I hetaste laget

(…letar vi ankarplats på natten…)

Monemvasia, Peloponnesos, Grekland (med stopp på Folegandros och Milos)

I ett nafs hade vi kommit till Monemvasia – platsen som har en bysantinsk stadsdel belägen på en droppformad halvö. För två år sen var vi här, mitt i högsäsong och den gången var det inga problem att få plats i den lilla hamnen. Fritidsbåtar som önskar växla hav mellan Egeiska och Ioniska, tar med fördel vägen genom Korintkanalen. Men i år är den stängd efter ett ras i vintras. Seglare tvingas därför ta vägen söder om Peloponnesos och runda de tre fingrarna som sticker ut i havet. Platsen är nyckfull med ständigt föränderliga vindar. Monemvasia har därför blivit en samlingspunkt för de båtar som önskar runda sydsidan. Här ligger man och trycker i väntan på ett bra väderfönster.

 Redan vid inseglingen fick Kapten onda aningar, han befarade att det skulle bli svårt att få plats i hamnen. Solen höll på att gå ner och vi hade varit ute på havet sedan tidig morgon. Tre på natten hade väckarklockan ringt och inte långt därefter hade vi gett oss av. Hamnen i Monemvasia visade sig mycket riktigt vara full, en pråm hade svalt ett stort antal av de platser som annars står till förfogande. Inte var det bättre utanför där man kan ankra. Ett långt tag cirkulerade vi i jakt efter en ledig plats, vilken som helst – och lite djärvt kollade vi längst in, innanför de ankrade båtarna. Men natten lovade vridande vindar och vi vågade inte ta risken att driva in i brofästet. Solen var nu förlorad bakom berget och det började bli svårt att urskilja detaljerna i mörkret. Vi försökte med ytterligare ett par alternativ. Men bakom de ankrade båtarna visade ekolodet tjugofem meter och på södra sidan om hamninloppet låg ett hotfullt stenröse. I brist på alternativ puttrade vi ut mot havs igen och vek av norrut. Ett par distans senare kunde vi ankra upp i en öde vik. Ankaret högg direkt och äntligen kunde vi få lite välbehövlig vila. Klockan var nu elva på kvällen och vi hade varit ute på havet i nitton timmar.

 Vi misstänker att det blir huggsexa så fort en ankarplats eller kajplats blir ledig inne i Monemvasia. Vi väljer därför att någon dag åka in och ankra upp på andra sidan bron (där skyddet förvisso inte är lika gott, men duger för ett kort tag) för att gå upp på byn och handla mat. Med ärendena klara går vi tillbaka till vår ankarvik, vilket vi helt klart tror är det smartaste. I dagarna är temperaturer på trettionio utlovade och i våra ankarvik har vi förhoppningsvis lite större chans att få fläktande vindar, mot de båtägarna som befinner sig inne i Monemvasia.

 Vår förhållandevis snabba förflyttning sedan vi var på ön Ios, hängde till stor del ihop med de gynnsamma vindarna. Vi ville helt enkelt inte missa tåget (kan man säga så om båt???) Först stannade vi på ön Folegandros, en ö vi knappt visste existerade. Det vi mötte var möjligtvis Greklands mest avslappnade folk. Därtill var alla hyvens trevliga. Inte allt för många själar bor på ön och platsen är inte för dej som önskar hålligång. Den passade alltså oss och vi valde därför att stanna så vi fick en seglingsfri dag. Vi tog oss i land och njöt av öns lugna lunk och vi slog oss ner på ett café som bjöd på skön reggaemusik. Tjejen som serverade var förvisso brunett, men i övrigt lik skådespelerskan Cameron Diaz med sin breda mun. Med detta leende tog hon sig god tid att prata med gästerna.

 Nästa seglats, den till Milos bjöd på en fantastisk segling. Halvvind och lagom till eftermiddagsfikat kunde vi ankra upp vid något som i det närmaste såg ut som Dovers vita klippor. Skyddade från vågor och vind, men inte fullt mot svall. Därför passade det bra att redan nästa dag i tidigaste ottan, segla till Monemvasia (där vi befinner oss nu).

 Fortsättning följer, men nu har vi inte tid med er läsare. Det är dags att hoppa i vattnet för ännu ett svalkande bad. Fast så särskilt svalt är det inte, badtemperaturen är uppmätt till 29,7 grader i vår vik. Känn på den ni!

 Skepp o Hoj!

 Folengandros visade sig vara en mysig liten ö, vi bestämmer oss för en segelfri dag…
 
Ingen stress på caféet, alla sitter i timmar i den heta värmen… (lite blurrad bild, tänker på gästerna som kanske inte önskar fastna på bild)
 
Vi torde oss ut på en promenad i hettan. Överallt fanns stenmurar och plötsligt på ett ställe hade någon lagt dem på lodrätan…
 
Lite kargt, men vackert på Folegandros…
 
Knotiga träd intill muren…
 
Restaurangen med utsikt över ankarviken…
 
Där nere väntar Wilma (båten med mast, såklart)
 
Detta är Milos och vi har just ankrat upp på sydsidan…
 
Dovers vita klippor??? Nej, detta är Milos, Grekland!
 
Nu är det varmt. När vi ligger på ankaret hänger vi upp tunna skynken som släpper igenom vind. Soltaket är på såklart och vi badar, länge och ofta i det nästan 30 gradiga vattnet…
 
Kolla in vädret i morgon, 41 grader inne i byn (Monemvasia heter bara udden, medan byn heter Gefyra/Yefira). Här i ankarviken förväntar vi oss 39 grader…
 
Hit kom vi på kvällen. Monemvasia som ligger på den droppformade halvön (den gamla staden binds ihop med en bro). Vi letade plats inne i hamnen och någonstans utanför att ankra. Men vi gick bet. Till slut gick vi norrut och ankrade i kolsvarta mörkret, det blev en lång dag…
 
Så här har vi seglat hittills denna säsong…rött streck visar senaste seglatserna. Nu ligger vi i Monemvasia och väntar på väder för att kunna runda de beryktade uddarna…
 
Over and Out

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s