Vad gör vintern och mörkret med oss? Varje höst upplever vi samma sak. Flertalet vänner och familjemedlemmar runt omkring upplever trötthet och saknar ork lagom när november månad inträder. Ingen grupp verkar vara förskonad, alla åldrar och alla landsdelar och det spelar mindre roll vad vi arbetar med till synes. Någon enstaka person signalerar att läget är helt ok, att månaden är mysig med tända ljus och mys i soffan och att orken inte alls försöker slå benen av en. Men för de flesta…juni månads ljus känns som en hägring, ett minne blott från en svunnen tid.

Vi har också varit där. Varje höst, denna trötthet. Men i år är det annorlunda.

Historiskt sätt så har Helena bland annat arbetat i ett köpcentra, där just inget dagsljus kommer in. Långa dagar där det var mörkt när hon gick till jobbet, och mörkt när hon gick hem. Som för många av oss. Hennes trötthet slog nog inte så hårt på psyket, alltså ingen deppig känsla primärt. Men tröttheten. Den enerverande tröttheten. Den dövade något enormt och på eftermiddagen så började hjärnan kännas dimmig. Kvällarna blev ofta en katastrof, knappt hann hon få i sig en bit mat så nickade hon till. Och det tär att varje kväll behöva gå och lägga sig två gånger. Första gången i soffan och andra gången i sängen efter att de första knockade timmarnas sömn avverkats i just soffan. I soffan så var sovställningen nog inte den bästa, någon nerv brukade hamna i kläm i nacken med huvudvärk som resultat. Den kunde sitta i flera dagar. Med ökad stress senare så fanns den där tröttheten och huvudvärken mest hela året, det blev inte bara höstens företeelse. Att jobba i ett köpcentra är ingen bra miljö, när detta är byggt på ett sätt som minimerar tillgången på dagsljus.

Tjoppe HATAR regn, det känner alla till. Han hatar mörker och vinter nästan lika mycket. Som barn hade han förmånen att många vintrar åka bort i flera månader. Han vet vad skillnaden gör att vara tillexempel på Sri Lanka i fyra månader på vintern. Han har nog inte varit lika trött om vintrarna som Helena, mer deppig. Han har klagat att det inte går att hitta på något roligt. Att livet känns tråkigt…vi blir som små grå möss som ställer väckarklockan på ringning. Man kliver upp, går till jobbet, åker hem, äter, sover, klockan ringer, man kliver upp, åker hem, äter…och så vidare. Mörkt och grått. Ibland har Tjoppe haft en släng av ”höst-ångest” redan under sommaren. Att medan solen lyser sig varm så har han känt att ”nu blir det bara mörkare” och då tagit ut känslan av negativitet i förskott, redan innan hösten är ett faktum. Först i januari, när det nya året inträtt så har han livat upp och ser hela sommarhalvåret framför sig med tillförsikt.

Denna höst tillbringar vi inte alls på något soligt varmt ställe. Utan i södra Holland. Här blir det lite regnigt, som regel ingen snö. Mörkare som hemma, men inte lika mörkt. Och framför allt så gömmer vi oss inte hela dagarna på en arbetsplats. Och skiljer det då något mot tidigare år då? Hur mår vi?

Jo främst så konstaterades det med Helenas trötthet att hon lider av D-vitaminbrist. Något som är väldigt vanligt på våra breddgrader. Även en lägre D-vitaminnivå som inte direkt klassas som brist är hon känslig för. D-vitamin får vi från solens strålar på sommaren när solen står högt på himlen. Vi lagrar vitaminen och på vintern tömmer vi lagret och många av oss får en brist innan solen och ljuset är tillbaka nästkommande sommar. D-vitaminbrist gör dig trött och får dig att känna dig sliten, orkeslös och gammal. Helena äter numera tillskott, så även på sommaren de dagar som det är mulet. För bristen kommer som ett brev på posten om hon inte matar på med tillskott.

I år så har vi inte möts av den ”deppiga” känslan som tidigare kommit smygande. Däremot så har vårt sömnbehov ökat rejält. Men utan att vi på dagarna känt oss hopplöst trötta och sega. Vi är mer vakna när vi är vakna. Och vi sover och vilar när vi känner oss trötta. För vi har ju inget jobb att sköta och ingen väckarklocka som ringer på morgonen. Vi mår gott.

Vi går ofta och lägger oss vid 21-tiden nu (härom kvällen gick vi och la oss klockan 20) Och vi sover som regel i tolv timmar. Ibland vaknar vi till men vi somnar om. Det är skönt att ge kroppen många timmar i sängen nu. Vi låter kroppen få bestämma och skiter i alla förstå-sig-påare kring att för mycket sömn är farligt, eller för lite sömn för den delen. Vi lyssnar på våra kroppar. På dagarna är vi rätt så aktiva under ljustets timmar och vi går och cyklar och arbetar med kroppen genom våra vardagliga beting. Vi är nog utomhus mellan fyra och sex timmar per dag. Och så äter vi bra mat, mycket färgglada grönsaker, frukt och fisk och bra kött. Inte godis och läsk och annat skit. Och nu när hösten kommit så har vi ofta vita dagar, vi skippar alkohol helt och hållet. Vi känner att vi gått lite i ide, som en björn. Och det är rätt så skönt. Och här i Dordrecht så ser vi människor på dagarna,  även andra är ute och cyklar och är aktiva utomhus. Så den sociala biten är också skillnad mot hemma, där man inte ser en kotte mellan september och mars då alla har låst in sig.

Så vi kan inte sätta fingret på en enskild sak som då skulle göra skillnaden. Men först och främst så tror vi att människor behöver sova och vila mer på vinterhalvåret. Det kan vara svårt att få till när man har jobb att sköta och en massa andra åtaganden. Det är liksom inte socialt accepterat att som vuxen att gå och lägga sig klockan halv nio på kvällarna annat än enstakavis.

Vi tror även det faktum att även om dagsljuset nu inte ger oss något tillskott av D-vitamin för solen står för lågt på himlen. Så ser vi ändå ljuset och man känner sig piggare då. Det finns dagar i november som är rätt fina. Men hur ska man se det när man sitter inne på ett kontor? Det pågår ett helt liv ute i naturen medan vi är på våra arbeten…arbetet stör!

Utan D-vitamintillskott så fungerar inte hälsan för Helenas del. Och man måste inte gå till läkaren och kolla om man har brist. Man kan gott och väl räkna med att alla lider mer eller mindre brist på D-vitamin på våra breddgrader, särskilt på sena vintern och på våren innan sommarsolen kommit tillbaka. Många upplever att dosen på 400 IE är lite för låg. Det finns de som äter 2000 Ie per dag för att må bra. Behovet ser olika ut för oss beroende på ålder och vilken förmåga vi har att ta upp D-vitamin från solen. En del, som för Helenas del, så har hennes tarmar en försvårad förmåga att ta upp vitaminer pga av tidigare sjukdom.

Sen så klart så är det ju en mental skillnad. Vi två har ju bara ledighet inskrivet på vår agenda. Vi är på väg att segla mot värmen, bara vetskapen gör gott. Vi behöver aldrig ha söndagsångest inför ny arbetsvecka.

Men kanske att vår reflektion kan hjälpa andra på traven. Våra råd för att slippa hösttrötthet/höstdepp är skittråkiga, det gamla vanliga tuggen. Självhjälp;

SOV tillräckligt.

ÄT nyttigt, skippa crappet. Minska på alkohol.

DRA NER på engagemangen och tänk dig att du går lite i ide under vintern. Låt det vara så, inget är fel. (ett tips är att köra en köpfri månad, ger bättre klirr i kassan och frisätter mer tid)

BEGRÄNSA IT-användandet, det gör dig slö och trött. Böcker och gammalt hederligt Yatzy är bättre. Eller sitt och samtala med varandra över en tekanna med tända ljus. Bor du själv, gå till bibblan o läs.

VAR UTOMHUS åtminstone en stund på dagen när det är ljust.

RÖR på dig tillräckligt. Hård träning kanske inte passar den som är slutkörd, promenader och cykling funkar bra.(cykling fungerar jävligt bra, du kommer längre och får se mer, du får bättre flås utan slit på kroppen, du aktiverar stora muskelgrupper. Det behövs ingen modern fin cykel, ta morsans gamla avlagda)

TA D-vitamin tillskott.

För det är ju få förunnat att ordna en kvick-fix och bara släppa allt som vi. Och vi är väldigt tacksamma att vi har möjligheten att kunna låta kroppen och sinnet bestämma takten. Vi kommer nog aldrig mer att leva ett traditionellt inrutat liv igen. Därmed inte sagt att vi inte kommer att arbeta. Men vi kommer till varje pris att söka andra lösningar. Det måste finnas andra sätt.

Skepp o Hoj!