En snöhälsning från oss. En snögubbe har sett dagens ljus och han står och vinkar åt alla som passerar utanför.

 

Vi har firat jul i England några dagar, det var fantastiskt trevligt hos vår Engelska familj att få bli ompysslad och njuta av de brittiska jultraditionerna. Idag ska vi försöka ta oss ut i stillheten längst ut i skärgården. Vi har blivit försenade i våra planer men ser fram emot att ta det lugnt med lite mat och sällskap av omhändertagande vänner. Vi hoppas båtens funktioner håller så inget krånglar och att det blir precis så rogivande och mysigt som vi tänkt oss. Vi kommer att göra ett uppehåll i skrivandet så som det känns, en nära anhörig har tyvärr lämnat oss för gott och vi ger oss tiden till att ta hand om oss och göra våra måsten. Och när ork o lust är tillbaka så återkommer vi i positiv anda som brukligt.

 

Ha ett rikigt Gott Nytt År och var rädda om er alla läsare.

 

Skepp o Hoj!

God Jul önskar vi familj och vänner. Vi uppmanar alla att vara lite lata och ta det lugnt.

Tjoppe pustar ut. Äntligen var värmen ombord på plats. Vi hade fyllt systemet med vatten och glykol och kopplat slangar och pumpar. Värmen kommer antingen från elpatron eller vår Gremling-kamin (som egentligen heter Glembring men som har blivit omdöpt av oss). Vi körde på elpatronen och det blev gott och skönt ombord med varma elementer. Sen gick vi och la oss och sov gott.

 

Några timmar senare vaknar Helena av ett litet småtjut ombord, odentifierbart varifrån och svagt. Men något som inte borde vara där. Hon sträcker handen efter ett element och – KALLT! Titt på klockan. Halv tre på natten. Hon väcker kapten.

 

Tjoppe lyfter på luckan till maskinrummet och ser felet. En slang har släppt så glykolvattnet har farit ner i kölsvinet, pumpen står och tjuter. Vi stänger av och konstaterar att vi står på ruta ett. Och lyckas somna om tillslut. Tjoppe lätt irriterad (lätt kan läsas med ironi). Men ingen idé att försöka göra något mitt i natten. Då är det sömn som behövs.

 

På morgonen så lyfter vi igen till maskinrummet. Och vi ser vad problemet varit. Kopplingsröret från pumpen är rätt kort och  framför allt så är den helt slät, den saknar hullingar. Vi hade dragit på kopplingslangen och använt slangklämma och spänt åt rejält. Men när slangen blev varm så måste den sakta ha glidit av. Och vips så går det som det går…vattnet ligger under motorn istället för i värmesystemet.

 

Vi åkte iväg och skaffade klämkoppling istället och lite andra små förbättringar för att vara på säkra sidan. Så fyllde vi systemet igen och jo..denna gång fungerade det precis lika bra som förra. Varmt i elementen. Pust. Men det gick en dag extra kan man säga och glykol är rätt sött och kladdigt och det är inte kul att torka och städa efter.

 

Det blev lite sen middag och i affären så gick vi förbi lösgodisavdelningen. Tjoppe säger -Det luktar som på båten, glykolvatten. Jo och det är sant. Vi har sedan flera år reducerat det mesta av sockret ur vår kost. Och när man ser hur kladdigt det är med sockervatten (läsk) och hur det luktar samma om glykol och godis så blir man rätt säker på att det där söta inte är bra för kroppen över tid. Istället gick vi till kassan med morötter, fänkål och purjolök i varukorgen. Och vi fick en mysig lördagkväll med god mat som belöning efter bakslaget. 

Här kommer nästa tittin-hål ombord. Salongen. Vi har målat upp tak och väggar men behållit ekdetaljerna. Allt är inte klart, belysning ska till samt att vi ska fernissa bordet.

 

Eventuellt så kommer vi att fira in nyåret ute vid Käringön. En ö som ligger långt ut i havsbandet utanför Orust. Idag är de flesta husen sommar- och fritidshus men som mest så bodde det så många som 600 personer på ön. Det nära avståndet till fina fiskevatten var anledningen till att människor slog sig ner här. Idag är det turismen som dominerar. Vi håller tummarna för att vi får bra väder så vi kan ge oss ut i skärgården över nyår och den kan ju vara så otroligt vacker vintertid. Våra barndoms vintrar minns vi, särskilt de snörika vintrarna där vi åkte långfärdsskridskor, isjakt eller jumpade på isflak (utan föräldrarnas tillåtelse) Om våren så knakade det och dånade det när isen sprack upp, ett vackert skådespel. Några bilder som vi hämtat från Käringöns Hemsida.

 

 

Här har vi utgångsläget i badrummet i somras.

 

Kapten är nöjd och glad. Han har startat motorn efter att allt varit nedplockat, nedklippt och under översyn. Att hon skulle starta så snällt igen var över förväntan, det brukar bli luft i bränslesystemet. Men hon small igång och gick som på räls. Kaptens leende gick från öra till öra. Snart kan vi åka över till andra sidan hamnbassängen och bunkra diesel.