Vi har blivit skrynkliga – i huvudet – av allt tänkande. Som tur är så bjuder september på ett fantastiskt väder och man kan lägga sina huvudbryn åt sidan för en stund för att njuta av varsit glas jordgubbssaft i solnedgången.

Inte mycket att klaga på vädermässigt.

Vi kommer att sätta igen trappnedgången på nytt under byggtiden i vinter och använda den främre. En isolerad lucka har vi snickrat ihop som vi ska lägga på plats, med gångjärn så vi kan öppna den vid behov.

Nu har vi målat klart första lagret grundfärg på det vi plastat inne på båten..

Så här blev det i aktern. Vi har målat upp all färg så vi behöver handla ny. Här i aktern ska vi snickra till något snyggt till hydraullådan och brädgången ska bli vit och däcket…hmm..ja här är vi inte riktigt på det klara vilken kulör det blir.

Sen for vi till brädgården, nu ska här snickras..

Helena drog vinstlotten och kunde arbeta ute i solen. Men inte fullt så glassigt är detta jobb, virket åker fram och tillbaka med nya mått och korrigeringar på agendan och Helena är den som springer emellan och sågar till.

Här håller Tjoppe på att skruva till sista bitarna på väggen. I detta bås ska en av tankarna stå.

Och här är båset på babords sida..

Tjoppe visar upp en av genomföringarna. Det ska bli en ny genomföring för kylvattnet och sen en för pumpen, där vi idag har dragit upp en slang som vi ledat ut genom ena spygattet.

Här ska genomföringen för kylvattnet bli..

Ett litet test, och röret passar ju bra. Det gamla ska plastas igen vad det lider. I det gamla hålet finns ju ingen som skyddar mot väta och för att säkra att det inte rinner ner vatten mellan plast och skrov så gör vi därför en ny genomföring.

Under tiden snickrar Helena en pinnlåda. Det är ett egenkomponerat namn för en låda gjord av pinnar. Helt värdelös konstruktion och det liknar mer någon som Lars Vilks skapat.

Se där, är det inte en liten rondellhund som tagit plats i lådan..

Nu ska denna skrangliga konstruktion endast vara till för att se om storleken på tankarna stämmer. Det vore ju olyckligt om det efter man beställt och fått tankarna levererade visade sig att man inte får in dem i båsen. Tjoppe trodde stenhårt att det skulle gå att få ner denna pinnlåda genom alla skrymslen och snår ner till maskinrummet. Helena var desto mer kritisk.

Och det var inga problem att få in pinnlådan in på däck. Men sen var det stopp. Balkarna ovanför motorn var ivägen. Så Helena vann vadslagningen. Lite besviken var hon dock på att de aldrig gjode upp om vad, det hade kunnat inbringa en kexchoklad eller massage eller något annat trevligt.

Efter lite tänk och diskussioner så valde vi helt enkelt att såga av balkarna.

Oj så här blev stort ovanför motorn. Vi baxade glada vidare med vår pinnlåda och sen kom vi förbi motorn och skorstenen och sen in mot båset och där – tog det stopp. Måttet på pinnlådan var för stor även här. Och i stället för att slänga bort motorn och flytta en vägg eller något annat simpelt så valde vi att göra pinnlådan och sedemera tanken lite mindre. Mycket tänk och huvudbry för en till så synes simpel sak.

Därefter utbröt ett våldsamt tänkande i nästa led, för var inlopp och utlopp och kopplingar och dragningar ska sitta, allt ska ju kopplas i hop. Alldeles skrynkliga i huvudena gick vi hem med förvisso en ritning i vår hand på tankarna och åt en middag bestående av kyckling, potatis och sås. Och vi fortsatte våra diskussioner. En del beslut ska mogna fram..så vi la ifrån oss tänket och gick och la oss i bingen för lite god sömn.

Styra kosan!

Tjoppe och Helena