Nu har vi plastat det mesta av skrovet, alltså första lagret. Nä så lätt och snabbt blir man inte klar. När vi rollade plasten så kände vi oss lite som marsianer i våra masker och glasögon.

Till en början så rollade Helena plast utan mössa, men det droppade lite i kalufsen vilket resulterade i att saxen fick komma till undsättning och kapa en lock av det långa blonda håret. Aj aj, mössan åkte på, annars hotar en frisyr a la Sinead O´connor lagom till september. (Hua blev Helenas första tanke)

Mössan på tack trots juli månad!

Väderfolket hade utlovat kuling och vi halade därför ner presenningarna. Nu ligger de närmare backen förberedda att hissas upp när vi ska jobba om det är nederbörd. Som en bättre rullgardin, fast väldigt stor.

Så här långt allt gott. Nu ska det spacklas, och då inte i Helenas ansikte. Hon fick nog av hårgelén..

Styv kuling!

Tjoppe och Helena

Nu kollar vi in vädret titt som tätt, vi önskar oss uppehåll! Hör du det väderguden!! Givetvis så hade vi regntunga skyar och vi valde att slänga upp presenningar. Slänga och slänga, det tar sin tid att få upp dessa stora monster till täckning. Nu kan vi jobba fritt inunder utan droppel från ovan.

Är detta en båt?? Svar: JA

Mjölksyra i armarna fick vi så vi tog en paus, eller två..

– Här är båten! Ropar Helena ifall någon inte förstått.
 
Det påminner om förra sommaren när vi bärgade båten från Nissanbotten. Då stack styrhyttstaket upp ovanför vattenytan och man kunde inte ta miste på båten med sina 60 fot under vattnet. När den första dykaren hoppat i vattnet hör vi i högtalarsystemet honom ropa:

– JAG HAR LOKALISERAT BÅTEN!

Tjoppe försöker trolla bort regn..

Tjoppe blev denna dag på lite bättre humör vad det led. Han är ju positiviteten själv (normalt), men REGN är något han hatar. Och efter att kollat in SMHI och alla andra tänkbara vädersidor så deppade han och konstaterade att nu kommer hela augusti regna bort (notera att det ännu är juli månad). Helena kontrade och tyckte att han målade eldgaffelkillen på väggen och sa att visst regnar säkert hela månaden bort och dessutom välter säkert båten som lite grädde på moset. – Ja det kommer också ske, blev Tjoppes otroligt positiva svar. När kvällen kom hade det klarnat upp såväl på himlen som i Tjoppes sinne och vi åkte nöjda hem med våra mjölksyretunga armar.

Dagen efter ligger arbetet nere på båten, då Helenas dotter hämtas på kvällen. När vi kommit hem så ringer Tjoppes son och talar om att Tjoppe blivit farfar till en liten flicka. Riktigt roliga nyheter och vi skålade för den nya familjen och för farfar. STORT GRATTIS!

Efter regn kommer solsken!

Tjoppe och Helena

Vi har nu gjort allt förarbete klart och har lite smått börjat arbetet med att plasta. Vi hämtade först plast och annat. Tunga saker, plasten levereras i fat..

Tappkranen monterad..och snygg färg har plasten..LILA!

Enligt konstens alla regler ska plasten blandas med härdare och första lagret som man rollar direkt på skrovet ska även späs ut.

Tjoppe rollar och Helena blandar. Och plasten gick in jättebra i det torra träet, det är bra!

Vi har började med friborden i fören. När plasten hade torkat så började vi spackla igen dreven. Vi fick dock bryta upp för klockan sa så och får fortsätta med spacklandet nästkommande dag.

Det känns bra att vara igång. Nu blir det många veckor av blandande och rollande och riva väv och slipa och så vidare..Men efter en första dag kändes det mycket lovande iallafall. Vi for hem och slängde in ett par goda mackor i ugnen med olivolja och vitlök, färska tomater, färsk basilika, buffelmozzarella och pinjenötter. Vi gräddade mackorna i ugnen tills de fått fin färg och njöt därefter de italienska smakerna och spelade en omgång Yatzy. Tjoppe vann inte!

Plast på plats!

Tjoppe och Helena

Vi använder en sågskiva till vår vinkelslip för att få bort drevet. Det stänker och man blir smutsig. Bäst att skydda sig tänkte Helena och hoppade i en overall.

Ska du till månen undrade Tjoppe glatt och tog ett kort på varelsen. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort kliv för båtbyggaren (utan att snubbla på de långa byxbenen, stl XL).

Tjoppe var desto modigare och jobbade i sina vanliga arbetskläder (fast tröjan åker i soporna efteråt).

Nu är nästan allt drev väck. All färg likaså. Spikarna är borta.. och vi kan snart börja plasta. Vi har kollat fuktigheten i träet och det torkar väldigt fort nu, speciellt som vindarna har varit friska..

Allt går enligt planerna så vi behöver inte bli mångalna direkt.

Kapten Zoom, raggadamwroom! Full fart mot jorden. (alla mogna läsare minns säkert detta barnprogram)

Tjoppe och Helena

En vecka har skutan legat på land nu, men det känns längre. Vi har fort vant oss vid vår nya hemvist för båten. Söndagen började med en lugn morgon hemma med god frukost. Därefter åkte vi och skaffade virke som vi sen hade på släp med upp till Falkenberg.

Helena snickrade stöttor som Tjoppe sen fäst i takstolarna. Snart kommer vi undan nederbörd, även om vi de flesta dagarna har varit regnfria så vet man ju aldrig. Vi bor ju i Sverige..

En fjärdedel med färg återstod..

Tjoppe fyller på med mer blästersand.

Nu återstår bara lite färg i aktern. Tyvärr tog sanden slut (innan färgen var borta). Det har gått åt dryga två ton sand och vi får köpa till oss på några säckar till för att bli klara. Ändå ganska bra uträknad mängd tycker vi (det var Tjoppe som gjorde den matematiken).

Skrovet är skodd med järnlister och dessa ger sig Helena på.

Lätt spretig båt kan tyckas, men nu är båten ren från plåt och färg sånär som på ett par kvadratmeter i aktern. Kvar återstår drevet i fribordet.

Efter lite fika så tog vi en paus (det där lät lustigt men så var det, vi tog vila efter fikat, man kan stilla undra om vi jobbar något eller om vi latar oss mest). Då kom Andy och Andylina för att tvätta sina fjäderskrudar. De höll till i vattenbrynet bara ett par meter från oss. De verkar använda tågrälsen som badbrygga och de bjöd på trevlig underhållning.

Andy putsar skruden..ludd på näbben..

Andylina tvättar sig under vingarna..

Herr och fru Pippi på rälsen..

Skvätt skvätt! Man får nästan ta skydd..

Vi plockade och städade lite efter vår arbetsdag och åkte därefter hem till matbordet. Nöjda och glada var vi efter en trevlig dag tillsammans.

Simma lugnt!

Tjoppe och Helena

Vi håller på att blästra för fullt. Och resultatet blir enastående.

Båten är riktigt vacker i sin nakna skrud. Träet är friskt och vackert. (nästan synd med plast kan tyckas)

Drevet har vi dragit ur på de flesta ställen men under där plåtarna suttit så sitter det som berg och det kletar och man drar med drevkroken tills man blir både blå och arg (och stark som bonus).

Måttligt road Helena pausar från drevdragandet.

Vi tar en diskussion om hur vi lättast får bort drevet på alternativt sätt. Problemet med alla tänkbara maskiner är att drevet kletar så, men vi har en idé och vi släpper drevjobbet för stunden och går över på reglarna.

Vi ska bygga in båten så inte regn och sol inte kommer åt båten när vi ska plasta. Regn är inte bra, vi måste ha torrt och sol får plasten att torka för fort. Vi mäter och provar med en regel som vi ställer på backen och skruvar i takstolen på överbyggnaden. Det blir ju jättebra konstaterar vi. Så reglar och presenningar ska på plats vad det lider bestämmer vi.

Och var går vattenytan längs skrovsidan? Innan all färg är borta så mäter vi upp så vi vet vart vi ska gränsa bottenfärg och fribord.

Tjoppe blästrar för fullt!

När vi var hemma så tömde vi ut hela saharas öken på parketten. Hängav oss åt god mat..

Och god sömn!

Öken!

Tjoppe och Helena

Vi har börjat blästra skrovet fritt från färg. Vi var lite osäkra på om resultatet skulle bli bra,  skulle färgen försvinna eller skulle träet flisas upp för mycket. Men med rätt sand så blir resultatet jättebra och det går så mycket snabbare än att slipa av färgen.

Vi nämnde tidigare om fiskarna från Glommen (alltså inte de med gälar och stjärtfena utan de med grova händer och väderbitna ansikten). Lite nyfikna som vi är så har vi kollat upp den obegripliga dialekt de pratar där och efter lite tips så hittade vi information på nätet. Dialekten heter Morpekanska. Detta står att läsa på Wikipedia:

Morpekanska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Morpekanska eller morupekanska, är den dialekt som talas i Halland i Morups socken inklusive fiskeläget Glommen. Även Träslövsläge, knappt 10 km norr om Morup, ingår i dialektbältet mellan Varberg och Falkenberg. Där kallas dialekten "läejesboa" och låter något annorlunda.

Morpekanska är tillsammans med listerländska en av få genuina/ålderdomliga dialekter[källa behövs] som idag fungerar som bas i levande dialektsamhällen i f d Östdanmark: Blekinge, Halland och Skåne. Därför ingår de i "östdanska mål". Morpekanskan och läejesboa avviker tydligt från svenskan i fonetik, ändelser, ordförråd och grammatik. Det är svårt att förstå för dem som inte lärt sig språket/dialekten.

Många äldre fiskare talar morpekanska, men även andra i samhället. I huvudsak alla från trakten känner eller har känt någon som talar dialekten – om inte annat, någon gammal släkting.

Maj-Britt Bennheden har gett ut en skönlitterär bok: "Pau morpekanska – Historier och humor från Morup" (1997). Målet från området som helhet finns beskrivet i ordboken "Skreamålets ordförråd omkring 1900" av John Jacobsson (Uppsala 1966). Skrea socken är egentligen en socken några kilometer sydöst om Morups socken och Falkenberg.

Tjoppe och Helena!

 Vi har arbetat med att få skrovet rent och fritt från plåt och drev och annat.

Plåten sitter som berg med fantastiskt många spikar. En plåt kvar bara konstaterar Tjoppe glatt!

Bakom plåten bor det ett svart får. Iallafall skämtade vi så för det är en svart matta bakom som är svart och luddig och som påminner om sockervadd i sin konstistens. Det var Helenas jobb att dra bort det svarta fåret.

Ludd ludd…

Ludd ludd på backen..

Plåten består av aluminium. En rejäl hög har vi fått ihop. Frågan är vad priset för aluminium är numera, man kanske ska sälja det och få två korvören för det. Bort ska det ju iallafall och vi har ingen mer användning av plåtarna.

I fören är det inte mycket färg kvar när vi tagit bort plåtarna.

Det går fort, träet torkar dag för dag och när vi nu har dragit drevet så ser man än tydligare hur borden drar i hop sig. Det har stått lite vatten i kölsvinet och för att påskynka torkningen så borrade vi ett par hål i skrovet så det vattnet kunde rinna ut. Nu är båten definitiv inte tät.

En fantastisk solig dag har vi haft, trots hårt slit så är det trevligt att hålla på. Vi bröt upp till slut och vi lämnade vår Noaks Ark med giraffer och får och andra tänkbara djur för lite god mat och sömn.

Bäää!

Tjoppe och Helena

Vi grundade med en stadig frukost innan vi for upp till varvet i Falkenberg. Självklart var vi exalterade över att äntligen få se HELA båten. När vi kom dit så hade de just puttat i föregående båt ner i vattnet. En av få fortfarande verksamma fiskebåtarna från Glommen. Härliga killar med fötterna på jorden (eller på däck kanske) och med en härlig dialekt som påminner nästan mer om danska än svenska.

Nymålad och fin

I denna konstruktion placerar man båten innan den dras upp på land. Lite förberedelser innan vi kan sätta igång.

En vajer löper längs backen och högt upp på land i ett skjul står motorn där driften sköts ifrån.

Sista förberedelserna klara. Nu ska fiskebåten flyttas så vi får plats..

Tut tut sa båten och så gick bryggan…. Båtvaggan skuts därefter ner i vattnet, bara stödbenen sticker upp ur vattnet innan den helt försvinner under ytan.

Därefter så ska vår båt passas in i vaggan, det gäller att hamna rätt och vi trixar lite fram och tillbaka för att få båten på rätt plats. Det går åt några man för att få till det.

Lite styrbord, lite babord, håll stilla. Här får vi både putta på och hålla i tills vi tycker att båten ligger rätt. På ett givet tecken så sätter varvsägaren igång motorn borta i skjulet och vajern börjar röra på sig,

Sea of the rising boat… Sakta reser hon sig ur vattnet och hon blir enormt stor.

Vi är ju jättenyfikna på hur hon ser ut inunder. Just inget sjögräs kan vi notera, bottenfärgen är det inte mycket kvar av efter år i vattnet men träet verkar friskt och fint.

Roder och propeller ser fina ut, inget skadat.

Efter inspektion så sätter vi igång och jobbar för fullt. Tjoppe högtryckstvättar av skrovet och Helena ger sig på att dra ut all gammal drev mellan borden.

När vi behöver komma in i båten för lite verktyg eller matrast så får vi klättra på stege. Det är absolut inget för höjdrädda och man ser nästan ända bort till Mariannelund..

Snygg Tjoppe, om det nu är han?!! Lite lätt skitig blev han efter att ha tvättat skrovet.

Helena försöker få något på kroken. Drevet sitter som berg. Men verktyget är suveränt!

Tjoppe ger sig på plåtarna som man skott skrovet med på sina ställen. Och Helena fortsatte att dra drev.

Vi höll på till armarna värkte och klockan blev mycket. Tjoppe hoppade upp i båten (nja, kanske inte hoppade då det är närmare fem meter upp) och Helena stannade kvar nere på backen. Med hjälp av ett rep så hissade vi upp verktygen och sen bommade vi igen och åkte nöjda hem. Vi konstaterade att dagen hade gått mycket bra. På plussidan låg att vi hade trott att underkroppen på båten skulle vara större. Nu var den mindre och med andra ord mindre ytor att jobba på. På minussidan låg att drevet satt rejält mycket hårdare än vi trott. Men inga missöden och nu är det bara att jobba på idogt.

Hej då båten, vi syns i morrn!

Tjoppe och Helena

Det blev lite osäkert på vilken dag skutan skulle upp på land, vi fick indikationer om att det kunde ske på lördagen. Så vi gick lite i väntans tider men framåt eftermiddagen så fick vi veta att det inte blev av. Den fiskebåten som är uppe på slipen fortfarande är ännu inte riktigt klar och den ska sjösättas som det ser ut på söndagen. Både på gott och ont kunde vi känna, fördelen är att om vår båt kommer upp på slipen skaplig tid på dagen så blir det inte så sent. Hela båten måste direkt högtrycktvättas när den kommer upp, innan smutsen fastnat. Och med stor båt så tar det lång tid.

Istället tog vi några timmar åt att städa i vår verkstad. Speciellt den delen där vi har allt med båttema. Tågvirke, flytvästar, lanternor  etc sorterades. En del kommer till användning redan i höst och dessa saker har vi nu lätt tillgängliga och ordning på.

Våra flytvästar staplades snyggt, många är dom.

Ventiler, marina luckor, lanternor etc sorterades.

Radarn som vi inte vet om den fungerar åker till tippen. När båten sjönk så var det det enda som stack upp ur Nissan, men den fick ändå en hel del vatten över sig av vågskvalpet. Den är ju inte senaste modell så vi skaffar ny när den dagen kommer.

Nöjda åkte vi sen hem och avnjöt en mycket god fläskgryta med tomater och couscous med en trevlig spanjor till vid namn Rioja. Gick och la oss efter en bra film på tv för att vara laddade inför morgondagen.

Söndagen så hoppas vi båten kommer upp på slipen. Då drar det igång med hårt arbete i många veckor. Vi ska försöka vara flitiga med kameran, på vårt fortskridande arbete. Men förutom denna galna tid framför oss ska vi ändå försöka hinna av lite god mat och umgänge på kvällarna. Och liten galenskap i största allmänhet.

Kasta loss!

Tjoppe och Helena