(…att segla på…)

 Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

 Till synes kan även glada typer som oss börja misströsta. Denna pandemi till elände ser ju snart inget slut och stilla undrar man ju när och vart man kommer att kunna segla i framtiden. Inte på så sätt att vi inte tror vi kommer kunna segla till Karibien och där bortom, utan vi tänker på vilket eventuellt krångel det kommer föra med sig. Blir det som många experter befarar, kommer coronaviruset med tiden övergå till att bli en säsongsinfluensa och denna kommer då sannolikt att kräva årlig vaccination. Det blir onekligen en parameter till att ta hänsyn till.

 För seglare som byter länder ofta kan det bli kännbart ifall man (som nu) måste ta ett nytt test varje gång man seglar in på nytt territorialvatten och önskar inklarering. Ett vanligt pris för ett coronatest är 150 euro och är man två personer ombord blir det en extra kostnad på tretusen spänn. Säg då att man under ett år byter länder tio gånger, då snackar vi trettio tusen svenska kronor. Det är nästan halva vår årsbudget, så ni kan förstå vår ängslan. Skulle man istället för att betala pengar för ett test kunna välja på att sitta i karantän tio dagar, blir detta inte mycket bättre. På ett år skulle det blir 100 dagar karantän. Men vaccination tänker någon, vi kommer ju få vaccin. Men vem kan med handen på hjärtat säga att långseglare som förflyttar sig och således inte tillhör det besökande landets hälsosystem, kommer kunna erbjudas vaccin. Och i så fall, till vilken kostnad? Vi tror säkert det löser sig med tiden, men när? Knappast detta år och säkerligen inte efterföljande 2022. Vi snackar nu worldwide och inte Europa. Inom EU kommer det inom kort implementeras ett gemensamt vaccinationspass som det verkar, som möjliggör för medborgare att fritt röra sig. Kanske även att medlemmar inom EU kommer kunna erbjudas vaccin oavsett i vilket land man befinner sig. Och skulle inte det gå, kan man i vart fall flyga hem till Sverige för en årlig spruta. Men säg nu att man befinner sig på Bora Bora i Stilla Havet. Det är väldigt få långseglare som har råd att flyga hem en gång om året från andra sidan jordklotet.

 Låter funderingarna nattsvarta? Ja kanske, eller så är vi bara krassa realister. För tittar vi i backspegeln och ser hur det gångna året utvecklat sig, så har förutsättningarna för långseglaren knappast blivit bättre. Till skillnad mot i början av pandemin finns nu en rad hjälpmedel för att mota smitta i grind, primärt genom tester för att kunna påvisa pågående smitta. Och så länge pandemin snurrar runt jorden (vilket den säkert kommer göra länge än) kommer det vara genom test man får påvisa sitt goda hälsotillstånd. Vaccin i all ära (vilket vi är glada för och kommer ta när vi blir erbjudna) ger sannolikt inte ett skydd så länge, som det för långseglaren vore optimalt. Nu kanske allt löser sig jättesmidigt. Men risken finns då långseglaren globalt sett inte är någon större grupp, att det dröjer innan våra intressen blir tillgodosedda. Vår gissning är att seglare som önskar korsa många landsgränser framöver kommer behöva en större plånbok mot tidigare och även kanske behöva lägga mer tid åt corona-formaliteter. Seglare som står i startgroparna att kasta loss inom de närmaste åren, skulle vi råda att budgetera för högre kostnader med tanke på pandemin. Pessimistiska dagar känns det inte som det kommer bli lika enkelt att segla framöver. Bortsett från tid och pengar är det också en fråga om glädje och det finns en gräns för hur krångligt och dyrt det får bli, för att det ska vara roligt.

 Så vart seglar vi då? Ja säg det, just nu kommer vi ändå ingenstans. Målet är att segla ut ur Medelhavet och när vi kommer till Portugal, har kanske förutsättningarna ändrats. Tills vidare roar vi oss med att drömma om platser inom Europa vi önskar besöka, Skandinavien inkluderat. Världen får helt enkelt ta sin tid. 

 Vi ser med spänning fram emot att få rapporter från andra svenskar där ute. Vi tänker kanske främst på S/Y Sea Wind som vi nu tror kastat loss från Kanarieöarna med sikte på Antarktis. Det är väl också bara en tidsfråga innan Anders Eriksson med sin Malala kastar loss på nytt. Hör gärna av er. Det vore även gott att få rapporter från andra svenskar (som på köl) befinner sig på andra sidan jordklotet. Vad vi hoppas få veta, är vilken skillnad det blivit vid inklarering mot tidigare. För att förtydliga, vi önskar inte veta hur det är att vara fast på en och samma plats, likt vi är nu. Utan hur det fungerar att komma till nytt land. Den mest aktuella informationen tror vi överlägset kommer från dem som finns därute, sannolikt bättre än den informationen vi läser om på noonsite (även om den sidan är bra). Allra minst önskar vi rapporter från folk som hemma i soffan sitter och gissar, det räcker med oss själva.

I vår instängda bubbla gör vi tills vidare det bästa av situationen. Kapten flyger emellanåt med sin drönare fast det är lite långtråkigt att ideligen filma samma vyer. Men det blev dock en film som vi gärna delar med oss av. Håll ut och håll i. Och befinner du dig på en plats mer fri än vår – GRATTIS! 

Hörrö, glöm inte sätta på ljudet innan du kör igång filmen!