Ibland vet man inte riktigt när en arbetsdag börjar eller slutar, det kan vara hårfint. Tjoppe lämnade båten vid 22-tiden. Vädret var lugnt och stilla. Och efter midnatt så passerade Helena båten lite snabbt på hemväg från ett arbetsuppdrag, och då blåste det kuling och vinden hade piskat upp Nissan så den steg snabbt. Fel kläder helt enkelt för att arbeta i, så väl hemma så bytte vi båda om och åkte tillbaka ner till båten. Vi såg över förtöjningar och fendrar och slog ett öga på båtgrannarna också så de mådde bra i blåsten. När vi kom hem så hade klockan passerat halv två.

Vi sov gott men kort och var åter i hygglig tid på båten. Nu skulle då brädgången bli färdigsnickrad på insidan var målet.

Sagt och gjort, Helena arbetade med ventilationen och Tjoppe sågade och skruvade. Detta moment blir lätt tradigt tycker Tjoppe. Båten är tjugo meter lång och med brädgång såväl på utsidan som insidan så har han tillryggalagt åttio meter. Han tänker inte ställa upp i VM i brädgång. Och nu, äntligen, kan vi börja spackla och plasta – det är kul!

Och i och med att sidorna nu är upptagna av ny brädgång och skandäck som ska plastas så har vi fått göra en omdirigering av alla saker som står på båten. Kylskåpet och bordet har fått ny plats, samt virke och verktyg. Det står helt enkelt på mitten nu.

Efter en lååång dag (ja för det tar sin tid att bygga, även om det kanske upplevs som fort när man läser inlägget) så åkte vi hem. Det hade blåst och regnat om vart annat så när vi skulle äta lunch så fick vi nästan spika fast tallrikarna för de inte skulle blåsa bort. Nu bommade vi igen, med punkten för däcket avklarat. Middagen serverades vid halv tio, normalt för oss.

Väldigt nöjda somnade vi gott efter denna lååånga da…..zzzzzzz.

Sjöberg har vaknat!  (Sjöberg är en term för havet, och syftar på att det blivit gropig sjö)

Tjoppe och Helena