Bland allt man företar sig i livet går inte allt som på räls. En och en annan sak blir ett litet bakslag, eller en omväg. En del människor verkar sig klara ifrån detta, men vi tror inte riktigt det är sant. Utan att ingenting blir exakt som man tänkt, utan att man hela tiden utvecklar och fattar nya beslut inför ny fakta som man får.

 

Det är därför tillexempel som man aldrig kan köpa hem allt till en renovering på en och samma gång. Jo man kan, men risken är att något inte passar, blir fel eller är omöjligt. När du börjat riva ut saker så ser det kanske inte alls ut som du trott bakom. Vi brukar inhandla saker efterhand för att det är först då vi vet exakt vad vi ska ha och vi vet att det passar. Och ibland så blir det helt nytänk.

 

När vi köpte Sunshine så trodde vi ju inte att vi skulle plasta henne, det var en följd av att hon sjönk och att vi ville ha en mer flytsäker båt. När vi gjorde ritningarna till Sunshine så var hon först utrustad med flera mindre hytter, men när det väl var dags att regla upp så insåg vi att det skulle bli en klastrofobisk känsla ombord och att det skulle bli för mörkt under däck.

 

Vad som däremot är med människor är att vi har olika förhållningssätt till bakslag och omvägar. Det bästa sättet är att alltid ha ett hur-tänkande. Så när man råkar ut för något så får man ställa sig frågan -hur löser jag detta på bästa sätt? Sen accepterar man bakslaget och tänker ut den nya lösningen och så fortskrider man sin process. Rätt snart så har man glömt den första negativa händelsen. Och hakar du inte upp dig för mycket på bakslaget och gnäller och ältar i evigheter, ja då upplever din omgivning dig som en glad sprätt som inte har så mycket bekymmer. En inställningsfråga helt enkelt.

 

Att vi fungerar på detta sättet är något som Helena erfor när hon arbetade på Skavsta Flygplats. Ibland hände det att något flygplan helt enkelt inte kunde lyfta. När man väljer att stanna på marken så beror det på säkerheten. Och hon var med om att personer blev rabiata av att deras planering gick i stöpet. Ord som -jag ska fasen leta rätt på den där piloten och tvinga honom att flyga! Tänker man i ett längre steg så tror vi att det är få som egentligen skulle vilja flyga med en kärra som någon bedömt är för riskfyllt. Sen är det tråkigt om man ska flyga iväg för att kanske vara med på ett bröllop eller begravning. Men så är livet, det är bara att välja inställning. Klart man blir besviken, men det är ingen idé att hänga läpp.

 

Och en gång då just detta hände, att ett plan inte kunde lyfta alls utan flighten blev inställd. Så fanns det bland alla passagerare två par som reste i sällskap. De skulle till Rom och förlusta sig och de hade sett fram emot en härlig helg tillsammans. De insåg att något Rom hinns inte med alls då resan i sig var för kort för att bokas om till nästkommande dag. Så vad gjorde de? Jo de kom till Helena och beställde god mat i restaurangen. De frågade om Helena hade telefonnummer till turistbyrån i Nyköping. Jo det fixade hon utan problem.

 

Ja och där satte de sig ner med mat och god dryck, sällskapet skrattade och umgicks och de ringde och skrev och fixade. Vad hade de gjort då. Jo de hade ringt till turistbyrån och förklarat deras situation, att de var strandsatta på flygplatsen och dessutom hade de nu ätit gott och druckit alkohol och ingen kunde köra någon bil. Det hela resulterade i att med idéer från turistbyrån så bokades ett hotell i Norrköping, de fick tips på en massa göra-rolig-saker i vår svenska Peking-stad. Och alkoholen och bilkörandet då? Jo flygbussarna gick ju som vanligt, så det var ju bara att hoppa på flygbussen och fortsätta söderut. Deras leenden gick från öra till öra och de hade enormt roligt, och de skrattade gott åt det dråpliga i att hamna i Norrköping istället för Rom.

 

Runt omkring de två paren så fanns övriga passagerare som var argsinta och upprörda och minsann skulle stämma allt och alla, flygbolaget var skit, vädret var skit, maten smakade skit och sannorlikt även vinet och ölen. När vi blir arga och besvikna är det inte mycket som stämmer, en fullt normal reaktion. Frågan är bara hur länge du stannar i denna besvikelse och detta enorma nederlag (som sällan egentligen handlar om livet utan oftast är petitesser). En del ältar ihjäl sig, särskilt skilsmässor har en del personer förmågan att vara bittra över hela livet, och då gärna ända fram till döden. Äsch, lägg det bakom dig och gå vidare. Gråt, torka tårarna och rest dig upp. Tänk hur och tänk framåt och var som Peter Dalle från Lorry-gänget sa; – Vad sägs om kåt, glad och tacksam?

 

Nu har inget så drastiskt hänt för oss som någon skilsmässa, inte heller någon inställt flyg. Nä för oss så hände följande. Vi upptäckte att skittanken ombord läckte. Den är i rostfritt men i sömmarna så har det gått hål på flera ställen. Vi upptäckte att det stod avloppsvatten utanför tanken och inte konstigt att vi känt en dålig odör. Stanken utanför tanken. Och det har enligt uppgift luktat i många år där olika ägare har städat och fixat, trott det kommit från slangar och annat. Men ingen har lyft på tanken och kollat. Det hela liknade lite av en tesil, sex sju små hål där vi misstänker att svetspinnarna i begynnelsen inte har varit syrafasta. Och skit är rätt frätande och med år på nacken så händer det saker med saker. Det går sönder helt enkelt.

 

Nu var det ett helt projekt att få upp tanken ur båten. Men vi hade tur, tanken var mindre än hålen i båten så att det gick att baxa ut den var ju jättebra. Den satt även låst med plattjärn som var fastsvetsade så det gick inte att få ur tanken. Men då får man ta till den stora arsenalen och hämta tigersågen och göra vårldsverkan i båten. Finaste nymålade ytan gick åt fanders. Men vad sjutton. Det finns de som livnär sig på att sälja färg så säg.

 

Tjoppe började svetsa, men sömmarna var helt åt fanders. Det blev nya hål och det smälte inte ihop som det skulle. Helt plötsligt gick det jättebra att svetsa flera centimeter, sen kom han in i ett område där materialet bara betedde sig underligt. Han la på vinkeljärn i rostfritt som han svetsade över de två större skadorna. Men det var inte alls lätt att få det tätt. Och hur skulle det bli med resten av sömmarna, skulle det byggas nya hål vartefter tiden gick. Tjoppes reaktion över att det inte gick att få till det bra med svetsandet gjorde honom arg och frustrerad. Men vi satte oss ned och började spåna, skulle vi laga provisoriskt och låta oss göra en ny tank i rostfritt som vi byter senare i vår? Eller skulle vi kanske plasta utanpå hela tanken? Vi har till dags datum uppskattningsvis plastat tio ton så hur man gör känns ungefär lika avancerat som att borsta tänderna. Men ibland är det lite svårt med vidhäftningen på järn och liknande materal. Och skulle tanken bygga förmycket så det väl anpassade hålet i båten inte längre stämde. Vi vände och vred på begreppen och sen fattade vi beslutet. La besvikelsen och omvägen i renoveringen på hyllan långt bort åt helvetet, och var istället glada över att få göra lite trevligt plastningsjobb på nytt. Vi införskaffade material, gjorde rent tanken och ruggade ytan för att glas och plast skulle gilla rostfritt bättre, vi valde en varm go lokal att hålla till i så förutsättningarna var de allra bästa. För säkerhetsskull satte vi på radion också och stöttade med en gofika. Och vad händer då? Jo att resultatet blir jättebra. Att vi blev nöjda och känner trygghet i att denna tank inte kommer att ge oss några direkta bekymmer till att börja med. Vi är nog faktiskt glada över att tanken läckte. Annars hade vi kanske upptäckt bekymret när man varit ute på havet och seglat. Nu hände det invid kaj och intill en verkstad med alla möjligheter till att lösa bekymret. Vi hade helt enkelt tur.

 

Tänk vilken otrolig teknisk utveckling mänskligheten har varit med om. Och av dessa stora revolutionerande uppfinningar så har flertalet kommit till på bara några få generationer. Hjulet är kanske historiens viktigaste genombrott. Men det är en imponerande lista vi kan lägga därtill; flygplan, tåg, bil, glödlampa, datorn, internet, google, telefon, iphone, penicillin, p-piller, smärtstillande, tvättmaskin, kyl och frys, dammsugare, kamera, glasögon, gps…

 

Vi tar det mesta för givet. Men dessa ting har gett oss otroliga verktyg för att kunna leva bekvämt, tryggt och säkert. Man kan ju leka med tanken att om man plockade en person från medeltiden och gav honom en resa in i framtiden till 2015 så skulle det vara ett säkert sätt att skrämma livet ur honom. Och det är ju lätt att vi låser oss vid tanken att vi nu nästan redan har uppfunnit allt, och att det bara kommer att vara smärre förbättringar av redan uppfunna ting. Men ack nej. Det finns ingen anledning att tro något sådant om man tittar in i kristallkulan.

 

Förr i tiden så använde man sig av en sextant för att navigera. (Ordet kan lätt missförstås om man saknar sextant i sin vokabulär, där man lätt kan misstänka att det rör sig om en flytande bordell om man hör att det finns en sextant ombord) En sextant är ett instrument som man mäter astronomiska vinklar med. Man kan alltså räkna ut genom att mäta vinkeln mellan solen och horisonten på vilken longitud och latitud som man befinner sig på, med hjälp av klockslaget och en tabell. Med andra ord det vi kallar för vår position.

 

Idag använder vi oss istället av en GPS för att ta reda på vart vi står. Det bygger på satellitnavigering (global positioning system) och uppfanns på 70-talet av det amerikanska försvarsdepartimentet. Men först i maj 1994 så sattes det i drift och idag är det 27 satelliter ute i rymden som hjälper oss att genom ett par knapptryckningar tala om vart på jorden vi befinner oss. Detta har ju revolutionerat inte minst sjöfarten. Helt plötsligt så har det runda jordklotet blivit väldigt lätt att navigera på, särskilt på det stora haven där man inte har några landmärken att utgå ifrån.

 

Så för en långseglare idag så finns en massa hjälpmedel för att kunna navigera säkert. Andra ting som underlättar långseglarens liv är möjligheten att förse sig med energi. Ombord på Wilma så kommer vi att ha såväl sol- som vindkraft som förser oss med det mest nödvändiga ombord i strömväg. Spis och uppvärmning går på diesel, så batteribanken kommer enkelt att klara den övriga driften. Så förutom lite diesel så blir båten som ett eget litet samhälle där vi drivs av vind och sol (solkraft, vindkraft och segel för att transportera oss). Fascinerande så säg.

Stenar ska ligga på stranden och inte i gallan är ett konstaterande. Och efter flera dagar med gallstensbekymmer för Helena så åkte båda på någon slags influensa med värk i kroppen och vi har legat helt utslagna. Först Helena och sen en snäll gåva till Tjoppe så var det hans tur att lägga sig ner. Det blir ju lite svårt att få marint tema på inlägget i rådande sits bortsett från att man skämtsamt kan säga att man har legat däckad. Vi har känt oss lite bleke. Äsch så torra skämt.

 

Ja då var det dags för vind. En sjöman surrar alltid för storm och av vana trogen så håller vi god koll på våra flytetyg oavsett om den väger närmare 100 ton eller bara 10 ton. Kring fyra på morgonen så blåste det 25 meter per sekund men vindriktningen var gynnsam med nordvästlig riktning. Det är knappt en bris i vårt tycke, skillnad är det när vinden morrar och skummet yr och vindmätaren närmar sig 40 meter per sekund.

Vi lyssnade på radion. Det handlade om bokhyllan Billy som numera har över 30 år på nacken och är IKEAs mest sålda möbel. Detta lite lustigt nog samtidigt som Tjoppe höll på med tillverkning av en annan hylla som vi namnat Hubert. Hyllan Hubert som inte ämnas för böcker utan där vattenberedaren ska bo. För övrigt så var vi lite busiga senast vi var på IKEA för vi har personifierat vår hylla Hubert såpass mycket på sistone så vi tänkte att Hubert som möbelnamn säkert redan var upptaget. Kanske någon liten sak såsom ”tandborstmuggen Hubert” eller ”skostället Hubert” redan finns. Så vi smög fram till en av IKEAs kunddatorer och slog in bokstäverna H U B E R T. Vi fick ingen träff, vi blev mäkta förvånade. Men samtidigt glada för det visade sig således att vi inte kunde bli anklagade för plagiat samt att vår hylla Hubert verkligen är ensam och unik. Hubert kommer inte att massproduceras. Nä han bor ensam (med kompisen vattenberedaren) under durken bredvid Herr Ford (Inte Henry, han föddes redan 1863).

En liten utflykt i Bohuslän denna våt-mörka årstid. En del platser är otroligt vackra oavsett väder och tid på året. Och skärgården är ett sådant. Husen ligger insprängda mellan klipporna för att skyddas från hav och blåst. Tidig eftermiddag men det börjar lysa lite i husen och på någons uteveranda. Det ger ett ombonat intryck fast luften är kall och kylig där man står med vinden i håret. Vi människor har alltid gillat havet och det är mångas dröm att bo med havsutsikt och sjötomt. Och i fantasin så leker man med tanken att man klampar in hemma och slår av sina stövlar så lera och blöta höstlöv faller av och man möts av kaffe- och bulldoft innanför tröskeln. Man sticker i sina fötter i ett par tofflor och slår sig ner i en skön fotölj och blickar ut över havet samtidigt som man sträcker sig efter sin bok. Man bättrar på pläden så den ligger behagligt över benen. Och självklart så sprakar en brasa i bakgrunden….nä inte riktigt, det var bara i fantasin som sagt. Men då är det bra med en båt för som regel så erbjuder en båt havsutsikt den med. Lisa för själen är bara förnamnet!

Tjoppe har lyft på durkarna till maskinrummet och klippt bort alla kablar och onödiga slangar som bara går. Det blir nya dragningar, smarta tänk och snyggt klammat när han är klar. Och givetvis målas kölsvinet upp. Och vilken skillnad det blir när det smutsiga och oljiga utrymmet med fullt av virrvarr av löst hängande kablar helt plötsligt byts ut mot ny färg och ordning och reda.

Önskan om att en dag kapa förtöjningarna och ge sig av på en längre segeltur handlar inte primärt om att få segla i sig. Inte heller att bara få resa runt och se nya platser, då vore det ett betydligt effektivare sätt att ta flyget. För oss och för många andra långseglare så är det en mer existensiell fråga och ett ifrågasättande kring hur vi lever våra liv. Många med oss har en önskan om att få trycka på stopp-knappen i livet.

 

Det finns människor som har svårt att i längden finna mening med denna ständiga konsumtion av prylar och tekniska framfart. Och med ett livstempo som stundom är galet. Vi har för egen del egentligen i sig inget emot utveckling, tillverkning och förbrukning av saker och vi är definitivt för tekniska framsteg. Det behöver inte alls vara ett bekymmer. Men tillexempel överdriven konsumtion av prylar. Och där fenomenet shopping blir en sysselsättning i sig och inte är ett verktyg för att inhandla något du verkligen behöver, gör ju ingen nytta egentligen. Ruset är kortvarigt och vi söker nya stimulier för att stilla vårt behov av att känna oss tillfreds. Det tillverkas skor, soffor, mobiltelefoner och miljoner andra ting tametusan så man skulle kunna tro att vi är tiofald så många personer på detta lilla jordklot. Och därtill måste vi ha någonstans att förvara våra saker, inte sällan i källaren, i förrådet och på vinden, för huset eller lägenheten räcker inte till. Och i samma takt som vi åker till stan och shoppar på lördagar åker vi till återvinningsstationen och slänger.

Rent historiskt så har vi människor inte omgett oss med så många saker. Vi var från början nomader som inte kunde släpa runt på så mycket. Vi har ett artificiellt behov av prylar idag, det sitter mer i huvudet än i ett verkligt behov. Och alla våra prylar tar inte bara plats att förvara någonstans. Utan de kostar också tid och pengar att sköta om och vårda. Och vi har svårt att hinna, dåligt samvete för oklippt gräsmatta, inte hunnit hälsa på nära och kära, bilen behövs tvättas, golfklubborna står och samlar damm, tvätthögen dignar över… Vi har alla saker vi inte riktigt hinner med. Och när vi har tiden…ja då orkar vi inte. Vi känner inte lust att ta itu med våra borden och måsten. Och då förlustar vi oss istället med ny shopping, spel på stryktips, kaffe i stora mängder, eller så försvinner vi ner i vår ipad och mobiltelefon eller något annat som man nu väljer.

 

Det är klart att vi människor ska få ha lite roligt. Så även vi två. Frågan är bara om vi gör oss en björntjänst många gånger. Om inte annat får kommande generationer ta hand om skiten vi lämnar efter oss för att vi var rastlösa och absolut kände behov av senaste mobiltelefonen och sjutton par skor.

Dags av målning av ventilen i byssan. Den har en multifunktion. Såväl kan man titta ut genom ventilen. Man kan även öppna den för att få in frisk luft. Eller öppna den för att få ut matos. Den sitter precis ovanför spisen så det är även en fläkt. Fast då med dåligt sug. Just nu när vi målar ramen svart duger den bara som tittutfunktion. Vi har ju inte ens någon spis på plats ännu.

Tjoppe svetsade inne i helveteshålet, det där utrymmet längst bak i aktern. Trångt och jävligt och knak sa det så knäckte Tjoppe ett par revben. Tjoppe undviker att hosta och skratta nu. Men bra blev det (det andra iallafall). Nu sitter slangarna fast och kan inte skramla runt i hålet. Detta går ju i och för sig bra som regel om man önskar en sådan lösning. Men med tiden så utmanar man ödet om inte saker sitter fastklammade och i ordning. Det vibbrerar och lossnar tillslut.  I Tjoppes värld lämnar man inget sånt åt slumpen.