Sithoniahalvön, Halkidiki, Grekland
Att smita genom kanalen visade sig vara ett klokt beslut. På så vis kom vi undan det värsta av det blås-oväder som drog från bergen i norr, vidare söderut. Även om blåsten till viss del lyckades spilla över på oss, var det inte nämnvärt så mycket som
för våra tyska vänner. De befann sig på den andra sidan Kassandrahalvön.
Själva sökte vi skydd i en liten hamn på den västra sidan av Sithoniahalvön. Blåsten gav oss således en segelfri dag och vi passade på att vila och se oss om. Byn Nikiti visade sig vara naturligt vacker och trots att staden har turism, har den lyckats
behålla sin charm. Inte minst har de gamla husen smakfullt renoverats. Förutom den nyare stadsdelen (där också småbåtshamnen ligger) finns också en uråldrig del av staden bevarad. Vi tog en promenad dit och genom smala gränder med bedårande makedonska
stenhus längs med sidorna, kom vi snart upp till kyrkan på toppen. Därifrån fick vi en vacker utsikt ner mot havet. Tyvärr var dörren till kyrkan låst, vilket var lite synd. För genom fönsterrutorna såg vi en ENORM ljuskrona hänga från taket. Vi gick
även på pumpen när det kom till folklore-museumet, det var också stängt – likaså de pittoreska caféerna och restaurangerna utmed huvudgatan. Om detta berodde på pandemin eller på att det är off-season, vet vi inte. Men helt klart skulle vi vilja komma
tillbaka en vacker dag och insupa den gamla byns liv och rörelse när den pågår som bäst. Men i vart fall, små gummor såg vi gå och vattna i sina trädgårdar och krokiga män som sökt skydd undan solen på en betänkligt lutande bänk.
När vi senare på kvällen fick kontakt med våra tyska vänner, var de ute och seglade. I den starka medvinden ville de ta sitt långa ben ner till Volos, allt för att göra seglatsen tidsmässigt så kort som möjligt. Men i dessa vatten skiljer sig grundvinden
ofta gigantiskt från byvinden, vilket lätt kan överraska den bäste av seglare. Förutom att det blåser av satan, så reser sig snart svallen till meterhöga monster och även om det är lättare att segla med, än emot – så är krabba fyrametersvågor aldrig
skoj. Vännerna var något överraskande och seglingen inte helt problemfri. Efter samtalet slog vi på väderprognosen och fann ut att vännerna befann sig i ett stråk där det blåste 40 knop i byarna (ca 20 m/s). Själva letar vi gärna skydd undan
de starkaste vindarna och seglar gärna en omväg, om det går. Dagen därpå – medan det ännu rådde starka vindar ute på det stora havet, kunde vi i en behaglig slör segla vidare mellan våra två fingrar av halvöar. På eftermiddagen ankrade vi upp bakom
en liten ö, som skydd för den kommande natten. På denna natursköna plats passade vi på att inviga årets badsäsong. Nakna lät vi oss svalkas i det krispigt friska havet. Det var skönt. Och ja, kanske lite kallt också.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 