Ute i bushen…

Benahavis, Spanien

Våra vänner kom och frågade om vi ville följa med på utflykt. Utan att riktigt förstå vidden av äventyret, tackade vi ja. Det som utlovades var en vandring utmed en ravin, där man i flodfåran tar sig fram i något som stundtals kunde liknas vid en djungel…

Vi lämnade marinan på förmiddagen och bilturen upp till den lilla bergsbyn Benahavis tog gott och väl en timme. Först gick vi till ett litet hak för att äta lunch, vilket visade sig vara klokt med tanke på energibehovet. Därefter bytte vi om och tog oss till fots ner till floden som bär namnet Rio Guadalmina.

Vandringen verkade inte allt för komplicerad till en början. Men ju längre vi tog oss fram, desto mer utmanande blev det. Initialt klev vi över torra partier. Men efter någon timme behövde vi allt oftare vada oss fram. Sen på slutet, blev det mycket simning – mycket mer än vad beskrivningen på internet utlovat.

Naturen var magisk med häftiga bergsformationer och små forsar. Emellanåt åkte vi kana utför glatta stenblock för att därefter behöva klättra uppför igen. Vi mötte fiskar, sköldpaddor, fåglar och trollsländor. Ur bergsskrevorna kunde en gren plötsligt uppenbara sig, där den genom århundraden sökt sig mot vattnet för att få näring. Vissa partier var svårforcerade med stenar som var så hala, att man lätt drattade på rumpan. Och riktigt utmanande blev det där floden var så vattenfylld att man var tvungen att simma. På sina ställen rätt långa sträckor. Vilket var tungt eftersom vi simmade med kläderna på och bar på packning.

Naturen var magisk…

Det tog oss flera timmar att ta oss igenom hela leden och vid slutet, invid en liten strand kunde vi till slut kravla oss upp. Då återstod att promenera hela den långa vägen tillbaka. Inte samma väg genom ravinen, utan längs med landsvägen. Eller så kunde man följa den urgamla akvedukten som löper utmed bergskammen.

Först halv nio på kvällen var vi tillbaka på Wilma. Rejält trötta (med en och en annan blessyr) men otroligt nöjda. Detta trots att det krävdes blod, svett och tårar.

Kapten i träsket…
Smått galet äventyr, men otroligt roligt…

Vi kan verkligen rekommendera detta smått galna äventyr om du är en aktiv person med god fysik. Man behöver vara bra på att simma och gilla utmaningar. Vi kan rekommendera att man använder hjälm, vilket vi inte såg någon använda (och inte vi heller). För man ramlar lätt och har man otur, så faller man illa. Enda sättet att bli räddad på är med helikopter för det går ingen väg i närheten så fort man tagit sig in i ravinen. Ett par gånger hörde vi någon helikopter hovra i närheten. Och tanken slog oss att någon fallit illa och brutit något. För oss gick det dock bra. Endast några blåmärken och träningsvärk – men det var det värt!

Här kommer en film från dagen. Njut av bildspelet och lägg gärna detta till er ”bucket list” om ni känner er sugna på äventyret. Tyvärr finns det inte några bilder eller filmer från de partier där floden var för djup för att kunna vada, då låg kameran nerstoppad i vår vattentäta packning (nästan gång tar vi med vår gopro-kamera som tål vatten).

Var så god och glöm inte ljudet för bövelen…

2 reaktioner på ”Ute i bushen…

Lämna ett svar till Leila Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s