Ensamma på ett dammigt varv

Vet inte riktigt hur denna julen kommer kännas. För i år blir vi på tu man hand allena, eftersom vi blir de enda båtägarna som stannar på varvet. Till och med Konstruktören lämnar oss då han far hem till Sverige för att se sin familj. Under tiden han är borta ser vi efter hans båt. Vilket faller sig naturligt eftersom vi ändå är här och jobbar vidare med Wilmas projekt…

Självklart längtar vi efter barn och barnbarn. Och lite extra så här i juletid. Men åren har gjort att vi inte längre är en del av deras traditioner. Delvis för att de idag är vuxna men även som en konsekvens av att vi är ute och seglar. Skulle vi resa hem nu, skulle det rent logistiskt blir svårt (på gränsen till omöjligt) att hinna fira jul med dem alla. Sammantaget är våra barn sju till antalet och de bor inte särskilt nära varandra. Sannolikt skulle vår närvaro mest stressa om vi plötsligt stod på deras tröskel och förväntade oss umgängestid. Bättre är att vänta till helgerna är över innan vi åker hem. När Konstruktören är tillbaka och kan passa Wilma som gentjänst.

Trots vår förväntade enslighet över jul och nyår, kommer det inte gå någon nöd på oss. Varje år sedan vi seglade iväg har varit udda och några egentliga traditioner har vi inte längre. Det får bli som det blir, beroende på plats på jorden. Dock har vi de flesta jular och nyår sammanstrålat med andra övervintrande långseglare. Men det kommer som sagt inte ske i år. Denna jul blir mer som under lockdown i Grekland. Lite sill och Jansson och Kalle på TV (om vi inte somnat då). Med andra ord – en enkel men gemytlig jul i tvåsamhet med mycket kärlek och värme. Det blir fint.

Stor hjälp till att ändå få julkänslan att infinna sig, har vi fått genom Styrman Pimpstens syster med make samt våra vänner på Viktoriagatan i Halmstad. Två paket har den portugisiska postiljonen levererat med sill, pepparkakor, glögg, julgodis och saffransbullar och mer därtill. Det är fantastiskt fint att ha människor i våra liv som tänker lite extra på oss. Ödmjukt tackar vi att de trots dyrtider och julstress, tagit sig tid (och pengar) och skickat ner godsaker till oss. Det är kärlek.❤

Ett skepp kommer lastat från Sverige med godsaker…

I paketet från systern låg en klump med pepparkaksdeg. Hennes tanke var att vi genom baket skulle få lite juldoft ombord (istället för den sedvanliga lukten från spackel och målarfärg). Ahaaa…tänkte Styrman som då kom på idén att baka en pepparkaksbåt. Sagt och gjort. Dofterna spred sig mycket riktigt och snart fanns hon där, Wilma i form av en pepparkaka. Denna modell av Wilma är förvisso inte lika hållbar som originalet. Ingen betong som riskerar smaka murbruk – utan bara en god pepparkaka som vi när helst vi känner, kan ta ett bett av.

Wilma som pepparkaka…med kölsvin (grisen i hörnet) och CA märkt i seglet (för Colin Archer)…

Tekniska bekymmer ombord börjar vi hitta lösningar kring. Framför allt backslaget, som vi nu vet vad det är för fel på. Det kommer inlägg på temat inom kort och vi har mycket att berätta…

Som ni säkert förstår, äter vi inte julgodis hela långa dagarna igenom. Vi jobbar också. Men inte mer än att vi häromdagen hann med en utflykt in till centrala Lissabon. Det blev ett härligt avbräck från vardagen och vi riktigt njöt av miljöombytet. Gränder och caféer, kultur och storstadspuls. Med denna utflykt och skåp fyllda med godsaker ombord, är vi nu redo att möta julen på tu man hand. Ensamma på ett dammigt varv med utsikt över Lissabon skyline och floden Tejo River.

God Jul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s