Var är vi??? Jo, kvar i Tunisien. Inget seglingsfönster stort nog än. Under tiden vi väntar njuter vi av den tjugotvå gradiga värmen och solen…

Kapten syr för fullt (nu är skydden till samtliga fendrar klara och han håller på att sy skydd till våra dieseldunkar på däck). Även jollens fendrar har nu fått skydd och de påminner om ostbågar. Styrman ägnar sin tid åt att röja i båten och laga mat. Ogärna vill hon att all den mat hon tidigare lagat inför kommande seglingar ska gå åt i förtid, redan innan vi kastat loss.

Minns ni att Styrman berättade att hon varit degvakt. När våra båtgrannar reste hem till Italien fick vi det stora ansvaret att (förutom att passa vännernas båt) även se efter deras surdeg. I uppdraget ingick att mata degen, något som måste göras var tionde dag så den inte dör (den består av levande organismer). Styrman har varit lite orolig att hon av misstag skulle råka ta livet av degen. Men si, det har hon inte gjort. Under veckorna som gått har Styrman och den lilla kletbollen blivit riktigt goa vänner. Så till den grad att degen fått ett namn. En variant på namnet Douglas, fast med en liten knorr i uttal och skrift. Degen heter alltså DOUGHGLAS (deg heter dough på engelska, ja ni fattar…på svenska hade klumpen fått heta Deglas istället för Doglas). Nu är vännerna tillbaka och vi är alla glada. I synnerhet Styrman och Doughglas.

Nu pågår ramadan, fastemånaden. De flesta caféer och restauranger är stängda (tunisierna får ju ändå inte äta under dygnets ljusa timmar). Varje dag vid skymning och gryning fyrar tunisierna av något som låter som en bomb detonerar. Första gången vi hörde kanonskottet trodde vi att våra hjärtan skulle stanna, vi trodde kriget hade kommit. Nu vet vi att tunisierna gör så för att markera tidpunkten för när man får, respektive inte får äta. Så dör man inte av hunger denna månad så dör man kanske av hjärtattack. Före ramadan inföll, gick alla seglare i marinan i strid ström bort till det tunisiska systembolaget för att bunkra. Vi tror de flesta hann utom möjligtvis ett par andra seglarvänner till oss. De tänkte ta en vit månad men ångrade sig genast efter att de funnit en synnerligen god fisk på marknaden.

Något vi noterat sedan ramadan inträdde, är att trafiken blivit mer hetsig och kring brödståndet råder det huggsexa. Inte konstigt, alla är ju vrålhungriga och man vet ju själv hur stingslig man blir då. Hur pass strikta tunisierna är vet vi inte, men enligt koranen måste alla vuxna avhålla sig från att äta, dricka, röka och ha sexuellt umgänge under dygnets ljusa timmar. Det låter lite trist i våra öron (det är kanske därför ”gök”-uret finns, för dem som vill ha sex före soluppgång och måste ställa klockan). Nu hoppas vi ingen missförstår vår lite humoristiska vinkel på detta inlägg. Vi respekterar muslimernas högtider i allra högsta grad och menar att vi svenskar inte är ett dugg bättre. Tänk bara kring midsommar, hur vi svenskar leker små grodor runt en lövad stång. Och ännu längre tillbaka i tiden rullade vi runt nakna i daggen för det ansågs stärka hälsan. Så att gå lite hungrig låter i sammanhanget betydligt mer normalt. Än att bete sig som en groda.

Skepp o Hoj!

Over and Out!