(…men helst utan inkräktare…)

Häromnatten klev någon upp för Wilmas stege med små smygande kliv. Trots inkräktarens försiktighet skallrade stegen till mot relingen så vi båda vaknade. Detta var ju högst märkligt, vi är ju inlåsta på marinans område och dessutom råder utegångsförbud
nattetid, så vem kunde det vara. Kapten klev upp och genom hyttfönstret såg han ett par ögon som satt hyggligt centrerat i ett katthuvud med tillhörande kropp, fyra tassar och en svans. Kapten knackade i navigationsbordet och då vände kissen på tassen
och gick tillbaka samma väg han kom ifrån. Om vi var fascinerade av kattens skicklighet att gå UPPFÖR stegen (som näst intill står lodrätt lutad mot båten) så var det ingenting mot hur den nio-livade kraken tog sig tillbaka ner. Helt oberörd
knatade han med framtassarna först utan att tappa balansen, inte heller drabbades den lilla kisseskallen av blodstörtning. Vi hade inte hjärta att bli arga trots att det var mitt i natten, snarare var vi imponerade. Men snart somnade vi om, vilket
var behövligt för nästkommande dag skulle vi montera vårt nya konstverk, en installation…

När vår hemresa för ett tag sedan ställdes in, bestämde vi oss för att ta itu med ett beting som egentligen ligger längre fram i tiden. Framtidsmålet är att montera ett vindroder på Wilma, i syfte att ha ännu ett styrhjälpmedel vid sidan av autopiloten.
Något som är viktigt (tycker vi) när man ska korsa större hav. Fördelen med vindroder är att den inte kräver någon ström, utan båten styrs efter en bestämd vinkel mot vinden. Dessutom är det smart att ha två av varandra oberoende styrhjälpmedel, utifall
att ett av dessa skulle fallera ute på det stora blå. Vindrodret köper vi loss av en kompis som tänker haka av sitt, då han inte längre seglar långt. Men vindrodret kommer vi inte åt förrän vi kommer till Gibraltar, vilket dröjer ett tag. Att montera
ett vindroder på Wilma görs inte utan ett smärre konstverk till fäste, för Wilma har såväl ett utanpåliggande roder som ett v-format akterparti. Och det är detta fäste vi nu har gnuggat våra geniknölar kring. Nu har vi gått från tanke till handling
och efter kisses plötsliga nattbesök, väntade nu en dags borrande i Wilmas stenhårda skrov. Med Styrman Pimpsten på insidan i helveteshålet och Kapten på utsidan så kunde vi efter tjugofyra genomgående bult bedöma Wilma klar för sjösättning. Som ett
bättre modernt konstverk sitter nu vindroder-fästet på plats. Om allt går som det ska, kommer vi vara tillbaka i vattnet inom någon dag eller två. Sen behöver varken vi eller lilla kisse kliva på den branta stegen för att ta sig ombord. Fast fler
kattbesök vill vi egentligen inte ha (det räcker med kölsvinet😁).