Hälsan framför allt

Vi gjorde en utflykt till Göteborg. Med i bilen hade vi båtens sittdynor till salongen. Gamla, unkendoftande och smutsiga. Dock i rätt schysst form och tyg i övrigt trots att de funnits i båten sedan 80-talet. Vårt mål var att besöka den gamla Syateljen Galant Plast. Ett familjeföretag i tredje generationen som hållit igång sedan 1947.
På Galant Plast kan de sin sak. Vi träffade en inte helt ung kvinna som funnits i företaget länge och hela hon andades erfarenhet och yrkeskunskap. När hon fick syn på vårt gamla tyg på dynorna så berättade hon vad tyget hette, att det fanns i flera färger men att vår tygfärg var den mest populära. Särskilt fann man detta Bogesundstyg i Maxi-båtarna på den tiden det begav sig.
 
Vi diskuterade lite fram och tillbaka vilken skumplast vi önskade, vi vill verkligen ha bra sittkomfort och hög kvalitet. Och vi bestämde även nytt tyg efter tycke och smak, i ordningen:
 
1. Kvalitet
2. Färg/Mönster
3. Pris (eller inte, för vi jämförde aldrig priset med något annat tyg men kollade bara att det inte kostade en total förmögenhet. Det gjorde det inte, utan bara strax under)
 
Lite lustigt så blev det även denna gång ett Bogesundstyg av bästa kvalitet. En helt annan kulör och struktur denna gång. Vi avslöjar inte alls hur eller vad eller så kring det nya (ni blir med tiden varse). Och vi fick se lite exempel på hur de syr upp möbeldynor och herrejesus och tack amen för den yrkeskunskap en del människor och företag besitter. Här är det inget löpande band, utan det är helt ok att komma med udda önskemål. Och så fixar de till det precis som man vill. I lokalen finns ett antal sömmerskor med måttband runt nacken som med lugna steg tar sig fram i tofflor över butiksgolvet. Vi hyser största respekt för företag som detta, här pratar vi inte fabrik. Här pratar vi hantverk. Hatten av.
 
De gamla sittdynorna har gjort sitt efter 30 år.
 
Vi hann även med lite andra ärenden och sen var vi tillbaka hemma. Vi har allt oftare börjat läsa böcker tillsammans. På radion går ofta samma gamla slagdängor och poplåtar. Många jättebra förvisso men skavsår i öronen får man av denna musikaliska rundgång. Och nyheterna är ideligen rätt deprimerande, särskilt Helena försöker skärma sig lite från allt negativt som florerar. Problem problem problem överallt. Så därför så läser hon högt ur någon bra bok. Och då oftast när vi sitter i bilen, för man kan ju ändå inte göra så mycket då. Så Tjoppe får en live-ljud-bok uppläst i realtid (bör kanske poängtera att det är Tjoppe som kör när Helena läser). Och på så sätt så delar vi samma läsupplevelse på en och samma gång. Helena var en gång i tiden urusel på högläsning, något hon bävade sig inför under skoltiden när det drog ihop sig. Men med träning, inte minst tack vare alla sina  barn så har denna förmåga tränats upp rejält. Sagoläsning, läxläsning, översättning…och förutom att kunna läsa högt utan att staka sig så handlar det mycket om att kunna andas rätt och läsa med variation och förställan av röst när det till exempel är en finlandssvensk person som figurerar i berättelsen. Lite som teater. Fast med en väldigt liten skara åskådare (numera bara Tjoppe) Vi rekommenderar varmt detta gemensamma umgängessätt, särkilt när man transporterar sig i bil eller båt. Och mellan kapitlen pratar vi om boken och reflekterar över dess innehåll.
 
Så därav på vägen hem från Göteborg så läste vi klart en bok av Benny Haag. Mycket läsvärd, mycket tänkvärd och faktiskt riktigt roligt skriven även om det fanns en allvarlig ton i den.
 
 
Oavsett högläsning eller inte så läs den gärna. (Boken finns på Bibliotek, en fantastisk plats och förmån som många glömmer bort att nyttja)
 
Ja vi gör alla våra val, viktigast är ju att vi lever i någon form av sanning med oss själva. Dock med dessa talande siffror kring ohälsa och stress som präglar så mångas vardag så vill vi gärna tro att alla inte riktigt lever så harmoniskt som man gärna vill framstå genom facebook, instagram och bloggar. Vi har börjat plocka på helt andra värden i livet. Definitivt håller vi på att rensa ur en massa onödigt. Och det ska bli spännande att se vart denna förändring leder oss. Vi tror på ett enklare liv. (Som exempel; inte som i Göteborg där vi sprang runt en kvart för att komma åt kontanter för att komma in på en toalett i ett köpcentrum för att kunna göra ett naturbehov).
 
We will rather have a passport full of stamps than a house full of stuff, skulle man kunna säga. Ingen lyxresa runt i världen utan precis tvärtom. Absolut inte mer än nödvändigt. Gott så. Hälsan framför allt.

 
 
 
 
Vi kan varmt rekommendera naturen som en plats att må bra på. Det är bra med lite skit under naglarna. Bättre än du tror.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Växeln Hallå Hallå!

Vi håller som vi tidigare nämnt på att sanera vårt liv på onödiga prylar. Och när man kommer till digitala hjälpmedel så blir man absolut kluven. Vi skulle skicka ett paket häromdagen. Åkte med paketet till ICA och kollade med killen i ”Posten”. Jo visst gick det att skicka paket, men då måste man fylla postförsändelsen på internet först. Det hela blir lite krångligt. Du behöver dator med internetuppkoppling, skrivare och en våg. Tumstock har vi hemma så sizen tar vi lätt reda på själva. Vi tackade den trevliga mannen för upplysningen och frågade om han kanske kunde väga paketet åt oss innan vi gick hem till datorn, så vi kunde uppge korrekt vikt.
 
Vi gick ut med paketet i famnen och vi åkte till Coop. -Hej, Kan man skicka paket här? Tjejen bakom disken sken upp och frågade. -Är det inom Sverige? -Jo, det ska till Vingåker, det ligger fortfarande i Sverige väl svarade Tjoppe och brände av ett leende bredare än en ladgårdsdörr för att tjejen skulle förstå att han var rolig och inte ironisk. Hon hängde med på galoscherna och skrattade hjärtligt. Hela mötet blev glatt efter denna ice-breaker. Vi la paketet på hennes våg. Den hade inte ändrats mer i vikt än några gram sedan ICA. Och så fyllde hon i uppgifterna på sin dator och smackade på en adresslapp och tog paketet. Vi betalade glatt och lyckades lösa det hela smidigt i vårt tycke.
 
Nu har vi såväl dator, internet och skrivare hemma. Men det är det långt ifrån alla som har. Det är rent av diskriminerande av äldre att de allt oftare ställs utanför samhällets funktioner då man utestänger dem från icke-digitala alternativ.
 
 
Och allt detta digitala är faktiskt jättebra, särskilt tycker Tjoppe att det förenklar livet. Banken i mobilen, internet i mobilen, GPS och kartor i mobilen, email och telefon. MEN så börjar något att krångla för Tjoppe. Han kan inte  längre använda vissa funktioner och det uppstår någon form av moment 22. Något har hängt sig mellan internetbank, BankID och möjligheten att göra köp över internet, och det går inte göra nya uppdateringar. Han har tidigare haft ett bekymmer med sitt bankkort med att det försvunnit pengar på konstiga dragningar varpå han spärrade kortet och fick ett nytt. Och däri ligger det någon spärr ännu som han inte kan kringgå hur än han gör. Ilskan och tiden att helt plötsligt stå med ett digitalt bekymmer istället kostar så otroligt mycket. När digitala problem uppstår så räcker det inte längre med att vara en väl fungerande 49-åring med en massa högskolepoäng. Nä då måste man vara datatekniker, hacker och programmerare på elitnivå. Tjoppe slängde mobilen åt sidan, hämtade Helenas och löste det genom att han blev hon, och köpet kunde genomföras. Som sagt, så länge tekniken fungerar så är allt frid och fröjd…
 
I vårt prylsanerande där vi undviker att vara upplåsta på avtal och abonnemang så har vi äntligen kommit till dagen då vi inte längre kommer ligga under ett mobilavtal. Vi har i alla år haft kontantkort och mobiler från stenåldern, inga smartphones. Men för två år sedan så klev vi in i denna världen som en av de sista i vår generation. Nu är avtalet uppsagt och i morgon vaknar vi med icke fungerande telefoner. Vi går då in på internet (hoppas att tekniken fungerar annars hamnar vi i moment 22, inget internet – ingen mobil och vi kan inte ringa Telia, inte heller nå dem via internet, ifall internet inte fungerar och vi kan inte ringa för vi kan inte ladda och vi kan inte heller nå dem via internet…osv). Ja vi går då in på internet, och tankar på våra mobiler med valfritt belopp som vi direkt betalar med vårt bankkort. Tjoppes spärr gör att han är redan rätt rökt. Så Helena får agera bank åt båda. Om nu Tjoppe kommer in på ”sina sidor” på Telia med BankID vill säga. Och händer detta så dör han – ja inte på riktigt – men han dör digitalt.Onåbar. Den digitala döden, då man liksom upphör i etern och saknar access till inträde igen. PUFF! Men, nu hoppas vi ändå att allt går vägen som planerat. Detta har ju inte skett än, så vi får ju anta att allt går som tänkt. Men för den som tänkt att komma i kontakt med Tjoppe i morgon torsdag så kan det bli bekymmer ifall ovan scenario inträffar. Och ingen Facebook har han heller. Men det fungerar att skriva brev, vilket ju alltid är nåt.
 
Oavsett, skönt blir det att inte längre ha en mobilräkning. Vi räknar ner antalet räkningar och vi försöker göra oss så oberoende som möjligt. Så fria som möjligt. Och ju färre saker, desto mindre krångel.
 
Så från den dagen då man ringde en växel för att bli kopplad till mottagaren. -Växeln, hallå hallå hallå koppla mig till 22 (en gammal schlager från 1980 med Janne Lucas) till idag 35 år senare så har det hänt gigantiskt mycket på kommunikationsfronten. Numera möts man av en digital röst (inte sällan kallad Siri) som frågar; -Kan du beskriva vad du vill ha hjälp med? Stressad funderar man snabbt vad man lämpligast svarar och man kläcker ur sig; -mobiltelefoni. Lugnt replikerar hon -Jaha, du vill ha hjälp med frågor rörande mobiltelefoni. Siri fortsätter -Vilket mobilnummer gäller det? Och sen ska man knappa in sitt mobilnummer och tillslut om du inte går vilse i Siridjungeln så svarar någon tillslut. En riktig människa av kött och blod. Trevlig och hjälpsam (if you´re lucky). När samtalet är klart  och du lagt på så ringer mobilen efter tre sekunder. Du svarar och hör en digital stämma… -Hej detta är en automatiskt marknadsundersökning där vi vill veta vad du tyckte om servicen kring ditt ärende med Telia. Du knappar dig fram genom att ange 1 för Ja och 2 för Nej……..Gaaaah!
Siri, din digitala flickvän. Svårflörtad typ.
 
Den dagen en färgburk måste öppnas digitalt så fäster vi en sexkilos stenbumling kring fötterna och hoppar i havet. Ja skratta ni, där ni tänker -Ja det kommer ju aldrig att hända, att man öppnar en färgburk digitalt. Men det trodde vi inte kring annat heller. Är det bara vi som är trötta på digitalt krångel?
 
Kring båtrenovering så går det framåt. Tjoppe har legat ihopkrupen i helvetes-hålet (ett fack längst i aktern) och målat med tvåkomponentsfärg. Trångt och stark lukt. Han hade skyddsmask på sig. Vid ett tillfälle lossnade ena filtret på masken och föll ner i färgpysten. Ut flög Tjoppe ur hålet fortare än kvickt.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

Ta av dig skorna…

Leverans av skönaste heltäckningsmattan har kommit, en skön hotellkänsla infinner sig när tår och fötter boar in sig i mattluddet. Heltäckningsmatta ombord låter opraktiskt. Vi håller med. Men i maskinrummet där man först kliver ner har vi annat på durken, tåligt och slitstarkt. Men skor tar vi av när vi går vidare in i båten, vi kommer ha inneskor om man nu inte vill strumplästa sig fram. Våra vänner på Öckerö, tar alltid av sig skorna ombord. Det ger en god känsla. Och någon ska ju städa…
 
Än kan vi inte lägga in mattan i salongen (som först måste skäras till). Det är på tok för mycket färgpytsar och elkablar och annat i vägen.
 
I övrigt så har solen visat sig varje dag. Vi har suttit och dinglat med fötterna och njutit av solen. Samtidigt så har det pågått en större militärövning så vattnet är fullt av militärbåtar. Så vi har kunnat sitta och titta på skådespelet. Två killar låg ute på piren och höll vakt, de hade inte så mycket att göra annat än att blicka ut över fjärden. De såg mycket välmående ut i det fina vädret.
Wilma speglade sig i vattnet. Vi tackar för fint oktober-väder, vintern blir lite kortare på så vis.
 
Skepp o Hoj
 
 

Välkommen ombord Mr Wallas

Vår Dieselspis har kommit. Vi gillar tanken på att inte ha en spis som går på gas för eventuell gasläcka ombord. Samt att om man väljer lite udda seglingsvatten, så finns det ändå alltid diesel att kunna få tag på. Spisen är av märket Wallas och vi hälsar Mr Wallas välkommen ombord på S/Y Wilma.
Vi plockade upp Mr Wallas ur kartongen och beskådade den fina spisen. Nu ska vi såga upp ett hål i bänkskivan som han ska få bo i, dra bort skyddstejp och sen koppla. Efter det först så kan vi brassa morsans köttbullar. Som vi längtar.
 
Skepp o Hoj!

Bland skrot och prylar

Vacker himmel.
 
Det mörknar allt tidigare om kvällarna. Det känns inte alls så tungt som det brukar göra annars vid den här årstiden, men så har hösten varit ovanligt torr, varm och solig.
 
Idag fick vi en stor leverans, det kom paket med solceller och kyl och frys. När vi byggt solcellssystemet så kommer det att kunna ge oss 400 watt. Och det är inte mycket ombord som egentligen går på el; lite lampor, laddning till startbatteriet, kyl och frys, navigation och lanternor. Spisen och värmaren går på diesel.
Med andra ord så blir livet ombord rätt analogt. Och när man långseglar så har man ju inte alltid tillgång till internet, så då blir det yatzy och böcker och redan nedladdat material som gäller. Rätt avstressat. (om någon har begagnade läsvärda pocketböcker så tar vi gärna emot dessa, då det tar sin tid att bygga upp skeppsbiblioteket)
 
Nu är heltäckningsmattan beställd och vi har spanat in schyssta tyger till dynorna i soffan i salongen. Det finns HUR MYCKET SOM HELST att välja emellan. Men vi kommer att satsa på (förutom ett snyggt mönster) på kvalitet och praktisk färg. Vit soffa ombord går bort.
 
Kyl och frys bar vi ombord idag, och de passerade genom dörrhålet tack och lov. Lite snack kring hur vi bygger  dem på plats i verkstan. De kan ju liksom inte bara hänga i luften utan vi måste få till en hylla som de står på. Undertill får vi lite utrymme för att lägga kablar, så döljs dessa snyggt utan att synas. Kyl och frys kommer att bli inbyggt och nu är Tjoppe taggad så det blir det första han ger på sig i morgon, att börja sätta reglar.
 
I övrigt är vi mest i målartagen, men det kräver ständiga torktider emellan så därför så går det åt mer tid för båten att ligga på torken än att färgkladdas. Det är rätt skönt för då blir det gott om paus och fika och snack.
 
Nu när vi har ett nytt projekt som ju är betydligt mindre och enklare än det förra, så känner vi återigen att vårt liv blir väldigt kreativt. Vi pratar mycket mer i positiva termer där vi diskuterar lösningar och mål för nästkommande drag i vårt projekt. Vi går med funderingar och lösningar och försöker tänka utanför boxen. Fokus ligger på skapandet och vi lägger därför mycket av vardagens tristess bakom oss. Den dagen vi seglar iväg och vi inte har något båtbygge att ägna oss åt så är det perfekt med en verkstad ombord. Helena har tankar på att skapa i täljsten samt att försöka sig på att skriva i större omfattning, drömmen om att skriva en roman finns. Och Tjoppe, ja han är ju aldrig sysslolös. Han som är uppvuxen på en ö utan några kompisar nära, fick hitta på saker själv. Och det gör han. Han går med en hemlig dröm om att landstiga på en öde ö, där det förekommit en  militär verksamhet i fornstora dagar. Och där bland skrot och prylar få vara inovativ och fixa och bygga upp saker på nytt.
 
Tror inte han delar den drömmen med så många andra.
En drömplats för Tjoppe, fast det ska vara i ett varmt klimat nära vita stränder och korallrev där han kan snorkla.
 
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 

Att kunna förverkliga sina drömmar

Vi är i en fas i livet där vi samlar på information. Den mesta informationen är gratis så när som på ett stående internetavtal. Men i det avtalet så ryms ju dagstidning, kontor, bank med mera. Vi tar till oss kunskap kring långsegling inte minst. En persons äventyr och erfarenhet vi tar del av nu är Milo Dahlmann.
 
Milo Dahlmann är undersköterska till yrket, alltså inte alls särskilt välavlönad. Men hon har haft ett otroligt fokus. Hon är dessutom den första svenska kvinnliga ensamseglaren att korsa Atlanten. Slutdestination var Antarktis. Hon nådde inte målet den gången. Men utifrån sin erfarenhet från den seglingen så designade Milo en ny segelbåt, Artemesia 2 som byggdes helt i stål för att klara av segling i frustna klimat. 2009 så kastade hon loss i Stockholm och ett och ett halvt år senare så nådde hon Antarktis. Denna resan hade hon i realiteten påbörjat 14 år tidigare så man kan ju definitivt inte underskatta hennes målmedvetenhet.
 
Vi har lyssnat och läst en hel del kring henne, och hon är fast övertygad om att man kommer långt om man gör medvetna val. Hon har som sagt inte haft någon stor penningpåse att ösa ur, ändå byggde hon sig en båt som kostade 1,5 miljon kronor. Om varje människa som tycker sig inte ha så mycket pengar över, ändå räknar ihop vilket disponibel inkomst man haft under ett år kostnader borträknade, så blir de flesta lite mörkrädda med den omedelbara frågan -var har alla dessa pengar tagit vägen? Ja det är ju frågan.
 
Och vill du något annat i livet, så är det ju bara prioritering och val som man har att luta sig emot. Att försöka vinna på lotto eller hoppas på att någon avlägsen rik släkting i Amerika dör, är rätt osannorlikt. När vi fyller 55 så har vi några korvören som faller ut i tjänstepension, och vi tänkte absolut inte sitta i ett vinterslaskigt Sverige och vänta in den slutgiltiga livsresan med en sakta nedbrytande kropp och omdöme. Om vi nu har hälsa som vi ser som den egentliga faran som kan stjälpa vår plan, så kommer vi att guppa på varma breddgrader. Avsegling får gärna ske före 55, men den dagen har vi en garanterad inkomst som faktiskt räcker för att ta sig fram med segel där vi letar upp bra ankringsplatser. Vi har med andra ord haft en aktiv plan för att ekonomiskt möta ålderdomen, till det har vi haft lite flax då vi kunnat sälja M/S Sunshine. Men i den båten ligger det många miljoner investerade och 18.000 arbetstimmar. Så det har inte varit gratis, däremot så har det varit något vi kunnat återgenerera i nytt kapital. Detta hade vi inte kunnat göra om vi spelat golf, haft dyra lån och lagt pengar på shopping som exempel. Det är ingen slump, vi började för länge sedan med att klippa alla kort, resna upp i vår ekonomi och införa köpstopp.
 
Det är en förhoppning att vi kan väcka lite inspiration och tankar kring hur man bemästrar ett liv om man går med drömmar som man gärna vill nå. Men först hur en ledig dag kan se ut för oss.
 
Vi börjar morgonen med att dricka en kopp te tillsammans där vi lägger upp dagens planer. Efter lite plock och fix så åker vi till båten, och där hugger vi in på målarfärg eller vad det nu månne vara. Vi lyssnar på radion och samtalar men helt plötsligt slår Byggfacket eller Målarfacket till. Vi tillhör båda alla olika fackförbund på en och samma gång, byggfacket, målarfacket, rörmokarfacket, elfacket och så vidare. Våra fackförbund säger till oss när det är lunch. Vi äter ofta någon enkelt, kokar schysst korv eller ett par grillade kycklinglår och en tomat eller nåt sånt. Vi äter generellt inte ute, då vi får många burkar färg för den slanten, men visst händer det.
Så här kan det låta; -Tjoppe, Målarfacket har gett mig arbetsförbud nu. Jag måste ta rast, hur ligger du till? Ja och efter vår långlunch så fortsätter vi. Men bara ett par timmar för sen ropar Tjoppe: -Byggfacket hotar med strejk om det inte blir fika nu. Ja så då blir det fika. Och så håller vi på, vi avslutar alltid dagen med att titta och diskutera kring vad vi hunnit med och hur vi lägger upp närmaste veckan. Är det jobb på agendan så passar det utmärkt att införskaffa material efter arbetsdagens tid så detta inte inkräktar på en helledig dag. När vi lämnat båten så åker vi till affären. Helena brukar stanna vid blommorna, alla fina rosor och blandbuketter och så tittar hon på dem. -Vi kan köpa blommor säger Tjoppe. -Nä jag vill bara titta på dem, det är gratis att titta. Sen går Helena vidare till bullarna och kakorna. Och så tittar hon på alla söta sockerbullar. Nu äter vi två inget onödigt socker, endast frukt och bär egentligen om det nu inte är inplanerat något större kalas då vi gör avstamp från vår sockerregel. Helena väljer ut någon god bulle i tanken som hon inte köper. Sen går vi vidare och handlar. Det är så lite krångel som möjligt. Råvaror, gärna ekologiskt. Det blir både nyttigast och billigast så. Sen hem, laga mat och äta. Vi brukar lägga oss rätt tidigt, som regel senast klockan 21. Helena är alltid dödstrött så hon somnar som regel bums.
 
Men åter tillbaka till detta med att nå sina drömmar. Anledningen är i mångt och mycket att vi människor är så dåliga på att hantera pengar. Den allra mesta tiden av människans existens så har vi ju inte ens haft tillgång till några pengar. Och det ligger så mycket hittepå i pengar, du skapar behov som egentligen inte finns på riktigt. Och du gör taskiga val. Nu kan man absolut göra dessa val om man så vill, men att samtidigt tro att andra har mer tur än man själv, är som regel inte sant. Till faktum är att vi hanterar flertalet ekonomiska beslut varje dag, framför allt så kan pengar kosta tid, för alla saker som du köpt blir du ett lager. Och lagret måste vårdas och skötas om, och inte minst akriveras någonstans. Vårt mål är att den dagen vi seglar i väg så äger vi nästan ingenting onödigt, vi arbetar hårt på att avyttra vårt berg av ägodelar som tar plats och tynger ens känsla.
 

 

 
Fem saker gör att vi människor generellt är rätt kassa på att hantera pengar.

1. Inprogrammerade uppfattningar – Anchoring

När vi tar beslut gör vi det ofta baserat på initiala associationer som snabbt formas och som får en stark påverkan på vårt beteende. När vi har skapat oss en uppfattning, ett ”ankare”, tolkar vi ny information så att den passar in i vårt ”ankare”. Vi kan till exempel felaktigt tro att det är mer sannolikt att vi ska dö i en flygolycka än i hudcancer på grund av att flygkrascher oftare rapporteras i media. Effekten av affärernas satsning på ”rea” och ”gratis” kan förklaras av Anchoring eftersom orden får oss att glömma de negativa aspekterna av ett köp och istället fokusera på vår uppfattning som säger att rea och gratis är bra.

 

2. Köpets sammanhang – Framing

För att kunna prioritera bland all information vi ständigt utsätts för gör vi relativa jämförelser. Hur och i vilket sammanhang ett erbjudande presenteras för oss har en stor betydelse för vårt beteende. Framing förklarar varför vi betalar 35 kronor för en kopp kaffe på caféet trots att det kostar oss max 5 kronor att göra en kopp hemma. Kaffet kostar ungefär detsamma på närliggande caféer, och genom relativa jämförelser så känns det som ett okej pris.

 

3. Riskminimering – Loss Aversion

Våra hjärnor är skapta efter riskminimeringsprincipen. Vi föredrar att undvika förluster mer än vi vill jaga vinster. Vissa studier tyder på att förluster är dubbelt så kraftfulla, psykologiskt, som vinster. Vi blåser ofta upp värdet av det vi äger och vi överdriver ofta risken för sådant vi inte har eller har erfarenhet av. ”Pengarna tillbaka-garantier” och ”Gratis introduktionsperioder” är effektiva på grund av Loss Aversion. När vi väl har något är det svårare att avstå ifrån det.

4. Vi prioriterar det nya – Immediacy bias

Vi väljer att prioritera det nya när vi har mycket information. Hur saker och ting känns just i detta nu är väldigt viktigt för oss, även om det långsiktigt inte behöver vara det. Vi uppfattar omedelbara känslor som mer intensiva än tidigare känslor. Immediacy bias förklarar varför vi är mer benägna att teckna en ny skadeförsäkring efter att en olycka har inträffat och varför vi är mer benägna att konsumera efter att vi fått skatteåterbäringen, jämfört med om vi har sparat ihop motsvarande summa.

 

5. Vi är vanedjur – Status quo bias

Tumregeln Status quo bias förklarar varför vi gör val på basis av tidigare val, allt för att underlätta livet för oss. Tyvärr är det inte bara bra val som blir en vana. Även ogynnsamma val blir lätt till ovanor. Och tyvärr omprövar vi sällan våra val när världen runt omkring oss förändras. Status quo bias förklarar varför upp till 80 procent av bilförsäkringar i Japan förnyas hos samma företag trots att det sker till kraftigt ökade premier. En företeelse som är inte är helt ovanlig i Sverige heller.

Ja det hela kan verka tråkigt, men det finns massor av värden man hittar när man väljer ett ekonomiskt enklare liv. Aldrig har så många som idag varit fast i en skuldfälla, och ofta unga människor. Det är djupt tragiskt. Och att så många människor samtidigt behöver en massa stimulatia därtill, spel, socker, tobak, kaffe och alkohol för att nämna några. Hjärnan är full av impulser och vi irrar runt i livet stressade och trötta. Även vi två har varit fast i stressen, men genom några smällar i livet så har vi fått tänka om. Sent ska förnuftet vakna. Men det gäller att se sambandet mellan livsstil och hälsa. Vi människor har aldrig arbetat så mycket som vi också gör idag. Vi håller på att jobba ihjäl oss. Biokemiskt så är kroppen gjort för att arbeta 4-5 timmar per dag, hormonerna sätts ur spel och vi får en obalans. Kanske ska man dra i handbromsen lite grann. Och pengar är inte allt. Du får inte ta med dig ett öre när du lägger skorna på hyllan för gott.

Ett gott råd från oss är att börja göra sig av med saker, och inte skaffa en massa nytt.

 

Skepp o Hoj!

 

 
 
 
 

Butiksägarens stora mardröm!

Om vi nu är rätt hyggliga på att praktiskt skapa i alla dess former så kan vi härmed utnämna oss till VÄRLDENS SÄMSTA KONSUMENTER. Vi gjorde ett tappert försök med att åka till ett klassiskt svenskt shoppingcenter. Och ja, det är ju hur bra som helst att ha allt samlat på en och samma plats.
 
Strukturerade som vi är så skrev vi vår lapp på dels saker vi behövde införskaffa. Och sen på en del saker vi ville titta på för att inhandla vid ett senare tillfälle. Ett sådant är heltäckningsmatta, vi vill ha det skönt och mjukt under fötterna i salongen. Det dämpar ljud och mysfaktorna höjs när det är ett utrymme för rekreation och umgänge. Lite Brittania-nördar som vi båda är dessutom, så ser vi ju inga bekymmer med detta, engelsmännen har gärna heltäckningsmatta även i badrummet. Men där går väl vår gräns. Men vi tänker som så, att mattorna är idag hyggligt lätta att hålla rent, såväl mattans kvalitet som utbudet rengöringsmedel är idag super-duper. Sen tänkte vi använda oss av inomhusskor eller barfota när vi är nere i båten. Tjoppe älskar att glida fram i sina foppa-tofflor när han är ledig och hemma. Och slutligen när mattan är trött, ful och ägarna ledsnat, ja då slänger vi ut den och skaffar en ny.
 
Vi kom i god tid till shoppingcentret, valde en av de tänkbara butikerna. Och gick in, och gick och gick och gick. Det är varor och gångar tametusan så nåde den som lider av hjärtfel, hälta eller går på urindrivande medicin. Det är näst intill i klass med att korsa Atlanten för egen köl. Ingen att fråga, och tillslut finner man sin vara. Och vi brukar vara snabba att fatta beslut. Men med bristande prisinformation, inte en tillstymmelse till personal att fråga och med en halvmara just avverkad så tappade vi liksom lusten. Vi gick vidare för att köpa en eklist som vi behövde. Tog ytterligare en halvmara och fann tillslut en mycket fin list som vi valde. Den kostade 149 pix och vi gick till kassan. En rätt ointresserad man slog in varan och ”ka-tjing”, varan gick in för 179 kr. Det ligger inte för oss att klaga utan vi tog glatt detta pris, det som är inlagd i datorn brukar vara det som stämmer men givetvis är det ett generalfel när hyllpris och datorn inte pratar samma språk. Så vän av ordning så upplyste vi killen i kassan att någon kunde kolla priset på hyllan vid tillfälle, så inte andra kunder skulle behöva bli besvikna. Kassören var inte nämvärt intresserade av vår information så vi tackade artigt och gick ut i bilen med vår eklist. Väl utanför entren så pustade vi ut. Vi tittade på vår långa inköpslista och valde ut ännu en butik. Och så höll vi på. Vi lyckades uträtta en del ärenden men några punkter lyckades vi inte bocka av, däribland heltäckningsmattan.
Heltäckningsmatta i båt, kan det funka så säg. Javisst tycker vi, mysigt i salongen och sovhytten. Denna deluxe-matta finns på Bygg-Max, kanske ska beställa en provbit ändå.
 
 
Mitt i allt så stack vi in på IKEA för att äta lite köttbullar. Det gick snabbt och smidigt, det var inte alltför mycket folk så det kändes trevligt. Och vi skulle ju just inget annat ha än laddningsbara batterier som vi fiskade på vägen ut. När vi gick där så hälsade personalen glatt när vi passerade, najs, och när vi frågade efter vägen till en toalett så fick vi jättetrevlig hjälp. Personalen har ju lite smarta genvägar de kan ta genom varuhuset, så går det mycket snabbare. Vi misstänker starkt att egentligen så är det bara 120 kvadratmeter stort, men att det är byggt som en labyrint. Den vänliga flickan på IKEA skrattade gott och hon berättade att det är inte alltför ovanligt att kunder med lite skräck i blicken ber om att få hjälp med att hitta ut ur varuhuset. De hittar helt enkelt inte ut igen utan lyckas irra runt, trots att de har pilar i golvet genom hela varuhuset. Efter köttbullarna och trevligt bemötande så kände vi dock att det fanns hopp om mänskligheten.
 
Därefter behövde Helena köpa ett par svarta strumpbyxor och underkläder. Det gick fort, Helena är världens snabbaste kund. På två minuter så hade vi passerat genom HM, hunnit in i provhytten och fattat beslut och betalat och gått. Att handla kläder är bland det tråkigaste som finns i Helenas tycke och när det väl sker så ska det klaffa. Går det trögt att hitta något hon gillar, ja då går hon ut och kommer hem tomhänt. Men det går alltid snabbt för det är inte särskilt skojsamt. Och ur genusperspektiv så hamnar man på kanten i den kvinnliga gemenskapen då hela det stora samtalsämnet shopping faller platt till marken så fort Helena ska involveras. Det är inte riktigt korrekt att säga att man hellre sitter på bänken utanför affären med de andra gubbarna som väntar på sina fruar.
Betydligt bättre miljö att vistas i än i ett shopping-center. Idén till detta fenomen med stora butiker måste vara hämtade från Kumla-bunkern. Det enda som skiljer är att det saknas ett rymningssäkert staket utanför.
 
Förutom kläder så köper Helena bilar snabbt. Åtminstone två bilar som genom åren blivit införskaffade på firma har gått i rekordfart. Ena bilen var splitter ny. Snabb titt, snygg färg, hyggligt snygg kaross, bra sittkomfort, absolut titt på instrumentpanelen att man förstår den. Är det för mycket highteck så går den bort. Lyfta motorhuven, japp och där fanns en motor. Det hela brukar ta en kvart. Sen går man till säljaren och pekar på den utvalda bilen och säger:
 
-Hej, jag tar den vita bilen där borta. När är den klar för att avhämtas om vi gör affär nu?
En förvånad säljare tittar upp; -Vill du inte provköra den?
Helena tittar lika förvånat tillbaka -Fungerar den inte???
– Jo det är klart, svarar säljaren.
– Den blir bra, jag tar den.
 
Och så blir det affär. Av alla bilaffärer så är det de snabba affärerna som har visat sig vara bäst. Kanske tur. Men nu har Helena bara ett litet öppet fönster för när det kan bli en affär oavsett vara. Blir det motigt, drar ut på tiden eller att det krävs en halvmara för att ta sig in. Ja då stängs det öppna fönstret och jalusiet åker ner. Det är som slottider för flygplan. 
 
Ja så nu står vi fortfarande på ruta ett med denna heltäckningsmatta. Det får bli stöd av internet för att lösa denna gigantiska fråga.
 
Ja som ni förstår så kommer vi två inte att ägna vår lediga lördag till att springa i affärer. Oss finner man troligtvis sittandes på däck i höstsolen. Möjligtvis med en färgpensel inom räckhåll.
 
Skepp o Hoj!
 
 

Humor is the key

När vi köpte Wilma så satt där av någon anledning tre olika värmesystem. Så var hon inte byggd från början, utan varje ny ägare har lagt på ett nytt system. Vi tyckte att en tio meter lång båt funkar ju med att ha ett värmesystem och vi valde att behålla den gamla fina Glembring-värmaren. Den var dock inte helt kurant, kanske mest för att den inte varit använd på länge. Och de andra två plockade vi bort och sålde på blocket. Dessa var väldigt eftertraktade, telefonen gick varm. Kanske var det för att Tjoppe skrivit annonsen väldigt humoristiskt….”då min fru är så het och håller mig varm så behöver jag ingen värmare”. Flera spekulanter ville ha värmaren och upplyste samtidigt att de behövde en för deras fru minsann inte var så varm som Tjoppes. Och någon frågade om det inte gick att komma över den heta frun då värmaren visade sig redan vara såld. Många skratt och trevliga samtal kan det bli när man sätter lite glädje på vardagen. Och vi fick fylla plånboken med några slantar som vi kunde lägga på att laga Glembring-värmaren.
 
Ja och på den gamla anrika Ingengörsfirman Glembring AB i Göteborg där tiden ser ut att ha stått stilla i 75 år, så går det att få till såväl service som nya reservdelar. De har nu bytt regulator och vi har köpt till en elpatron. Och om någon vecka så åker vi ner och hämtar vår värmare. Huruvida Tjoppes fru är het eller inte avslöjar vi dock inte. Men bra säljknep var det iallafall.
 
I övrigt så kallar Helena värmaren för Gremlins.
Jo visst kan man larva sig. Men som ordspråket säger, man har inte roligare än man gör sig.
 
Denna fina larv såg Helena när hon var ute på en promenad häromveckan. Och vid datorn så knåpade hon ihop en liten egen serieteckning.
 
 
Bild 1.
 
Bild 2.
 
Vi har även varit vid båten. Men det är mest färg och målning på agendan så det kändes lite beiget så att säga.
 
Dags att sova, skämten börjar bli lite väl torra.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

Vi klädde av henne!

 
Hur felsöker man i detta trassel om det går en säkring? Tjoppe gjorde det enkelt. Han tog bort allt och slängde på tippen. Och så bygger han om allt på ett logiskt och lättarbetat vis så även Helena ska kunna felsöka om det behövs. Första gången Helena såg Tjoppe gå fram med tången och klippa bort alla kablar på den andra båten så tänkte hon HJÄLP. Hur ska vi nu någonsin få ihop detta igen. Men när Tjoppe har fått fixa klart så är antalet kablar färre och de få som finns sitter fint klammade. Det finns ett båtutryck som heter shipshape och betyder ungefär ordning och reda och att var sak har sin plats. Så shipshape får det bli.
 
Vi fick en strålande solig dag. Passade på att klä av henne seglen. I vinter blir det översyn på hennes röda segel. De är i gott skick men lite UV-skydd behövs ses över.
 
Sen blev det hårt arbete, det vill säga lunch i solen och en låång siesta. Vi vände ansiktena mot solen och sög åt oss det sista av värmen.
Det går inte att klaga på utsikten. Det går inte heller att klaga på vädret. Sena september och sol och arton grader varmt.
Wilma njöt också av solen.
 
Lite måla och fix ombord. Och Helena har kollat in lite smarta förvaringslösningar på nätet.
Denna sak finns på IKEA. Fickor för Ipad, sin läsebok och glasögon medmera ryms i denna lilla väggförvaringen. En varsin sådan i sovhytten och vi har shipshape även där. Fast vi har ju ingen sängkant att hänga den i, men vi sätter väl tryckknappar eller gör något annat smart.
Ännu finns det tid för sådana beslut. För ännu kladdar mest med takfärg. Kladd kladd.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

Familjen Flinta

Vi har en fantastisk förmån att träffa och lära känna trevliga långseglare. När man drömmer om att ge sig av på egen köl en vacker dag, så kan man inte ge sig ut i okända vatten bara si så där. Det finns mycket kunskap som behöver inhämtas. Kunskap kring tidvatten, strömmar, segelsäsonger så man inte hamnar i oväder, hur det fungerar att klarera på de olika platserna man besöker, var man kan bunkra diesel… Ja listan är lång över alla frågor man har. Och dessutom är det ett intresse i sig, man läser gärna andra långseglares bloggar, utgivna böcker och tar del av inte bara värdefull information utan även ett helt äventyr. Det allra bästa är ju när man kan träffas på riktigt och samtala och umgås.
 
I sommar har vi haft regelbunden kontakt med två långseglande franska tjejer, Camille och Laure. De är båda utbildade ingengörer och just nu finns de på nordligare breddgrader med sin båt. 2012 tog de en längre tur på 14  månader, där de bland annat korsade Atlanten. Deras segelbåt, Saltimbanque, är en Brise de Mer 28 och har ett aluminiumskrov.
 
Saltimbanque på varma breddgrader men just nu ligger hon förtöjd i Bohuslän.
 
 Camille och Laure har fantastiskt mycket att berätta och de bär på en otrolig kunskap och erfarenhet. Och de bjuder på sig själva. Nu i helgen flyttade de deras båt, de seglade en lång dagsetapp till det varv där de kommer att lyfta upp sin båt i vinter. Vi fick en möjlighet att hjälpa dem då vi hämtade dem vid ankomsten och skjutsade dem tillbaka till bilen i Lysekil. Vi avslutade kvällen med att gå ut och äta tillsammans och vi hade fantastiskt trevligt. Och inte alla har en stor karta med sig på restaurangen där man slänger upp den och pratar och ritar och utbyter erfarenheter. Vi pratade mycket om tidvatten och strömmar. Och ju mer kunskap man har med sig i bagaget, desto mer rätta beslut kan man fatta och njuta till fullo av sitt segeläventyr.
Camille och Laure. De har en blogg som man kan gå in och kika på. Om du inte behärskar franska så släng in texten i google translate. Bloggen heter http://le-voyage-de-saltimbanque.fr och du hittar den även under fliken länkar här på vår sida, där du kan klicka in dig direkt.
 
Vi var även ner i Wilma och tittade, de var minst sagt nyfikna på hur en båt i ferro-cement ser ut. Vår betongbåt är ju nästan som en flytande sten. Och jo den flyter, men visst är hon tung för sin storlek.. Och namnet Wilma är inte en slump. Familjen Flinta, The Flintstones, är en gammal amerikansk tecknad tv-serie som utspelar sig i en stenåldersmiljö. Och då vi har en ”stenbåt” så lämpade det sig inte sämre än att vår båt blev namnad efter Fred Flintas fru, Wilma. Fyndigt tycker vi, men det är Tjoppes föräldrar som står bakom såväl båt som namn. Vi har bara fått äran att förvalta och vårda henne i vårt ägo en generation efter.
 
Wilma med maken Fred och dottern Pebbles.
 
Helena hade sin barndomskamrat Sofia på besök tidigare under dagen. Sofia är så gott som uppvuxen på en segelbåt och Helena och Sofia var ofta ute i familjens MAXI 77:a under sommarloven i Stockholms Skärgård. Sofia frågade: -Har du fått några känslor för Wilma då, Helena?? Helena svarade blixtsnabbt. -Oh, ja! Och visst är det så. Vi har inte bara en segelbåt, vi har Wilma, och det finns ingen annan båt extakt som henne. Hon är inte serietillverkad, utan det är Felix, Tjoppes pappa, som är byggaren, och däri ligger stor hängivelse och många byggtimmar vill vi lova. Och på ett sätt så kommer det alltid att vara hela familjens båt, vi alla har en anknytning och känsla för henne.
 
Efter en dag med många intryck så stöp vi trötta men nöjda i säng och somnade bums.
 
Skepp o Hoj!