Här i den svenska huvudstaden, med sjöfartshotellet som tillfällig hamn, vandrar jag försiktigt genom lager av tid: historiens ekon, barndomens doft, släktens röster och de enkla papper som binder mig till havet igen…

Asså, jag har aldrig riktigt älskat att shoppa kläder. Inte för att jag aldrig behöver något, men att dröja för länge i en butik utan en tydlig lista gör mig rastlös inombords. Under seglingsåren köpte jag nästan ingenting – jag använde mina kläder tills de blev så slitna så Tjoppe fick använda dem som trasor i verkstaden. Allt medan mina vänner i Sverige skickade ner sina utrensade plagg till mig, istället för till välgörenhet, så jag slapp gå naken…

Jag står på Göteborgs Central denna lördag och inser plötsligt att bussarna till Lysekil är så uselt synkade att jag har nästan två timmar att slå ihjäl. Magen är nyligen fylld av termoskaffe och färdkost, så att slå mig ner på något café känns fel. Planlöst börjar jag strosa runt på stationen, sveper förbi bokhandeln och glider in bara för att se vad som finns. Där, mitt på ett bord, ligger den. Bea Uusmas senaste bok om Andrées expedition; ballongfärden i slutet av artonhundratalet som slutade i katastrof. Jag lyfter upp ett exemplar och går rakt till kassan utan att läsa på den, utan att kolla priset. Den här boken ska jag ha…