gör något positivt för värdena då transporkostnaden blir minimal från havet till stekpannan.

Den saken som fort gräver hål i CO2-förbrukningen är flygresor. Kanske att satsa på är att nyttja mer av videokonferenser, Skypesamtal och Messanger via Facebook som nu är möjligt. Kapten pratade med några av sina barnbarn häromdagen, funkar finfint. När vi var på IKEA senast så hade de ett showroom där de möblerat ett hem på 35 kvadratmeter. Otroligt vilka smarta lösningar det finns idag. Kanske att våra bostäder inte måste vara så stora i framtiden. (Här i Holland så säljer IKEA solpaneler till villor till mycket humant pris!) Med tanke på att Sverige är ett såpass kallt land så inser vi samtidigt att vi kommit förhållandevis långt hemma med att hålla nere koldioxidutsläpp. Vi tror att det finns en rad inovativa tänkesätt och roliga lösningar på ett i övrigt rätt tråkigt problem. För det behöver inte alls vara domedagsprofetior som tynger oss, utan häri ligger det säkert blomstande tider för företag som satsar på det hållbara. Och med rätt företag på marknaden så kommer vi alla bli vinnare.

Vi lovar återkomma om cirka ett år med en uppdatering på hur det har gått.

Har du räknat ut din Co2-förbrukning?

Skepp o Hoj!