Är det någon som har en tvångströja??

På sistone har många av kajflanerarna haft stor bekymmer. De ser ju att vårat bygge framskrider och börjar närma sig någon form av avslutning. Nu kan man ju inte säga att man någonsin blir färdig med ett sådant här projekt, men någon form av färdigställande närmar vi oss. Folk har oroligt undrat vad Tjoppe ska lägga sin tid på den dagen. Nu kan nu lugna alla förbipasserande, vänner och bekanta med att saken är löst.
 
Vi har inhandlat en gammal fiskebåt till. (Åh nej, tänker nog en del eller kanske tvångströja fram).
 
Ett litet renoveringsobjekt förstås.
 
Vi ska börja med att riva det mesta som vanligt. Styrhytten behöver tas bort. Motorn har skurit. Durken behöver bytas. Skrovet har skador och behöver plastas. Sen behöver alltihop inredas. Inga större ingepp som synes.
 
Vi har en plan för båten..det är inte alls så att vi ledsnat på vårat projekt. Vi återkommer med detta när det börjar ta form.
 
Eftersom vi nu har skaffat oss ett flytetyg till så kan vi börja benämna oss som rederiägare till en fartygsflotta. Vi har även en jolle som ingår i flottan. Delar av flottan är utlokaliserad till ostkusten för stunden men ska tillbaka till västkusten under våren.
 
Vi presenterar härmed vårt senaste fartygsförvärvande. En liten snipa på 7 meter, oöm och med oanade möjligheter.
 
 
Skepp o Hoj!
 
Tjoppe och Helena

Kasta klockan

Vi har en dröm. Att en vinter åka över till Anholt och frysa in där och vara borta en fyra fem månader. Med en packe böcker. Ett par promenader om dagen och i övrigt bara möta sig själv och varva ner till max. Kanske börja ha lite tråkigt för att däri finna lusten till att skapa. Skriva på en bok eller renovera någons motor eller nåt. Avskildheten och stillheten och en bedårande natur utanför ventilerna ombord. En sprakande brasa om kvällen och en möjlighet att tjabba lite med anholtsborna som uppgår till 160 personer om vintern. Kasta klockan..
 
Många drömmer om långa resor runt jorden, och att segla är ju fullt realistiskt om man har rätt båt, utrustning och kapital. Men med vår båt som ju är motordriven så är det inte rimligt att ge sig av så långt bort, när man behöver komma tillbaka till sommaren och verksamheten ombord. Då är Anholt ett fantastisk alternativ. Alla som varit där vet vad vi menar..eller som en kompis sa. Han hade på ett och samma år när han var ung både varit i Kina och på Anholt. Och den senare resan till Anholt hade varit den bästa och som gett mest intryck. På öns hemsida så varnar man faktiskt alla turister..att ön kan vara beroendeframkallande. I så fall är vi villiga att dra på oss vårt första beroende. Öppna vidder och horisonter..och drogen är laglig. Kanske en och en annan tuborg också. Den som lever får se.
 
Ombord så har vi haft trevliga byggardagar. Det händer lite både här och där och här kommer litet axplock. Tjoppe har putsat tutan, monterat den och en kompressor i motorrummet. Nu har vi test-tutat. Man lättar snyggt ett par decimeter från däcket om man står nära. Så nog ska vi höras ute på havet om dimman slår till.
 
Tut tut. Och i maskinrummet så står kompressorn på fina gummikuddar för att inte vibrera.
Tinget kan vara inköpt på Biltema.
 
I lilla hytten har Helena varit i farten med handtag på byrålådor och garderoben.
Samma handtag som i resten av båten under däck.
I övrigt så är bokhyllan klar. Nu väntar en tv. Den är faktiskt inhandlad men utlånad direkt till en nyinflyttad son som inte fått ner sina möbler än till sin nya hemstad. Och i övrigt så väntar en bäddmadrass och lite sköna lakan och belysning. Här kan man leva gott..trots att det står fyllecellen på dörren.
Sängen är 1.60 bred, med andra ord tillräckligt bred för två personer. Kanske någon vill hälsa på oss en period när vi en dag ligger en vinter på Anholt. Möjligheten finns iallafall.
 
 
Ovan däck i matsalen så håller Tjoppe på med el-kanalen.
Nu är allt målat och lister håller på att komma på plats.
Ek är inte gratis..men hållbart och snyggt. Vi är glada att vi inte behövt köpa alla eklister till båten vid ett och samma tillfälle.
Ljuskällan längs med taket som vi kan dimma. Här har vi kommit halvvägs.
Hålsågen fram. Våra lampor har äntligen kommit.
Marina lyktor ovanför varje bord ska det bli med tiden. Dessa var små och behändiga och de kan gunga gunga gunga ute till sjöss utan att det händer lampan något. Den gungar bara med.
Lamporna är från Rotterdam. Vi hade beställt två lampor till att börja med och nöjda med resultatet så beställer vi två till inom kort.
 
I styrhytten har Tjoppe nyttjat den ekskivan som blev över från barbygget och några MDF-skivor för att bygga en liten sittplats i vår hörna. Inunder har vi lite förvaring.
 
En liten marin dyna så man inte får träsmak.
Här har vi öppnat locket. Nödraketer och annat kan här inrymmas. Men först ska kungatronen målas.
Helena tejpar och målar grundfärg.
 
Att sköta en båt är inte riktigt detsamma som att sköta ett hus. Påfyllning av färskvatten, skötsel av panna, dieseltankar, larm, golvvärme..you name it. I maskinrummet börjar alla rör, kablar och slangar likna ett spindelnät. Och hur ska allt skötas. Jo Tjoppe vet hur allt hänger i hop, Helena vet hur mycket hänger ihop..men det kan bli situationer där någon okunnig kring vår båt behöver göra något. Och därför håller Helena på att upprätta en servicepärm. Med bilder och förklaring som en väldigt logisk och enkel lathund.
Helena laminerar alla bilderna. Det kommer ta sin tid innan allt är på plats men målet är att ha båtens servicebok klar till sommaren.
 
Vi har haft ett par soliga dagar men ack så kall vind.
Men med ansiktet ut mot ventilen så värmer solen gott och havet glittrar på andra sidan relingen. En annorlunda trädgård..och ingen gräsmatta att klippa.
 
Och med en kväll på ingående med en son på besök så valde vi att ställa till med en liten fest. Tjoppe berättade för Victor, Helenas son, vad en Pruttare är för något. Jo det är så att vår bäste Felix af Lysekil har fattat tycke för Dry Martini. Denna upptäckt gjorde han redan på stenåldern och han är en expert på att blanda ihop drinken. Och en riktig sådan blandas med en god gin och vermouth, då en torr sådan med originalet Noilly Prat. Och med ett engelskt uttal av det franska ordet så blir det ”Noili Pratt” och pratt, då blir det helt enkelt en Pruttare. Vi tror iallafall att det är på det sättet som Felix har kommit fram till familjens egna namn på en äkta ”Drajja”. Så vi gör oss en varsin liten Pruttare och äter goda anjovisfyllda olivier.
Tjoppe har haft ginflaskan oöppnad i en månad. Nu skruvade han av korken för att få smutta på farsans berömda pruttare. Tyvärr saknar vi rätt glas ombord..men det visade sig vara ett mycket litet problem.
Av någon anledning så valde karlarna att stå på insidan av baren medan Helena fick hålla till på utsidan. Med mysigt mingelsnack till ljudet av Frank Cinatra och med grillen sprakande på kajen så stod vi och snackade och smuttade. Därefter väntade det en god grillad köttbit med chevreosttäcke och en varm sallad. Ett gott glas rött innan det blev tv framför den sprakande brasan. Sonen gav oss godkänt..allt från pruttare till kaminvärmen. Kanske att han också vill ha en båt i framtiden, hur som helst har han börjat titta på båtannonser..
 
Mycket städade så slängde vi ut sonen när vi ville gå och lägga oss. Och vi sov gott för att hämta nya krafter till kommande byggdagar.
 
Alle man på däck!
 
Tjoppe och Helena

Väntar och Väntar

Ny vattenpump är installerad. Skönt, så man kan gå på toaletten som folk. Det är lätt att glömma all den bekvämligheten vi har idag, trycka på en knapp så blir det ljust, vrida på en kran så kommer vatten, dra på ett vrede och vi har värme. Man ska nog vara ödmjuk inför vårt lyxliv..för det är lyx att inte längre behöva stå på knä på en brygga om vintern och skrubba kläderna i iskallt vatten, eller att få eld i vedspisen för att kunna koka sig en kopp kaffe eller te..eller få badvatten.
 
Förutom vatten ombord så har vi börjat täcka för vår elkabelskanal i matsalen.
Ledbelysning har vi även dragit på varsin sida om kanalen och några vackra eklister ska prydas. Ljusstyrkan kan vi dimma, mysbelysning kommer göra gott ombord. I övrigt väntar vi på några mässingslampor som vi ska ha över två av borden. Lamporna är betalda men företaget har inte skickat några än och tiden går…vi brukar ha tålamod men lite till och vi slänger fram denne mannen på nytt..
 
 
I väntan på våra lampor så har vi prytt med lite vårblommor ombord.
Nu får gärna våren och lamporna komma. I stället vill vi tacka Ahlsell som fixar fram en vattenpump snabbt  och smidigt..
 
Saknar ljusglimtarna!
 
Tjoppe och Helena

Solen skiner (och det är sant)

Vi är inne i en rätt så intensiv arbetsvecka, såväl på våra ordinarie jobb som på  båten. Trasig vattenpump har fått ställa annat åt sidan..så länge bjuder vi på två mycket trevliga bilder tagna av vår supporter Stellan. Riktigt fina bilder. Vi tackar och bockar.

Nu har solen tittat fram och vi njuter av ljuset, även om luften är rejält kylig fortfarande.
 
Och här är vi.
Två smågalna och busiga medelunga båtbyggare. Livet är rätt så gott.
 
Vi återkommer inom kort.
 
Full fart framåt!
 
Tjoppe och Helena

Anchor

Vårt lilla ankare.
 
För säkerhetsskull har vi kedjat fast det. Men man flyttar det inte så lätt då den väger dryga 300 kg. Ankarspelet står på vårens agenda. Man måste ju få i och upp ankaret på något sätt. För vi har ju inte direkt en Magnus Samelsson hängande som en galjonsfigur framme på stävern som kan dra upp ankaret åt oss. Nog för Helena tycker idén är kittlande.

Ankare har sedan obestämd tid använts för att hålla fast fartyg på viss plats. Från början användes stenar fästa i änden på en lina. Stenarna sjönk ner och fastnade om bottnen var lös. På hårdare bottnar var de inte särskilt effektiva. Därför utvecklades metallankare (stockankare) med först en och senare även med två armar och stock. Stocken gjordes från början av trä och på senare tid av järn.

Då fartygen växte blev även ankarna större. De blev då allt svårare att hantera. De krävde också stor plats vid förvaring. Det tog även lång tid att klargöra dem för fällning och att lägga upp dem efter lättning. För enklare hantering har så kallade patentankare av många slag konstruerats.

 Tjoflöjt!
 
Tjoppe och Helena

På jakt efter ankare.

Vi har varit på utflykt. Upp till Göteborgs skärgård för att inhandla ett stort ankare på 350 kg. Och samtidigt passa på att insupa lite marin miljö, underbar natur och ett besök på ett trevligt fik för att få lite inspiration. Vi valde en perfekt dag, solen sken mot oss.
 
Säga vad man vill om Sverige, men visst är det vackert. Fotot är taget på Stuvö.
 
Vi hade ön Hyppeln som mål. För att åka dit så får man ta färja. Viss vana sitter i generna då vi åkte färja för att ta oss till skolan. Om det inte var Waxholmsbåt som gällde..eller egen båt.
 
Vy från färjan mellan Lilla Varö över till Hönö. Och därefter fortsatte vi med bil över Öckerö och Hälsö. Dessa sitter ihop med hjälp av broar. Vi hade blivit hungriga så vi stannade och tog en kopp kaffe och en sillamacka.
 
På Hälsö Café och Interiör så får man en sådan här trevligt lunch. Sillen var vansinnigt god och givetvis med en bedårande utsikt. Inne på Caféet så ligger mysiga plädar och stora härliga kuddar i fotöljerna och rekvesitan i lokalen är till salu. Så man kan både handla vackra lampor och kaffe på samma gång om man så önskar. Inte fler sittplatser i caféet än vad vi kommer att ha. Och denna småskalighet bidrar till en mysig och familjär atmosvär. Lördagsflanerare kom förbi med rosiga vinterkinder för att pausa med kaffe och kaka. Enkelt och Rustikt – Värt ett besök, även om man inte har som mål att hämta ett ankare.
 
Vi tog nästa färja över till Hyppeln. Denna färja går i en slinga så beroende på vilken ö man ska till så får man köra på i rätt turordning. Alla till Hyppeln skulle ombord först.
 
Hyppeln ligger i Göteborgs norra skärgård. Ön har 150 bofasta året om och här låg förr i tiden landets Krabb-centrum. Här syns ett par fiskebåtar i hamnen.
 
Underbart att se platser där fisket fortfarande är aktivt.
 
Färjeläget på Hyppeln. Färjan går inte alltför ofta, missar man den kan man få vänta i ett par timmar på nästa tillfälle.
Och beroende på vart man är på väg, så kan man få backa ombord, då färjan går i en slinga.
Det var ett sant nöje att få byta vår Halmstadsmiljö mot detta paradis för ett par timmar. Nu tycker vi Halmstad är en suverän plats på jorden, och på sina ställen vacker även där. Men den är mera praktisk och definitivt inte så bildskön som denna del av Sverige. Bohuslän kan likt Stockholms Skärgård vara sådär bedövande vackert att man vill bli religiös på kuppen.
Hemåt igen. Vinden var rätt så kylig ute på däck.
Eventuell nästäppa släpper härute. Helena kollar in utsikten och fascineras över isflakens formation ute på vattnet. Ser nästan ut som torkad ökenmark. Och isen låter med ett frasande ljud när de puttas undan av färjans framkomst.
-Hej då vackra skärgård. Nu åker vi hem till Halmstad igen.
 
Och hemma vara inte klockan mer än att det fanns tid till att bygga lite båt. I lilla hytten/Fyllecellen så har bokhyllan fått på sig lite färg.
Lite eklister och en tv kanske skulle passa.
På lilla toaletten har vi byggt in golvvärmerören.
Nu har vi grundmålat. Undrar hurpass bra vi kan böja eklister. Vi får kanske hitta på nåt. Jo så säger Tjoppe när man måste kliva ifrån grundtanken. Allt går att lösa, om något inte går, då får man hitta på en lösning. Enkelt.
 
Och nu har vi en plats att hänga av oss jackor och mössor på.
Krokarna har vi haft liggande en tid. Nu blev det läge att plocka fram dem.
Man få nyttja alla vrår ombord. Gott om plats är det ont om. Men det ligger lite sport i att hitta smarta och praktiska lösningar.
 
En underbar dag lämnade vi i ryggen med falukorv, blomkål och senapssås i kistan. Vi kröp upp i soffan och tittade lite på tv en stund, men gick och la oss rätt så tidigt. Havsluften gjorde nog sitt till.
 
Och till sist, fick vi med oss något ankare från Hyppeln? Ja ja män.
 
..Så länge solen den glittrar på böljan den blå…
 
Tjoppe och Helena

Våren på väg!

Fortfarande står blommorna sedan Alla Hjärtans Dag. Soliga dagar är utlovade och man kan ana att våren är på väg..även om den håller andan genom att hålla kylan om sitt grepp.
 
Nu är skänken och vinhyllan klar. Dörrar, handtag och lister är på plats. Några strykningar med olja återstår..och kanske något att fylla vinhyllan med.
 
Solen lyser in genom ventilen och speglar sig i ena luckan.
 
Vi fick en respons från Felix på vår vinhylla. Jo nu var vinhyllan bra. Men det där med handduk, ja det var förkastligt. För en vinhylla ska ju alltid vara full med flaskor. Vi håller med..men det dröjer nog innan hyllorna fylls med delikata viner, enbärskryddade ginsorter och rökig whiskey. Men det kommer vad det lider. Målet är att handdukarna ska hänga i badrummet och inte vara inknölade i barhyllan.
 
Med en punkt för denna delen av båten så började vi tömma lilla hytten, eller Fyllecellen som den numera heter. Vi plockade ur madrass och annat bråte och började på vår bokhylla.
 
Här ska man kunna ligga i sängen och titta på tv. Vi var iväg till TV-affären och måttade storlek på en apparat så vi vet hur vi ska bygga bokhyllan.
En tv håller måttet från härifrån till dit. Så här långt hann vi innan maten var klar och skulle serveras ombord. Till sällskap fick vi ett stycke son av Helenas modell. Tacos, något vi sällan äter men som Tjoppe fallit lite extra för på sistone. Och visst är det gott.
 
Mysigt snack kring middagen och därefter gick vi ner en våning.
 
Där har vi fått soffborden på plats.
 
Ja och som vanligt så rusar ju dagarna på och vi känner att vi inte hinner just någonting.
 
Fulla segel!

-Hallå Felix, ginflaskan är säkrad!

Söndag kväll ombord.
Hemma hos oss, kvällsfika väntar.
 
Styrbordssida
Vi njuter av att ha någonstans att sitta..byggarbetsplats i all ära men..
 
Och barens alla lister börja komma på plats.
Bänkskivan och listerna är oljade ett par gånger. Och tidigare under dagen ägnade vi oss åt vinhyllan.
 
Vår Konsult Felix af Lysekil ringde tidigare i veckan. -Stopp stopp stopp! Sa han. Tjoppe undrade. Jo, Felix insåg ju att på det vi redovisat med bilder på bloggen såhär långt så var ju Ginflaskan dödsdömd. En liten sjögång ute på det blå och flaskan skulle börja vandra. Innehållet skulle inte hamna i grogglaset utan ner på däck med krossat glas som garnetyr. -Lugn, lugn, lugn, svarade Tjoppe. Jag har nog tänkt på ginflaskans säkerhet ute till sjöss.
 
Ginflaskan ska stå trygg härbakom. Och som extra säkerhet och lite gottigottgott för ögat vi som gillar rostfritt…
En extra säkerhetslina..nu kan inte flaskorna tippa.
Nu ser det ju lite skralt ut på hyllorna, men det kan man råda bot och bättring på. Och skulle vi nu ge oss ut i sjögång så får man skjuta ihop flaskorna i ena sidan och sätta en stopp för att inte flaskorna ska vandra i sidled. En handduk eller vadsomhelst egentligen kan fungera..eller så hittar vi något snyggt och sofistikerat till det. Hursom så är ju ginflaskans säkerhet tryggad såhär långt till 98 procent. (Tjoppe står för de andra två kanske?!)
 
Samma hylla, Helena har oljat eken och den mörkare och djupare eklystern kommer fram. Vi ska olja några vändor tills vi blir nöjda. Skåpet under ska målas en sista gång, på med bänkskivan och luckorna och handtag. Vi tycker om att skapa saker, vi är rätt nöjda, det duger till oss.
 
Ute hade regnet börjat övergå till snö igen..middagen var sen, kl 22. Vi kröp nöjda ner i bingen/slafen och somnade som två klubbade grisar. Två riktiga kölsvin. Nöff!
 
Grymt jobbat!
 
Suggan och Galten!
(inlägget fick sig en knorr på slutet, eller vad tycks?!)
 
 

Ytterligare en dag närmare målet.

Vi fortsätter vårt idoga arbete ombord..rätt så fantastiskt är det att kunna börja använda och njuta av vårt bygge. Lite skördetider skulle man kunna säga, men ännu saknar vi matlagningsmöjligheter. Detta är såklart lite knöligt i längden, vår bäste kompis står dock ständigt beredd – grillen. Under gångna veckan har vi grillat två gånger. Vi längtar efter att få ordning på köket först och främst. Efter planeringsmötet vi hade så kan vi nu säga när vi är klara med båten. Vi vet tidsåtgång och kostnad..och med stora poster som köket innebär så är det faktiskt pengarna som styr byggtakten nu. Vi har haft en otroligt förmåga att alltid rulla penningpungen på långt avstånd framför oss. Tiotusen kronor i form av virke kan man bygga länge för. Men att inhandla diskmaskiner, kyl och frys medmera till ett kök går på stora pengar – men slukar ju bara någon timme i tid. Den nuvarande ekvationen är inte alls lika rolig, men vi har ju alltid vetat att den skulle komma på slutet. Prioriteringslistan är vårt vassaste och viktigaste vapen nu.
 
Baren börjar bli rätt så klar. Vi lekte lite, testade lördagsraggning i baren, se filmen nedan. Ja vad säger man, man har inte roligare än man gör sig. Och mycket av glädje är ju något man inte får, utan något man väljer. Så vi bjuder därför på filmen, två fullvuxna och urbarnsliga 46-åringar. De ska va gött å leva – annars kan de kvetta!
 
Förutom att ragga upp varandra (kanske inte det vanligaste att människor som redan är ihop raggar upp varandra och dessutom i sin egen bar) så har vi koncentrerat bygget till baren.
 
Målarmästare Kludd med rätt att stryka! Grundfärg på, rätt schysst liten hylla, vi syftar på den i trä.
Och ett lager färg på det. Nu är hyllan på torken ett dygn.
 
Och med posten kom vår Vaxholmstavla..riktigt fin kan den bli i en väl vald ram på framsidan av baren.
 
Inte dåligt ritad karta från 1805..det var expeditioner som åkte runt och mätte och ritade. Man lodade djup och avstånd. Bebyggelsen var rätt så skral på den här tiden kan vi lugnt påstå.
 
Titta Titta! Här växte vi upp. Helena på Rindö och Tjoppe på Stegesund. Och så gick vi sida vid sida i nio år och snorade på varandra, spelade kula och gympade på isflak med mera. Helena har satt sitt ena finger på där hon bodde och det andra fingret på Tjoppes barndomshem. Att växa upp med vattnet, skärgården och båtar som ett naturligt inslag är rätt så fantastiskt på många sätt. Och det har säkert präglat oss till de personer vi är idag.
 
Tjoppe har arbetat med eldragning, en del svordomar blev det innan allt fungerade. Vi kan konstatera att det är lite olika kvalitet på saker beroende på märke och butik. Men tillslut fick han till det, även om Tjoppe övervägde att lämna tillbaka kontakterna för ett ögonblick.
På plats, härifrån sköts all belysning. När det blir dags att måla så plockar vi ner kontakterna igen..men det sker inte idag.
Och barhyllorna börjar få sina ekkanter och eklister. Hålen ska pluggas och sen så ska de slipas ner och oljas.
Det är ju egentligen rätt så svårt att förstå att det oftast vid husbyggen inte kommer upp lister på slutet, då det ju är dessa som gör hela finishen på saker och ting. Många tycker det är tråkigt med lister, men dessa har inte gått i Tjoppes skola. Ett bra recept på en listar-dag är följande.
 
1. Börja med sovmorgon
2. Ät en lång frukost i lugn och ro
3. Titta över så du har allt hemma (om inte så åk till bygghandeln)
4. Sätt på radion med trevlig musik eller kanske P1.
5. Stressa inte, ta en list i taget och var noggrann och njut av tiden.
6. Bryt för fika ett par gånger.
7. Skruva fint och gärna med snygg skruv, mässing tex
 
Saken är att sätta lister tar ofantligt lång tid när man är noggrann. Därför blir det nog ett tråkigt moment och man tycker aldrig att man forcerar och blir klar. Därför ska man ”mingla” runt med sina lister medan man lyssnar på lite radio och dricker kaffe, så blir det mycket roligare.
 
När vi hade stökat runt hela dagen så städade vi undan och dukade bordet inför en god middag. Grillad fläskkarré med ugnsrostad blomkål. Vi testade vår belysning i prismorna. Ett fantastiskt sken när det är lite dunkelt och nedsläkt ombord. Vi får återkomma med lite sådana bilder vad det lider. Ja och detta var innan vi raggade upp varandra i baren.
 
Däcksman dukar!
 
Tjoppe och Helena