Sent detta år, men nu har äntligen shortsen och klänningarna åkt fram. Tanken var från början att förflytta oss utefter den SÖDRA sidan av Menorca, eftersom vi för fyra år sedan gick längs med den norra kusten. Men vindarna ville annorlunda, så det blev den norra även denna gång. Vad vi dock gjorde var att vi i inte valde samma ankarvikar denna gång. Och det ångrar vi inte. Nu fick vi chansen att ankra upp i små naturvikar med kristallklart vatten efter korta men ändå tidsslukande seglingar – jo, vi fortsätter vår devis att restriktivt använda motorn (läs: det går långsamt i svag vind)…

Det är en ynnest att kunna följa med sitt flytande hem till nya destinationer och de tre dagsturerna med ankring dessemellan, blev till fina upplevelser och delmål. Att bara ha tio-femton distans som mål för dagen är ett skönt avbräck från de längre seglatserna. Skönt är att komma fram före solnedgång och hinna med ett dopp i det blå och äta middag i sittbrunnen, innan tidig sänggång. För att nästa dag ge sig av på nytt, inte alltför tidigt.

En av dagarna ute på havet, hördes plötsligt ett ljudligt KLÅNK från rodret. Vi båda hoppade till och hann tänka ”VA FAN VAR DET”. Att det måste varit något externt orsakat ljud förstod vi, för vårt utanpåliggande roder är rejält bultat med grova gångjärn i betongskrovet. Så ser vi plötsligt tre små röda bollar i kölvattnet försvinna bakom oss. Inga markerade fiskegarn, som de brukar se ut – utan små bollar (inte större än apelsiner) och väldigt svåra att upptäcka i vågskvalpet. Saken var bara att KLÅNKET inte alls stått i paritet med vad tre flytande små bollar kunnat orsaka, ljudet hade varit hårt och illavarslande. Så vi vände tillbaka för att studera detta mystiska ting.

När vi kom närmare såg vi att det under de tre bollarna hängde en stor undervattensdel, som en säck som stack ner under vattenytan. Ovandelen av schabraket bestod av något hårdare material och det var sannolikt det som orsakat KLÅNKET mot rodret. Vi hade då aldrig sett något liknande och spekulationerna ombord på Wilma gick nu varma. Det såg inte ut som någon utrustning för fiske, det var inte heller märkt som ett sådant. Kunde det vara någon form av mätning av havsmiljön, något för forskning? Eller kunde det rent av vara knark i säcken, som nu väntade på att hämtas upp av någon (och vi hann före). Det sistnämnda kändes ju inte så sannolikt men man har ju läst om hur knark dumpas strax utanför kusten, för att kunna plockas upp av en mottagare. Mystiken tätnade. Vi kunde såklart inte veta och vi valde därför att inte röra vid den. Inget hade ju heller skadats. Utan svar på våra frågor satte vi återigen fart mot vårt mål.

Den sista dagens seglats bjöd på helt andra inslag. Vi började seglingen med att inte starta motorn över huvud taget. Vi gör så ibland när vi har gott om plats och frånlandsvind. Först driver vi ut från kusten med hjälp av förseglet, innan vi (på undanvind) hissar storseglet. Att lämna en ankarvik på så vis brukar ge en del nyfikna blickar, så även denna gång. Grannbåtens besättning som satt och åt frukost i sittbrunnen, fick lite underhållning. De måste ha undrat vad vi var för konstiga filurer.

Först utanför bukten tog vindarna tag i seglen så vi fick fart på skutan. Dagens seglats till staden Ciutadella var inte lång, bara tio distans. Men för att komma dit behövde vi segla såväl bidevind, halvvind, slör och läns och vi fick både slå och gippa. Alldeles precis före det var dags att gå in i hamnen, startade vi motorn.

Vi hade bokat plats i den statsägda hamnen. Dessa prisvärda ”IB Ports” finns som motvikt till de annars så svindyra privata marinorna, som under högsäsong kan ta ut flera tusen kronor för en natt. Man måste dock förboka via IB Ports hemsida och man får stanna i högst fem nätter. Att vi sökt hamn beror på att vi ville komma undan den stundande mistralen, som under veckan är utlovad att blåsa hårt över Menorca. Det känns gott att få lite bättre skydd i en hamn, än vad en ankarvik kan erbjuda. Samtidigt ger det oss möjlighet att utforska denna mysiga stad som en gång i tiden varit huvudstad på ön (idag är det Mahón).

Nu har vi funnit gott skydd, så nu kan mistralen få komma…

Skepp o Hoj!

Over and Out