Vår hemlige gäst har varit här. Och personen var…..TADA! (trumvirvel)……Konstruktören. Han var på tjänsteärende i Holland och tog svängen förbi oss. Mycket trevligt och vi mötte upp honom vid tågstationen.

Först tog vi en välkomstöl på en av pubarna intill hamnen. Därefter så avnjöt vi en god middag ombord och kvällen blev väl rätt sen som sig bör när man har finfrämmat på besök. Vi stuvade ner Konstruktören i gästbingen och vi sov alla gott ombord på trygga Wilma.

Vi hade några timmar till förfogande dagen därpå innan Konstruktörens avfärd. Vi ville visa honom Dordrecht från vattnet och vi sjösatte lilljollen för att åka runt i kanalerna och titta på allt det vackra denna staden har att erbjuda. Sjösättningen gick bra. Men när Kapten skulle kliva i båten så i samma mening som han berättar att man får ta det varligt för båten är rätt ranglig. Ja då lyckas han stå och balansera med en bångstyring lillbåt under sig. Kapten viftade med armarna för att återta balansen men Lillbåten valde tillslut att glida undan med fart. Och ner i vattnet ramlade Kapten.

Två högst förvånade personer, Pimpsten och Konstruktören, stod kvar på bryggan medan de tittade på Kaptens klädsim. Och det gick såklart att inte hålla sig för skratt. För det såg fruktansvärt roligt ut, som en scen hämtad ur en Kalla Anka-film.

Direkt frågade Kaptens vänner om vinterbadaren hade mobilen på sig. Även om mobilen är utrustad med simkort så är den trots det inte vattentålig. Och det blir krångligt och dyrt varje gång man väljer att bada elektronik. Men som tur var. Kaptens mobil låg kvar ombord på Wilma.

Kapten tog sig dyblöt upp. Tyvärr fångades aldrig kapten på bild medan han var i vattnet. Men väl uppe innan han gick in för att byta om till torrt. Han hinner kläcka ur sig innan han försvann in:

-Schysst, där står ni och viker er av skratt och undrar hur det gått för min mobil. Tänk på mig då?!!

Men kapten var inte alls arg, utan skrattade han med. Det här med att trilla ner, trilla av, trilla i…..Jo de som känt honom i rätt många år vet vid det här laget att han gör så vår käre Kapten. Han brukar ställa till det med något spektakulärt med jämna mellanrum. Ibland halvt med livet som insats. Ibland nästan med hela livet som insats. Peppar peppar…so far, so good.

Denna gång var denna fadäs högst av ofarligt slag. Mest blött och kallt. En sån där händelse som helt plötsligt gjorde dagen. Ena stunden står Kapten på bryggan. Nästa sekund så övar han klädsim under Advokaten Marias balkong.

När Kapten kom tillbaka till lilljollen så hade Pimpsten och Konstruktören just lyckats få ner luft i lungorna efter allt skrattande. Det försöktes på nytt. Och denna gång så klev alla ner i lilljollen utan någon olycka. Vi bjöd Konstruktören på en trevlig tur i kanalerna. Solen sken på oss. Rackarns gott. Vi var ute rätt länge tills vi kände oss nöjda och sugna på kaffe.

 

Väl tillbaka så packade Konstruktören sin väska och så gick vi till ett café och drack en cappuccino i solen. Att kunna sitta på en uteservering i novermber månad och njuta är vi inte vana vid. Kaffet uppdrucket och vidare drog vi till tågstationen. Vi vinkade hejdå och såg Konstruktören försvinna iväg till plattform 1.

Ett riktigt trevligt dygn. Tack tack vår vän för besöket. Du är alltid välkommen tillbaka.

Å så en liten film för dig som känner;