En otroligt vacker söndagmorgon, solen lyser klart och starkt. Nissan ligger blank. Och vi har just nåtts av nyheten, Helenas tredje barnbarn, en liten flicka, har kommit till världen. Vilken bra start. Och ett söndagsbarn..det blir nog till att fira med bakelse, stans finaste under dagen. Nyheten är så färsk i skrivande stund så vi har inte ens några mått på den lilla än.

Den lilla nykomlingen tog med sig våren på riktigt känns det som. Ljuset och värmen hör inte vintern till, utan nu känns det vår i luften. Vi är tämligen säkra på att det är så på riktigt, och att vi inte bara är euforiska över nyheten. Oavsett vilket så döps denna dagen till Sunny Sunday, nu ska vi ta tillvara varenda minut denna fina Sunny Sunday.

Under veckan har det hänt lite sakta men säkert med bygget.

Utan att avslöja för mycket på bild hur vårt tv-skåp ser ut så är här en bild där Helena fernissar för fullt. Lager no 2 tror vi det är i ordningen. Strykningen sker hyggligt tidigt på dagen, så det hinner bli torrt till kvällen. Annars blir det ingen tv att titta på efter mörkrets inbrott. Vi lovar att följa upp detta med en film och mera bilder.

Tjoppe har lagt fokus på att övertäckningen snart ska av. Ovanför dörrarna så ska vi ha en utskjutande keps, för att hålla det värsta regnet borta från dörr och ingång.

Tjoppe visar och förklarar för Helena. Dessa ska sen plastas och målas.

Skylighten är också ett sådant ting som behövs fixas i ordning inför takrivningen.

Det ska bli tätt och snygga avslut, vi jobbar med ek såklart.

Oops! Det är inte bäddat kan konstateras när man tittar ner.

Tjoppe kollar in bitarna om de blir bra. Han tar det mycket försiktigt när han sågar, för det kostar fort stora pengar om det blir fel. Eller som Helena sa i butiken där eken inhandlas. Hon tittade på meterpriset och sa till Tjoppe -Du mäter OCH sågar, förstått!? Med andra ord så är det bara Tjoppe som riskerar livet, eller plånboken om inte annat.

Vi fungerar nog så, att ibland kan vi tulla lite på material och utformning, men många gånger inte. Det ska i sådana fall vara på rätt saker. Hade vi en obegränsad plånbok, flera miljoner som låg och skräpade i skrivbordslådan. Ja, då skulle båten inte se ut riktigt såhär. Detaljerna hade varit mer påkostade, mer ek och rostfritt gissningsvis. Men i övrigt så hade vi fortfarande gjort jobbet själva.

Tjoppe lämnade sitt påbörjade Skylight-projekt för att fortsätta en annan dag.

Under tiden så strök Helena ett lager olja på skåpsluckorna och hyllorna som hör till TV-skåpet.

Och Tjoppe dök upp och satte dit ett par missade lister kring nödutgången. Vi har skrivit en liten todo-lista över småsaker som inte blivit gjorda eller glömts bort. Detta var en av punkterna. Över en fika så sa Tjoppe högt och deklarerande: -Jag ska skriva en ToDo-lista! Tjoppe har aldrig ägnat sig åt att skriva en massa listor över saker tidigare. Men däremot har Helena gjort detta, redan i skolbänken. Nu har det smittat av sig på Tjoppe som insett att det inte alltid är fel att ha saker på pränt.

Helena frågade lite nyfiket; -Vad är största skillnaden sen du träffade mig? Svaret kom snabbt utan betänketid:

 -Att jag skriver todolistor och dricker vitt vin!!

Före Helena så var vinet enkom färgat rött. Nu har han svängt och uppskattar och känner igen många vinstilar, och då gärna vitt vin. Ett gott Sencerre-vin med hög fruktsyra eller en druvig Gewurztraminer från Alsace eller den stora favoriten, ett Chablisvin och till det en liten havskräfta. Och till det en att-göra-lista då.

Tjoppe arbetar på för att kunna stryka en punkt från sin lista.

To Do – Lista klart kring nödutgången. Check! Tjoppe stryker punkten och går över på nästa.

Likaså Helena, olja luckorna – check. Och Helena lämnar luckorna för att kolla till klockan.

Den gamla skeppsklockan har vi plockat fram. Grön och ärgad var den och Helena började putsa rent den. Förr i tiden, och kanske nu också så präntade man in båtens namn i klockan. För när dykarna simmar ner till gamla vrak, så tar de skeppsklockan med och så vet de vilket vraket är. En trofé likt jägarens älghorn. Helena putsade och letade efter namnet Bente-Jens som det borde stått med tanke på klockans ålder, men inget namn fanns att finna. Hur som helst så börjar klockan få tillbaka sin fina lyster och detta innan metallputs gjort sitt.

Tjoppe gav sig på arbetet med att dra elen till sänglamporna. Vi har saknat bra ljus i bingen, ibland vill man ju läsa också.

Under tiden tog Helena plats i köket.

Pannbiff med en massa lök, kokt potatis och lingonsylt. Maten var specialbeställd från Helenas yngsta dotter och som vi åt. Med en smärre mat-koma som resultat så rullade vi ner till tv:n. Vilken tur, tv-bänken var torr och vi bänkade oss i soffan.

Hissa segel!

Tjoppe och Helena