Någon vecka har förflutit och vi har småjobbat på båten och storjobbat på våra andra jobb. Flera gånger har Helena sett nere från båten, något konstigt borta vid en träddunge. I en av grenarna så har det hängt något, och tankarna har varit många. Snören eller en kanin eller en katt. Ja det har sett ut så från kajen då avståndet är lite i längsta laget för ett par ögon tillhörande en 45-åring. Hon frågade till och med Tjoppe; -Vad är det som hänger där i trädet och svajar oroväckande?? Han tittade och funderade men kom inte på vad det kunde vara. När Helena senare skulle iväg i ett ärende så tog hon vägen förbi och klev ur bilen för att titta närmare på saken. Och när bilden uppenbarade sig så började hon skratta.

Någons kvarglömda BH!! Vem glömmer en bh i ett buskage hyggligt centralt i Halmstad månne?? Klart funderingarna har gått varma kring hur detta har gått till. Något tält har vi inte sett till så det känns inte som det är en campare. Kanske någon tyckte den skavde och slängde av sig den på sin morgonpromenad eller hör och häpna en kärleksaktivitet nästan mitt framför våra ögon?! Synd att vi missade den, för sådant har hänt här förut fast uppe på kullen lite till höger framhåller Tjoppe. Så härmed efterlyser vi dess ägare på vår blogg, kanske någon fortfarande letar i sin garderob efter sin favorit-bh.

Förutom att vi spanat in klädesplagg i björkarna i omnejd så har vi jobbat på båten. Glädjen stod högt i tak när vi kunde konstatera att vi nåtat klart däcket.

Nu anar vi vårt fina färdiga skeppsgolv när vi oljat och fernissat det.

Vi har pluggat däcket också där det fattades.

Överskottet ska kapas och pluggen ska slipas jämn med däcket. Nu ska hela däcket slipas innan vi kan olja och fernissa.

Ett par dörrar har blivit målade i verkstan också, våra ytterdörrar till däcksbyggnaden. Det börjar bli lite lätt kyligt så det kommer sitta fint med att få dit dem. Härom morgonen hade vi sköna 11 grader på däck, det ryker bra ur tekoppen då. Nä man får inte vara harig om man valt detta livet.

När vi baxat in dörrarna så riktade vi karmarna. Så nu kan vi måla karmarna också innan vi hänger dit dörrarna permanent.

Tjoppe testar dörren, nu sitter den som en smäck. Fint handtag och en mässingsventil så blir dörren perfekt.

Ja och nu ska tre dörrar till målas i verkstan, Helena laddar penseln på nytt och sätter fart. Och däcket står på agendan. Men om det får ni läsa en annan dag.

Skepp och hoj – båt e skoj!

Tjoppe och Helena

Ett skönt break från vårt dagliga byggande, en tripp till en trevlig och vacker skärgårdsstad. Vaxholm är platsen där vi växte upp och visst var allt sig likt. Mycket trevligt var det att konstatera att trots september månad så är det full rörelse ute på vattnet. Vaxholmsbåtar, segelbåtar och motorbåtar..här är skärgården levande året om även om den mattas av betydligt efter sommaren. Skärgård, något som vi faktiskt saknar på västkusten då skärgården utanför Halmstad är något lite liten, det finns ju mer eller mindre bara två öar, Tylön och Danmark. Och i och med det så finns det inte en lika naturlig koppling till havet.

Vem vet, kanske kommer vi tillbaka till vår gamla brottsplats en vacker dag. Vi hade underbart väder denna helg, sol och sommartemperatur fast det var i september månad. Inget regn som i Halmstad, det kändes som vi var utomlands.

Förutom den trevliga vistelsen i Vaxholm med umgänge med nära och kära så firades även Helenas son som hunnit bli tjugofem. Grattis grattis.

Så frågan är, vinner västkusten eller ostkusten? Svaret är inte enkelt, fisk och skaldjur på västkusten, skärgård och fler soltimmar på ostkusten. Kanske att man kan fara emellan.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Med semestrar och annan ledighet bakom om så har höstvardagen tagit vid. Vi arbetar flitigt på kvällarna med båten, ett litet steg varje dag mot målet och färdigställandet. Häromkvällen så möttes vi upp från våra respektive arbeten på båten. En snabb middag och kvart över sju så säger Helena att;   -jag är dödstrött, jag måste gå och lägga mig. Sagt och gjort, vi kröp ner i bingen vid samma tid som våra barnbarn gör, med datorn i famnen och vi somnade båda mycket snart.

Riktigt skönt är det att få sova ut ibland, och låta arbetet stå ett dygn och vänta. Efter den långa nattsömnen så plockade vi fram datorn igen, en varsin kopp te och kollade in vad Mary af Rövarhamn sysslar med just nu. Ah, de är på väg till Bora Bora. Vi gogglade vidare på denna paradis-ö i Stilla Havet och började drömma oss bort. Vårt liv här hemma med färg på kläderna och skit under naglarna mot det turkosfärgade vattnet och stilla dagar känns som det skiljer flera galaxer.

 

-Jag vill åka dit, säger Helena.
-Det vill inte jag! Svarade Tjoppe

En konstig och i frågasättande blick fick Tjoppe efter det korkade svaret. Vem vill inte åka dit, och i synnerhet han, som titt som tätt berättar om paradiset på Maldiverna där han varit. Om korallrev, vackra fiskar och sol och värme. Tjoppe fortsätter förklarande;

-Jag vill inte åka dit, för jag skulle bli så ledsen när jag var tvungen att lämna platsen och åka hem.

En viss poäng i påståendet hade Tjoppe trots allt. Vi tittade vidare på resmålet och drömde oss bort. Vem vet, vi kanske också kommer dit, men det blir den dagen båten är klar.

Nu har vi ett underbart liv här hemma, med båten och vårt projekt och vi trivs i största allmänhet så länge det inte regnar på Tjoppe (vilket det gjort nästan varje dag senaste månaderna). Och kan vi nu inte leka med cyklop och snorkel på ett korallrev i Stilla Havet så kan man ha kul när man ska montera skorsten.

Jo vår kamin ska få sin skorsten, och vi ska kunna elda och ha mysigt i vinter när snön yr runt skallen på Janne Giraffer. Och sitta nere i vår båt en kall vinterdag, nere i salongen i soffan med en whiskey och en sprakande brasa – ja, det är lite av ett paradis det med.

Skorstensdelarna ligger på plats och väntar på montering.

Det känns lite hårt att göra hål i däcket.

Hålet måste vara rejält tilltaget, 35 x 35 cm för att hålla säkerhetskraven.

Tjoppe hämtar Tigersågen..

Och inga golvvärmeslangar har vi ju så klart inte just här där hålet ska bli.

Helena står under däck och tar emot det bortsågade virket.

– Men se goddag!! Första hålet avklarat.

Tjoppe lika glad han, det här blev en nästan lika rolig dag som man skulle haft på en paradis-ö.

Tjoppe inspekterar från ovanvåningen.

Därefter påbörjas monteringen nerefrån och upp.

Ja här kommer skorstenen upp ur första våningsplanet. Den gjutjärnsfärgade skortenen ska nu gå över i rostfritt på nästkommande våning. Helena packar upp delarna och börjar genast att leka loss. Lustiga huset fast på båt, här får man rolig ansiktsform. 

-Kolla kolla Tjoppe, så knasig jag ser ut!! 

När man bygger båt så här länge som vi gör så behöver man spexa lite och ta lite småpauser. Och om slantarna inte räcker till Bora Bora så får man ta till ett skorstensrör och spegla sig i. Tjoppe får ju då en nästan samma upplevelse som när man snorklar, en rolig fisk att titta på!

Därefter byggde vi upp nästa skorstensdel och gjorde hål i däckstaket. Vi stadgar i väntan på att plåtarna som håller konstruktionen kommer på plats. 

Nöjda med dagens mål som vi nådde till fullo så blev det lite god mat och dryck som belöning. Ett liten spartansk hemmarestaurang, inte mycket sämre än när man är bortrest till söderhavet. Och solnedgång, bakom molnen.

Nu återstår bara lite städning då vi skräpat ner efter vi sågat i däcket.  Och när allt är färdigmonterat så kan vi sitta och njuta precis som människor gör i Söderhavet. Och vi har vatten här också, inte blått men dock grått. Och badbyxor och cyklop, i garderoben. Och är det något semesterfirarna inte har därborta, så är det en nymonterad skorsten!! Vi konstaterar glatt att detta är vårat lilla paradis, inte lika fint kanske, men dock!

På böljan den grå!

Tjoppe och Helena

Vi har bytt en plånka, en bit däck på en hela meter av norrlandsvuxet virke. Fint som snus.

Och så har vi påbörjat nåtandet. Inget gammalt drevgarn som vi slår i, inte det gamla välbeprövade sikaflex. Nä vi har testat tec7. Materialet är otroligt, det limmar, fogar och fäster allt. Även på våta ytor. Det härdar snabbt, krymper inte, rinner inte och förblir flexibelt. Det tål UVstrålning och är åldersbeständigt, motstår svamp och bakterier, det är luktfritt och innehåller inga lösningsmedel. Helt otroliga egenskaper och fantastiskt roligt att arbeta med. Nackdel? Skulle vara kostnaden då..

Fem tuber var snabbt tömda och en ny beställning är nu lagd. Vi ville testa produkten först. Med erfarenhet av sikaflex i bagaget så blev detta som en större lottvinst, skönt att slippa allt kladd.

Sen har vi fått in ett par dörrkarmar i nya däcksbyggnaden. Vi har karma här på båten skulle man kunna säga.

Dörrbladen hänger för målning uppe i verkstan. Nu blir det stryk däruppe på kvällarna. Penslarna är verktyget.

Och sent sent mellan ett par skurar, för inte har det slutat regna inte, så passade vi på att grilla. Till det vansinnigt goda köttet blev det stekt blandsvamp kryddat med salt och peppar som fick smälta med lite getost.

We meat again. Samling vid grillen.

Sommarens sista grillning. Fast vi grillar året om, så nu börjar höstgrillningen.

Långt till svampskogen, så affären fick bistå med diverse svamp.

Helena på spexigt humör, vad fattas bara efter en lång arbetsdag. Och så drar hon en vits för Tjoppe.

-Du vet Tjoppe, vin är ju svårodlat i sverige, man behöver bra sluttningar och tåliga druvor!

-Mmm, jag det förstår jag.

– Nu har man odlat fram en ny tålig druva, som även kan användas norröver. Druvar heter Cabenet Kaise.

Själva så njöt vi av ett bra spanskt vin till maten som heter Laya. Mycket gott, och Helena deklarerade att det funkar bra att Lajja med Laya. Ordvitsarna, både de bättre och sämre dog inte ut förrän sömnen tog vid.

Hyss i vår kabyss!

Tjoppe och Helena

Ett, två, tre, fyra…tjugotre, tjugofyra…trettioåtta, trettionio…femtiotvå, femtiotre, femtiofyra…sextiosju, sextioåtta..åttiotre, åttiofyra, åttiofem..nittionio, etthundra, etthundraett..etthundranitton, etthundratjugo, etthundratjugoett, etthundratjugotvå, etthundratjugotre och äntligen..etthundratjugofyra.

Öskar, ja läs rätt! Ett konstigt ord i skrift för man tror att det är ordet önskar med ett missat n eller namnet Oskar som någon plottrat dit ett par prickar på. Ös-kar, en kanna med handtag som man öser vatten ur sin båt med. Helena står på alla fyra på flotten intill den lilla trissen som blivit fylld med vatten sedan senaste dygnens skyfall. Etthundratjugofyra fulla öskar blev det innan båten var tom på vatten. Upp på kajen igen och fem minuter senare så kom nästa skyfall.

När Tjoppe senare dyker upp efter en lång arbetsdag så är hans första kommentar;

-Är det syndafloden som kommit, vi som byggt en Noaks Ark!??

Helena nickar instämmande, så här mycket regn trodde vi inte existerade. Något har hakat upp sig i vädret, och inte till det positiva direkt.

Nu är vi visserligen konfirmerade båda två, samtidigt. Helena mest av tradition och för att hon vid tidpunkten nog inte hade gjort klart i sin ståndpunkt gällande religion och tro. Tjoppes familj hade absolut inga sådana traditioner och hans föräldrar blev förvånade när han som tonåring kom hem och sa att han skulle läsa inför prästen och konfirmera sig. Hans anledning, utan föräldrarnas vetskap, var att snygga tjejen Helena skulle konfa sig också. Och så fick man åka på läger tillsammans. Idag är vi nog båda agnostiker, mer åt det ateistiska hållet än det troende. Fast Helena tycker mycket om att sjunga i kyrkan, akustiken är kanon. Och med vår konfirmationstid tillsammans så är vi ju båda hyggligt bevandrade i bibeln och dess berättelser, vilket man ju kan tycka hör till allmänbildningen.

Noaks Ark hette det fartyg som Noa lät bygga på guds anvisningar (Första Moseboken). Noa fick i uppgift att rädda sig själv, sin familj och alla djuren undan syndafloden, en världsomfattande översvämning. När Arken är klar så skickar gud ut syndafloden som täcker nästan all mark och alla djur dör utom fisken. Och när vattnet tillslut ger vika så strandar arken vid berget Ararat och de kan alla kliva i land. Och gud lovar att aldrig skicka en syndaflod på jorden igen.

Det sistnämnda känns ju som en stor tröst när vi tillfaktum bokstavligen duschar oss fram genom de senaste veckorna. Då är det ingen bestraffning för en trampad spindel eller människors syndande om man ska tro den bibliske berättelsen.

Edward Hicks målning Noaks Ark. Visst finns det likheter med vårt fartyg med dess övertäckning.

En annan reflektion som inte har med regn att göra men dock med felläsningar, vi syftar här på ordet öskar. På vår matbutik så finns det ett diplom uppsatt vid pantstationen där man förkunnar hur mycket pengar och miljösparande som denna butiken bidragit med under föregående år. Det står att de ”tackar Hemköp och dess pantande kunder”. När Helena fick syn på diplomet så läste hon ju givetvis ”pantade” kunder. Helena fick en i-fingrar-kliande-idé att leta efter en penna i väskan och stryka över det sista n-et i ordet pantande. Men som vän av ordning som hon är så lät hon bli. Men nog finns det en och en annan pantad kund i detta land, säkert även på Hemköp.

När Tjoppe tidigare hade fällt frågan om det var syndafloden som kommit och Helena nickat instämmande så gick vi in på båten och jobbade vidare med vårt däck. Glada över vår fula båt med dess övertäckning då vi kan jobba oberoende väder. Vi tog upp de sista fåren ur springorna mellan plankorna. Nu är allt gammalt drev väck.

Tjoppe fräser sista biten nåt. Det ryker förskräckligt och det slår ut rök som väljer att komma fram mellan Tjoppes ben som en bättre brakfis. Helena kunde inte låta bli att ta ett kort. Nu luktar det inte metangas utan gammalt drev och virke och vi bokstavligen röker på båda två där inne på däcket. Host host och ibland ut och vädra lungorna i regnet. Röka-på gammalt däck är inte gott kan intygas och det ger dåligt rus.

Och med däcket klart så kunde vi dammsuga upp det sista skrufset och därefter ta oss an de 240 meter slang som låg och väntade.

Lite blandade bilder från senaste veckans arbete. Vi har flyttat runt på vårt mobila kök och vi har krupit på alla åtta (vi är ju två) och vi har fräst och lagt slang till den milda grad att Helena på slutet uttrycker sig;

-De enda slingor jag får är i däcket! Och hon syftade på sitt långa hår som skulle behövas fixas till men som inte hinns med.

På söndag kväll hade vi som mål att däcket skulle vara färdigslingat och köket på plats igen. Och nöjda blev vi då vi nådde vårt mål. Nu är det inte lika skräpigt, dammigt och rökigt och man kan åter göra sig en kopp te i vår byssa.

Golvvärme-slingorna på plats och likaså vårt bygg-kök. Vi firade det hela med lite god mat, varmrökt lax med kokt potatis och romsås och en liten förrätt. En vansinnigt god melon med lufttorkad skinka och nymald svartpeppar. Mmm, vad vore livet utan dess små belöningar?

Vi njöt av maten och tyckte ändå där vi satt och hade arbetet avklarat så här långt, att det inte var så synd om oss trots syndafloden och allt regn. Våra tankar föll på vår kompis som har sin båt ute och som försöker måla. Nu ber vi för en torr-period, om inte för vår skull så för hans.

Hopp i land!

Tjoppe och Helena

Som en liten katt ligger Tjoppe på däcket och fräser hela dagarna. Skjuter rygg och väsnas. Det skulle kunna bli en låt om nåt på en båt, för det blir många timmar att nynna under tiden innan vi är klara med denna fas. Vi och vi, däcket är mer av ett enmansjobb då vi inte har dubbel uppsättning av handverktyg. Så det är Tjoppe som får leka katt. Det är ett svettigt jobb så Helena har uppgraderat lille kisse till en stor lejon hane. För han börjar bli lite långhårig också och behöver klippa manen. Och han jobbar envist till tio på kvällarna efter att ha arbetat ”vanligt” på dagarna. Vi längtar tills däcket är klart, och fönster och dörrar likaså, då vi kan gå in i en mera småfixande period. Kropparna tar lite stryk, lejonet har problem med bakhasorna (knäna på människospråk) bland annat. Efter ett samtal med vår båtkonsult Felix af Lysekil, så fick Lejonet veta att även Felix haft samma problem i sitt liv, vid samma ålder. Hatten av för vår kisse iallafall, för nu har vi dragit upp minst åtta får ur däcket, nyklippta får som lämnat sin ull i stora högar. Att så mycket nåt blivit ibankat däcket är en gåta. Fattas bara att man får upp fåraherden också.

Helenas lott har fallit på annat, nu tyvärr med lite tidsbrist för båten då ”vanliga” jobbet kallat. Hon gav sig en av kvällarna på att grundmåla nya takdelen ovanför motorn.

Och så har vi hämtat våra dörrar till däcksbyggnaden. Vi ska ha tre dörrar, en huvudingång, en köksingång och en nödingång..eller det heter nog nödutgång. Eller kanske både och, beroende på vad som kallar, en överfull blåsa eller ett väntat glas vin inne i stugvärmen så kan det nog heta nödingång. Är faran på insidan så blir det en mer klassisk nödutgång.

Då nödutgången hamnar i främre delen mot fören sett, så minskar takhöjden betänkligt. Och således blir dörren något mindre. Riktigt gullig, lagom nog för en lekstuga.

Helena testar dörren. Nog kommer man igenom utan några större bekymmer. Extra liten är ju dörren också för att man måste ha rejäla trösklar på en båt ifall sjön är upprorisk. Innefrån så ska man alltid kunna öppna den när som på dygnet så kan man rusa ut och hoppa i Nissan (eller annat vatten om man förflyttat sig) eller runt däcksbyggnaden och ta sig i land och slippa bli blöt. Det beror nog på situationen, som vi hoppas ingen människa någonsin ska behöva råka ut för. Säkerheten är ytterst viktig. Saker är saker och kostnader som går att ersätta men människor kan vi inte byta ut. Och tre utgångar på en yta av cirka 30 kvadratmeter måste väl ändå anses som hög säkerhet.

Vi har fått leverans, ett stort paket. Vårt företag vi anlitar avseende golvvärme är ett toppenföretag, knappt har man lagt på luren så står paketet utanför dörren (och fakturan går lika fort!!) Tolv millimeters slang ska ner mellan däcksplankorna. Vi blir troligtvis den enda fiskebåten i hela landet som lagt i golvvärme i det gamla ursprungliga däcket. Spridningen av värmen blir ju inte fullt lika effektiv då man inte kan ha plåtar till hjälp. Och vi får arbeta med fyra slingor för annars skulle vattnet vara huggligt kallt efter att det passerat 240 meter slang. Värme får vi ju även från undervåningen då värmen stiger och vi slipper element som tar plats och är fula. 

 

Här testar vi att slangen går i, det blir perfekt. Sen ska nåt läggas ovanpå så vi får ett klassiskt fernissat skeppsgolv.

Annat som hänt på båten är att vi lagt dit vår ram till skylighten, nu väntar vi på den rostfria ställningen med skyddande rör. Alltid trevligt att inte längre titta upp på en plywoodskiva när man vaknar. Nu ser man, inte en blå himmel, men dock en takstol. Romantiskt så det förslår!

Ja detta var en liten lägesrapport från dessa två dårar. Och om någon läsare springer på fåraherden som lämnade sina får på vår båt, så kan ni hälsa att hans får finns nu ipackade i ett gäng sopsäckar och kan återfås mot beskrivning.

Däcksman drevar!

Tjoppe och Helena

Däcket arbetas det på med dagligen, ett tidskrävande arbete visade det sig. En dag tog vi paus från däcket och åkte och hämtade våra specialbeställda dörrar till däcksbyggnaden. Annars har helgen ägnats åt att hjälpa en kompis med sin båt. Blästring och målning. Och inte bättre avslutades lördagkvällen med en riktigt kräftskiva ute till havs.

Vi har länge pratat om att ha en kräftskiva på flotten och dekorera den med marschaller runt om och lägga oss en bit ut i Nissan. Nu var dagen kommen och det blev en trevlig tillställning. Vi drev sakta mot Danmark och vi fick goa kommentarer från lite kajflanerare som tyckte att det var ett annorlunda men högst roligt ställe att ha sin kräftskiva på. En kille hade från slottsbron sett något som brann på Nissan och kom cyklande och väl framme så skrattade han så gott åt oss tre över den syn som uppenbarade sig. För övrigt så kände vi oss lugna med detta tilltag då vår granne som är polis hade blivit underrättad ifall oroliga människor skulle höra av sig till ordningsmakten. Här bjuder vi på lite blandade bilder från en fantastiskt rolig kväll, vi skrattade gott så till den grad att leendet satt kvar på morgonen dagen efter, vinet till trots.

Med facit i hand så lyckades vi på tre personer få i oss tre kilo flodkräftor, ett kilo havskräftor och ett halvt kilo färska räkor och ve och fasa två och en halv flaska vin. Den sista uppgiften kan verkligen inte riktigt stämma, vi måste haft någon förbipasserande under kvällen som hjälpte till.

Dagen efter var vi igång ganska skapligt för det var mer arbete som väntade med kompisens båt.

Kompisen kämpade på medan vi två satt och åt frukost under ett träd i solskenet. Men så fort hans sand tog slut så hjälpte vi till att fylla på, och även byta om på posten som blästrare och efter att blästringen var klar så målade vi alla tre. Skönt var det hur som helst under trädet. Och trevligt är det att kunna hjälpa varandra.

Helena sommaren 2011, livet som båtrenoverare börjar kännas rätt så naturligt.

Lite bilder från en helg med en annan båt.

På böljan den blå..

Tjoppe och Helena

En liten detalj på plats, ventil och tillika spegel har tagit plats på insidan av badrumsdörren.

Vi har semesterplanerat. Vi har inte varit utomlands sedan i höstas när vi var till Malta och vilade upp oss. Om man då inte räknar Köpenhamn en helg i våras, vi bor ju bara en timme ifrån den danska huvudstaden. Så nu har sommaren nästan passerat och vi har inte ens planerat om eller vart vi ska åka detta år. Med det eviga regnandet så känns kanske behovet något större än vanligt också. Vi har en kompis, som också renoverar båt, som häromdagen tog exakt Tjoppes ord i sin mun.

-Man kan ju inte ens måla en båt i detta land, för det ska ju alltid regna!

Helena studsade inför den Tjoppsinska meningen. En till regnhatare och soldyrkare. Kompisen har gjort många goda val i livet, bland annat har han under många år bott utomlands, i varma länder där man kan måla en båt utan hot om nederbörd.

Så nu är semesterplanerandet klart och resultatet blev följande:

Vi ska ha en icke-semester. Vi ska inte åka iväg i år och inte första halvan av nästa år heller, minst. Utan efter att ha vägt för och emot gällande tid och ekonomi så väljer vi att lägga tid på att bygga istället. För det känns som vi i byggandet har kommit ur sista kurvan på väg mot målsnöret. Så motivationen att bygga är på topp och vi får ägna småstunder, oftast kvällar, till att koppla av och njuta och hämta krafter.

Med semesterplanerna nedpackade i framtidens väska så gav vi oss på vårt däck. Det gamla originaldäcket, där en del plankor blivit utbytta under åren, men några till synes så gamla som 50 år. Fint virke, som troligtvis vuxit långsamt för det är hårt så in i vassen. Nu har vi slipat däcket.

Vi turades om att köra golvslipen. Här är det Tjoppes tur att dansa runt över plankorna med sin danspartner. Hon känns lite stel och hon för ett fasansfullt liv. 

Utrymmet upplevs som större och ljusare när däckplankorna får fram sin friska lyster igen.

Gammal drevning plockas ur nåten.

Tjoppe på alla fyra, han kör med maskin först och Helena drar ur det sista drevgarnet med en drevkrok.

Tvinnat lingarn och trätjära använde man oftast förr när man tätade fartyg, som man slog i med en träklubba. Man förslöt nåten med tjärbeck efteråt, en trögflytande massa.

Helt fantastiskt, med hälften av nåten frästa så har vi fyllt en halv sopsäck med gammalt drev. Att däcket kunde rymma så mycket hade vi inte en aning om.

Nöjda med trötta ryggar så gav vi upp för dagen, och avslutade med att laga mat i vårt trevliga provisoriska kök. Nog känns det som lite semester alltid. Om än mycket kort.

Kocken i farten,lammgryta med couscous. Mmmm…

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena

Sakta men säkert så börjar vi få ordning på det här med datorer. Detta inlägg görs dock från en icke ordinarie då sommarens bilder finns i den burken. Det blir ett litet potpurri av bilder som får sammanfatta sommaren. (Potpurri kommer från franskan och betyder ”rutten kruka”, vilket kan ju vara ett roligt men onödigt vetande) Dels blir det bilder kring vad som hänt runt om båten, Tall Ship för att nämna den stora sommarhändelsen men även om vad som byggts på båten under denna ganska trevliga men högst regniga sommar. Vi lyssnade för övrigt på ett radioprogram där någon ringde in och berättade att de hade haft så varmt och torrt i sommar. Den lyssnaren kan inte ha bott i Halland i allafall.

Så här följer SUMMER 2011, av förklarliga skäl, inlägget skulle bli så jäääätte lååångt med bara stora bilder, så levereras de flesta som små. Men det är bara att klicka på bilderna så får man upp dem i större format. Nu startar vi:

Vi ägnade en stor del av sommaren till att måla. Här har vi målat däcket.

Det regnade mycket och ofta, och vi uppfann en ny grillplats. Grillen sitter som en smäck över relingen.

Röken försvinner ut och maten räddas från regnvatten, och man kan stå på insidan och mingla med ett glas vin eller dyligt i väntan på middagen. Detta gjordes ett flertal gånger och vi blev faktiskt helt oberoende av vädret gällande grillning.

Vi la igen däcket ovanpå maskinen. Vi isolerade och satte sista skivorna i taket på nya däcksbyggnaden. Och i maskinrummet så satte vi brandsäkra skivor ovanpå motorn där det nya däcket/taket tagit plats.

Att sätta tak ger mjölksyra konstaterar vi.

Vi var behjälpliga med att lägga i ännu en boj, så här är vi på väg på ännu ett uppdrag.

O´boj!!

Vi beställde handtag till dörrarna nere under däck..

..och fick dessa monterade.

Inför Tall ship race så flyttade vi båten till gamla varvet. Helenas söner kom förbi på en grillafton och vi provade fiskelyckan.

Nu var det bara sonen den yngre som fick napp, och fisken slängde vi tillbaka igen i havet efter att vi förevigat beviset på bild. Tjoppe fick inget på sin krok och han sa besviket att -jag får aldrig napp!! Bättre lycka nästa gång.

Däckstaket målades..

Det har gått åt mycket färg i sommar!

Tjoppe ägnade tid åt ventilerna på styrhytten..

Nu ska ramarna komma på plats!

Ja nåt i den här stilen..

-Dags för lite fika konstaterar Tjoppe..

Och vi hade vårt lilla tillhåll längst ut på piren, riktigt mysigt och det hände att solen tittade fram.

Och locket till vår låda som rymmer styrlådan, som numera benäms styrlådelåda och som vi tidigare plastat fick sig en omgång färg. Avslutningsvis så blev den svart.

Nu är locket på plats på vår styrlådelådelådelåda..

Regnsäker låda, kan behövas i detta land!

Sen behövdes det målas klart inne i lådan, det saknades en omgång färg.

Snygg svansföring när Helena målar, vad gör man inte för att komma åt i alla vinklar och vrår.

Sen har vi städat styrhytten och maskinrummet.

Nu får man inte smutsa ner med skitiga skor! Det börjar känna trivsamt, byggarbetsplatsen blir mindre och mindre.

Tjoppe kapade och svetsade plattjärn en solig dag.

Plattjärnen är till att kunna fästa den andra tanken nere i maskinrummet.

Helena förberer för att kunna måla. En svart kant ska pryda hörnet på däcksbyggnaden.

Tejpen är dragen så locket på färgburken kan öppnas..

Simsalabim, när man drar bort tejpen så är linjen rak.

Sidorna på skylighten har blivit färdigmålad också..

Ramen håller på att fernissas på andra sidan och snart kan ram och glas ta plats.

Det provisoriska köket har flyttats och blivit lite mer permanent provisoriskt.

Med diskho och diskmöjligheter och skåp så kan vi klara oss smidigare medan vi bygger. Köket står på golvet ovanpå maskinrummet och där har vi tryckt ihop allt så vi kan slipa däcket.

En prisma i däcket skruvas bort innan slipmaskinen åker fram.

Och i skrivande stund så är det just golvslipning på agendan. Men dessa bilder får komma i ett annat inlägg. Avslutningsvis så bjuder vi på lite härliga båtbilder från tall ship race. Detta trevliga inslag avslutades med ett fantastiskt fyverkeri och en kakafoni från alla båtarnas mistlurar, vid tolvslaget på natten. Nu är festen över och båtarna har lämnat Halmstad. Och själva är vi tillbaka på vår gamla ordinarieplats. Borta bra men hemma bäst!

Än är inte sommaren riktigt över, även om skolor och arbeten drar igång. Vi fortsätter vårt idoga byggande och hoppas på en fantastisk sensommar med sol och flyt i arbetet.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Ett kort inlägg. Dagens summering:

# Båten är tillbaka på sin ordinarieplats, skönt och resan gick bra.

# Datorn är fixad så man kan lägga in bilder igen, testar här och nu.

# Vi har hyrt en bra maskin för att slipa däcksplankorna, nu återstår bara att göra jobbet.

# Tjoppe höll på att flyta till Danmark när motorn på lilla båten la av när han skulle över med lilla båten och flotten. (han blev räddad av en kompis)

# Elklablar kan ställa till det när de legat länge, de bör bytas ut med jämna mellanrum konstaterar vi.

# Tjoppe är öm i baken efter att ha dragit i en tross som han trodde Helena lagt om pollarn, det blev en kullerbytta.

# Solen har lyst över oss så gott som hela dagen (och vi är fortfarande i chocktillstånd)

# Och någon har skickat post till oss till båten med adressen ”båten med giraffen på taket”. Brevet hamnade hos Tall Ship Race-kommitéen för vidare förmedling till oss. (döm om förvåning!)

Ungefär så…

Tjoppe och Helena på äventyr!