Roadtrip i Tunisien – sista dagen

Med öknen i ryggen möttes vi av en allt mer kuperad terräng. På sina ställen liknade bergen ett enda stort origami. Ni vet sån där konst som japanerna ägnar sig åt, där de viker tredimensionella figurer av papper. Den magnifika vyn över det veckade landskapet kändes i det närmaste overklig. Kan det verkligen se ut så här på riktigt?

Förundrat klev vi ur bilen och likt barn på lekhumör fotograferade vi varandra mot den slående vackra panoramautsikten. Vi var så klart trötta efter dagar av intryck och vi längtade efter våra trygga flytande hem i Monastir. Samtidigt kunde vi ana ett uns av vemod, för snart skulle utflykten vara över och förtrollningen med den. Under dagarna som gått, hade vi lärt känna Patrizia och Alessio allt bättre. I en slags vänskaplig berusning hade vi stundtals skrattat tillsammans så tårarna sprutat (vore det inte för bilbältena hade vi garanterat glidit ur sätena och landat i en gemensam hög nedanför). Eller som den gången vi trötta och hungriga trodde att vi aldrig skulle komma fram. Styrman och Patrizia hade då stämt upp till allsång, med en egenpåhittad melodi och text såklart. Ali måste emellanåt ha undrat vad det var för slags filurer han hade fått in i sin bil.

Kapten och Patrizia med de egendomligt veckade bergen i bakgrunden…

Resan var dock inte över än. Efter en lunch invid vägen, lite lik den första dagen med grillat lamm på menyn (fast utan militärer med kalasjnikov i knät) kom vi fram till en produktionsanläggning där de tillverkade olivolja. Vi fick följa varje steg i processen, från oliv till färdig produkt och avslutningsvis kunde vi tappa upp vår egen kallpressade olivolja. Vi fyllde en femlitersdunk, det borde väl räcka en stund.

Vid kusten tog vi en fika med havet som utsikt, därefter vek vi av inåt land igen. Mot El Jem. Staden inhyser 20.000 tunisier och hade det inte varit för den världsberömda amfiteatern hade platsen knappast stuckit ut i mängden av städer. I El Jem finns några av Afrikas mest imponerande och bäst bevarade romerska kvarlevorna att beskåda. Platsen upptogs på UNESCOS världsarvslista år 1979 och till formen är Amfiteatern i El Jem slående lik Colosseum i Rom, med den skillnaden att denna är något mindre i storlek (Amfiteatern i El Jem är den tredje största i världen). Att ha med Patrizia som är utbildad arkeolog, var verkligen en hit. Hennes kunskaper kring historiska byggnader sträckte långt längre än våra – och det var enormt intressant att höra hennes berättelser om det romerska riket och dess byggnader. Helt otippat lyckades Patrizia förmå en vakt att öppna upp till de underjordiska gångarna (Patrizia pratar många språk så vi hänger inte alltid med när hon fixar och ordnar för oss på franska, arabiska eller på något annat språk). Länge gick vi runt och avslutningsvis tog vakten med oss upp till de översta våningsplanen. Därifrån kunde vi se hur solen så vackert lät dagens sista strålar bada sig mot stenmurarna.

När vi klev ur bilen i Monastir, tackade vi Ali för de oförglömliga dagarna. Därefter sprang vi med väskor, olivoljedunk och härliga minnen ner till Wilma som tålmodigt väntat på oss. Vi tror hon sa ”välkommen hem”. I vart fall kändes det så.

Klart Kapten vill busa lite, han låtsas falla bakåt…
Färden bär norröver och här har vi stannat för att fika…
Här slog vi oss ner med utsikt över havet (bakom kameran i bild, man måste ju inte alltid fota havet)
Något litet vackert i Tunisien…
Här har vi hamnat på en produktionsanläggning som tillverkar olivolja…
Medan vi är där kommer ett lass med oliver och vi fick följa processen…
Kallpressning av olivolja är en kemikaliefri process. Den fruktmassan som blir över efter den första pressningen hamnar här och allt tas om hand i ett kretslopp. Bland annat blir det ny jordnäring…
Intill Amfiteatern i El Jem ligger ett arkeologiskt museum där man kan beskåda romersk mosaik…
Fantastiskt välbevarad mosaik…
Dåtidens fotografi månne…
Ett flera tusen år gammalt mosaikgolv, otroligt vackert mönster som hade fungerat än i våra dagar…

Här har vi kommit till Amfiteatern i El Jem som är slående lik Colosseum i Rom…
Via en vakt lyckades vi få tillgång till de underjordiska gångarna…
Amfiteatern byggdes av romarna och den användes främst till gladiatorshower…
Lite mystik och dunkelt, här följer vi vakten upp mot de övre våningarna…
Amfiteatern inrymde 35.000 besökare (vilket kan jämföras med Colosseum i Rom som kunde ta emot 50.000)
Styrman fotar Kapten som fotar utsikten…
Eftersom vi fick vistas på platser dit inga andra besökare normalt har tillträde, såg vakten till att hela tiden hålla sig i närheten av oss…
Den dalande solens strålar slår mot stenväggarna…
Godnatt El Jem. Nu kör vi hem till Wilma…
Ungefär så här såg vår rutt ut, den sista etappen visas med ett blått streck…

Over and Out

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s