En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar vi alla våra bloggläsare. Hoppas julen ger er en stund av vila och njutning. Själva kommer vi fira julen på båten med god mat och julgran, sprakande brasa och lite glögg.  

Kul i Jul!

Tjoppe och Helena

Julen närmar sig med stormsteg. För vår del har julen blivit allt mindre julig med åren. Och detta år är inget undantag. Med en lägenhet under renovering och en båt som till hälften är en byggarbetsplats så ligger de flesta julpyntssakerna kvar i sin låda i förrådet. Men något kan man ändå se som styrker den stundande storhelgen. Janne Giraffers indiske tomteluva med ljusslinga och i entrén på båten.

En dekorativ ljusslinga virad runt en pärlprydd låtsasgran med metallställning, säkert något designsnyggt, pryder vår hylla precis när man kliver in på båten. Tjoppe har dragit lite mer el och det finns en kontakt med ström i att tillgå. Och nu har vi ett varmt sken och korridoren känns inte alls så dunkel längre.

Det brukar bli mycket julpyssel i stugorna i denna tid, här har vi också pysslat. Vi har fått upp en del lister kring fönster och dörrar.

Lister brukar vara det som inte kommer på plats i första taget efter renoveringar. Nu är vår Tjoppe inte som andra. Tvärt om så tycker han, i mån av god tid, att det är riktigt mysigt att sätta lister. Hans recept på en bra listar-dag är att man har en ledig dag. Man sover ut, gärna till halv tio. Sen en kopp te, två rostade med marmelad. Gärna aprikos som smak. Sen lite plock och röj och därefter drar han på sig arbetsstrassen, blåbyxa med sliten tröja till. Därefter sätts radion på, gärna P1 om det är ett bra program. På minuten, plånboken och Sjövädret funkar som exempel. Och med denna stabila grund så tar man tag i listandet. Man mäter och funderar lite. Sågar till önskad längd, kollar och funderar lite. Mmm så blir bra. Sedan skruvar man dit listen. Och använder mässingsskruv. Och sedan tittar man vidare, ja där ska vi också ha en list. Lite funderande, mäta och såga och sen knackar någon på dörren. Då står man och pratar bort en kvart med denna trevliga någon. Och så fortsätter man därefter med att skruva upp nästa list. Så håller man på och så bryter man av ibland för en fika eller lunch. Ändrar kanal på radion om det har dykt upp en tung radioteater i avsnitt 73 av 128 där man missat samtliga innan. Och emellan varje moment så filosoferar man upp list för list. För när Tjoppe sätter lister så är det mer ett filosofiskt jobb än ett hantverksmässigt. Det är liksom tankarna och känslan som ska till. Och absolut ingen stress. Och det blir sakta färdigt bit för bit.

Närbild på listerna där de möts vid entrén. Som ett bättre vägnät så banar de iväg längs kanter, hörn och tak. Och det är lite pilligt, för man måste såga ur något litet hörn, för att få det riktigt bra. Inget slarv.

För att få ett marint uttryck och för att inte uttrycka båten i så mycket rysch pysch-toner, Helena är ingen volang-tjej så blir det lister längs med taket och runt fönstrena. Inga blå gardiner med små segelbåtar eller kompassrosor. Praktiskt, snyggt och sparsmakat. Ibland kan man inte se detaljerna om man har för många saker. Less is more är mer vår melodi. Och utrymmena kommer nog fyllas ändå vad det lider, för ytan är begränsad. Nu är två fönsterramar eklistade, nu återstår bara resten, det vill säga det mesta.

Vi har förutom listandet även gett oss på nattduksborden med hull och hår. Bakom garderoberna mot fören till så har vi haft en trekantig hålighet mellan madrassen och skrovsidan på styrbord och babords sida.

Här ska vi nu få till ett par nattduksbord. Där man dels kan lägga sina saker på bordet, men främst ska man kunna lägga in saker i det ovala hålet, på hyllan inne i nattduksbordet. För då gör det inget om det blir sjögång. Tjoppe frågade Helena; -Ska vi kanske ha led-belysning inne i nattduksbordet? -Mmm det vore nog en idé, ett myssken till. Och kanske att det är svårt att se in och hitta vad man gömt i sin låda, godispapper eller en Kalle Anka-tidning månne? Nä, inget av detta är risk för att hitta så länge det är vår säng. På Helenas sida kan man nog finna mineralvatten, en mobil, en tidning eller bok och kanske block och penna också. På Tjoppes sida kan man nog finna, ja  här blir det ganska tomt. Men en tidning eller en bok. Och om Helena störtat i säng före Tjoppe en lördagkväll så kan han nog tänkas avsluta sitt vinglas i sängen med datorn i knät. Så ett vinglas är nog inte omöjligt att det dyker upp.

Jo trots byggandet och julen i antågande så får man nog njuta så långt det går. Alla har mycket att stå i. Men det blir sällan bättre av att stressa. Så vi njuter av våra kvällar framför kaminen, och vi tar julen med ro. Och varför julros på bordet, när det finns riktiga rosor! En present från Helena till Tjoppe.

Tids nog!

Tjoppe och Helena

Ännu några dagar tillryggalagda i vårt båtbyggarliv.

I veckan har vi haft helgalet mycket blåst igen, Nissan steg så vattennivån stod någon centimeter nedanför kajkanten. Och vinden kom mer rakt bakifrån och gjorde stora vågor på ån så det har gungat rejält ombord. När det brallade i som mest i byarna så konstaterade Tjoppe följande;

-Det skiljer motsvarande en kuling mot när vi hade orkanbyarna för ett par veckor sedan!! Jo visst tycker man det blåser mycket när det blåser över 20 sekundmeter. Men det kontra närmare 40 sekundmeter..det är massor och det blir högst påtagligt för den som direkt påverkas av vinden, för den som är utomhus eller på en båt.

Nu har det äntligen mojnat lite så till tredje advent så lyckades vi få upp en tomteluva och ljus till Janne på taket. Det har helt enkelt varit omöjligt tidigare. Nu var det bara en friskt bris och vilket väder, 6-7 plusgrader och en trött och disig sol. Men dock, en sol. Vi drack kaffe ute på kajen innan vi äntrade stegen och taket och dubbade giraffen till årets tomte.

Skymning månne, nej nej..klockan är mitt på dagen den 11 december 2011. 6-7 plusgrader och underbart skönt ute.

Årets luva, fylld med byggplast. Tjoppe lider av en kraftförkylning och tittar avundsjukt på mössan, den skulle vara skön att ha på knoppen.

Janne och Tjoppe i motljus, vackert och romantiskt så säg!?

Mössan på plats och som en lång brudslöja så sträcker sig ljusslingan ut sig bakom giraffen.

Vi blev lite fulla i skratt när vi kom ner på backen och beskådade mästerverket. Hornen och ljusslingan hade skapat en indisk touch på tomteluvan. En snabb ingivelse på att skicka upp en vattenpipa på taket dök upp, men vi ångrade oss snabbt.

Inne på båten har det hänt lite smått här och där. Vi har fått till en tröskel på insidan av ingången på styrbordssidan. Den är nu pluggad och oljad och väntar på ett gäng fernissastrykningar.

Tröskel på insidan, galet eller hur? Men bakom går det diverse golvvärmerör och nu göms de snyggt bakom ektröskeln.

Vid ingången har vi vår lilla dekorativa hylla. Nu har den fått lister. Ek såklart.

Och sidorna på ingången till styrhytten har blivit målade óch ekdetaljerna oljade. I övrigt så har vi diskuterat fortsättningen på styrhytten.

Fronten på båda sidorna om ratten ska snickras. Nu vet vi hur vi vill ha det.

Men AJ AJ AJ AJ!!! Vad händer här?! Vårt lagringsvin har drabbats av ljus. Vinet vill ha mörker men själva vill vi kunna tända, om så bara en kort stund för att stajla lite och kolla in sortimentet.

Ett varmt sken sprider sig i lådan och alla stenar och snäckor och flaskor blir till en snygg uppenbarelse. Tokglada var vi för resultatet och vi stod kvar en stund och studerade tills vi kände att vi nog ville ge flaskorna sitt mörker tillbaka. Det här är som en bättre godispåse för inredningsintresserade. I något halv-åtta-hos-mig-program hade en av deltagarna en glasskiva där man såg avloppsröret med dess innehåll flyta fram vid varje spolning. Vi tycker vårt val är bättre, vi vill visa upp våra vinflaskor och inte vårt skit. Men det är ju aldrig försent, så skulle den andra idén vara efterfrågad så kan vi nog ändra oss och tillgodose våra läsare och besökare. Skit eller vin, fram med era mentometerknappar och tyck till!

Tre sydafrikaner, en tysk och en fransman låg i en vinlåda och solade..låter som en början på en Bellmanhistoria. Vi släckte snart och lämnade vinet ifred och gick upp och fyllde en gjutjärnsgryta med lite godsaker.

Kyckling, purjolök, morötter, palsternacka, vitlök, citron och timjan. Sen upp på spisen och långkoka och en god sås på de gifta smakerna.

Dikt Styrbord!

Tjoppe och Helena

Nu tändas tusen juleljus..om inte annat fyra stycken som sitter längs med golvet på undervåningen. Styrbordssidas lampor kan vi nu tända med en hög mysfaktor som resultat. På babords sida behövs det dras en liten längre kabel innan de sex lamporna där går att tända. De fungerar förutom att ge mys åt rummet om kvällen även som nödbelysning då de går på båtens batteri. Med andra ord har vi två system som fungerar parallellt med varandra, det ena går på 220 volt från landström eller omformare. Det andra systemet är då direkt från batteriet. Rätt smart ifall jag får tänka efter lite, summerade Tjoppe när han tände lamporna.

Sen kan vi tillägga att vi försöker få igång motorn med alternativt bränsle. Bakom diskbänken i köket så är det ännu öppet ner till maskinrummet. Vi skulle sätta igen denna sista maskinrumsvägg å de snaraste var tanken. Men ännu finns hålet. Och när man står vid diskbänken och sträcker sig efter något ätbart ur väggskåpet så kan det trilla ur något därur. Tex Mazariner. Studs studs studs, först ner på bänken, sen bakom på däck och därefter ner över kanten och studs ner på motorn. Så på vår Volvo Penta TMD 120 så ligger det nu en mazarin, en rosa plastsked och ett äpple. Motorn spinner gott på denna födan. Enligt säkra källor så går en sådan motor även på begagnad frityrolja från resturanger. Men då bör man dock filtrera bort diverse korv och pommesrester. Nu har vi inte testat oljan men man vet aldrig. I försvaret har man dock provat och oss veterligen så har inte det regementet lagt ner än. Vi håller oss nog till mazariner tills dess att vi satt igen hålet.

Mazza ljus i vårat hus..nä båt. Mazza ljus i vårat båt! Där satt den!!!

(Klockren grammatik)

Tjoppe och Helena

Kulingvindarna har fortsatt hela veckan, gungeligung! Men vattennivån har hållt sig på rätt sida om kajkanten, det vill säga nedanför. Det har just inte blivit något byggt i veckan men dock väl när helgen gjorde entré. En dag så fick vi leverans..

Tre stycken porrstänger ligger nu på däck och väntar. Nu ska de inte alls användas i något sexuellt syfte oss veterligen, inte ens i ett sensuellt sådant. Om man nu inte tycker att sjögång är njutningsfullt till den milda grad. Nä stängerna, rostfria såklart, ska sitta i hörnen på trappräcket ovan däck och de är lämpliga att grabba tag i när det gungar under fötterna eller man ska ta sig ner till undervåningen. Och gunga under fötterna kan det ju på en båt. Nämnde vi att stängerna kommer stå oroväckande nära baren. Hmm…Gungeligung!

Tjoppe har ägnat en del av hELgen åt elinstallationer. Här ska ström kopplas till våra lampor längs med golvet på undervåningen. Det är bäst att ha bra belysning när man tar sig ner så man sätter fötterna rätt. Annars..Gungeligung!

Helena som ägnat helgen åt att måla måla måla kom för att inspektera Tjoppes snickerier på insidan av styrhyttsdörren. -Det finns mer att måla nu, blev hans kommentar. Målarmästare kludd log tillbaka och svarade;  -Det går bra det, jag har näsan i burken mest hela tiden nu så det snurrar riktigt bra med gungeligung som resultat. Detta var kanske inte helt sant, men sant är att det blir en hel del färg på händer, i hår och ansikte och på kläderna och kanske lite där det också var ämnat.

Ekfoder på insidan och ektröskel, dessa ska fernissas. Och det övriga snickerierna ska då målas.

Nu sitter pluggar istuckna med lim och väntar på att torka. Sen slipas de ner jämnt innan fernissan åker fram.

Vi var rätt så nöjda med vårt småpyssel då vi även haft mycket annat att stå i under helgen. Vi avslutade det hela med lite god mat och dryck..

Med gungeligung som resultat! Fast detta var kanske inte helt sant heller..

Kust och Hav!

Tjoppe och Helena

Lite kort information..

Nu i december har vi byggt i 4 år och vi har lagt in över 500 inlägg och över 5000 bilder på bloggen. Inte bara båten blir något stort byggsten efter byggsten utan även bloggen i sig. Tanken finns att när bygget är klart att vi trycker upp bloggen i bokform (det blir flera band) för att kunna ha den i blädderexemplar på båten. Men den dagen dröjer lite än..

M/S Orskär i december 2007.

Full fart framåt!

Tjoppe och Helena

Några dagar har passerat sen orkanen i söndags. Nu har vi kunnat se tillbaka och få lite distans till händelsen. När vi senast skrev så rasade ovädret fortfarande. Vi hade inte ätit, våra planer på att äta en potatisterrin fylld med fetaost och till detta välmarinerade revbensspjäll var bara att glömma. Vi åkte iväg och köpte en hamburgare var. Sen tillbaka på båten för att äta och titta på vädret på tv en stund innan John Blund. Vi hade vid det här laget slagit av motorn på båten och vi gick på batterier.

Det gungade rätt så bra hela natten, även om vindarna inte höll orkanstyrka längre så var det en otrolig vind som lät och kändes rejält. Vattenståndet hade åter gått tillbaka under kajkanten, men knappt. Och vi var upp och kollade till fendrar och däck att de gjorde sitt jobb. Och vi sov ganska gott trots blåsten och gunget.

Efteråt kan vi konstatera att vattnet hade stigit över två meter från normalt vattenstånd. Nästan lika mycket som vid Gudrun. Det hade enligt Lotsens mätningar blåst över 38,3 i byarna och medelvinden låg på 29,3 sekundmeter. En hel del materiella skador gick att skönja dagen efter, bland annat så hade den nyuppsatta julgranen på torget fallit. Många var strömlösa men över lag så hade det ändå gått förhållandevis bra. Vi själva vaknade tidigt på morgonen dagen därpå och då hade batterierna på båten tagit slut, och vi hade ingen värme eller några lampor som fungerade. Tjoppe gick bort till skåpet och slog på strömmen och vi hade räknat med att det skulle krångla en del att få tillbaka strömmen då alla kablarna legat under vattnet. Men konstigt nog så fungerade allt utan minsta gnissel.

Det var underligt lugnt när man klev ut från båten på morgonen, stilla och det såg ut att bli en vacker och solig dag.

Våran enda förlust var nog att Jannes glass hade flygit iväg, eller om han hade spottat ut glassen i ren förskräckelse när det blåste hårt kring hornen. Helenas barnbarns nappar hade blåst iväg också.

Med alla extradäck som vi fäst i betongsuggorna på kajen såg det ut som vi hade ägnat oss åt att hoppa twist. Vi hade garderat upp oss med närmare 15 däck och 9 förtöjningar. En akterförtöjning hade brustit och gått av.

Vid en tidpunkt, när vattenytan var påväg upp och strax skulle komma över kajkanten så åkte Tjoppe och kompis Erik iväg för att hämta flera däck. Det gick inte längre att ta sig in på båten då dörröppningen hamnat på andra våningen. Helena hade stått kvar på kajen för att hålla koll och hon ville ta sig in på båten för att plocka på sig nycklar och plånbok utifall. Men nu kom hon inte in. Då tittar hon sig omkring för att ha något att ställa sig på. Och som en skänk från ovan så kom en träbänk flytandes och la till precis för om båten. Hon tog bänken och kånkade den fram till dörren och hoppade in. Några minuter senare kom Tjoppe och han förstod ingenting. Det stod en bänk framför ingången och han tänkte att -hur har hon hunnit snickra ihop en bänk på 10 minuter i stormen?!

Flotten och Trissen kunde vi förtöja i betongsuggorna på land. Lite vatten till och vi hade kunnat hänga på motorn på båten och kört runt på kajplanen.

På morgonen hade vattnet sjunkit undan en del, nivån stod 40 cm under kajkanten. Som mest hade det varit 30 cm ovanför kajkanten.

Allt vatten hade inte hittat tillbaka till Nissan efteråt, utan det hade bildats små sjöar här och där. Vi hade parkerat vår bil 100 meter bort, vid den röda lilla boden på bilden. Och vattenbrynet hade som mest sträckt sig tiotalet meter från bilen. Några bilar hade försökt att köra på kajplanen när vattnet stod som högst men de hade fått backa tillbaka och välja en annan väg pga risk för att fastna i vattenmassorna.

Och längs med hela kajen så låg det gamla löv och grenar som hade flytit in från havet.

När vi hade gått och lagt oss på natten då det fortfarande var storm så var Helenas kommentar;     -Jag föddes som en kvinna, men kommer att dö som en man! Hon syftade på det hårda arbetet som livet med fartyg medför och att hon är ensam tjej när kajen fylls med alla gubbar som jobbar på att säkra sina flytetyg i stormens öga. Det är inte en helt ofarlig miljö att vistas i, att stå och jobba i dessa vattenmassor med vattnet som kastas upp på land i vindbyarna och man knappt kan stå i vinden när det kommer en kraftig vindby och tre decimeter framför fötterna så gapar Nissans djup på 6 meter, eller 8 rättare sagt då vattnet stigit med ett par meter. Tjoppe kramar om Helena i bingen och säger; -Är du fortfarande lika snygg som man, så gör det inget! Helena intygade tillbaka att den riktiga mannen är Tjoppe som klarar till synes allt, han är om något en person som aldrig står handfallen. Precis som McGyver. Och sen somnar vi bums!

Förutom att vi lekt hela havet stormar så har det hänt, inte så mycket men dock en del på båten.

De tre öppningsbara ventilerna har kommit på plats. Vilken lyx att kunna öppna ett fönster och titta ut. Nu om aldrig förr så längtar vi till av-cabbar-dagen.

Och lite eljobb har vi gjort och dragit mer kabel. När vi skulle få i elkablarna i kabelslangen så säger Tjoppe att; -Gå upp till hörnan! Vi behövde sträcka ut slangen i sin fulla längd och Helena behövde backa så långt det bara gick. Hon tittade på väggen och frågade; -Vilken hörna?

Svaret var lite retsamt menat då det inte direkt finns något hörn i denna runda byggnad.

Och i samma veva, när vi står och pratar och planerar så tittar vi på de gamla hålen där ljusinsläpp i form av prismor suttit och där vi ska sätta tillbaka glasen i vad det lider med belysning bakom. Han frågar Helena om vad hon tycker vi ska göra.

Helena funderar inte länge utan säger; -Då de sitter på styrbord och babords sida så borde vi ju ha en grön och en röd belysning! Tjoppe tyckte det var en lysande idé och nappade, klart vi ska ha det så!

Så med facit i hand så fortsätter vårt båtliv på samma sätt som före stormen. Vi är möjligtvis lite mer erfarna och klokare bara. Vi vill tacka alla som tänkte på oss, vi har förstått att många tänkt på oss och undrat hur det gått med båten när det blåste så mycket. Tack tack!

Kav lugnt!

Tjoppe och Helena

Läget är oförändrat, stormen rasar ute och vi har slagit oss ner i soffan för att följa vädret på tv. Motorn ger oss ström på båten. Nissan är översvämmad men vattennivån verkar inte höjas nämvärt mer. Vi ska försöka ta oss till Donken för lite middag, det får bli enkelt ikväll. Har tagit lite bilder, först från dagen när vi förberedde oss för stormen och sen några som är tagna för någon timme sedan.

På eftermiddagen såg det ut såhär:

Och några bilder tagna under kvällen;

Vattennivån strax innan den går över kanten och sen när den svämmar över kajkanten.

Bilden säger en hel del. Vid detta läge kunde vi dra upp lilla trissen och flotten med enkel handkraft. Vattnet steg 20-30 cm ovanför kajkanten och behövde man kliva nära kajkanten så fick man titta noga så man inte satte foten utanför med ett höstdopp som resultat. Vi har lagt däck och förtöjt dessa i betongsuggorna på kajen, på varannan meters mellanrum. Alla elkablar ligger under vattenytan och det finns ingen landström men vi har motorn igång som ger oss värme och ljus.

Vi håller i varandra i stormen, våra fötter är under vattenytan när vi tar kortet. Men nu verkar det som vattnet inte stiger mer. Vi vill rikta ett varmt tack till Erik som hjälpt oss under dagen och kvällen med att säkra båten. Du har ett gott hjärta, tusen tack!

Hela havet stormar!

Tjoppe och Helena

Flotten är förtöjd på land,  vattnet går upp 50 meter utmed land och vi har parkerat vår bil 100 meter bort. Står man på kajkanten så går vattnet upp över fotknölarna. Vi  vadar och badar med skor och strumpor. Detta är den värsta stormen för oss sen vi köpte båten. Vi har förtöjt extradäck och hjälpt båtgrannar att säkra deras flytetyg. Vi har satt igång motorn på båten och slagit av landström och kollat in väderprognosen. Det är bara någon timme till så kommer blåsten och vattennivån börja ge sig. Vi är de enda båtägarna längs med kaj som har ström och värme ombord och vi har kunnat, nu när inget mer går att göra, ta oss en fika och värma oss. Vi har fått några bilder med kameran, men den håller verkligen på att ge sin sista suck och det är svårt att få bra bilder i mörkret. Vi återkommer.

Än är inte faran över, men det känns som vädret inte når högre kulmen än såhär. Nu kan vi bara vänta!

Skepp och Hoj

Tjoppe och Helena

Orkanbyarna bokstavligen får allt hav att skumma, stormen morrar och Nissan har rest sig otroligt på bara någon timme. Det är bara några centimeter kvar till kajkanten och det kommer att gå över tror vi, klockan är bara 18 och det kommer hålla på till 23 innan det bedarrar. När vattennivån kliver över kajen så går strömmen. Blir den lite högre än så får vi nog lämna skeppet och söka skydd på land. Lilla båten har vi kunnat ta upp och vi har förtöjt den på land så den inte ska flyta iväg ifrån oss om det blir förmycket vatten. Alla båtägarna håller uppsikt vid sina båtar, vi hjälper varandra och vi håller tummarna. Har packat med det nödvändigaste, plånböcker, nycklar och mobiler så vi snabbt kan lämna. Men nu ska vi säkra upp kanten med fler däck som får gå upp en bit ovanför kanten får att skydda skrovet mot skav. Vi återkommer, men osäkert på när, beror på strömmen bland annat.

Ge er inte ut om ni inte måste om ni befinner er i våra trakter och undvik hamnen. Vi kan inte göra mycket mer än vi gör, människan är liten mot vädrets makter.

I ur och skur!

Tjoppe och Helena