Någon har dragit ur pluggen i Nissan. Lågvatten så till den milda grad att vi nästan kan gå torrskodda rätt över ån. Lite konstigt blir det när man ska kliva ut från båten och upp  på kajen. Bonk, först slår dörren i kajen så den inte går att öppna mer än halvvägs. Och nätt och jämt kommer man upp på kajen utan stege. När man sen ska tillbaka ner på båten så riskerar man att kliva upp på taket och inte in på båten. Ytterkanten på plåttaket når i brösthöjd.

Det var den 27 november, nästan på dagen för två månader sedan som vi hade ett extremt högvatten när orkanen drog fram. Nissan stod flera decimetrar ovanför kajen. Nu blev vi nyfikna, så vi tog fram tumstocken och jämförde lägsta och högsta höjd, 26 jan 2012 mot 27 nov 2011.

2,80 meter skiljer högsta och lägsta nivån. Nästan tre meter. Lite till så står nog båten på botten av Nissan. Kanske att kölen skrapar i någon gammal islängd (inte is-längd utan i-slängd) cykel. Nu överdriver vi nog lite, för helt torrskodda kan vi inte gå på Nissan och det återstår nog lite till innan kölen slår i botten. Vår båt sticker ca 2,5 meter i djup. Men helt säkra kan vi nog inte vara..

Och inte nog med att någon dragit ur pluggen, någon har även fixat kallt med isbildning som följd. Nu har vi börjat knacka is igen, tack och lov första gången denna vinter. Men ändå, hade det inte varit lite bättre med blidgrader nu när våren ändå är i antågande?

Inne på båten har vi det skönt och mysigt, och julduken har blivit utbytt mot något mer vårigt.

Och nere i maskinrummet fortsätter Tjoppe sitt färdigställande. Nu ägnar han sig åt strömdragning. Vi har haft vattennivålarmet bortkopplat en tid och nu var det dags att koppla på det igen. Nu är 4 larmportar igång, vi har ytterligare två som vi kan koppla på när vi så önskar. Så larmet går om följande händer;

1. Strömbortfall (då blir det mörkt)
2. Pannan stannar (då blir det kallt)
3. Vattennivåindikatorn aktiveras (då blir det panik)
4. Inbrottslarmet går (då blir vi förbannade)

Vi fortsätter vårt säkerhetsarbete ombord, en punkt som alltid står högt på agendan.

Vi har ytterligare ett larm, en gånggång som går när baren öppnas. Det sköts manuellt och när detta sker blir vi glada. Sen lite runda. Sen lite trötta..Får man skriva vad som helst på en blogg?! Stryk det sista, vi sköter oss alltid. Är det någon som har ett radergummi eller tippex??? Nä hä, då får det väl stå kvar då.

Jobbigt om alla larmen går samtidigt, då springer man runt i mörkret och fryser, får panik och letar efter den djävulen som tagit sig in på båten samtidigt som gånggången går, för då måste man börja le, vingla och gå och lägga sig. Puh!

Två lediga portar kvar, några bra tips för dessa? Tjoppe borde ha ett för när det vankas regn iallafall. Och den andra borde då kopplas till ett svordomsfilter för Helenas skull. Vi får fundera på detta..

Slå i gång-gången!

Tjoppe och Helena

Vi fick ett roligt och passande mail av Leffe, en av våra bloggläsare. Med tanke på alla rördragningar i maskinrummet så är här bra tips för den som ska dra rör i större befattning. Det är nämligen mycket att hålla koll på. Vi tackar Leffe och lägger härmed ut tipsen. Håll tillgodo!

Vi har haft en bra helg, men inte helt utan krångel och hinder på vägen. En del saker rår man på och andra inte. Men överlag så har det gått bra. Som vädret tillexempel. Vad nu detta skulle vara bra för???

Ja ni kan ju tänka er Tjoppes reaktion på detta lapp-mögel. Svordomarna haglade som en bättre bisvärm. Helena gjorde dock en snölykta på kajen som lyste fint på kvällen. Men så nästa dag:

Solen sken gott, även om det låg lite vitt kvar på marken. Vi gick en promenad och lät solen värma våra ansikten.

Och vi kunde fika ute i solen på eftermiddagen.

Januari månad år 2012. Nissan ligger blank.

Vi arbetade mestadels som youtube-klippet visade, med vår golvvärme. Här sköter Helena strömmen till pumpen som pumpar in glykolvatten i systemet.

Tjoppe skötte och övervakade processen. Så här långt gick det ju lysande. Och ena kvällen firades det med..

Skaldjur!! Gott gott och varför denna lyxiga middag mitt i kalla mörka januari. Jo vi hade något att fira!
Tjoppe har tagit Kanalintyget och får nu köra båt i Europas kanaler.

Tjoppe har en liten dröm i livet, att gå i kanalerna runt om i Europa. Och då måste man har certifikat för detta. Nu är det fixat och Tjoppe ligger ett litet steg närmare sin dröm. Ett stort grattis!

Ja nu började vi ju detta inlägg som att det inte bara var flyt som präglade helgen. Jo fylla golvvärmesystemet gick bra, äta kräftor gick bra, så även vinet så det var möjligtvis bara snön som ställde till det.

Men så dagen efter så skulle vi koppla till pannan till golvvärmen. Tjoppe började att koppla ihop systemen. Han hade dagen innan kört till all luft var borta. Bra. Och nu behövde han ström på nytt. Han ropade på Helena att -Kan du skicka ner en strömkabel ner till maskinrummet. Helena stod uppe på däck. Och så la hon kabeln uppe på kanten på lejdaren. Men ångrade sig och tänkte att Tjoppe inte skulle behöva sträcka sig så långt. Och så firade hon snyggt ner det och så PUFF!!! Allt blev kolsvart. En total mörkläggning. Några sekunders tystnad och så säger Tjoppe; -Det blev visst mörkt, jordfelsbrytarn måste ha löst ut och jag fattar ingenting!! Helena ursäktade sig med att -Jag firade bara ner kabeln lite försiktigt, jag gjorde inget. Tjoppe trevade efter en ficklampa i mörkret och så fick han tag på den och kunde kliva upp ur maskinrummet för att gå bort till elskåpet och återställa strömmen. Sen kom han tillbaka och gick ner i maskinrummet igen. Senare kom han upp till Helena, och han såg lite pillimarisk ut och så sa han: -Vet du varför strömmen gick? Helena ville veta. -Jo när du firade ner kabeln så stod en hink vatten nedanför och du lyckades pricka hinken och vattnet! Och så skrattade vi. Helena hade inte haft en tanke på att titta ner i maskinrummet när hon skickade ner elkabeln. Så kan det gå när man är extra hjälpsam.

Tjoppe drog igång golvvärmen. Och hur ingenting alls luft det än finns kvar i ett system som gått runt och runt och tagit bort all luft så kommer det från ingenstans: LUFT!! Nu följer ett evigt kämpande med luften, Tjoppe håller på i timmar, och det är som han säger, som att försöka strypa en ål. Men tillslut, luften försvann och värmen steg i däcket. Vi gick glada runt i strumplästen på däcksgolvet och sa hela tiden imponerande -Vad skönt om fötterna! -Det fungerar! -Underbart! Berömen haglade över oss själva och Herr Golvvärmesystem. Tjoppe kommenterade också i glädjen att det var ju trevligt att detta blev av och fungerade, då idén väcktes av vår båtgranne, halvt på allvar – halvt på skämt att man skulle ju kunna fräsa upp nåten och lägga ner golvvärmerör mellan de gamla plankorna som har varit där länge, några så länge som 50 år. Idén hade verkat befängd och utan egentligt större allvar, men den utvecklades och planerades och iscensattes. Voilà!

Och med detta glädjebesked så avslutades helgen med städning. Maskinrummet och motorn gjordes rena.

Motorn, lister och kablar torkades av och durken skurades. Vi arbetar fortfarande utefter tesen att man ska kunna gå ner i ett maskinrum med vita sockor, och komma upp därifrån fortfarande lika vit om tosserna.

Och vårt maskinrum ska i framtiden, när allt är klart, ha en kombifunktion. Tvättstuga, maskinrum och verkstad. Tjoppe satte ihop sin verktygsvagn och under tiden gick en maskin med tvätt.

Och på båten ska vi bara ha de verktygen vi verkligen behöver. Förvisso en del, men långt ifrån vad människor i största allmänhet släpar runt på i livet.

En verktygstavla, ett skruvstäd och en plats för elverktygen ska till. Sen ska vårt maskinrum bli en sådan fin och ordningsam plats att till och med en guidning med vänner och mingel med en whisky i handen, inte skulle sitta fel. Vi återkommer med bild på slutresultaten när vi väl är där. Kanske med en film till och med. Utan Whisky. Fast det har båten hetat en gång i tiden; M/S Whisky. Jo det blir kanske whisky ändå. En single malt..lagom rökig medan man sjunger med den djupaste röst:

 -Då går jag ner i min källare, där lever jag sällare, för där jag har min gamla volvo-maskin, jag matar metatabletter, i den lyssnar och glömmer tiden och tar ett glas whisky i ångan av maskin.

Fast nu är det ingen ångmaskin, så metatabletterna och ångan stämmer ju inte. Men nästan.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Idag har vi fyllt vatten i vårt golvvärmesystem. I morgon hoppas vi kunna koppla systemet till pannan för att få värme i övre däck. Här bjuder vi på ett filmklipp från vårt maskinrum. Nu är detta vår första filmsnutt så ha överseende med dessa två novisa filmskapare.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Titta, här står en manick som ser rätt konstig ut. Det är en jättestor mojäng med en förnicklad strut. Här är kugghjul och propellrar så vitt jag kan se. Kan du, Tjoppe vara snäll och förklara vad det är?

-Jo svarar Tjoppe att, strömmen kommer in igenom hålet där.  Och går vidare i verket fram till motorn här. Som får driva den här båtpumpens pistong, som sen nu blåser på propellern så går propellern i gång.

-Men jag fattar inte Tjoppe, säger Helena. Kan du förklara mera?

-Jo den går hit den går dit , den går runt en liten bit. Den startas på ett kick, det är en makalös manick.

-Ah, jag tror jag fattar!

-Jo proppellern driver runt ett litet aggregat, som pumpar vatten genom tratten till ett termostat. Som i sin tur leder vatten till ett skoverhjul, som sitter fast i en mast i vårat båteskjul.

-Den går hit den går dit , den går runt en liten bit. Den startas på ett kick, det är en makalös manick.

-Men vad är det för nåt?

-Det är ett båtmaskinrum! Det är ett båtmaskinrum!

Tjoppe ledsnar på att härma  ”Evighetsmaskin”, som ju faktiskt känns väldigt beskrivande för det rådande tillståndet i maskinrummet. Professorn, vi menar Tjoppe, knallar upp och ner för lejdaren med rörkrokar och kopplingar och så löder han och skruvar och mekar. Och så håller han på, nästan som en evighetsmaskin.

Här är senaste rördragningen, som går från köket in i maskinrummet. Och väggen mellan kök och maskinrum börjar komma på plats.

När väggen är på plats så kommer golvvärmecentralen till övre däck att fästas på denne, och så kan vi koppla in värmen så det blir varmt och skönt även här.

Och som en jättestor Rubriks Kub så ska detta hjärta av båten till slut samla och leda och fördela alla rör och slangar och kablar så all funktion på båten förhoppningsvis ska fungera. Det finns liksom ingen Ikea-mall på detta, så lite professor är han nog allt, den där Tjoppe.

I övrigt så har vi fått leverans av våra däckslyktor. Dessa var ämnade för badrummet. Men de var lite för små, tyckte vi när vi fiskade upp dem ur kartongen. Vi beställer nya och behåller dessa två, då vi är säkra på att de kommer till nytta någon annanstans på skutan. Snygga och genuina är de iallafall, så det blir nog bra till slut.

När Tjoppe vandrat upp och ner mellan maskinrum och kajen så gav han tillslut upp och gick över på annat.

Helena och Tjoppe hjälptes åt att skruva upp Vaxholmstavlan. Nu sitter den fastskruvad så nu kan man ge sig ut på nordsjön i storm. Vi skålade för tavlan och för vår båtkonsult Felix af Lysekil, som fyllde år. Hipp Hipp Hurra!

Det kan nog tyckas att det inte händer så mycket på båten nu. Men det ligger evighetstimmar bakom maskinrumsmekandet. Nu närmast på agendan så står att testköra tvättmaskinen i skarpt läge. Vi ska tvätta vår första tvätt.

Det blir nog första gången i livet det blir roligt att tvätta!

På kontrakurs!

Tjoppe och Helena

Livet på båten går vidare på det nya året. Vi arbetar smått. Små arbeten som är kopplat med funktioner. Installering av tvättmaskin, gråtank, golvvärme uppe, handtag till dörrar och fönsterhakar till de öppningsbara ventilerna, el för att få ljus och diverse för att få igång dusch ombord. Det är många små moment, men minst lika viktiga.

En av dagarna hade vi inte hjärta att påbörja arbetet ombord, för solen sken från en knallblå himmel och vi var bara tvungna att ta tillvara på dagen. Det blev en promenad i närområdet.

När vi hade gått några steg så vände vi oss för att få en helbild på båten. Tjoppes kommentar var; -Det är inte klokt så ful båten är. Men detta är ju inte helt sant, båten är fin men överbyggnaden ser högst tråkig ut. Men nu räknar vi ner i veckor tills vi får riva den.

I synnerhet efter denna höst och vinter så ser övertäckningen rolig ut. Det är trossar, snören och tampar mest överallt. Taket är surrat, fendrarna är många och förtöjningarna är ännu fler. Som ett spindelnät där båten är den svarta änkan (har hon varit gift månne?) där hon sitter i mitten. Även mellan betongsuggorna och kajkanten går det linor med däck hängandes, det har bara passerat några dagar sedan senaste stormen. Och orsaken är som sagt det eviga blåsandet. Aldrig under vårt båtliv har vi varit med om så många och hårda stormar, inte undra på att det blir många snören att hålla reda på. Men det är varken vinden eller vattnet som är skadlig för båten, den är byggd för att klara nordsjön. Utan det är kajen som båten ligger vid, och så denna överbyggnad som ger båten ett enormt vindfång. Som värsta ladugårdsväggen reser den sig ur havet. Och som det har gungat.

Mitt på dagen, och solen orkar inte så högt upp på himlen. Men den värmer lite och så detta ljus, som bokstavligen knockar en. Hamnen ligger stilla, bara några enstaka fåglar hörs. På tal om fåglar så är Tjoppe osams med traktens fjäderfolk. Han köpte en säck solrosfrön till Andy och Andelina och Måzart och hans dam. Tillräckligt så även Håkan Kråkan skulle få lite. Och när fåglarna dyker upp så kommer Tjoppe ut och kastar solrosfröna till dem. Då sticker de iväg! Nästan demonstrativt så vänder de och drar när Tjoppe närmar sig med maten. Tjoppe förstår ingenting och nu står en säck med solrosfrön och väntar in fågel-hungern.

Våra steg tog oss till stranden, till stadens handikapp-bad.

När vi stod där och blickade ut över havet så sa vi att om vi hade haft båten klar nu, då hade man åkt ut denna vackra dag och lagt sig därute med en påse bullar och ett metspö.

Väl tillbaka vid båten så blev det dags för solnedgång, och den skämdes inte för sig heller.

Inne på båten blev det först en fika. Hemmagjord sockerkaka och kaffe. På nya året så har vi lovat oss att inte frossa lika mycket i fikabröd som föregående år. Sagt och gjort, vi åt inte upp hela kakan.

Därefter så arbetade Tjoppe med att installera tvättmaskinen. Helena röjde och stuvade på båten. Ordning och reda är ett måste på en båt. Dagens inköp blev en stång till duschdraperiet, nu kan vi snart ta en dusch ombord.

Stången väntar nu på att kapas, den är för lång för att kunna monteras. Och draperiet ska kapas på hälften och sys upp, för även det är för stort. Praktiskt nog får vi ut två draperier på detta sätt.

På något sätt så tar då dagen ändå slut.

I väntan på våren!

Tjoppe och Helena

Det har varit lite lugnt på dokumentationsfronten på båten. Inte bara inläggen har väl lyst något med sin frånvaro utan så även renoveringsarbetet. Visst har vi jobbat framåt men det kom ett nyår emellan. Denna övergång mellan år 2011 och 2012 firade vi med vänner i Falkenberg. God mat och dryck och skål vid tolvslaget. Och sen åkte gitarrerna fram och det sjöngs och skrattades till halv fem på morgonen. För de som känner Helena väl, så är detta något av ett världsrekord. Hon brukar gå och lägga sig tidigt, men visst, halv fem – det är tidigt! Och i och med att vår ungdom numera har passerat så kräver ju detta lite återhämtning så nyårsdagen blev mycket stillsam. Mat och sömn och..nä just inget mer. Jo vi var faktiskt till Lövstavikens båthamn och tittade till lite båtar. Mycket trevligt. Redaktionen stannade till och frågade lite närmare kring nyårsfirandet:

-Vi har förstått att nyårshelgen var trevlig, kommer ni orka fortsätta bygga under 2012 nu eller har ni fått mer smak för fest och lättja nu?

-Jag tror det är lugnt, svarar Helena, som rufsar runt i sitt nyvakna hår. Man anar lite heshet i rösten och hon visar upp sina ömma fingertoppar efter en natts gitarrspelande.

Tjoppe lägger till att;

-Nä detta var planerat, att ta en brejk från bygget. Vi är åter på banan. Men faktum är att vi har planerat in nya året rätt så väl. Både om vad som ska byggas men där det ska även rymmas lite mer ledighet.

Redaktionen frågar vidare:

-Har ni avlagt några nyårslöften?

-Löften och löften, börjar Tjoppe. Jag kallar det mera önskemål. Jag har tänkt att jag ska hinna läsa ett par böcker eller två under året. Fokus på båten har gjort det omöjligt tidigare, men nu börjar vi ju kunna knyta säcken och det återstående arbetet är inte fullt så betungande som tidigare, även om mycket återstår.

-Det ena utesluter inte det andra, fyller Helena i. Se som nu i helgen, vi hade fantastiskt trevligt under nyårsnatten. Får man hälsa??

-Eh..javisst!

-Då vill vi hälsa och tacka ToH för en fanstastisk kväll, natt och morgon. Vi hade så fantastiskt trevligt, och detta gör vi gärna om. Men inte varje vecka, för man har blivit lite för gammal för att nattsudda.

-Så kan man säga att nyår blev en blöt historia? Reportern ser väldigt nyfiken ut när han ställer frågan.

-Precis lagom, skulle jag säga, kontrar Tjoppe. Vi var nog så gott som nyktra när vi gick till sängs. Det blöta stod nog havet självt för.

Repportern ser lite besviken ut. Han ville nog gärna höra lite smaskigheter från båtbyggarparets nyårsnatt.

-Så det var egentligen mest båtar på temat fast det var fest?

-Ja det kan man nog säga, svarar Helena. ToH är högst involverade i båtlivet precis som vi. Och så var det bland annat hummer på menyn, och det är väl marint om något.

– Ja, och på nyårsdagen gick vi ner och tittade på vår båts systerfartyg Vrenen som ligger där ensam utan att någon håller en vårdande hand om hennes framtid. Båtarna kamperade ihop när de gick som passagerarfartyg mellan Torekov och Hallandsväderö på 90-talet. Det är lite sorgligt att ingen vill satsa på att få henne i ordning, och nu är båten i stort behov av att renoveras. Tiden är knapp om man fortfarande ska kunna rädda henne.

-Ja hade vi haft ett par miljoner över så hade vi tagit oss an henne, flikar Helena in. -Konstigt då båten har aldrig varit våran, vi har aldrig åkt med den, men ändå känner vi med henne. Sen springer Helena runt och leker tittut mellan tegelmurarna.

Får man ta en bild på redarparet, vill fotografen veta.

-Självklart svarar Tjoppe, och kammar till sitt hår.

-År 2012 blir ett bra och roligt år, berättar Tjoppe. Dels ska vi ta av övertäckningen när våren kommer. Och vi ska få till sittgrupperna i matsalen, för att nämna något.

-Och på soldäck vill jag ha ett par solstolar, fyller Helena i. -Nu längtar vi till våren och det är skönt att vi är inne på nya året.

Innan vi lämnar Vrenen så tittar vi till på den sorgliga fendern och skrovsidan på båten.

-Att hon klarat höstens stormar är ett under! Tjoppe fortsätter; -Min gamle far som är en mycket vis person säger alltid att alla båtar är underbemannade. Och det är sant, det är ständigt pyssel, måla och laga och underhålla.

Vi lämnar Falkenberg och tar oss till M/S Orskär som gått ett betydligt trevligare öde till mötes. Ett par renoveringshungriga gamla klasskompisar från Stockholms Skärgård hittade henne och blev kompis med den gamle fiskeskutan.

-Man lämnar inte en kompis i sticket, det gäller även båtar. Helena kväver en gäspning, och man anar nattens bravader. -Och vi är som de tre muskutörerna! Tjoppe trivs som får dela sitt liv med två kvinnor!

Tjoppe visar vägen ner till maskinrummet dit aktiviteten ombord varit koncentrerad den senaste tiden.

-Ja här är jag i skittanken. Men det är inget gråvatten i den just nu som tur är. Vi håller på att installera den permanent nu.

-Och nu har du placerat dig själv där, ser du dig själv som avfall?!

– Nä, det gör jag aldrig. Men kanske lite på en nyårsdag då man är rätt så mosig efter nattsuddet.

Helena som tycker att reportern är lite otrevlig gör Tjoppe sällskap.

-Se här sitter jag, ropar Helena. Vi är på varsin sida om skottet i tanken för att skruva från varsitt håll. -Du förstår, att vi har inga långa babianarmar, och vår giraff har helgledigt så då återstod bara att hoppa ner själv.

-Jo Helena är bra att ha i trånga utrymmen, svarar Tjoppe. -En gång när vi skulle göra rent i kölsvinet så stoppade jag ner henne där på måndagen och plockade upp henne på fredagen. Sen var det rent som bara den under durken.

-Nu har jag kopplat rör, berättar Tjoppe vidare. Det är avluftning  och sen ska man kunna koppla in sig på kommunens avlopp i de hamnar man kan det. -Det har vi faktiskt här i Halmstad vilket är förträffligt. Och som ett andra alternativ så kan man ringa slamsugarbilen. Vi har även en pump i tanken också, så man kan spola ur och tömma för service och underhåll.

-Ja behöver man hoppa i och meka så vill jag gärna ha någorlunda rent, och en klädnypa på näsan, svarar Helena.

Helena visar genomföringarna på utsidan om styrhytten. Och så berättar hon: -Det smala röret är avluftningen. Vi ska fortsätta leda upp röret längs med styrhytten, och den avslutas med en krök en bra bit ovanför huvudhöjd. 

-Ja för annars luktar det inget vidare! Säger båtbyggarparet och så stänger de båten för mera inspektion.

-Nu måste vi gå in och vila oss, förklarar Tjoppe.

Reportern och Fotografen blir utestängda från båten och de står ett tag och funderar på om de ska få sig en intervju med giraffen på taket. Men han ser högst ointresserad ut och tidningsfolket ger upp. Reportern säger till sin fotograf: -Ja det där var ju ett intressant bygge. Och den där Tjoffe verkar ju vara en händig prick.

-Tror du verkligen han stoppade ner Helena i kölsvinet en hel vecka med skurborste och en spann vatten? Undrade fotografen.

Så nickade de båda samstämmigt, jo, så var det nog.

De vänder sig om och tittar över axeln mot båten när de går mot stadens centrum. Och ur skorstenen ringlar sig en rökpelare. Inne på båten har Helena och Tjoppe satt fyr i kaminen och värmen stiger medan det görs varma smörgåsar i ugnen och de slår sig ner i salongen för att se en film och kanske slumra lite. Reportern drar jackan om kroppen och huttrar och fortsätter sina stora kliv i snålblåsten och han tänker att detta var ju just en skitbra början på det nya året.

Gott Nytt År!

Tjoppe och Helena