(…men nu är vi nog klara att kasta loss…)

Klockan har för längesedan passerat midnatt när Styrman Pimpsten ligger och lyssnar på radio. Sömnlösheten beror sannolikt på den sena middagsmaten hon och Kapten Betong förtärt kvällen innan och uppallad med ett gäng kuddar, blickar Styrman ut i mörkret medan hon lyssnar. Plötsligt fastnar blicken på något i styrhytten. Ett par ögon??! Vad rösten i hörlurarna säger uppfattar hon inte längre, för nu ligger allt fokus på att tolka synintrycket. Ögonen stirrar mot henne och i mörkret tycker hon sig ana konturen av en katt. Sekunderna går men först när objektet byter position, tvekar hon inte längre. 

”KATTJÄVEL, schaaas!!!” Med två snabba steg är hon ur sängen för att jaga iväg inkräktaren. Under alla åren vi seglat, har vi aldrig haft oinbjudna katter INNE i båten, så jäkla oförskämt! Vad trodde han, att han skulle få gåsleverpastej klockan två på natten??? Samma väg som katten funnit sin väg ner i båten, slank han nu ut. Men denna gång med Styrman i hasorna. En sekund senare står hon naken uppe på däck medan katten häpet sitter på kajen, bara någon meter från båten. Plötsligt erinrar sig Styrman att vattenslangen hänger över mantåget (bara en armslängd ifrån) och i änden av denne sitter ett pistolhandtag. Försiktigt greppar hon pistolen och till sin glädje inser hon att vattnet är påslaget. Med ett rejält vattentryck lyckas hon träffa kattskrället, som blöt far i väg i riktning upp mot stan. Nu först inser Styrman att hon förläget står exponerad för alla möjliga blickar, inte bara katters. Det enda som möjligtvis skyler hennes yppighet är det utslagna håret, som räcker en bit ner över brösten. Hon ser sig om men konstaterar till sin glädje att ingen verkar ha sett henne ofjädrad.

Snart är Styrman tillbaka nere i sin säng där Kapten sover helt ovetandes bredvid. Att han inte vaknat av det plötsligt uppkomna oväsendet förvånar henne inte, han har en sömn av rang. Ibland är den lite väl god hinner hon tänka medan hon puffar till huvudkuddarna. I den varma natten lägger hon sig till rätta med hörlurarna i öronen och för säkerhets skull, med blicken fäst ut mot styrhytten. Utifall kattskrället kommer tillbaka. Det gör han inte.

Som ni förstår är vi tillbaka på Wilma. Resan ner gick fint (tack ni som undrat) och sedan vi kom har vi idogt arbetat med att få Wilma seglingsklar. Nu är Wilma väckt ur sin skönhetssömn och samtliga system är igång, kyl o frys, sol och vindkraft, batterier, watermaker, navigation och motor. Enda fadäsen var att tryckvattenpumpen till dricksvattnet hade gett upp. Den var död och ur kranen kom nada, inte ens en droppe. Men vi blev inte ens upprörda, för det var en billig dito från Biltema som vi installerade för sex år sedan. Nu är en ny inhandlad och monterad och återstår gör nu bara att vänta ut det åskoväder som hotande hänger över oss. Sen kastar vi loss.

Jo, så en annan sak. Innan vi reste till Sverige beställde vi ett nytt inre försegel från den lokale segelmakaren i byn. Det var utlovat att vara klart till vi kom tillbaka, vilket det också var. Segelmakaren dök upp och under armen bar han stolt segelsäcken med vårt nya segel. Döm om vår förvåning när vi drog fram ett segel SOM VAR ORANGE TILL FÄRGEN. Vi hade som ni förstår beställt ett klassiskt rött. Även segelmakaren studsade till, för syr gör tydligen några filurer i Piraeus. På eget bevåg hade de (filurerna alltså) frångått segelmakarens beställning (som det inte fanns några tvivel om för segelmakaren hade personligen varit ombord på Wilma och tittat på färgkod och storlek, innan han skickade iväg beställningen). Då vi inte har tid att vänta in ett nytt, det skulle ta en månad – tackade vi nej till seglet. Förutom den felaktiga kulörten hade det nya seglet klena krokar, i stället för pistolhakar i liket. Utan knussel fick vi tillbaka delbetalningen. Nu hoppas vi att vårt gamla slitna segel med närmare 40 år på nacken klarar sig bort till Spanien. Där kommer vi ha en adress dit ett segel kan skickas från Sverige. Med andra ord kan Lundh Sails i Göteborg räkna med ett telefonsamtal från oss. Ibland ska man inte jaga de små kronorna, billigt blir inte alltid bra. Ibland blir det till och med helt fel.

Som det ser ut kastar vi loss i morgon. Men då helst utan katter ombord!

Skepp o Hoj!