Mmm…

Plats: Amora, Lissabon, Portugal.

Styrman Pimpsten hade en självömkans dag. Föga visste hon (där och då) att det var en annalkande förkylning som låg bakom den hängfärdiga känslan. I normala fall är Styrman solskenet självt, sällan är hon på dåligt humör. Men nu låg hon i soffan och tyckte synd som sig själv…

”Jag är godissugen” ojade hon sig inför Kapten Betong. I vanliga fall ger hennes kropp inte ifrån sig några sug, men nu skrek hela hennes lekamen efter något sött. Styrman visste att det inte fanns något i godisväg ombord – inget gömt godis, ingen kaka eller ens ett litet kex. Definitivt fanns ingen choklad ombord och det var just detta hon suktade efter. Klagosången fortsatte. ”JAG VILL HA CHOOOOKLAAAAD”.

Till saken hörde att det var helgdag. Portugal firade dagen till ära sin självständighet, eller rättare sagt en av landets många frihetsdagar. I kölvattnet av militärkupper, revolutioner och spanskt styre kan vi förstå att folket behöver lite extra ledigt. Synd bara att det skulle kollidera med Styrmans chokladsuktardag. Risken var alltså överhängande att vi skulle mötas av en låst butiksdörr utifall vi gjorde försök att finna godis hos närmaste handelsbod. Styrman avslog idén, trots att Kapten erbjöd sig att cykla iväg för att se om något var öppet. De mörka molnen hängde oroväckande tunga över båten och inte var det heller särskilt nära till närmaste godishylla. Nä, bättre var om han fanns i närheten, resonerade Styrman.

”JAG VILL HA CHOOOOKLAAAAD”. Världstrött fortsatte Styrman med att säga att hon vill ha choklad och just svensk choklad. Något som ju var orimligt att önska när man som vi, står på en grusig gårdsplan i Portugal. ”JAG VILL HA MARABOU, ALADDIN ELLER PLOPP” tjöt Styrman vidare. Kapten insåg att han inte var till någon större hjälp. Istället tog han på sig skorna för att fortsätta arbetet med dysan och rodret utomhus. Innan Kapten försvann nedför stegen ropade Styrman efter honom; ”SÄG TILL OM DET LIGGER CHOKLAD UNDER BÅTEN, I SÅNT FALL ÄR DEN MIN”. Sista meningen var sagt på skämt och hon var inte säker om han uppfattat vad hon sagt, för allt som kom tillbaka var ett svårtolkat mummel.

Nu var det inte någon 70 procentig choklad Styrman ville ha, utan något betydligt onyttigare. Därför orkade hon inte leta i gömmorna efter den burk med äkta kakaopulver, besk och av högsta kvalitet, som hon visste fanns. Istället öppnade hon locket till kylskåpet och tittade ner. Ögonen föll på burken med hummus. Kunde hummus månne hjälpa mot chokladsug??! Sorgtyngd stängde hon strax locket utan hummus. Istället återgick hon till soffan i salongen. Självömkan och ryggläge hjälpte bäst.

Efter ett par timmar i soffan hade Styrman både hunnit läsa och slumra lite. Då först kom tankarna på att hon kanske höll på att bli sjuk, kanske var det en analkande förkylning på gång. Jo, så var det nog, för hon brukar aldrig annars lägga sig orkeslös i soffan en hel lång dag.

När hon ligger där så händer det mest otroliga man någonsin kan tänka sig (men det är faktiskt sant). Något som skulle få hela tillvaron att vändas upp och ner.

Medan Kapten stod nedanför båten och jobbade, kom varvsägarens son förbi. I famnen bar han ett paket som dagen innan kommit med posten. Avsändare var våra vänner på Viktoriagatan i Halmstad. Utan vår kännedom hade vännerna lyckats luska ut adressen till varvet (de hade gått i maskopi med en släkting till oss). Därefter hade de fyllt en låda med godsaker och skickat ner. När Kapten kliver in i båten, ropar han därför högt till Styrman. ”BLUNDA!!!” Strax därpå landar ett paket i Styrmans knä och hon tittar upp och frågar ”vad är det här”.

Döm om bådas vår förvåning, när det första vi ser är en Marabou Chokladkaka på 200 gram. I ett huj ger sig Styrman på chokladen och med munnen full försöker hon säga, att hon tror hon håller på att bli religiös. Vad är oddsen, liksom??! Därefter får vi upp en massa andra godsaker ur lådan – Ahlgrens bilar, skumtomtar, pepparkakor, glögg och knäck för att nämna några. Vilken fantastisk överraskning.

Tusen tack våra goa vänner, ni anar inte hur överraskade vi blev!

Tala om att ett skepp kommer lastat (fast paketet nog dök upp med bil). Vad är oddsen för att det helt oväntat ska dyka upp svensk choklad på en helgdag i Portugal, just en dag som Styrman skriker efter Marabou choklad. Jättemärkligt. Och sen undrar ni nog hur det gick med förkylningen. Jo, den var snabbt övergående. En liten hängig dag till, sen var Styrman åter på benen. Men då var chokladen sedan länge slut.

Skepp o Hoj!

4 reaktioner på ”Mmm…

  1. Hej! Vinkade på er när vi flög över Lissabon i fredags vid lunch men var lite grumsen för ni inte vinkade tillbaka😎😎😎
    Hälsningar från grancanaria
    Glenn o Vivianne

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s