Ett härligt högtryck har placerat sig ovanför oss, dagstemperaturer på 32-33 grader och nattemperaturer långt över tjugo. Normalt finns det ständigt beting att göra ombord. Och vi är noga med att hålla på våra rutiner och vi är hyggligt diciplinerade.

Men nu är det så varmt på eftermiddagarna ombord att värmen tenderar att konkurrera ut en finsk bastu.. Vi blir slöa av värmen… All ansträngning kostar på. Så varför inte låta sig ha lata dagar så länge kvicksilvret slår klackarna i taket.

Så nu ligger vi i hängmattorna och läser böcker, spelar yatzy i sittbrunnen, tar en tupplur på bryggan, kör lilljollen runt i kanalerna, fikar och helt enkelt bara slappar och njuter. Stundom ser båten ut som ett slagfält…att plocka undan efter sig mynnar ut i en enorm svettattack, när solen står som högst så har vi 40-45 grader ombord.

Så vi har det skönt som aldrig förr. Vårt största bekymmer är våra funderingar för hur det ska gå för pensionärsgänget som ljudboken handlar om. De begår bankrån och rånar kasinon. Och de gömmer diamanter i sina promenadkäppar. De stjäl knark från ett MC-gäng. Men de slarvar hela tiden bort sitt stöldgods, eller blir lurade och bestulna själva. Ja de är efterlysta som ni förstår och de hamnar ständigt i knipa. Så när ljudboken emellanåt är avslagen så har vi fullt upp att fundera över deras förehavanden. Hur ska detta sluta?

Ena kvällen trotsade vi värmen ombord och gick in och slog en hemmagjord bearnaisesås. Vi har inte kunnat hitta någon i affärerna och de som ser ut att likna en traditionell bea är fulla med E-nummer och är sockerstinna. I Sverige går det faktiskt att hitta rätt schysst bea i affärerna. Vi har drömt och längtat en längre tid efter en riktigt god Bea och nu slog vi till och lagade en själva från grunden. All industrifabricerad mat i affärerna där vi har svårt att hitta schyssta råvaror, är kanske vår lycka trots allt. Den tvingar oss att använda råvaror och vår fantasi än mer. Till saken är att det är inte alls svårt att slå sin egen bea, men den kräver lite fysik i visparmen. Det är mest att man lätt fastnar i gamla hjulspår. Ofta har man redan alla ingredienser hemma. Men ändå så köper man sin  färdiga bea, hollandaise, mayo eller aioli. Och smaken sen, gah! Vi åt såsen tillsammans med en grillad köttbit som fått goa sig i vår egna marinad. Och till det en fräsch tomatsallad till. Vi höll på att dö lyckodöden när vi åt, som vi slickade skålarna på slutet.

 

Middag i skymning. Sauce Béarnaise är namnat från landskapet Béarn i södra Frankrike, den har funnits sedan 1836 vad man vet.

Och en av nätterna var det så varmt när vi skulle gå och knyta oss. Så vi tog våra täcken och kuddar och vi la oss i hängmattorna och hängde upp en fotogenlykta emellan oss. Så vi sov ute under bar himmel. Någon spelade klassisk musik från husen intill. Och vi följde skönt båtens rörelser med Lilla Björn ovanför masten. Gissa om romantiskt. Men till slut vill kroppen vända sig när man sover. Och att ligga på mage i en hängmatta är en utmaning. Så klockan tre på natten så kröp vi in i våra sängar i kojen och sov vidare. Temperaturen hade lagt sig vid det laget så det var svalt och skönt ombord.

Ena dagen när vi åkte en vända med lilljollen och senare satt på bryggan och dinglade med fötterna så ropade någon från terassen intill. Ett holländskt par i vår ålder tittade ut och frågade;

-Would you like to come over for a drink?

Vi hade egentligen tänkt duscha och fundera över middag. Men det är fantastiskt trevligt när människor tar initiativ och bjuder in. Vi tackade ja till erbjudandet. Hittade en skjorta och sommarklänning att dra på för att inte dyka upp i bikini och tjoppes bara överkropp. Så där blev vi hela kvällen på deras terass med utsikt över Wilma. Och vi umgicks och hade trevligt. Hon var journalist och han politiker. De var nyfikna på vilka vi var, de har ju sett vår båt i ett par veckor nu. Så samtalen under kvällen var enormt inressanta där vi nu fått lite inblick i hur det holländska samhället fungerar. Och de har fått lite inblick i ett långseglar liv och hur Sverige är. Det slutade inte sämre än att det blev middag med kycklingspett och somrig sallad därtill. Klockan ett på natten tackade vi för oss och tassade ner på Wilma. Mycket trevligt och vi kommer garaterat att ses fler gånger. Kanske kan vi locka med en god gryta ombord på Wilma någon kväll så kan de få se hur ett gungande hem på tio gånger fyra meter ser ut. Men först får vi vänta in svalare väder. Annars dör de av värmeslag.

Ja den som lever få se.

Skepp o Hoj!