Byssan

Byssan har blivit en praktisk och välplanerad avdelning ombord. Ofta ligger köksdelen långt ner i båtar men vi har byssan integrerad med styrhytten. På så sätt så kan man lättare vara social såväl med kapten som gäster i salongen. Hittade ingen bra förebild men så här såg det ut i byssan när vi hade rivit ut den gamla inredningen.
Ingen vidare skärpa på kortet men det är som det är.
 
Samma utrymme ser ut såhär idag.
 
IKEA tänker kanske en del. Vad an detta. Jo vi har ett otroligt praktiskt utrymme nu för husgeråd och annat (fast det borde heta båtgeråd ju..). Faktum är att IKEAs kök blivit mycket bättre i kvalitet sedan man började med fronttäckta diskmaskiner. Fukt och värme från maskinerna ställde högre krav på kvaliteten på luckorna och idag funkar de över förväntan. Och vad kan vara det värsta som kan hända då? Att vi får byta ut det som blivit dåligt om 7-8 år. Tror notan från IKEA landade på under tretusen kronor. Observera att vi låser våra köksskåp när det gungar ombord.
 
Det är inte alla som har en snygg ratt i sitt kök. Kocken ombord tycker dock mycket om detaljen.
Och Byssan från en annan vy.Att ha så mycket avställningsyta är toppen.
 
Vi har lite gamla bilder i en annan kamera och när vi fått ner bilderna i datorn så kan vi visa mer före och efter. Och givetvis något av våra andra ”rum” ombord.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 
 
 

Digital Detox

En underbar helg har vi i ryggen med gofika ombord med släkt o vänner. Wilma känns precis så mysig och familjär som vi hoppats på och gårdagkvällen ägnades mest åt att lyssna på musik och småprata. Vi som är födda på sextiotalet minns ju tiden före datorernas och mobilernas inträde. Internet i all ära men idag är de flesta människorna ständigt uppkopplade. Man missar inga mail, man har koll på instagram och facebook och man sköter sitt kontor när som helst på dygnet. Även vi har en hel del digital tillgång även om vi håller på med en nedrustning. Tanken på att inte kunna ha tillgång till internet i perioder känns lockande och befriande. En digital detox som rensar oss från det ständiga bruset från internet. Vi har nu inhandlat oss en riktig väckarklocka. På IKEA för nio kronor och den fungerar utmärkt.
Tanken är väl att vi inte ska behöva använda oss av en väckarklocka i tid och otid. Men ibland har man kanske något att passa. Och man vill kanske i övrigt veta vad tiden visar, man kanske ska passa en sluss eller broöppning. Vem vet.
 
Nu är klimatförhandlingarna i Paris klara. I sammanställningen så berättade en expert att Sverige inte är någon stor miljöbov om man jämför globalt och tittar på utsläpp och föroreningar. Och vi ligger i frontlinjen vad det gäller förnybara resurser. Vad som däremot ligger oss i fatet är vår otroligt höga konsumtion. Vi köper och köper och köper, där många saker ofta är tillverkade i länder där man har stora utsläpp och långa transporter. Inte minst denna klocka, men det är kanske ok att äga en klocka och vårda den så den räcker länge. (Observera att vi är inga miljöpartister, långt därifrån, men vi är miljömedvetna och vi värjer oss mot den galna konsumtionen som inte gör oss nämvärt lyckligare och som kommer att bidra till att våra barn och barnbarn får betala ett högt pris för vår köpelusta). Experten menade att var och en skulle behöva minska sin miljöpåverkan, även på individnivå. Och då slog det oss, ta-da, att vi den dagen vi kastar loss kommer att vara superduper-duktiga vad det gäller miljöpåverkan. Vi kommer att ta oss fram med vinden, inte äga några fordon annat än två cyklar och vi äger inte mer saker än vad som ryms på tio-gånger-fyra-meter.
 
Vi diskuterade hemma om vad vi trodde vår största miljöbelastning skulle ligga i. Jo att vi flyger, om man är ute och seglar och flyger hem emellanåt, så är ju flyget en röd plump i miljöprotokollet. Men så sa vi att om vi är i Europa, varför tar man inte då tåget hem i stället. Så får man se en massa annat och roligt längs vägen, man blir ju nästan en tågluffare på en och samma gång vilket har varit en ungdomsdröm. Och även om vi inte riktigt klubbade beslutet så kändes det som att vi redan har bestämt oss. Inte primärt för miljöns skull, definitivt inte för någon tidsvinning. Utan för att det skulle vara trevligt oavsett. Vi strävar ju efter ett lugnare liv och då får det väl bli så helt enkelt, segelbåt, cykel och tåg. Fast är vi på någon ö någonstans utan tågförbindelse, ja då får vi väl ta flyget den gången.
 
I övrigt så har det blivit rätt vanligt att människor känner behov av en digital detox. Man sitter vid datorn och timmarna rusar obemärkt förbi. På badhus så har man börjat förbjuda mobiltelefoner. Föräldrarna glömmer bort sina badande barn när de står vid bassängkanten och glor ner i mobilen. Med risk att man inte hinner med att upptäcka när barnet hamnar under vatten. Det har även visat sig att barn drabbas av psykisk ohälsa och depression där deras föräldrar ägnar för mycket tid åt sina mobiler. Och många barn är själva beroende av mobilen, det har blivit föräldrars sätt att slippa engagera sig i sitt barn. Man ger dem mobilen eller ipaden med animerade spel och så är även de små telningarna uppslukade av cyber-monstret.
 
Nä stäng av datorer, mobiler och tv-apparater. Umgås med varandra istället, samtal och samvaro. Vi satt på IKEA och åt en lunch häromveckan. Och vi noterade alla borden där det satt barn. ALLA föräldrar satt nedsjunkna i sina mobiler utan kontaktbarhet från föräldrarna. ALLA, inte ett undantag. Det vore inte konstigt om samspelet mellan barn och förälder påverkas negativt av detta på sikt. Samtalet vid middagsbordet är den unikt bästa platsen för att ge barnet goda värdegrunder, social kompetens och kunskapsutbyte. Mobilberoende är en ny folksjukdom och behandlingshemmen har fått en ny målgrupp. Nä stäng av mobilen och nu ska vi stänga av denna dator. Det räcker för idag. Over and Out
 
Skepp o Hoj!
 

Blåsväder de luxe

Vinden har ökat igen, det är med svårighet man rör sig på kajen utan skydd från byggnader.
 
Hela luften är fylld av havssalt och det smakar salt om läpparna.
 
 
Skärpan går inte att få till men det slår höga vågor över vågbrytaren och någon gammal rest från en flagga syns i flaggstångens topp. Den är nog snart ett minne blott.
 
Nu blir det lite ägg o sill ombord sen ska vi ta oss en sväng o titta på mer naturfenomen.
 
Skepp o Hoj
 
 
 
 
 

Hypoxibekämpning och turkost vatten

Generellt så har vi ett bekymmer med syresättningen i våra sjöar och hav. Särskilt Östersjön har svårt att syresättas vilket medför att djurlivet påverkas negativt. Högre organismer såsom fiskar och kräftdjur klarar inte syrekoncentrationer som understiger 2 ml syrgas per liter vatten och dessa flyr från dessa områden för att inte krävas. Svår syrebrist i vatten kallas för hypoxi.
 
Syrebrist är symptom på tre saker,
 
1. Dåligt utbyte med Nordsjön där inflödena är för få och för små för att ersätta den syrekonsumtion som sker i djupvatten.
 
2. Dåligt utbyte med ytvattnet
 
3. Övergödning med algblomning som följd.

När det stormar så syresätts vattnet vilket är gott för inte minst Östersjön, men sannorlikt allt vatten. Många fiskar behöver rejält syrerikt vatten för att må som fina fisken och få fortplantning att fungera.

Ombord så gungar det oförtrutet, torktumlaren s/y Wilma är inne på tredje dygnet med stormar och inatt så har det varit vindstyrkor på trettio sekundmeter. Vattennivån har stigit men då vi ligger i havet och inte i ett vattendrag så är läget lugnt, vår kaj är hög och rejäl och byggd för större tonnage. Vad som däremot har ändrats är att vattnet har börjat att inta en turkos färg, det ser riktigt friskt ut. Och det måste bero på allt syre. Tyvärr är det svårt att uppfatta på bilden nedan men med blotta ögat så är denna färgskala inte alls det man brukar se inne i hamnen.

 
Så trots det obekväma med att det blåser som satan så är detta nyttigt för vårt havsklimat. Hur mycket vi än tycker att klimatet drabbats av dilerium så har vi till faktum i modern tid haft problem med att vinterstormarna har varit för få för att syresätta Östersjön tillräckligt.
 
Så därför gungar vi med och inte emot och hoppas att våra hav och sjöar mår mumma av detta exterma blåsande. Det är bara att binda fast sig och gilla läget. Och så hoppas man att vi nästa sommar kan konstatera att algblomningen minskat i Östersjön och att fiskbeståndet ökar. Heja Heja !
 
Skepp o Hoj
 

Snart kommer före- och efterbilder

Jo det är sant, att vi snart kommer att lägga upp bilder på Wilma med lite före- och efterbilder. Mycket börjar komma på plats, även om det finns saker kvar att fixa som inte syns för ögat. Vi har medvetet hållit tillbaka på bilder för att kunna bjuda på en härlig makeover-känsla.
 
Snart börjar det efterlängtade glögg-minglet ombord. Goda vännerna på Viktoriagatan i Halmstad dyker upp nästa helg och vi kommer att mysa ombord tillsammans. Därefter kommer nära och kära att bjudas ombord, de som finns i Lysekil. Ni övriga långt borta får vi skåla glögg med på distans. (Eller så får man ta sig hit, det finns två extrabäddar ombord).
 
 
Skepp o Hoj!

 
 
 
 

Som små popcorn

Vi vaknade av ett brak. Kvällen innan hade vi flyttat Wilma så hon skulle ligga lite mer skyddad inför orkanvindarna. Gott om förtöjningar på och i övrigt rätt så väl sjösurrad. Men nu som sagt hände något kring fyra på morgonen som fick oss båda att plötsligt vakna upp. Kökslådorna stod alla öppna och visade gapande sitt innehåll. Vi kollade vindstyrkan, dryga tjugo meter per sekund. Med andra ord knappt en vindpust mot vad som komma skulle.
 
Vi har inte hunnit titta på någon bra sjösurrning för kökslådorna, vi är ju i byggtagen fortfarande. Men vi fick hitta på en bra provisorisk surrning. Foppatofflorna klämde vi fast i underkant på skåpsluckorna, perfekt faktiskt samt att vi drog elkabel över kökslådorna. Sen gick vi och la oss och somnade om gott fast det gungade rejält.
 
Vid halv åtta vaknade vi på nytt och då hade det börjat bralla i rejält. Vi la på lite fler förtöjningar och fixade lite frukost. Vi hade vid detta laget över trettio meter per sekund rakt in i stävern och Wilma försökte segla på masten. Det gick gäss på vågorna och Wilma gungade friskt.
 
Uttrycket ”gäss på vågorna” är en metafor då det vita skummet kan likna vita fåglar som flyter på vattentyan, och man säger ofta att ”det går vita gäss på sjön” för att därmed tala om att vågorna bryter.

Bild från Göteborgsposten
Framåt tio tiden och timmarna därefter så började vattnet släppa från vågtopparna. Som ett flygande skum och vattenrök så fylldes luften av saltvatten. Bil- och båtrutorna blev alldeles kladdiga av saltvattnet. Framåt lunch så upplystes det på radion om att flertalet broar och båtturer blivit inställda. På Tjörnbron hade man uppmätt 44 meter per sekund. Själva valde vi att hålla till i verkstan för ombordn gungade allt rejält, vilket fick oss att känna oss som små popcorn. Vid denna tidpunkt så blåste det 38 meter per sekund. Wilma klarar oväder mycket gott, svårare blev det att ta sig fram på landbacken då det i vindbyarna blev omöjligt att gå utan att vinden tog tag i en. De uppmanar människor att inte vara utomhus.
 
Nu har det mojnat något, fortfarande över trettio meter per sekund men vinden har vridit sig till rent västlig och vi får mindre vågor. Vi är åter ombord och pysslar och fixar. Dock utan foppatofflor på för dessa har vi fortfarande utlånade till köksinredningen.
 
Åh Helga natt kan vi lugnt konstatera, för stormen Helga kommer fortsätta hela helgen även om den nu börjar mattas av. Vi mår bra och tycker det hela är rätt intressant. Vilka naturkrafter!
 
Skepp o Hoj!
 
 

Wintertime

Det här med julklappar har just ingen plats i vårt liv. De senaste åren har vi inte gett varandra något. Istället har vi gemensamt investerat i något vi tycker oss behöva och vilja ha. Något som oftast är förknippat med roligt och lustfyllt. Kablar och färg och skruv och sånt är inget vidare att köpa sig känslomässigt, även om det är nödvändigt när man renoverar. I år har vi inte bestämt något särskilt alls men så slog det oss att NU så har de ringt från Galant Plast i Göteborg och berättat att våra båtdynor är klara. Känslan av att kunna stuva ner dem på plats och sätta på glögg-pannan och mysa i soffan är en topp-tio-känsla. Det får bli vår gemensamma julklapp, båtdynor till Wilma.
 
Nu får vi bestämma en dag när vi åker ner och hämtar dessa. På gatan där företaget finns så är det lag om dubbfritt, och vi har dubbar på bilen. Så vi lånar Felix bil så blir alla glada i Göteborg.
 
Det börjar infinna sig en go känsla över lag, mindre rörigt och mer färdigt. Och snart möjligheten att kunna använda båten igen och få tillbaka funktionerna. Ingenting har fungerat när man klippt bort kablar till motor, ratt och segel. Men nu börjar sakerna hamna på plats och ifall tiden står oss bi och vädret är lugnt så åker vi ut med några vänner i skärgården och firar nyår tillsammans. På vintern när allt är stilla är skärgården en enormt vacker skådeplats.
 
 
Trots att vi i grunden inte är några vinterdyrkare så är stillheten något alldeles speciellt när man prickar in en perfekt dag med sol och stilla och man har tiden att njuta av den. En sol på nyårsafton och nyårsdagen, var beställer man det? Ska kolla Biltema nästa gång vi är där, de har det mesta!
 
Skepp o Hoj!
 
 
 

Solen skiner inte alltid i Halmstad

Vi konstaterar att det är underbart skönt att inte ha en båt i Nissan denna vinter, stormen Gorm drog in med full kraft. Då vattnet stiger i Nissan så den rämnar över så är det bara stormskydd, där man bygger upp kajkanten som hjälper riktigt bra. Alternativ två är att sänka ner däck som ju inte flyter, fortfarande får du en kajkant under vattnet när hela kattegatt trycker på. Fendrarna gör ju ingen nytta för de flyter som glada ballonger ovanpå den nya vattennivån. Det är lite blandat hur väl båtägarna har förberett sig, där de ”gamla i gemet” såväl har erfarenhet och kunskap av oväder om detta. Vi fick lite direktrapportering från kajkanten i natt samt att vi gick in på Hallandspostens Webkamera över Nissan och tittade.
 
Stormskydd är det allra bästa, därför blir vi så här i efterhand rätt så besvikna på kommunen då vi blev tvungna att ta bort vårt stormskydd, trots att vi hade bygglov för platsen på kajen, allt i dess framfart att rensa upp inför exploatering av området. På något sätt så förutsätter de styrande att det som sagt alltid är sol och sommar i Halmstad. Och det syns främst på de planer man vill genomföra längs med Nissan, bygga bostäder där man inte tagit höjd för en rämnande å, trädäck och gudbevars förslag på hus som ligger under den nuvarande kajkanten. Är folk korkade på riktigt? Och nu senast fick kommunen uppvaktning från några med insikt och kunskap, om att de planerade bostäderna kommer byggas för lågt, med risk för vattenfyllda källare vid vinterstormar. Man beräknar att havsytan kommer att höjas till följd av klimatförändringar. Och att Nissan kommer att bli än mer utsatt i framtiden. Men detta avfärdar kommunen med att de anser att deras beräkningar räcker. Jo jo, vi får väl an se.
 
Ibland ska man lyssna på människor med erfarenhet. Bönderna på Hallandsåsen sa att gräva en tunnel genom åsen kommer bli svårt, att den är alldeles för porös. Och med facit i hand kanske man skulle ha lyssnat på bönderna som levt där i generationer.
 
Så nu med vår erfarenhet av att ha spenderat mycken tid vid Tullkammarkajen i Halmstad så måste vi ändå be de styrande att tänka till, om vi nu har några på kommunen som följer vår blogg. Att glöm inte att det finns vintrar och inte bara somrar i Halmstad. Så gott som varje vinter har Nissan runnit över. Och då se ett förslag som detta på agendan får en att ta sig för pannan (undrar vilket försäkringsbolag som vill försäkra en byggnad som denna?)
 
Bild från Hallandsposten.
 
Denna arkitekten måste ju fått frispel eller nåt. Inatt såg det ut såhär längs med Tullkammarkajen.
 
Bild från Hallandsposten
 
Bild från Hallandsposten. Gå gärna in på hallandsposten.se och titta på fler bilder, numera har Hallandsposten sitt hus precis intill kajen i höjd med där m/s Sunshine låg och vi är glada att de finns nära för att kunna rapportera. Tack HP också för en fantastisk nattrapportering kring stormen och dess framfart.
 
Så stormar som denna är inget ”once in a lifetime” utan det är något som med jämna mellanrum förekommer, som regel mellan oktober och januari. Och att då planera nya byggen utan tillräcklig hänsyn till rämnande kaj verkar väldigt oansvarigt. Det är inte det sättet vi vill att våra skattemedel ska gå till. Sen ska givetvis området utvecklas och det kan byggas och så. Man kanske har tänkt att lösa det hela med sandsäckar längs med Nissan framledes för att skydda egendomarna från vattenskador. Eller…man kanske skulle kunna tänka sig att höja kajkanten som ett förslag.
 
Oavsett vilket så är det inte med förvåning som vi följer detta skådespel. Vi kan platsen och vi är väldigt glada av att inte vara en del av den. Inte för vår egen del, för vi stod alltid beredda och klara för att möta de värsta stormarna. Utan för det finns andra, trots goda förvarningar, som inte gör sin läxa och förbereder sig för storm. Vi har räddat y-bommar på rymmen, surrat båtar som varit nära att slita sig, letat upp bildäck för att hjälpa andra båtägare som riskerar få sin båt krossad mot kajkanten, fånga upp båtar som kommer herrelösa över Nissans stormande vatten. Vår uppmaning är att lyssna till de luttrade och erfarna. Vår uppmaning är att tänka till innan man bygger för nya problem vid området. Som sagt, solen skiner inte alltid i Halmstad.

Leka Mera

Välkommen till Helenas lilla syhörna. Hon har nu suttit i sin lilla vrå och sytt till ena madrassen till akterhytten. Det här med att sy kan vara roligt, pyssligt och så i små portioner. Uppväxten var fylld med nål och tråd med en mamma som gillade sömnad. Men jämfört med spik och hammare så står sig inte nål och tråd särskilt långt. Annat var roligare än att sy. Såsom måla, spela intrument och skriva. Men ibland så hamnar man där med en nål i handen igen (gud bevars, att det var en nål i handen och inte en nål i armen). Känslan av att åter vara barn blir högst påtaglig.
 
Och visst är det lite terapi, sitta och koncentrera sig, ensam och med total tystnad runt omkring sig. Tid för tanke och reflektion. Efter flera timmar i tystnad så fick det bli lite sång, från egen hals. Bra dämpande akustik att sjunga rakt in i en mjuk madrass. Ingen kritisk åhörarskara än asken med knappnålar. Alice Tegnérs visor funkar bra, särkilt Videvisan.
 
När madrassen var färdigsydd så var det dock väldigt skönt. Det här med att sy lämnas med varm hand över till andra. Men känner sig hoptryckt, stel som vandrande pinne med den enda skillnaden är att pinnen får vandra. Hållning som en säck potatis och när man ska försöka resa på sig efteråt så tittar man efter tåget som just kört över en. Ett godståg från Green Cargo påväg till Haparanda fyllt med julklappar till kalla nordbor. Men man blev människa trots allt när man fått skaka loss armar och ben och sträcka på nacken. Att vara sömmerka lär vara ett av landets sämst betalda jobb. De borde ha risktillägg. Det här är det effektivaste sättet att bli stelopererad utan operation.
 
Just så där snygg är man inte när man syr, pannlampa och läsglasögon för att se ordentligt. Ungdomsårens goda syn är ett minne blott. Man ser ut som en riktig syslöjdsfröken med brillorna på näsan. Suck!
 
Resultatet blev rätt bra för en amatör. Konstig form bara men så är det med båtar. Ingenting är rakt, är något rakt så har det blivit fel. Madrassen ska med andra ord se ut som den gör, det är inget fel på sömmerskan (i detta fall iallafall)
 
Nu ska det bli skönt att få stuva ner madrasserna på plats och bädda fint i hytten. Nya påslakan, inte särskilt marina, dock blåa, ligger och väntar. Att ha ett sommarställe som flyter är fantastiskt.
 
I övrigt så har Tjoppe fått ner skittanken i båten igen och har dragit diverse rör. Skönt att omvägen som det blev med läckande tank åter är ur världen.
 
Avslutningsvis en liten tankfull skylt med den kloka uppmaningen om att inte växa upp. Det är en konst att ha barnasinnet med sig hela livet. Vi borde alla leka mer.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 

Svart Fredag

Svart Fredag eller Black Friday som den kallas. Dagen som är en amerikansk tradition och som handlar om att vi ska konsumera mera. I USA så inträffar Black Friday dagen efter Thanksgiving och det är USAs största shopping- och readag. Startskottet för julhandeln. Svenska butikskedjor har inte varit sena att haka på och rea-erbjudanden haglar över oss som ett tappert regn från Brittiska Öarna, med andra ord smetar sig reklamen som en dyngsur sörja in i våra mobiler, datorer, dagstidningar och skyltfönster. Det är nog många som undrat över denna Black Friday. Ännu en tradition att förhålla oss till. Och vi är lättlurade vi människor, för här ska vi konsumera så vi döööör. Det är Black Friday, Julrea, Mellandagsrea, Kladdkakans dag, Kanelbullensdag, Internationella Pizzadagen (ja det är sant, i Januari), Ägghalvans dag (februari), Halloween. Och glöm för guds skull inte fredagsmys. Och julen slår hela tiden nya rekord i tomma plånböcker eller nåt.
 
Vi lyssnade på Radion. En nationalekonom som också är talesperson för En köpfri dag. Denna köpfria dagen startar dagen efter Black Friday. Således den 28 november i år. Det är en motrörelse till Black Friday, ursprungligen startad i Kanada. Och där man önskar att vi människor ägnar oss åt eftertanke kring konsumtion och inte handlar något annat onödigt än mat. Idag konsumerar svensken som om vi hade fyra planeter. Och samtidigt som vi konsumerar så blir våra liv allt fattigare och tommare. Materiella värderingar är inte hållbara, de gör människan olycklig. Det är konstgjord andning. Det finns en bok som heter ”Välfärd utan tillväxt”, där författaren Tim Jackson uttrycker sig;
 
”Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har, på prylar vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående, på människor som vi inte bryr oss om”.
 
Nationalekonomen i radio uttryckte sig följande kring att svensken konsumerar så otroligt mycket. Så antingen måste svensken vara;
 
1. Galet intresserad av att ständigt arbeta
 
eller
 
2. Inte värderar sin fritid tillräckligt mycket
 
Och medan vårt jordklot snart spricker av all konsumtion så är frågan vad som möjligvis kan lämnas över till kommande generationer, våra barn och barnbarn. Allt för att stilla vårt begär av en saker man tror sig behöva. Och butiksägarna gnuggar händerna när lättlurade kunder kommer springande efter rea-varorna.
 
Jo det är hårda ord. Men i vårt tycke tyvärr inte desto mindre sant. I dagarna är det dags för klimatmötet i Paris, det är nu det ska avgöras, ska vi klara tvågradersmålet? Med en grad varmare så försvinner räkorna på västkusten. Det rimmar illa att alla bekymrar sig om miljön men samtidigt fortsätter konsumerar som om det vore julafton alla dagar på året.
 
 
Vi kommer den dagen vi kan segla iväg att redogöra för våra kostnader som en kul liten grej. Vi räknar med att spendera högst 5000 kronor per månad för två personer. Omöjligt säger säkert en del, men vi har under flera år levt högst sparsamt och våra räkningar minskar vartefter vi gör oss av med saker. Så en årsbudget på 60.000 kronor är vi rätt trygga med att vi kan leva på. Allt inräknat. Men det blir den dagen som vi kastar loss. Och den dagen så måste vi ha sålt, gett bort eller kastat det mesta. När livet ska få plats på 10 x 4 meter så är man rätt ointresserad av Black Friday. Och alla andra temadagar också för den delen.
 
När man gjort marknadsundersökningar så visar det sig att en stor andel av befolkningen skulle vilja minska på sin konsumtion. Vilket är mycket gott att höra. Kanske fler kommer anamma en köpfri dag. Men vi har samtidigt skapat oss ett beroende där mycket av vår sysselsättning och tillfredsställelse handlar just om konsumtion.  Vi måste bryta vårt mönster och finna annat roligt och meningsfullt. Varför inte umgås kring Yatzy-spelet eller gå ut och flanera.
 
Vi för vår del har planen klar. Vi vill vara tillsammans. Vi vill uppleva tillsammans. Livet är inte oändligt. Och vi vill kunna bidra till goda värderingar kring ett hållbart samhälle. Livet är roligare utan en massa konsumtion, vi har provat både och. Och det är lättare att känna uppskattning för små ting. Men den största skillnaden är nog att vi ägnar varandra mer tid på detta sätt.
 
Skepp o Hoj!