Bor det en långseglare i dig?

 

Är ett långseglarliv något för dig? Bilden är ofta romantiserad. Med en båt guppandes i en vacker ankarvik i solnedgången, där du svalkar dig med en kall öl efter en lång härlig dag med sol och bad. De flesta förstår nog att det inte enkom är sol och sorgfria dagar. Men hur ser livet ut ombord egentligen och skulle du själv gilla detta?

Här följer ett par frågor, ett helt ovetenskapligt test…

1. Du ligger i bingen och sover. Sommaren är för länge sen förbi, ute råder kyla o regn. Det är varmt och skönt under täcket. Men så vaknar du av något ljud som inte hör hemma ombord, och som båtägare så går man då upp och kontrollerar. Du ser inget konstigt, men upptäcker att det är ju svinkallt ombord, 13 grader. Pannan har stannat. Du konstaterar att pannan behövs sotas och att du troligtvis inte kommer att kunna starta den igen utan denna åtgärd först. Vad gör du?

A. Du svär för att det är så kallt, och önskar att du var hemma i lägenheten i Sverige. Sen börjar du torka upp  överskottsdieseln i kaminen och sota den på studs. Du är dödstrött men i morgon så har ni andra roliga planer du sett fram emot. Så fast klockan bara är fyra på morgonen så drar du igång och försöker få felet fixat. Du är trött och irriterar dig att det alltid faller på din lott att rengöra den där jävla kaminen. Du fixar felet och när du väl fått igång kaminskrället så har det börjat ljusna ute. Du kryper i säng för att få några timmars sömn innan det är dags att dra igång dagens bestyr.

B. Du konstaterar läget, stänger dieselkranen och går och lägger dig igen och tänker att du i morgon ringer någon som får komma och fixa felet. Att stå smutsig med sot upp på hela armen och rengöra kaminen tar sin tid, din arbetsställning för att komma åt är så långt ifrån ergonomilagarna man kan komma. Och du är därtill osäker på hur du ska attackera problemet, mecka är inte din starka grejj. Nä varför fixa det själv när man kan ringa Nisse på Manpower. Nån jävla båtfirma eller kaminförsäljare borde väl kunna lösa detta bekymret.

C. Du konstaterar felet. Du lägger en minut på att utvärdera läget. Det är ännu varmt under täcket och plusgrader ute, om än blygsamt. Så du konstaterar att det blir nog inte mycket kallare än så här inne ombord. Felet är därmed inte akut, men brrr så kallt det är. Du stänger av dieselkranen och tassar tillbaka till sängen och tänker att du tar itu med saken i morgon när det ljusnat. Du kryper ner under täcket och ser till att alla tår och fingrar är med inunder då de annars blir stelfrusna. Du somnar gott och sover till klockan nio. Med ditt morgonte är avklarat så tar du itu med kaminen och ställer dig och torkar rent och sotar. Smutsig och öm i kroppen så är kaminen fixad framåt lunch. Äntligen så börjar värmen sprida sig i båten igen efter åtta kalla timmar ombord. Därefter först funderar du över resten av dagen.

Kommentar;

A. Att fixa felet på en gång är toppen, att inte dröja med uppgiften är alltid ett alternativ. Men problemet är att du irriterar dig över en rad saker. Du svär för att det är kallt, du längtar i den stunden hem därav, och du känner att fördelningen av arbetsuppgifterna är orättvis. För att förskona dig från ständig irritation och jobbiga känslor så är kanske ett bättre alternativ att stanna hemma. Att långsegla innebär att lösa saker som går sönder och slutar fungera, och det sker ständigt.

B. Att ringa någon fixig firma fungerar alltid. Men det finns två hakar. Sannolikt så ligger inte din båt någonstans där det finns någon hjälp att få. Och har du bra firmor runt omkring så tar de rejält betalt. Det skulle inte landa i en långsegling. För du skulle med alla felen tids nog behöva åka hem rätt snart om du alltid skulle ha för vana att betala någon dyrt för lösa dina fel. Och säg att du var mångmiljonär och kunde ringa om hjälp oavsett, ja då hade du ändå inte valt detta obekväma sätt att förflytta dig på. Då hade du tagit flyget runt om i världen och bott på fina hotell med full service och torra handdukar som garanterat inte luktar illa av all gammal fukt.

C. Du konstaterar ju snabbt felet, laga nu eller sen är frågan. Men du vet att nattsömnen är viktig och att man lättare tar itu med saker när man är utsövd. Du kryper tillbaka i sängen och somnar gott men med vetskapen om att du har ett beting att ta itu med när du vaknat. Det får komma före allt annat, värme ombord är en av grundförutsättningarna och därmed så ändrar du dina planer för morgondagen. Du somnar gott in och efter morgonte´t tar du itu med bekymret. Vid lunchtid så är kaminen igång igen och du kan tvätta av dig sotet och sträcka på din stela, ömma kropp. Du känner dig nöjd och njuter av att kaminen fungerar igen, en dag som vilken som helst i ditt långseglarliv.  Du konstaterar att du nog ska gulla med kaminen lite oftare, rengöra emellanåt, så besättningen ombord slipper vakna frusna och kalla mitt i natten. Du gillar läget, kanske till och med tycker det är lite kul med allt krångel, du börjar känna dig kompis med kaminen. Ja känner du så här så är du absolut en lämplig kandidat för detta knasiga liv.

 

Här kommer ytterligare en situation;

2. Det finns ingen dusch ombord. Sommarens värme är över där ni kunde bada i havet och skölja er i färskvatten med hjälp av en petflaska som ni gjort silhål i korken på. En smart lösning och med varma dagar så ger detta den rätta Vagamondkänslan av det ultimata långseglarlivet. Men som sagt, nu är det kallt ute. Du som tjej konstaterar dessutom i spegelbilden att utväxten i håret börjar bli oroväckande lång. Det är hög tid att färga det igen. Men vart ska du göra det nu, utan dusch ombord och i badhuset dit du går och duschar en gång i veckan är det verkligen inte lämpligt att ställa till med en hårfärgning. Hur gör du?

1. Du skaffar hårfärgningsmedel iallafall och redan samma dag så försöker du få till din färgning i handfatet ombord. För du kan verkligen inte stå ut längre med att ha denna polkagrisrand i håret. Det ser ju inte klokt ut. Du känner dig så fruktansvärt okvinnlig och ful. Du får till din färgning tillslut, resultatet gott, men du är mäkta irriterad. Du minns hur bekvämt det var när ni bodde i lägenheten, då fungerade de enklaste göromålen utmärkt och utan att du ens tänkte på det. Men nu, det är ju ett helt företag att försöka undvika att se ut som ett åkerspöke.

2. Du konstaterar att du inte kan fortsätta att leva med din polkagrisrand i håret och att du inte heller fixar att färga det i handfatet ombord. Någon gräns får det ju finnas för vad man ska behöva stå ut med. Så du bestämmer dig att gå upp till stan nästkommande dag och boka in dig på en hårfärgning samt hårklippning på en hårsalong. Du blir fixad och fin dagen därpå, du är lovad av hårfrisörskan att din nya frisyr är jättelätt att sköta på egen hand, bara skölja och föna fem minuter varje morgon så kommer du se ut som självaste Marilyn Monroe i barret (HA…hon har aldrig bott på en båt) Innan du lämnar den underbara hårsalongen så betalar du en fetingsumma för tjänsten. Du inser att det kanske grävde en lite väl stor grop i plånboken, men what the fuc*. Man måste ju leva lite också.

3. Du står och tittar dig i spegeln. Du har upptäckt en polkagrisrand i håret, dags att färga det igen. Du överväger dina alternativ och konstaterar när du stått där en stund och räknat hur många fler grå du fått, att bästa läget just nu är att leta upp en mössa. Va fasen. Gubben din älskar dig säkert ändå..även som grå. Och ska ni ut på stan nu när det är den kalla årstiden. Ja då funkar keps eller mössa. Och blir ni bortbjudna, hem till någon…ja då funderar du ut att du kan knyta en snygg tunn sjalett om huvudet, så inte utväxten syns. Du känner att du har en plan. När du kommer kunna färga håret vet du inte. Men det kommer säkert något tillfälle närmaste året.

Kommentarer;

1. Att fixa hårfärgningen med en gång i handfatet är toppen, det funkar säkert. (Vi tvättar oss ofta med tvättlapp i brist på dusch, även hårtvätt. Dock inte hårfärgning. Än). Men det kräver ju förstås att du står böjd som ett bättre gem över handfatskanten och att du har efteråt sölat ner halva badrummet och får ägna en kvart åt att städa efter dig. Känner du dig irriterad över situationen, över avsaknaden av en dusch och absolut inte kan leva med polkagrisranden i några månader så är du nog inte en lämplig långseglarkandidat.

2. Att gå upp till en hårsalong fungerar utmärkt. Men det finns två hakar. Dels så kanske du inte ens är på en plats där det finns någon hårsalong över huvudtaget. Möjligtvis en fårbonde med en fårsax. Och hittar du en salong så kostar det en slant. Det är få långseglare som kan budgetera för 7.000-8.000 kronor om året på besättningens hår. Det går inte att lägga uppemot 20 procent av resebudgeten på hårvård. Nä, här gäller det att klippa sig själv eller låta håret växa. Och en klippning kan du nog betala för någon enstaka gång för att be dem rätta till alla ojämnheter som uppstått under det senaste året från ditt egenhändiga klippande. (Helena har inte varit och klippt sig på salong på mycket länge. På de senaste fem åren så har det nog hänt två gånger. Helena klipper Tjoppe och har så gjort i närmare tio år nu. Övning ger färdighet.) Hade du haft obegränsat med pengar så hade du inte valt ett långseglarliv oavsett. Då hade du köpt dig fin hårvård, manekyr, pedikyr och annat fixigt i en bekvämare miljö där du kunnat känna dig hel och ren. Och inte behöva bli irriterad över att handduken ombord luktar lite illa av all gammal fukt…

3. Det bor en långseglartjej i dig. Det är klart att du inte jublar över polkagrisranden i håret. Men du prioriterar det här livet framför ett liv i tryggheten hemma. Du värdesätter friheten. Du vet att det inte finns några genvägar, livet innebär kompromisser, och det här är priset. Huvudsaken att du kan hålla dig hyggligt hel och ren. Du hittar lösningar längs med vägen och passar på att göra dig lite finare när det väl bjuds ett tillfällen. Du har tillförsikt om att det kommer ett bättre läge. Är badhuset ingen bra plats för hårfärgning så är det så. Då får det bli mössan, sjaletten eller kepsen. Eller så får man låta bli att titta sig i spegeln. Man får måla tånaglarna istället eller nåt. Häpp!

(nu finns det ju många fritidsbåtar som har dusch, men man ska veta med sig att allt vatten man använder ska fyllas i tankarna. På många stället finns det inte möjlighet att fylla vatten från ett tappställe nära dig med slang, utan du släpar på vattendunkar var och varannan dag för att fylla. Ett tungt arbete. Man slösar inte med vatten då… Fast vi gillar ju att fylla vatten, vi vet, vi är konstiga).

Ja det går att göra hur många exempel som helst på detta. Och det är klart, att när rosévinet är upphällt och du njuter i sittbrunnen i den ljumma sommarkvällen. Då leker livet. Och när ni andra måste gå tillbaka till jobbet efter semestern. Då fortsätter vi på vår ledighet med endless of time. Och när ni andra är less på att trava i samma gamla rutiner, ja då byter vi bara plats på båten och får en ny miljö att upptäcka.

Men att det bara skulla vara glamour är inte sant. Samtidigt som man får med sig så mycket underbart i ett långseglarliv så försakar man samtidigt. Man måste gilla läget att ha det obekvämt och lösa bekymmer på egen hand. Man måste värdesätta och tycka att vind i seglen är den största av frihetskänslorna och att det överväger allt det andra. Förutom alla underbara segeldagar, soluppgångar och solnedgångar, horisonter, azurblåa vatten och frihet så är det några saker som gömmer sig bakom bilden av den romantiska bilden av långseglarlivet.

– Du måste alltid klara av att leva i tvåsamhet på liten yta. Att kompromissa och hålla sams. Och ge varandra utrymme och ta ett egetansvar för att inte projektera över dina egna negativa humörsvängningar på den andre parten.

(hur ser du att du står framför en långseglare? Svar: du ser det på alla blåmärkena. Inte pga några slagsmål men man stöter ständigt i överallt ombord)

 

– Du måste alltid ha koll på vädret, och planera därefter. Ditt liv påverkas mest av de fysiska lagarna, vindstyrka, vindriktning, vågor, åska, strömmar…Vädret kommer först. Därefter din egen vilja.

 

–  Du måste kunna vara långt ifrån familj och vänner..och länge. Du har inga barnbarn nära att kunna krama om. Inte ens på deras födelsedagar har du möjlighet att ses. Du kan inte gå med väninnan och fika när andan faller på. Du kan inte hjälpa dina barn i deras vardag. Umgänge är hänvisat till telefon och datorer – förhoppningsvis.

 

 

– Du måste klara av känslan att vara utlämnad med hur du ska lösa alla problem som uppstår längs med vägen. ”Har jag kunskap, material och verktyg ombord?” Vart finns firmorna som kan hjälpa dig, är de pålitliga, eller försöker de lura dig. (inte helt ovanligt att bli lurad)

 

– Att inte kunna förflytta dig smidigt på landbacken. Du äger ingen bil, har inte tillgång till en bil och du har ingen aning om vart saker finns att få tag på i staden. (Själva har vi en 120 kilos tung kätting som vi i dagarna ska frakta till båten. Avståndet är långt).

 

– Du saknar det normala kontaktnätet hemma där du är van att kunna orientera dig i. Du saknar affärer och företag som du känner till och där du hittar, du saknar vännerna som kan ge dig ett handtag. Affären för att köpa mjölk i, Biltema och andra. Ingenting går per automatik. Som att uppfinna hjulet varje dag. Minsta lilla sak finns det inget svar på förrän du själv tagit reda på det.

 

– De enklaste sakerna på din inköpslista ställer till bekymmer. Hel vitpeppar finns inte i affären. Jäst går inte att köpa heller, det finns färdigt i mjölet visar det sig. Texten på paketen finns varken på engelska eller något annan språk du behärskar. Lingonsylt och inlagd sill är ett minne blott… Du börjar drömma om Ahlgrens bilar.

 

– Att så fort du ska ha en sak ombord så kan man ge sig sjutton på att den ligger nedstuvad längst ner. Och kommer man ihåg vart exakt?…eller får man riva på flera ställen innan man funnit sitt ting man söker. (en del långseglare brukar kunna hitta en del saker långt efter det att de kommit hem igen. Kanske en sillburk som skulle ha ätits förra julen).

 

– Att hålla stenhård i budgeten. Att värdera nödvändiga investeringar på båten mot kostnaden. Att hur sugen du än är på att slippa laga mat en dag och inget hellre vill än att gå iväg och beställa hem en hämtpizza, är bara att glömma.

 

– Att du måste sörja över att det hela tiden finns vatten och diesel ombord (har du gasspis så är det olika kopplingar till flaskorna beroende på vilka länder du besöker). Du släpar på dunkar var och varannan dag. Du måste se till att tömma wastetanken på lämpliga ställen. Du kan aldrig slösa med något. Du måste alltid planera (eller ta konsekvensen av att du inte planerat).

 

– Att du hur bra du än har planerat din rutt så kan du råka ut för hård vind, höga vågor, jobbig sjögång som du inte kommer ifrån förrän du nått trygg hamn igen som kan vara flera dagar bort.

 Men gillar du alla dessa ting, så som vi gör. Ja då är långsegling något för dig. Underbara naturupplevelser. Nya miljöer och spännande människor träffar du längs med vägen. Frihet och tid. För oss är valet lätt…vi har inga planer på att vända hem. På mycket länge.

 Alltid något att leta efter eller underhålla i trånga utrymmen. Tjoppe kollar trycket i värmesystemet inne i helveteshålet.

 

Skepp o Hoj!

4 reaktioner på ”Bor det en långseglare i dig?

  1. Men hallå! Tog tag i min email inbox idag,, äntligen, underbart att komma in på er sida o se vart ni befinner er o framför allt hur ni mår!😃 Underbart i Holland ju👍. Här jobbas det i massor kallt o eländigt.
    Höres vidare jättedramatiskt till er båda! Thomas

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s