Vi har inte legat på latsidan sedan vi lämnade Sverige. Vi vet ju med oss att vi fixat en del saker. Men när vi började summera alla tingen så inser vi att flitens lampa har lyst över oss. Nu börjar vi bli klara (tror vi) eller så är det så att vi aldrig blir klara. Vi kommer alltid finna något att förbättra, laga och konstruera.

Sedan vi lämnade Lysekil tidigt i våras där vår stora förberedelse inför långresan skedde så har vi uträttat följande ombord;

Halmstad:

–          Installation till varmvattenberedaren från motorn (för att värma varmvatten till varmvattenberedaren under motorgång) del I.

–          Ankarmontering till det aktre ankaret samt låda till dess kätting.

–          Byte av spotlight led-lampor ombord då de gamla inte klarade av för hög spänning ombord. (spänningen skiftar mellan 12,2 till 14,1 V. Julas klarar inte av spänning över exakt 12 V)

–          Deviation av autopilot

Malmö:

–          Bytte skotblocken som vi slog sönder utanför Höganäs.

–          Monterade utehögtalare till VHF

Kielkanalen, Giselau:

–          Klättrade upp i masten och lagade Windexen som hade fått frispel utanför Tyskland

Cuxhaven:

–          Uppdaterade sjökorten i plottern så vi har sjökort ända till Kanarieöarna

–          Skaffade en reserv VHF-antenn (vi trodde AIS:n hade lagt av)

–          Lagade Wallas-spisen och beställde reservdelar till den

Nordeney:

–          Fixade motorfelet (vi tappade oljetrycket). Byggde om och reparerade vevhusventilationen

–          Tätade två av ventilerna i skrovsidan som läckte generöst

Delfzijl:

–          Byggde om motorns returdiesel där en banjokoppling var kuckeliku (läs: den höll inte tätt). Den tidigare var något eget patent av någon dielselråtta eller nåt, hemsvetsad.

–          Lagade styrningen (vi tappade styrningen utanför Borkum mitt i ett TSS-område, not good). Vi tillverkade en ny lösning för kuggkransen.

I en rågåker utanför Dokkum:

–          Vi letade upp en Holländsk expert på vindgeneratorer som bodde ute på landet. Vi tog med vindgeneratorn som inte levererat mer än en suck sedan vi lämnat Sverige. Han bytte kol och kollektor samt justerade till spänningsnivån. Jäklans bra kille!

Dordrecht:

–          Vi beställde en ny propeller till Wilma på ett fantastisk företag här i krokarna. Och kapten dök en massa gånger för att montera på och av.

–          Vi byggde klart kabelkanalen i salongen och satte upp eklister

–          Nya lister till de två små skylight i salongen, målade dessa.

–          Fixat till höjden på bordskivorna då de sackat med åren och tallrikarna tidigare bott i utförslut.

–          Installation från motorn till varmvattenberedaren, del II (denna gång fungerar det, vi satte dit en cirkulationspump)

–          Toatömningenspumpen gav upp, vi köpte ny pump och byggde om hela systemet. Lyfte på alla durkar och tömde Wilma på vatten som stod under durkarna i tankfacken (det luktade inte mumma).

–          Lagade samtliga ventiler i skrovsidan. Det var bland annat läckage mellan glas och ram. Stängningsmekanismen var sliten. Nu är den tät (hoppas vi ;))

–          När höstkylan kom så plockade vi ner värmesystemet och tätade alla kopplingar (vi ville ha varmt på elementen)

–          Vi köpte en bokhylla på IKEA som vi monterat ovanför Pimpstens koj (en andra bokhylla ska inhandlas då vi blev mycket nöjda med lösningen)

–          Monterat in NASA Weatherman (så vi kan se väder via långvåg)

–          Målat upp i främre helveteshålet (muggigt och tråkigt) och vi satte upp belysning där.

Nu ska där bli en ankarbox har vi planerat.

–          Monterat in en pump under masten för kondens och ev regnvatten som letar sig in.

–          Fernissat lanternfästen och monterat arbetsbelysning så vi kan lysa pirater i ögonen.

–          Bytt generatorrem på motorn och beställt en extra i reserv

–          Inhandlat rostfria rör som vi svetsat på targabågen för att stadga upp den extra inför de stora haven.

–          Byggt en liten fin sittpall som passar i nedgångsluckan

–          Rengjort och gjort översyn på ankarspelen

–          Bytt ett mantåg då detta hade tuggats på av en möjlig pirat.

–          Servat kaminen

Kvar på vår lista att göra som är pågående eller som sker inom kort:

–          Bygga ankarbox och beställa ankarkätting och montera detta. Nytt hål i däcket så kättingen kan löpa ner i boxen.

–          Fixa en tröskel in till verkstan, så vi döljer diverse rör.

–          Fixa nya motorfästen till lilljollen

–          Sy regnskydd till ankarspelen när detta är klart.

Utöver detta så har det varit en massa annat underhåll och fix, putsat rostfritt, vårdat segel, lagat punktering på minicyklarna mm.

Och så klart månaderna som vi låg i Lysekil så ägnade vi åt större arrangemang ombord på Wilma. Vad sägs om dessa två bilder på byssan.

 

Och byggt upp ett nytt.

Tjoppe sa innan avresan att han skulle mecka sig runt i världen. Det ligger nog något i hans ord, listan ovan att döma. Nu börjar vi bli klara och vi ser fram emot att kunna segla mot värmen.

Skepp o Hoj!

Är ett långseglarliv något för dig? Bilden är ofta romantiserad. Med en båt guppandes i en vacker ankarvik i solnedgången, där du svalkar dig med en kall öl efter en lång härlig dag med sol och bad. De flesta förstår nog att det inte enkom är sol och sorgfria dagar. Men hur ser livet ut ombord egentligen och skulle du själv gilla detta?

Här följer ett par frågor, ett helt ovetenskapligt test…

1. Du ligger i bingen och sover. Sommaren är för länge sen förbi, ute råder kyla o regn. Det är varmt och skönt under täcket. Men så vaknar du av något ljud som inte hör hemma ombord, och som båtägare så går man då upp och kontrollerar. Du ser inget konstigt, men upptäcker att det är ju svinkallt ombord, 13 grader. Pannan har stannat. Du konstaterar att pannan behövs sotas och att du troligtvis inte kommer att kunna starta den igen utan denna åtgärd först. Vad gör du?

A. Du svär för att det är så kallt, och önskar att du var hemma i lägenheten i Sverige. Sen börjar du torka upp  överskottsdieseln i kaminen och sota den på studs. Du är dödstrött men i morgon så har ni andra roliga planer du sett fram emot. Så fast klockan bara är fyra på morgonen så drar du igång och försöker få felet fixat. Du är trött och irriterar dig att det alltid faller på din lott att rengöra den där jävla kaminen. Du fixar felet och när du väl fått igång kaminskrället så har det börjat ljusna ute. Du kryper i säng för att få några timmars sömn innan det är dags att dra igång dagens bestyr.

B. Du konstaterar läget, stänger dieselkranen och går och lägger dig igen och tänker att du i morgon ringer någon som får komma och fixa felet. Att stå smutsig med sot upp på hela armen och rengöra kaminen tar sin tid, din arbetsställning för att komma åt är så långt ifrån ergonomilagarna man kan komma. Och du är därtill osäker på hur du ska attackera problemet, mecka är inte din starka grejj. Nä varför fixa det själv när man kan ringa Nisse på Manpower. Nån jävla båtfirma eller kaminförsäljare borde väl kunna lösa detta bekymret.

C. Du konstaterar felet. Du lägger en minut på att utvärdera läget. Det är ännu varmt under täcket och plusgrader ute, om än blygsamt. Så du konstaterar att det blir nog inte mycket kallare än så här inne ombord. Felet är därmed inte akut, men brrr så kallt det är. Du stänger av dieselkranen och tassar tillbaka till sängen och tänker att du tar itu med saken i morgon när det ljusnat. Du kryper ner under täcket och ser till att alla tår och fingrar är med inunder då de annars blir stelfrusna. Du somnar gott och sover till klockan nio. Med ditt morgonte är avklarat så tar du itu med kaminen och ställer dig och torkar rent och sotar. Smutsig och öm i kroppen så är kaminen fixad framåt lunch. Äntligen så börjar värmen sprida sig i båten igen efter åtta kalla timmar ombord. Därefter först funderar du över resten av dagen.

Kommentar;

A. Att fixa felet på en gång är toppen, att inte dröja med uppgiften är alltid ett alternativ. Men problemet är att du irriterar dig över en rad saker. Du svär för att det är kallt, du längtar i den stunden hem därav, och du känner att fördelningen av arbetsuppgifterna är orättvis. För att förskona dig från ständig irritation och jobbiga känslor så är kanske ett bättre alternativ att stanna hemma. Att långsegla innebär att lösa saker som går sönder och slutar fungera, och det sker ständigt.

B. Att ringa någon fixig firma fungerar alltid. Men det finns två hakar. Sannolikt så ligger inte din båt någonstans där det finns någon hjälp att få. Och har du bra firmor runt omkring så tar de rejält betalt. Det skulle inte landa i en långsegling. För du skulle med alla felen tids nog behöva åka hem rätt snart om du alltid skulle ha för vana att betala någon dyrt för lösa dina fel. Och säg att du var mångmiljonär och kunde ringa om hjälp oavsett, ja då hade du ändå inte valt detta obekväma sätt att förflytta dig på. Då hade du tagit flyget runt om i världen och bott på fina hotell med full service och torra handdukar som garanterat inte luktar illa av all gammal fukt.

C. Du konstaterar ju snabbt felet, laga nu eller sen är frågan. Men du vet att nattsömnen är viktig och att man lättare tar itu med saker när man är utsövd. Du kryper tillbaka i sängen och somnar gott men med vetskapen om att du har ett beting att ta itu med när du vaknat. Det får komma före allt annat, värme ombord är en av grundförutsättningarna och därmed så ändrar du dina planer för morgondagen. Du somnar gott in och efter morgonte´t tar du itu med bekymret. Vid lunchtid så är kaminen igång igen och du kan tvätta av dig sotet och sträcka på din stela, ömma kropp. Du känner dig nöjd och njuter av att kaminen fungerar igen, en dag som vilken som helst i ditt långseglarliv.  Du konstaterar att du nog ska gulla med kaminen lite oftare, rengöra emellanåt, så besättningen ombord slipper vakna frusna och kalla mitt i natten. Du gillar läget, kanske till och med tycker det är lite kul med allt krångel, du börjar känna dig kompis med kaminen. Ja känner du så här så är du absolut en lämplig kandidat för detta knasiga liv.

Här kommer ytterligare en situation;

2. Det finns ingen dusch ombord. Sommarens värme är över där ni kunde bada i havet och skölja er i färskvatten med hjälp av en petflaska som ni gjort silhål i korken på. En smart lösning och med varma dagar så ger detta den rätta Vagamondkänslan av det ultimata långseglarlivet. Men som sagt, nu är det kallt ute. Du som tjej konstaterar dessutom i spegelbilden att utväxten i håret börjar bli oroväckande lång. Det är hög tid att färga det igen. Men vart ska du göra det nu, utan dusch ombord och i badhuset dit du går och duschar en gång i veckan är det verkligen inte lämpligt att ställa till med en hårfärgning. Hur gör du?

1. Du skaffar hårfärgningsmedel iallafall och redan samma dag så försöker du få till din färgning i handfatet ombord. För du kan verkligen inte stå ut längre med att ha denna polkagrisrand i håret. Det ser ju inte klokt ut. Du känner dig så fruktansvärt okvinnlig och ful. Du får till din färgning tillslut, resultatet gott, men du är mäkta irriterad. Du minns hur bekvämt det var när ni bodde i lägenheten, då fungerade de enklaste göromålen utmärkt och utan att du ens tänkte på det. Men nu, det är ju ett helt företag att försöka undvika att se ut som ett åkerspöke.

2. Du konstaterar att du inte kan fortsätta att leva med din polkagrisrand i håret och att du inte heller fixar att färga det i handfatet ombord. Någon gräns får det ju finnas för vad man ska behöva stå ut med. Så du bestämmer dig att gå upp till stan nästkommande dag och boka in dig på en hårfärgning samt hårklippning på en hårsalong. Du blir fixad och fin dagen därpå, du är lovad av hårfrisörskan att din nya frisyr är jättelätt att sköta på egen hand, bara skölja och föna fem minuter varje morgon så kommer du se ut som självaste Marilyn Monroe i barret (HA…hon har aldrig bott på en båt) Innan du lämnar den underbara hårsalongen så betalar du en fetingsumma för tjänsten. Du inser att det kanske grävde en lite väl stor grop i plånboken, men what the fuc*. Man måste ju leva lite också.

3. Du står och tittar dig i spegeln. Du har upptäckt en polkagrisrand i håret, dags att färga det igen. Du överväger dina alternativ och konstaterar när du stått där en stund och räknat hur många fler grå du fått, att bästa läget just nu är att leta upp en mössa. Va fasen. Gubben din älskar dig säkert ändå..även som grå. Och ska ni ut på stan nu när det är den kalla årstiden. Ja då funkar keps eller mössa. Och blir ni bortbjudna, hem till någon…ja då funderar du ut att du kan knyta en snygg tunn sjalett om huvudet, så inte utväxten syns. Du känner att du har en plan. När du kommer kunna färga håret vet du inte. Men det kommer säkert något tillfälle närmaste året.

Kommentarer;

1. Att fixa hårfärgningen med en gång i handfatet är toppen, det funkar säkert. (Vi tvättar oss ofta med tvättlapp i brist på dusch, även hårtvätt. Dock inte hårfärgning. Än). Men det kräver ju förstås att du står böjd som ett bättre gem över handfatskanten och att du har efteråt sölat ner halva badrummet och får ägna en kvart åt att städa efter dig. Känner du dig irriterad över situationen, över avsaknaden av en dusch och absolut inte kan leva med polkagrisranden i några månader så är du nog inte en lämplig långseglarkandidat.

2. Att gå upp till en hårsalong fungerar utmärkt. Men det finns två hakar. Dels så kanske du inte ens är på en plats där det finns någon hårsalong över huvudtaget. Möjligtvis en fårbonde med en fårsax. Och hittar du en salong så kostar det en slant. Det är få långseglare som kan budgetera för 7.000-8.000 kronor om året på besättningens hår. Det går inte att lägga uppemot 20 procent av resebudgeten på hårvård. Nä, här gäller det att klippa sig själv eller låta håret växa. Och en klippning kan du nog betala för någon enstaka gång för att be dem rätta till alla ojämnheter som uppstått under det senaste året från ditt egenhändiga klippande. (Helena har inte varit och klippt sig på salong på mycket länge. På de senaste fem åren så har det nog hänt två gånger. Helena klipper Tjoppe och har så gjort i närmare tio år nu. Övning ger färdighet.) Hade du haft obegränsat med pengar så hade du inte valt ett långseglarliv oavsett. Då hade du köpt dig fin hårvård, manekyr, pedikyr och annat fixigt i en bekvämare miljö där du kunnat känna dig hel och ren. Och inte behöva bli irriterad över att handduken ombord luktar lite illa av all gammal fukt…

3. Det bor en långseglartjej i dig. Det är klart att du inte jublar över polkagrisranden i håret. Men du prioriterar det här livet framför ett liv i tryggheten hemma. Du värdesätter friheten. Du vet att det inte finns några genvägar, livet innebär kompromisser, och det här är priset. Huvudsaken att du kan hålla dig hyggligt hel och ren. Du hittar lösningar längs med vägen och passar på att göra dig lite finare när det väl bjuds ett tillfällen. Du har tillförsikt om att det kommer ett bättre läge. Är badhuset ingen bra plats för hårfärgning så är det så. Då får det bli mössan, sjaletten eller kepsen. Eller så får man låta bli att titta sig i spegeln. Man får måla tånaglarna istället eller nåt. Häpp!

(nu finns det ju många fritidsbåtar som har dusch, men man ska veta med sig att allt vatten man använder ska fyllas i tankarna. På många stället finns det inte möjlighet att fylla vatten från ett tappställe nära dig med slang, utan du släpar på vattendunkar var och varannan dag för att fylla. Ett tungt arbete. Man slösar inte med vatten då… Fast vi gillar ju att fylla vatten, vi vet, vi är konstiga).

Ja det går att göra hur många exempel som helst på detta. Och det är klart, att när rosévinet är upphällt och du njuter i sittbrunnen i den ljumma sommarkvällen. Då leker livet. Och när ni andra måste gå tillbaka till jobbet efter semestern. Då fortsätter vi på vår ledighet med endless of time. Och när ni andra är less på att trava i samma gamla rutiner, ja då byter vi bara plats på båten och får en ny miljö att upptäcka.

Men att det bara skulla vara glamour är inte sant. Samtidigt som man får med sig så mycket underbart i ett långseglarliv så försakar man samtidigt. Man måste gilla läget att ha det obekvämt och lösa bekymmer på egen hand. Man måste värdesätta och tycka att vind i seglen är den största av frihetskänslorna och att det överväger allt det andra. Förutom alla underbara segeldagar, soluppgångar och solnedgångar, horisonter, azurblåa vatten och frihet så är det några saker som gömmer sig bakom bilden av den romantiska bilden av långseglarlivet.

– Du måste alltid klara av att leva i tvåsamhet på liten yta. Att kompromissa och hålla sams. Och ge varandra utrymme och ta ett egetansvar för att inte projektera över dina egna negativa humörsvängningar på den andre parten.

(hur ser du att du står framför en långseglare? Svar: du ser det på alla blåmärkena. Inte pga några slagsmål men man stöter ständigt i överallt ombord)

– Du måste alltid ha koll på vädret, och planera därefter. Ditt liv påverkas mest av de fysiska lagarna, vindstyrka, vindriktning, vågor, åska, strömmar…Vädret kommer först. Därefter din egen vilja.

–  Du måste kunna vara långt ifrån familj och vänner..och länge. Du har inga barnbarn nära att kunna krama om. Inte ens på deras födelsedagar har du möjlighet att ses. Du kan inte gå med väninnan och fika när andan faller på. Du kan inte hjälpa dina barn i deras vardag. Umgänge är hänvisat till telefon och datorer – förhoppningsvis.

– Du måste klara av känslan att vara utlämnad med hur du ska lösa alla problem som uppstår längs med vägen. ”Har jag kunskap, material och verktyg ombord?” Vart finns firmorna som kan hjälpa dig, är de pålitliga, eller försöker de lura dig. (inte helt ovanligt att bli lurad)

– Att inte kunna förflytta dig smidigt på landbacken. Du äger ingen bil, har inte tillgång till en bil och du har ingen aning om vart saker finns att få tag på i staden. (Själva har vi en 120 kilos tung kätting som vi i dagarna ska frakta till båten. Avståndet är långt).

– Du saknar det normala kontaktnätet hemma där du är van att kunna orientera dig i. Du saknar affärer och företag som du känner till och där du hittar, du saknar vännerna som kan ge dig ett handtag. Affären för att köpa mjölk i, Biltema och andra. Ingenting går per automatik. Som att uppfinna hjulet varje dag. Minsta lilla sak finns det inget svar på förrän du själv tagit reda på det.

– De enklaste sakerna på din inköpslista ställer till bekymmer. Hel vitpeppar finns inte i affären. Jäst går inte att köpa heller, det finns färdigt i mjölet visar det sig. Texten på paketen finns varken på engelska eller något annan språk du behärskar. Lingonsylt och inlagd sill är ett minne blott… Du börjar drömma om Ahlgrens bilar.

– Att så fort du ska ha en sak ombord så kan man ge sig sjutton på att den ligger nedstuvad längst ner. Och kommer man ihåg vart exakt?…eller får man riva på flera ställen innan man funnit sitt ting man söker. (en del långseglare brukar kunna hitta en del saker långt efter det att de kommit hem igen. Kanske en sillburk som skulle ha ätits förra julen).

– Att hålla stenhård i budgeten. Att värdera nödvändiga investeringar på båten mot kostnaden. Att hur sugen du än är på att slippa laga mat en dag och inget hellre vill än att gå iväg och beställa hem en hämtpizza, är bara att glömma.

– Att du måste sörja över att det hela tiden finns vatten och diesel ombord (har du gasspis så är det olika kopplingar till flaskorna beroende på vilka länder du besöker). Du släpar på dunkar var och varannan dag. Du måste se till att tömma wastetanken på lämpliga ställen. Du kan aldrig slösa med något. Du måste alltid planera (eller ta konsekvensen av att du inte planerat).

– Att du hur bra du än har planerat din rutt så kan du råka ut för hård vind, höga vågor, jobbig sjögång som du inte kommer ifrån förrän du nått trygg hamn igen som kan vara flera dagar bort.

 Men gillar du alla dessa ting, så som vi gör. Ja då är långsegling något för dig. Underbara naturupplevelser. Nya miljöer och spännande människor träffar du längs med vägen. Frihet och tid. För oss är valet lätt…vi har inga planer på att vända hem. På mycket länge.

Skepp o Hoj!

Vad gör vintern och mörkret med oss? Varje höst upplever vi samma sak. Flertalet vänner och familjemedlemmar runt omkring upplever trötthet och saknar ork lagom när november månad inträder. Ingen grupp verkar vara förskonad, alla åldrar och alla landsdelar och det spelar mindre roll vad vi arbetar med till synes. Någon enstaka person signalerar att läget är helt ok, att månaden är mysig med tända ljus och mys i soffan och att orken inte alls försöker slå benen av en. Men för de flesta…juni månads ljus känns som en hägring, ett minne blott från en svunnen tid.

Vi har också varit där. Varje höst, denna trötthet. Men i år är det annorlunda.

Historiskt sätt så har Helena bland annat arbetat i ett köpcentra, där just inget dagsljus kommer in. Långa dagar där det var mörkt när hon gick till jobbet, och mörkt när hon gick hem. Som för många av oss. Hennes trötthet slog nog inte så hårt på psyket, alltså ingen deppig känsla primärt. Men tröttheten. Den enerverande tröttheten. Den dövade något enormt och på eftermiddagen så började hjärnan kännas dimmig. Kvällarna blev ofta en katastrof, knappt hann hon få i sig en bit mat så nickade hon till. Och det tär att varje kväll behöva gå och lägga sig två gånger. Första gången i soffan och andra gången i sängen efter att de första knockade timmarnas sömn avverkats i just soffan. I soffan så var sovställningen nog inte den bästa, någon nerv brukade hamna i kläm i nacken med huvudvärk som resultat. Den kunde sitta i flera dagar. Med ökad stress senare så fanns den där tröttheten och huvudvärken mest hela året, det blev inte bara höstens företeelse. Att jobba i ett köpcentra är ingen bra miljö, när detta är byggt på ett sätt som minimerar tillgången på dagsljus.

Tjoppe HATAR regn, det känner alla till. Han hatar mörker och vinter nästan lika mycket. Som barn hade han förmånen att många vintrar åka bort i flera månader. Han vet vad skillnaden gör att vara tillexempel på Sri Lanka i fyra månader på vintern. Han har nog inte varit lika trött om vintrarna som Helena, mer deppig. Han har klagat att det inte går att hitta på något roligt. Att livet känns tråkigt…vi blir som små grå möss som ställer väckarklockan på ringning. Man kliver upp, går till jobbet, åker hem, äter, sover, klockan ringer, man kliver upp, åker hem, äter…och så vidare. Mörkt och grått. Ibland har Tjoppe haft en släng av ”höst-ångest” redan under sommaren. Att medan solen lyser sig varm så har han känt att ”nu blir det bara mörkare” och då tagit ut känslan av negativitet i förskott, redan innan hösten är ett faktum. Först i januari, när det nya året inträtt så har han livat upp och ser hela sommarhalvåret framför sig med tillförsikt.

Denna höst tillbringar vi inte alls på något soligt varmt ställe. Utan i södra Holland. Här blir det lite regnigt, som regel ingen snö. Mörkare som hemma, men inte lika mörkt. Och framför allt så gömmer vi oss inte hela dagarna på en arbetsplats. Och skiljer det då något mot tidigare år då? Hur mår vi?

Jo främst så konstaterades det med Helenas trötthet att hon lider av D-vitaminbrist. Något som är väldigt vanligt på våra breddgrader. Även en lägre D-vitaminnivå som inte direkt klassas som brist är hon känslig för. D-vitamin får vi från solens strålar på sommaren när solen står högt på himlen. Vi lagrar vitaminen och på vintern tömmer vi lagret och många av oss får en brist innan solen och ljuset är tillbaka nästkommande sommar. D-vitaminbrist gör dig trött och får dig att känna dig sliten, orkeslös och gammal. Helena äter numera tillskott, så även på sommaren de dagar som det är mulet. För bristen kommer som ett brev på posten om hon inte matar på med tillskott.

I år så har vi inte möts av den ”deppiga” känslan som tidigare kommit smygande. Däremot så har vårt sömnbehov ökat rejält. Men utan att vi på dagarna känt oss hopplöst trötta och sega. Vi är mer vakna när vi är vakna. Och vi sover och vilar när vi känner oss trötta. För vi har ju inget jobb att sköta och ingen väckarklocka som ringer på morgonen. Vi mår gott.

Vi går ofta och lägger oss vid 21-tiden nu (härom kvällen gick vi och la oss klockan 20) Och vi sover som regel i tolv timmar. Ibland vaknar vi till men vi somnar om. Det är skönt att ge kroppen många timmar i sängen nu. Vi låter kroppen få bestämma och skiter i alla förstå-sig-påare kring att för mycket sömn är farligt, eller för lite sömn för den delen. Vi lyssnar på våra kroppar. På dagarna är vi rätt så aktiva under ljustets timmar och vi går och cyklar och arbetar med kroppen genom våra vardagliga beting. Vi är nog utomhus mellan fyra och sex timmar per dag. Och så äter vi bra mat, mycket färgglada grönsaker, frukt och fisk och bra kött. Inte godis och läsk och annat skit. Och nu när hösten kommit så har vi ofta vita dagar, vi skippar alkohol helt och hållet. Vi känner att vi gått lite i ide, som en björn. Och det är rätt så skönt. Och här i Dordrecht så ser vi människor på dagarna,  även andra är ute och cyklar och är aktiva utomhus. Så den sociala biten är också skillnad mot hemma, där man inte ser en kotte mellan september och mars då alla har låst in sig.

Så vi kan inte sätta fingret på en enskild sak som då skulle göra skillnaden. Men först och främst så tror vi att människor behöver sova och vila mer på vinterhalvåret. Det kan vara svårt att få till när man har jobb att sköta och en massa andra åtaganden. Det är liksom inte socialt accepterat att som vuxen att gå och lägga sig klockan halv nio på kvällarna annat än enstakavis.

Vi tror även det faktum att även om dagsljuset nu inte ger oss något tillskott av D-vitamin för solen står för lågt på himlen. Så ser vi ändå ljuset och man känner sig piggare då. Det finns dagar i november som är rätt fina. Men hur ska man se det när man sitter inne på ett kontor? Det pågår ett helt liv ute i naturen medan vi är på våra arbeten…arbetet stör!

Utan D-vitamintillskott så fungerar inte hälsan för Helenas del. Och man måste inte gå till läkaren och kolla om man har brist. Man kan gott och väl räkna med att alla lider mer eller mindre brist på D-vitamin på våra breddgrader, särskilt på sena vintern och på våren innan sommarsolen kommit tillbaka. Många upplever att dosen på 400 IE är lite för låg. Det finns de som äter 2000 Ie per dag för att må bra. Behovet ser olika ut för oss beroende på ålder och vilken förmåga vi har att ta upp D-vitamin från solen. En del, som för Helenas del, så har hennes tarmar en försvårad förmåga att ta upp vitaminer pga av tidigare sjukdom.

Sen så klart så är det ju en mental skillnad. Vi två har ju bara ledighet inskrivet på vår agenda. Vi är på väg att segla mot värmen, bara vetskapen gör gott. Vi behöver aldrig ha söndagsångest inför ny arbetsvecka.

Men kanske att vår reflektion kan hjälpa andra på traven. Våra råd för att slippa hösttrötthet/höstdepp är skittråkiga, det gamla vanliga tuggen. Självhjälp;

SOV tillräckligt.

ÄT nyttigt, skippa crappet. Minska på alkohol.

DRA NER på engagemangen och tänk dig att du går lite i ide under vintern. Låt det vara så, inget är fel. (ett tips är att köra en köpfri månad, ger bättre klirr i kassan och frisätter mer tid)

BEGRÄNSA IT-användandet, det gör dig slö och trött. Böcker och gammalt hederligt Yatzy är bättre. Eller sitt och samtala med varandra över en tekanna med tända ljus. Bor du själv, gå till bibblan o läs.

VAR UTOMHUS åtminstone en stund på dagen när det är ljust.

RÖR på dig tillräckligt. Hård träning kanske inte passar den som är slutkörd, promenader och cykling funkar bra.(cykling fungerar jävligt bra, du kommer längre och får se mer, du får bättre flås utan slit på kroppen, du aktiverar stora muskelgrupper. Det behövs ingen modern fin cykel, ta morsans gamla avlagda)

TA D-vitamin tillskott.

För det är ju få förunnat att ordna en kvick-fix och bara släppa allt som vi. Och vi är väldigt tacksamma att vi har möjligheten att kunna låta kroppen och sinnet bestämma takten. Vi kommer nog aldrig mer att leva ett traditionellt inrutat liv igen. Därmed inte sagt att vi inte kommer att arbeta. Men vi kommer till varje pris att söka andra lösningar. Det måste finnas andra sätt.

Skepp o Hoj!

Vår hemlige gäst har varit här. Och personen var…..TADA! (trumvirvel)……Konstruktören. Han var på tjänsteärende i Holland och tog svängen förbi oss. Mycket trevligt och vi mötte upp honom vid tågstationen.

Först tog vi en välkomstöl på en av pubarna intill hamnen. Därefter så avnjöt vi en god middag ombord och kvällen blev väl rätt sen som sig bör när man har finfrämmat på besök. Vi stuvade ner Konstruktören i gästbingen och vi sov alla gott ombord på trygga Wilma.

Vi hade några timmar till förfogande dagen därpå innan Konstruktörens avfärd. Vi ville visa honom Dordrecht från vattnet och vi sjösatte lilljollen för att åka runt i kanalerna och titta på allt det vackra denna staden har att erbjuda. Sjösättningen gick bra. Men när Kapten skulle kliva i båten så i samma mening som han berättar att man får ta det varligt för båten är rätt ranglig. Ja då lyckas han stå och balansera med en bångstyring lillbåt under sig. Kapten viftade med armarna för att återta balansen men Lillbåten valde tillslut att glida undan med fart. Och ner i vattnet ramlade Kapten.

Två högst förvånade personer, Pimpsten och Konstruktören, stod kvar på bryggan medan de tittade på Kaptens klädsim. Och det gick såklart att inte hålla sig för skratt. För det såg fruktansvärt roligt ut, som en scen hämtad ur en Kalla Anka-film.

Direkt frågade Kaptens vänner om vinterbadaren hade mobilen på sig. Även om mobilen är utrustad med simkort så är den trots det inte vattentålig. Och det blir krångligt och dyrt varje gång man väljer att bada elektronik. Men som tur var. Kaptens mobil låg kvar ombord på Wilma.

Kapten tog sig dyblöt upp. Tyvärr fångades aldrig kapten på bild medan han var i vattnet. Men väl uppe innan han gick in för att byta om till torrt. Han hinner kläcka ur sig innan han försvann in:

-Schysst, där står ni och viker er av skratt och undrar hur det gått för min mobil. Tänk på mig då?!!

Men kapten var inte alls arg, utan skrattade han med. Det här med att trilla ner, trilla av, trilla i…..Jo de som känt honom i rätt många år vet vid det här laget att han gör så vår käre Kapten. Han brukar ställa till det med något spektakulärt med jämna mellanrum. Ibland halvt med livet som insats. Ibland nästan med hela livet som insats. Peppar peppar…so far, so good.

Denna gång var denna fadäs högst av ofarligt slag. Mest blött och kallt. En sån där händelse som helt plötsligt gjorde dagen. Ena stunden står Kapten på bryggan. Nästa sekund så övar han klädsim under Advokaten Marias balkong.

När Kapten kom tillbaka till lilljollen så hade Pimpsten och Konstruktören just lyckats få ner luft i lungorna efter allt skrattande. Det försöktes på nytt. Och denna gång så klev alla ner i lilljollen utan någon olycka. Vi bjöd Konstruktören på en trevlig tur i kanalerna. Solen sken på oss. Rackarns gott. Vi var ute rätt länge tills vi kände oss nöjda och sugna på kaffe.

 

Väl tillbaka så packade Konstruktören sin väska och så gick vi till ett café och drack en cappuccino i solen. Att kunna sitta på en uteservering i novermber månad och njuta är vi inte vana vid. Kaffet uppdrucket och vidare drog vi till tågstationen. Vi vinkade hejdå och såg Konstruktören försvinna iväg till plattform 1.

Ett riktigt trevligt dygn. Tack tack vår vän för besöket. Du är alltid välkommen tillbaka.

Å så en liten film för dig som känner;