Författare: projektsunshine

Hjälp, nu är kärran här!

projektsunshineLämna en kommentar
Häromdagen så behövde vi kliva upp skapligt tidigt för vår hjälpkärra var på ingång. En hjälpkärra är benämningen på en extramotor som förser båten med ström medan man ligger till kaj, om man inte kan eller vill koppla upp sig på landström. Eller om man ligger ute till havs. Spända var vi på vår nya kompis som skulle baxas ner i maskinrummet. En dieselmotor av märket Volvo Penta. Det som gör den lite speciell är att det sitter en 24 volts generator på som levererar en massa likström, för att ladda vår batteribank. Därifrån tar vi ut ström via våra omformare, så vi får 220 volt. Det är ett helautomatiskt system som ligger och känner av spänningen i batteribanken. När den sjunker så startar generatorn automatiskt. Ska bli mycket spännande att koppla in detta.
Här är vår nya kompis. För att få ner den i maskinrummet har vi fått plocka bort höljet. Normalt bor den i en fin låda som är ljudisolerad. Motorn är på 13 hästkrafter så vi kommer att klara oss gott med det. Generatorn levererar ungefär 8 kw.
-Dig ska jag sparka liv i, säger Tjoppe efter att vi firat ner motorn i en travers. Vi fick plocka bort lejdaren för att få plats med motorn. Den ska vad det lider installeras längst bak i aktern, det enda utrymmet ombord som ännu inte är helrenoverat. Men nu ska det hända saker.
 
När hjälpkärran var ombord så fixade vi lite ägg och bacon för att fira vårt senaste inköp. Magarna hade varit tomma hela morgonen så nu smakade det bra med en rejäl brunch i solskenet. Därefter åkte vi och hämtade vår spishäll som hade kommit.
En inductionshäll som också är lite intelligent. Det är först när vi ställer på en kastrull som plattan blir varm. Vi har varit utan kök i 7 månader så det är inte annat än att man längtar efter att den ska bli installerad och klar att användas.
 
I baren har vi också härjat en del. Nu är kylen där fastskruvad, vi har byggt en sockel så den står i våg och hyllor och bänkskiva har också sett dagens ljus.
Lite mer färg och eklister – sen så. Ovanpå kylen ska en vacker dag en espressomaskin stå. Tänk er god kaffedoft av nymalda bönor. Fast Helena är en utpräglad tedrickare så är hon rätt så kaffeintresserad. Hur det nu går ihop sig.
Och en sista omgång färg på stormskyddet i solen.
 
En fantastisk dag med solen på en klarblå himmel exakt hela dagen. Lite trötta av all sol, våra kinder var alldeles blossande röda på kvällen, så avslutade vi med att starta grillen och korka upp en flaska argentinskt vitt. Sommaren i antågande och båten börjar bli klar i version 1:2. Snart kan vi bläddra blad och kliva in i version 1:3 som vi har valt att kalla utvecklingsfasen. Det är då vi kan känna att båten i stort är klar men att det finns en massa påbyggnad och förbättringar. Och den fasen blir den sista och tar väl egentligen aldrig slut.
Baren i lördagkväll i april 2013. Helenas griffeltavlor hänger på plats och vinet är serverat.
Ett vitt argentinskt vin av druvan Torrontés. Druvan ger friska och aromatiska viner, passar mycket bra ombord på båtar i solnedgången kan intygas. Druvorna har vuxit på 1300-meters höjd.
 
Och så blev maten klar. En varsin rejäl karrébit med ben som har legat i marinad i över ett dygn. Och när vi grillade så hade vi i en del överblivna ekbitar i glöden vilket gör att köttet får hickory-rökta toner. Fast nu är ju inte träslaget hickory utan ek. Jättegott, och så gör man gärna i den amerikanska södern. Testa nästa gång du har din grill igång. Till det åt vi en tomatgratäng. Enkelt och gott. Tomater, färsk basilika, solrolfrön, mozzarella och lagrad ost. Skjuts in i ugnen några minuter.
Lite tv efter framför en sprakande brasa.
 
Så lite en har – så gott en mår!
 
Tjoppe och Helena
 

Brandmän i sovrummet – jo jag tackar!

projektsunshine2 kommentarer
Ibland rusar dagarna iväg, vi bygger och står i men tiden för att dra iväg ett inlägg hinner inte infinna sig. Vi brukar ändå lösa det med att ha kameran i beredskap och ta lite foton på vad som hänt. Bland det roligaste under veckan som hänt är väl att Helena har haft besök av en massa brandmän i full mundering – i sitt sovrum!! Jo det är sant, men Tjoppe var också hemma och en av brandmännen var en brandkvinna. Deltidsbrandkåren hade en övning i Nissan precis bakom vår båt och vi har ju av olika anledningar haft med varandra att göra genom åren. Senast vid tillbudet då Tjoppe trillade i plurret i kylan och mörkret i januari månad. Riktigt trevliga människor som lever för att stå till din räddning när olyckan är framme. Vi tittade på medan de övade och plötsligt ropar räddningsledaren på Tjoppe att de vill ha hjälp. Så även Tjoppe fick vara med och rädda. När allt var klart och över och de hade bytt om till torra kläder så kom de över till vår skuta på en husesyn. Flera av brandmännen bevittnade hur vår båt såg ut för fem år sedan och de trodde knappt sina ögon att det var samma båt. Riktig trevlig avslutning på en av dagarna i veckan.
 
Här får Tjoppe rycka in. Med denna aktionen så fick vi också lärdom om hur man gör med stegen om man behöver få upp någon som är medvetslös ur vattnet. Man kan haka fast pinnarna som sticker ut under armhålorna på den medvetslöse, och här tränar man just att personen inte är förmögen att hjälpa till själv.
 
I övrigt har dagarna mest sett ut såhär, blå himmel och små vita tussar. Glitter i vattnet. Rätt kyligt i luften men under veckan har nordanvinden känts mindre och mindre kall. Det börjar bli ordning på årstiden nu.
 
Helena hade som uppdrag att fixa sitt stormskydd, där vi höjt kajkanten en bit då Nissan ibland får för sig att svämma över med risk för att båten allvarligt skadas. När hon höll på att dra skruv kom det förbi en kvinna som sa -du är ju en tjej!! Ja fortfarande så blir en del förvånade när en kvinna håller i en skruvdragare. Men reaktionerna är alltid positiva. Fler tjejer borde träna på att bygga och skapa, att kunna renovera och fixa själv i mångt och mycket tjänar man på. Dels kan man få bygga exakt på det sättet man själv vill, med tanke på utformning, och så blir det ju billigare om man inte behöver ringa en hantverkare. Det blir dessutom billigt på två vis. Först och främst blir notan lägre, bara inköp av virke odyl kostar. Samt att under den tiden du bygger så hinner du inte ut på stan och sätta sprätt på dina pengar.
Helena i skruvtagen. Nu ska de fula europa-pallarna döljas.
Det vackra vädret inbjöd till att hissa flaggan i aktern. Vilken sommarkänsla det blev.
 
Medan Helena höll på att kruva klädselbrädor så arbetade Tjoppe på sin lösning gällande ankarspelet i fören.
En hel del tänka. Ett ankarspel är den anordningen som gör att man kan få upp sitt ankare efter att man haft det nere på botten. Vårat ankare väger 350 kg så det är inte riktigt sådär att vi drar upp det för hand – även om vi är starka.
 
Här har Helena snickrat klart. Nu återstår att måla och sätta upp fästen till fendrarna.
Tjoppe monterade dessa på utsidan av skyddet och så fäste han fendertamparna på nytt.
Tjoppe hänger på utsidan.
Medan Helena grundmålar.
Och såhär blev resultatet, en styrkning med vit färg avklarad och en sista strykning återstår. Tanken är att vi ska ha belysning på stormskyddet, fast det väntar vi med.
 
Vi har under veckan även koncentrerat oss till lilla hytten, eller Fyllecellen som den heter.
Tv´n är på plats och vi har inhandlat en bäddmadrass, täcken och ett par kuddar. Och bäddat rent så nu kan vi låna ut hytten om det kommer en trött unge eller konstruktör eller nåt som behöver vila sig.
Båten äger inget strykjärn ännu men lakanen rätar nog på sig. Gott om plats för två.
 
Och i badrummet så har vi satt upp en handduksstång.
Snyggt och ordning och reda. Vår to-do-lista börjar bli kortare och kortare. En del dagar får vi nästan leta jobb ombord, det handlar mycket om inköp och installation nu. Även kajflanerare börjar märka av vårt färdigställande och vi får flera gånger varje dag frågan om vi öppnar caféet snart. Tyvärr är vi inte såpass klara än, tillstånd ska på plats och lite annat smått och gott. Men vi närmar ju oss, även om vi inte idag kan säga vilken dag det blir.
 
Lite andra inköp som blivit av. Fina värmeljushållare.
Jäklar vad vi skrattade för på bilden såg de rätt stora ut. Men de är så små små och näpna och riktigt snygga och de kommer att göra sig bra med ett ljus på vardera bord uppe i matsalen. Men skrattade – det gjorde vi – över vårt lilla missförstånd. Ena av lamporna som vi beställt till hytterna kom också.
Med denna på plats i Fyllecellen så är hytten som så gott klar. Lite vidare utveckling av sänglampor och annat. Men det tillhör version 1:3.
 
Och vår kyl till baren kom tillslut. Nu ska den byggas in. I baren går det åt att förvara mjölk, gräddsifon, kanske bakverk och den dagen det finns alkoholtillstånd även vin och varför inte lite roliga ölsorter. Helena som arbetar i branchen har en före detta kollega som håller på att utbilda sig till bryggmästare. Lite snack har förekommit om att en dag ha ett eget öl ombord på M/S Sunshine – Sunshine Beer!
Vi har valt att köpa allt och inte hyra något. Dels gör vi ju åverkan på sakerna då vi fäster dem i båten för att klara sjögång. Sen ska man undvika att vara livegen. Det har varit vår melodi, makten åt oss själva.
 
Nya spännande saker väntar i veckan men om det rapporterar vi en annan gång.
 
Ps. Jo och det här med sälen i förra inlägget, det skrevs den första april. April april! Ingen säl i sikte, inte ens en sill!
 
Båtsman ligger däckad!
 
Tjoppe och Helena

säl i sikte

projektsunshine2 kommentarer
Vi vaknade tidigt i morse av något konstigt ljud, det lät liksom från andra sidan skrovväggen där vi har våra huvuden. Som en hund som gnäller. Helena låg och lyssnade ett tag men puttade sen på Tjoppe. Och han är ju halvdöv sedan åren som flygtekniker, jetmotorerna har satt sina spår. Men Helena stod på sig och vi gick upp. Men inget verkade konstigt. Precis när vi skulle stänga dörren om oss igen så hördes ljudet och Helena tittade ner över relingskanten. Helt fantastiskt så fick vi syn på en säl. Dessa kan man skåda utanför kusten en bit, men HÄR inne i Nissan. Helena rusade efter kameran, drog i tårna i bardisken och kom tillbaka medan Tjoppe stod kvar och studerade. Kanske någon mer har sett sälen, skulle vara kul att veta.
 
Vilken fantastisk naturupplevelse. Det här att bo i plurret har sina fördelar. Och de väger upp de kalla vintrarna med storm och hal reling. Vi stod kvar och tittade medan den drog iväg igen, ut mot hamninloppet men nu på andra sidan mot Dragvägen till. Vi såg någon som var ute med en hund och gick men det verkade inte som personen noterade att det simmade en säl några meter ifrån dem. Vilken början på denna speciella dag.
 
Vi får se vad resten av dagen har att erbjuda.
 
Tjoppe och Helena
 

En dag på Moonshine

projektsunshine1 kommentar
En solig lördag i ryggen. Vi började med morgonmöte, la upp planerna för dagen. Det är alltid rätt mycket inköp som måste fixas i stort och smått. Sen bar det av för att beta av vår post-it-lapp som låg och brände i plånboken. Tillbaka så anordnades det en omelett med ost, även kallad ostomelett. Därefter bytte vi om till byggarkläder och åkte bort till M/S Moonshine som är en gammal båt för fiske, även kallad fiskebåt. Målet var att göra om den från fiskebåt med styrhytt till en fiskebåt utan styrhytt. Lite som barn på nytt så satte vi tigersågen i hytten. M/S Moonshine har haft ett annat namn fram till vi tog över och satte sågen i den. Burra var namnet, låter inte alls kvinnligt och definitivt inte troligt att hon jobbat under-cover som bogserare. Men å andra sidan, Moonshine låter väl inte heller så kvinnligt. Bakom Burraskylten så har någon ristat in sitt namn: Olof 1985. Man kan undra vem denna Olof är. Vi gissar på en man, eller pojke, då det begavs iallafall. Skylten ligger just nu nedanför båten i något dygn till innan den fraktas till avfallsstationen i stada.
Burra, du är ett minne blott. Och du åker samma väg som den där jäkla giraffen som terrade oss under flera år.
Olof, du får åka med varesig du vill eller inte. Visst är det roligt ändå när någon gett ett avtryck som finns kvar för framtiden, ett litet bomärke som vi säger.
 
Det var samma känsla som dök som när vi började med vår något större båt M/S Sunshine. Mest att riva ur och röja upp och ta bort och kasta. För att sen sakta kunna bygga upp igen. Ganska skön känsla att komma till ett stadium där man får bort allt gammalt och dåligt.
 
En Tjoppe med fiskebåt. Och styrhytt.
En förstörelsekvinna en tidig vårdag. Tigerkvinnan gick lös med tigersågen.
Och här går övre delen att lyfta. Vi tog i båda och välte styrhytten över relingen.
Sådär. Just snyggt med en styrhytt hängades över relingen. Som ett lock.
 
Vi fick ner styrhytten på backen och så tog vi bort resten av hytten så båten blev rätt så ren. Och så la vi över en presenning och kände oss rätt nöjda med dagen.
Lite lätt småkalla men fulla av vårluft så bröt vi upp för dagen.
 
Från Moonshine till Sunshine så avslutade vi dagen med att betala månadens räkningar som alltid är upplyftande. Det tycker vi faktiskt, för när de är borta så har vi kunnat investera mer, och inga räkningslappar tynger en längre.  Dock går det bara ett par dagar så fyller det på med nya, vetefasen hur det går till egentligen. Helena går under extranamnet Finansministern hemma. Det är med järnhand hon styr tillåtandet av investeringstakt och prioriteringarna måste ske i samspråk med mannen som ser till att nya räkningar hamnar på bordet. Och så håller det på. Vecka efter vecka, månad efter månad och nu till och med år efter år. I finansministerns roll ligger det också att tillåta annat, som inköp av kläder och klippa håret och annat. Det kontot är noll. Helena tar till saxen för oss båda och kläder har nästan inte inhandlats alls under åren. Helenas kollegor brukar komma med klädsäckar ibland, som är ämnade för Uff-kontainern. Helena kastar efter hon gått igenom vad som finns av nytta.  Blomkontot är minimalt, Tjoppe kan inte överraska Helena om det inte råkar infalla en födelsedag, då det kontot öppnas. Annars får han plocka egna i klorofyllen. Så med alla dessa noll-konton så är livet lite lustigt. Vi har inget strykjärn. Vi har ingen elvisp. Fast de står på inköpslistan sen flera år tillbaka, det är bara det att dessa konton inte har varit öppna än. Den där finansministern är i klass med Anders Borg och hon håller hårt i kulorna. Lyxfällan kommer aldrig att knacka på våran dörr.  Men så kan det bli en rätt snygg båt också. För livet handlar ju om prioriteringar.
 
Vi avlutade med att äta en lammkorvsgryta med ett gott rött vin av pinot noir-druvan. Det kontot är oftast öppet. Ny härlig dag väntar, med sol. Härligt. Solkontot har dock inget med finansministern att göra.
 
Red sky in the morning is for the sailors warning
Red sky in the night is for the sailors delight
 
Tjoppe och Finansministern

Vi fick besök

projektsunshineLämna en kommentar
Med lite helglediga dagar så passar vi på att både vila upp oss, städa och bygga lite. Men bygget börjar ta en annan vändning nu. Allt mindre ren byggnation utan mer av att få funktioner på plats och att inhandla inventarier av olika slag. Men vi har ju lösningen runt båtknuten – M/S Moonshine där vi ska jobba lite också, och där får man kavla upp skjortärmarna ordentligt. Vi har under ett års tid inte haft någon verkstad heller, men har nu hittat mer av ett förråd där vi hyrt in oss med en granne. Och lite hyllor och annat ska vi sätta upp där. Målet att kunna dra igång någon form av verksamhet närmar sig, men samtidigt återstår en hel del som är direkt avhängt ett tillstånd. Som gästtoalett, städskåp och att halkskydda däcket och göra om landgången en aning. Men alla dessa saker kräver en bättre temperatur ute. Det börjar med andra ord bli rätt så klart. En overklig känsla, men skön känsla!
 
Man brukar prata om människor som renoverar båtar, att de får kajfrossa den dagen de är klara. Att det blir ett mentalt motstånd mot att kasta loss förtöjningen och ge sig ut på havet. Förra sommaren var otrolig viktig för oss att vi fick kasta loss, för att förhindra en eventuell kajfrossa. Det gick galant och var spännande de första dygnen, sen gick allt som på rutin. En lär sig fort.
 
Likadant som med kajfrossa så tror vi att det blir med verksamheten. En dag kommer vi stå klara, öppna dörren för att ta emot våra första gäster. Fungerar allt, kommer gästerna, klarar vi kyl och frysutrymmet, hinner vi med? Minst sagt spännande. Tyvärr kommer vi inte riktigt kunna tajma denna sommaren, när vi fått allt på plats som återstår och så även tillstånden så har nog det mesta av sommaren gått. Och vi tänkte innan vi drar igång ge oss en välförtjänt semester också. Så först framåt slutet på sommaren så kan vi ta beslutet om mer exakt när vi startar upp. Lite tankar finns idag redan, såsom att smygstarta på hösten med helgöppet bara. Ganska trevlig känsla att hoppa in i värmen när höstkylan tränger sig på och ta sig en kopp kaffe i vårt varma sken från trålarlampan och lite svag doft av tjärad hampa ombord. Som ni förstår är tankarna många. Som med kajfrossa – fast detta får väl kallas caféfrossa då.
 
Veckan började med födelsedagsfirande hur som helst. Helena kunde lägga ytterligare ett år bakom sig. Några av hennes barn dök upp och det firades med paket, blommor och god mat. Tack alla barnen för gratulationerna, både från er nära och er långt bort.
Vackra rosor som står än – från självaste kapten.
 
Och på önskelistan så stod även något litet udda.
Ett par griffeltavlor. Ja dessa har ju en direkt funktion till caféverksamheten att göra.
 
Och i sammanhanget så efterlyser vi även den någon som hängde en påse på vår båtdörr. På självaste födelsedagen och utan avsändare så Helena vet inte vem hon ska tacka. Tack tack!
 
När väl påskhelgen drog igång så påbörjade vi installationen av vatten och avlopp i byssan.
 
Nu är allt kopplat. Helena i köket och Tjoppe i maskinrummet när vi drog igång vattnet. Och alla kopplingar höll tätt. Vi har varit i avsaknad av kök och matlagningsmöjligheter i sju månader, så detta var ju ett fantastiskt framsteg.
Titta, det rinner. Denna diskho är ju då inte vad det låter egentligen. För häri ska ingenting diskas. Nä endast mat som ska beredas får användas här, skölja grönsaker tex. Vår riktiga diskho hamnar i diskavdelningen, den är inte klar än. Och händerna tvättas i vårt handfat, där vi också har fungerande vatten nu. Det är mycket att tänka.
Och golvbrunnen är testad och den fungerade klockrent. Allt begagnat vatten ska ju ledas någonstans och det är till vår gråtank. I båtens hjärta, maskinrummet, går det fullt med rör, ledningar och kablar av olika slag nu.
 
Vi bröt för dagen rätt tidigt, det var ju ändå påsk. Vi städade upp lite och gjorde det allmänt mysigt och därefter öppnade vi baren och smuttade på lite vin medan vi väntade in kvällens gäster.
 
Det har blivit vår nya samlingsplats, baren. Det är rätt så skönt att stå när man har hängbiljett på bardisken.
 
Mörkret började sakta lägga sig utanför båtknuten och vi tände lamporna ombord. Trålarlamporna ger ett otroligt varmt och trivsamt sken. Vi väntar på leverans av två lampor till men de är lite försenade – men de kommer.
Och tillslut kom vårt besök. Vi grillade på kaj och åt inne och busade mycket. Vår gäst var en mycket trevlig ung dam.
Ett riktigt charmtroll – morfars tjej. Ja och mamma och lillebror var ju också med på kalaset såklart!
 
Mycket spring i baren blev det. Små fötter som ville utforska överallt. Vi tackar för en trevlig kväll – morfar somnade tidigt. Det kostar på att bygga båt och leka med barn.
 
Hela havet stormar!
 
Tjoppe och Helena

Familjen Adams

projektsunshine8 kommentarer
Kanske den skönaste dagen hittills i år vädermässigt. Blå himmel med vita tussar och faktiskt värmde solen lite när man hittade en läsida. Vi satte oss på däck med varsin kopp te och njöt av solen. Tala om att man är svältfödd på detta och hur lite det krävs för att få igång oss människor. Många kajflanerare var i farten. Själva öppnade vi dörrarna till båten och lät vårluften fylla båten och samtidigt lät radiomusik strömma ut. Hoppa in och hoppa ut..mellan byssan och arbetsbänken på kajen så skuttade vi glada över relingen. Det har varit lite bistert i vinter, ensamt kallt och mörkt när vi hållit på. Men nu är det underbart. Vi önskar vi kunde hälla bromsvätska på klockan så dessa månader går långsamt nu. April, Maj och Juni är fantastiska. Juli och Augusti lika så. Sen barkar det mot mörkret igen.
 
Vi har rivit ur allt bråte från M/S Moonshine nu, slitit ur den gamla durken bland annat och kört detta till tippen. Skönt så långt. Men på dagens agenda stod som sagt att få våra bänkar på plats i byssan.
 
Vi började med vår hörndel med diskhon. Bara knasiga mått gäller på våran båt så detta var spännande. Skulle den passa? För att först bara kolla så hoppade Helena in i hörnet och höll baljan på plats så sköt Tjoppe ihop kyl och frys och kontrollerade passformen.
-Ja och här sitter man instängd utan en möjlighet att komma ut. Fast man kan ju alltid påkalla uppmärksamhet på detta lilla finurliga sätt.
Som läskiga handen i familjen Adams!
 
Och visst passade den, vi pustade ut.
Då kunde vi fästa bänken. Innan hade vi kontrollerat med leverantören av kyl och frys att det gick att popnita i sidorna. Dels så ska hörnbiten på plats men framför allt så måste kyl och frys kunna fästas i väggarna. Allt på en båt måste skruvas fast, att inte sjösurra kan få sina konsekvenser. Det vet vi då Tjoppe har en bror som seglat utanför Gotland och handfatet ombord släppte och for ut genom bordläggningen. Idag ligger båten på botten. Inte bra.
Fästet nästan på plats. Pop pop pop säger det när nitarna åker på plats.
Vatten och avlopp är framdraget. Men då vi saknar blandare så får vi lämna det hela provisoriskt.
 
Bänk nummer ett var en enkel match. Men då visste vi att bänk två skulle ställa till lite trubbel. Trångt och bänken dubbelt så tung och otymplig. Det tog sin lilla stund. En och en annan svordom och väggen fick sina skrapskador. Men detta går ju enkelt att fixa. Men sen så satt den där.
Vi hade sagt till oss själva att vi inte fick ta någon fika förrän bänken var på plats. Och skönt det att vi fika tillslut. Tjoppe fäster bänken i väggen. Fast egentligen kan man undra om det hade gjort någon skillnad, för så tight som den sitter så flyttar den inte på sig i första taget. Nu väntar vi på underskåp.
Det var en underbar känsla att kunna städa av utrymmet. Långt ifrån klart men en bra bit på väg. Ett ömmande knä och klämd tumme och så blev facit men nu sitter bänkarna på plats. Och avslutningsvis så fixade vi till golvbrunnens nästa steg.
Nymålat. Nu ska det torkas och sen ska golvet lackas. Det ska vara lätt att göra rent i ett kök. Och detta kök blir extremt lättstädat!
 
Med dessa bilder så var det ju svårt att ana en solig utsida. Men vi lovar den var där, solen, såväl på himlen som i våra sinnen.
 
Skota hem!
 
Tjoppe och Helena

Höjden av ledighet är att få göra någonting!

projektsunshine1 kommentar
Nu kan vi tvätta händerna när vi kommer in genom byssan-ingången. Ja sånär som på att vi inte har vatten i kranen. När vi för dryga fem år sedan satt tillsammans med ritningar så skedde en rätt så intensiv diskussion om just detta handfat. Det visade sig inte få plats egentligen. Men med en kommande verksamhet så måste byssan byggas rätt helt enkelt, om vi ska kunna få de tillstånd som krävs för detta. Och då måste man kunna tvaga händerna i ett avsett handfat, med pappershanddukar och tvål. Tjoppe har dragit rör under veckan och det visade sig få plats trots allt..men sådär stort svängrum a la torgskräck blir det inte.
 
Schysst litet handfat helt enkelt. Och till det vackraste..
Tjoppes rördragningar blev snygga tyckte Helena.
 
Och så har vi fått leverans av vår golvbrunn. Inte mycket ombord har några standardmått..och ska man ändå måttbeställa så kan man ju göra det lite roligt och personligt. Så därför fixade vi till en liten text på brunnslocket.
Ms Sunshine utskuret med laser. Och nu har vi monterat själva golvbrunnen så vi kan lägga i brunnslocket. Vi väntar nu på att lite färg ska torka och sen en sista strykning med våra svartvita flingor.
 
Och våra elkanaler är nu klara. Nu har vi lagt locket på bokstavligen.
Annars väntar en dag i byssans tecken. Vi ska försöka få dit en diskbänksdel. Håll tummarna för att den passar.
 
Nu väntar så mycket roligt ombord att Helena har kommit på att hon nog helst hade velat hoppa över sitt andra arbete för ett tag. Vågar man skriva så med arbetskamrater och chefer som kanske följer vår blogg? Lugn lugn..men nog är det underbart att han något roligt att längta hem till varje dag. Som tur är väntar en påsk med en hel del ledighet. Då ska vi göra så mycket roligt..
 
Men först en ledig söndag, ledig och ledig är frågan?! Höjden av ledighet är att få göra någonting, att skapa något av egen kraft.
 
Land i sikte!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 

Det ringer på relingen..

projektsunshineLämna en kommentar
Jo det är sant. Livet ombord på en båt kan ha sina sidor. Som häromkvällen. Trötta och lite halt med packning så baxade vi oss ombord. Och väl inne så blev det lite mat och trevligt umgänge. Plötsligt kommer Helena på att hon inte vet var hon har lagt sin mobiltelefon. Hon letar i fickor och på alla tänkbara ställen när hon brukar lägga ifrån sig den. Men ingen mobil. Till slut så ber hon Tjoppe ringa på hennes nummer. Några signaler går iväg..och så hör vi svagt svagt någonstans ifrån..riiing…riiing! Helena öppnar dörren och får till sin förskräckelse syn på sin mobil. Liggandes på relingen några centimeter från kanten och avgrunden mot Nissans djup. Bara vibrationerna hade kunnat få mobilen att vandra över kanten. Hon greppar sin mobil och räddar den in i värmen och tryggheten. Den måste helt enkelt ha trillat ur fickan är vi baxade oss och packningen ombord. Inte varje dag det ringer på relingen.
 
Äntligen så kan arbetet börja med att få byssan på plats och dess funktioner.
 
Vi vet vad vi ska lägga tiden på de närmaste veckorna. Om nu bara Helena kan hålla sin mobil i styr så vi inte behöver ägna tiden åt mobilletande.
 
Tur som en tok!
 
Tjoppe och Helena

Kortsemester

projektsunshineLämna en kommentar
Vi har passat på att vända båten ryggen för ett par dagar. Båt i all ära. Men nu var det dags att hinna med barn och barnbarn på ostkusten. Vi lämnade ett soligt Halmstad.
 
Inte bara snickarbrallor i Tjoppes garderob.
 
Vi tog in på Pensionat Torpa för att samtidigt ge oss lite semester.
Man sover kungligt där. Vid framkomsten så dukade vi upp med lite god kvällsvickning. Rökta räkor, goda ostar, lufttorkad skinka, inlagda vitlökar och kronärtskockor..och lite bubbel. Att vårda kärleken får aldrig glömmas, i synnerhet om man har en stor båt att lägga all tid på. Det var skönt att byta miljö för ett tag.
 
Dagen efter så var det umgänge och kalas med barn och barnbarn. Mormor Helena fick sitt hår fixat, och visst blev det fint!
Tyvärr gör avståndet att det inte blir allför ofta vi kan ses. Men desto roligare när det väl blir av.
Nu får vi leva på detta tills vi har möjlighet att hälsa på nästa gång.
 
Vi åkte nöjda med rätt så trötta hem på söndagen. Mot Halmstad, båten och vardagen. Det blev inte så mycket båt i detta inlägg..men sådana har vi ju så gott om ändå.
 
På landbacken!
 
Tjoppe och Helena