Så snart jag satte nyckeln i ytterdörren och gläntade på den möttes jag av synen av min longboard, hängande på väggen precis som jag lämnade den för två månader sedan. Att resa iväg en årstid och komma hem till en annan ger en speciell känsla; denna jobbperiod till sjöss hade varit så lång att jag nästan missade hela hösten. Fortfarande hög på endorfiner från livet ombord ville jag inte låta de sista fina höstdagarna glida förbi. Därför skickade jag ett mess till min vän Mr J…
Läs mer »
Tillbaka i Halmstad med en insikt rikare: Från Arktis isiga vidder till Kanarieöarnas varma klimat hängde min kropp inte alls med. Plötsligt blev det så uppenbart att jag vant mig vid kylan och inte längre tålde värmen som jag brukade göra…
Läs mer »
Hej, här kommer en liten reflektion från resans vägkant. Jag befinner mig på ännu en flygplats – vilken i ordningen detta år har jag tappat räkningen på, men miljön känns välbekant. Kanske för att jag jobbade på en flygplats i några år. Min stund här är rätt lång, men väntan? Nej, det vill jag nog inte kalla det ändå…
Läs mer »
Vad gör man när hemmet är en båt man sålt, men hjärtat fortfarande bor på havet? Jag befinner mig på Madeira, ombord på Nómada. Efter mina dagar i Lissabon så har jag fortsatt fundera över livets frågor. Förra inlägget funderade jag på vad mitt resande står för. Till att nu fundera över vart mitt hem är. Ja, vart är mitt hem, var bor jag? Om jag det visste…
Läs mer »
Jag vaknar med utsikt över bron ”Ponte 25 de Abril” som ligger som ett rött streck över floden Tejo. Jag möts av Jesusstatyn Cristo Rei, som sträcker ut sina armar mot mig i en välkomnande gest. I förgrunden ser jag marinan där jag tidigare låg med segelbåten, där även mäklaren som ombesörjde försäljningen av Wilma har sitt kontor. Jag är tillbaka i Lissabon, om än tillfälligt. Och allt jag tänkt skriva om är som bortblåst. Plötsligt har jag fångats av att vara tillbaka…
Läs mer »
Äntligen studsade barnbarnen ut ur tågvagnen likt två popcorn på hög värme – vi skulle till Tivoli i Köpenhamn och ha roligt. Idén hade jag pitchat tidigare under sommaren när det stod klart att vi skulle ses. Och som tur var högg de på idén om ett tivoliäventyr, för jag är inte direkt mormor-materialet som står och knådar bullar med stickning i högsta hugg och tekanna på stand-by. Nej, jag är mer typen som ser världen som en gigantisk karusell, och nu var det barnbarnens tur att få snurra med…
Läs mer »
På väg ner till källarförrådet med min stora blå resväska möter jag grannen. Jag kastar ur mig ett glatt: ”Nu är jag hemma igen!” och nämner att jag ska stuva undan väskan. Han ler brett och säger med glimten i ögat: ”Är det ens lönt?” Och han har ju rätt. Redan nästa dag är jag tillbaka i förrådet, men den här gången för att hämta den mindre resväskan, den rosa…
Läs mer »
Nu har jag kommit till Svalbard, men inte för att direkt efter ankomst kliva ombord på M/S Freya utan för att ha lite semester. Och det kan jag lova; detta är verkligen ingen vanlig plats på jorden…
Läs mer »
Färden gick till Stockholm där familj och vänner gett mig en välbehövlig dos av kärlek och skratt. Nu känner jag mig laddad för en ny jobbperiod uppe i Arktis, platsen där naturen regerar i frostig prakt…
Läs mer »
Från Halmstad tuffade vi ner till Köpenhamn med tåget, jag och Konstruktören. Det hade blivit dags för oss båda att lämna Sverige. Men våra respektive slutmål var inte samma. Dock hade vi lyckats tajma våra bådas flyg så de tidsmässigt låg nära varandra, vilket öppnade upp för att ha ett roligt dygn tillsammans i Köpenhamn…
Läs mer »
projektsunshine.se 