She’s a Punk Rocker

Plats: Amora, Lissabon, Portugal

Ett av vinterns mål har varit att tillverka och montera en dysa på rodret. Denna form av trumma som propellerns ström är tänkt att fara igenom – och som ska få båten att bli mer lättmanövrerad. Kaptens små projekt är inte alltid så vetenskapliga. Vi har därför valt att bulta fast dysan (och inte svetsa) så vi enkelt kan plocka bort den igen. Om det kommer att fungera, får vi först veta när vi sjösatt. Som brukligt är göromålet placerat under ett epitet, nämligen ”try and error”. Vi försöker och tror på idén. Tills vi blivit motbevisade…

En annan devis vi lever efter är ”kan själv”. Därför var det givet att Kapten letade upp något att bocka de rostfria plåtarna på. Vad sägs om en gammal avloppstrumma han funnit på varvsområdet. Finbockningen gjordes därefter på en dammig och sönderrostad rikt- och planhyvel. Pengar sparas i mängder på att slippa be en mekanisk verkstad om hjälp. Böjarna ser inte alls så tokiga ut. Man ska veta att inga arbeten på Wilma sker med någon millimeter-precision. På så sätt är en betongbåt förlåtande.

Dessa halvmånar som Kapten tillverkat av de rostfria plåtarna har därefter måttats in så de passar. Det har svetsats till lite fästen och så. För att bättre komma åt, har rodret hakats av och lagts på en bänk. Kapten tänkte att han skulle kunna måla båda sidorna på en och samma gång. Men så fort han öppnade färgburken så ramlade helvetet ner från himlen, det vill säga REGN. Så mycket som det regnat senaste veckan eller två, har det inte gjort på åravis. Så till den grad att regnet orsakat floder av vatten. Häromdagen spolades en kvinna i Lissabon i väg och miste livet. Oj, oj…vi ska inte klaga. Här står vi säkert och vi vet ju att portugiserna behöver sitt regn eftersom reservoarerna stått tomma länge.

I väntan på målarväder har Kapten funderat över problemet med späckhuggarna. I ett led att ytterligare skydda oss från attacker, har Kapten tillverkat ett ”punkhalsband”. Så numera bär rodret ett band med nitar, ni vet såna som punkrockarna bar på 80-talet. Piggarna (som är närmare tio centimeter långa) är tänkta att avskräcka späckhuggarna med. Vi är alltså inte ute efter att skada dessa magnifika djur. Utan vår teori är att de med sin höga intelligens ska se piggarna och inte ens ge sig på ett försök. Som ni kanske minns hann späckhuggarna anfalla vårt rodret två gånger innan vi hade hunnit få fram sanden som vi hällde över rodret. Nitarna ska vi senare kunna plocka bort, när hotet är avröjd (det vill säga, vi seglar i andra vatten).

Annat som är på gång…

Vi har börjat ta hand om en massa filmmaterial vi haft liggandes i vår dator. Någon intension att vara vloggare med youtubefilmer som vårt främsta uttryck, har vi aldrig haft. Egentligen är det nog mest för vår egen skull vi emellanåt sätter kameran i filmläge. Men likväl är det kul med rörliga bilder och det är först nu, vi funnit tid och lust att redigera film från årets seglatser. Så håll utkik!

Ännu ett paket har kommit till oss. Det är Styrmans syster och man som försett oss med julens godsaker i form av hembakta kakor, sill, rårörda lingon, rutigt knäcke och mycket mer. Så denna jul blir betydligt mer svensk än den förra eftersom vi då befann oss i Afrika. Med i paketet låg en överraskning och om allt går väl, kommer ett inlägg på temat inom kort. Det är något vi behöver göra först, bara… Så håll utkik!

Kameran har sagt upp sig. Ett hårt liv har den levt ute på havet och nu gick det inte längre. Vi blev helt enkelt tvungna att köpa en ny. Tills vidare får ni stå ut med bilder tagna med mobilen, eller med gamla bilder vi har i datorn. Men tids nog blir det nytagna schyssta bilder. Så håll utkik!

Skepp o Hoj!