Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

 

First a few lines in English.

We have many English speaking friends who are sorry because Wilma’s blog is written in Swedish. Actually, there is no excuse – our English is good enough we believe. But of course it complicates a bit to write in another language (than in your motherlanguage). We will try to offer more text in English from now on. You are welcome to give us feedback if you appreciate our effort, it helps the movitation. Thanks! (First the post comes in Swedish, and below you will find it in English).

 

SVENSKA

Plötsligt blev det november månad. Om det inte vore för alla bilder som flashar förbi på sociala medier med blåst och regn från ett kylslaget Sverige, hade vi knappt kunnat tro att hösten är här. Där vi befinner oss har vi de flesta dagarna ett högtrycksbetonat väder med blå himmel och behagliga dagstemperaturer kring tjugogradersstrecket.

Med november månad kom även en ny total nedstängning för Thessaloniki-regionen. Nu ställs flygplanen åter på backen och restauranger och barer ekar tomma. Själva måste vi förse oss med tillstånd samt pass för att få röra oss utomhus och endast giltiga skäl är tillåtna, såsom att gå och handla mat eller införskaffa medicin (med ansiktsmask på, såklart). Utegångsförbud gäller kvällar och nätter. Anledningen till nedstängningen är att utbrotten av coronavirus accelererar i vårt närområdet och restriktionerna är viktiga för att den grekiska sjukvården inte ska bli överbelastad. Självfallet påverkar nedstängningen oss i allra högsta grad, vi är ju i behov av att få tag i reservdelar och annat. Fördelen är att vi har många vänner här som alla hjälper oss med information och kontakter, så det ska nog lösa sig på något vis. Vi är ju knappast ensamma om att vara trötta på denna pandemi, så vi ska inte klaga. Det löser sig förr eller senare, sannolikt senare.

 Vi fixar brädgången…

Som tur är hade vi kommit rätt långt i vår upprustning av Wilma och tillbehör likt färg och annat hade vi redan på plats. I dagarna har vi arbetat med brädgången, de röda ribborna som sitter strax ovanför däcket. Efter att ha skrapat bort all den konstiga färgen som aldrig härdade, så är de åter målade. Denna gång med en tvåkomponentsfärg och nu gick (tack och lov) inget fel. Den röda färgen får vi en del frågor om, den uppfattas nog som lite udda. Men då vi förklarar att vår modelltyp Colin Archer ursprungligen var röd och vit, så förstår folket. Wilma sticker ut här i marinan och varje dag stannar nyfikna och tittar. Ofta får vi höra att Wilma är ”gullig”. I väntan på ett bra väderfönster för att måla coppercoat på rodret och bakom de sista stöttorna, ägnar vi dagarna åt att skruva tillbaka brädgången. Äntligen känns det inte som vi BARA håller på att demolera båten med att skrapa av, slipa bort och plocka ner. Äntligen får vi börja sätta tillbaka, så vi sakta men säkert kan få henne sjöklar igen. Vi brådskar inte men jobbar oförtrutet på. Tids nog gott folk, tids nog.

Skepp o Hoj!

 

 NOW IN ENGLISH (be tolerant of any linguistic errors in the text)

Suddenly it was November. If it were not for all the images that flash past on social media with wind and rain from a cold Sweden, we could hardly have believed that autumn is here. Most days we have blue skies and pleasant daytime temperatures around the 20-degree mark.

With the month of November came a new total lockdown for the Thessaloniki region. Now the planes are back on the ground and restaurants and bars are empty. We must provide ourselves with permits and passports to be allowed to move outdoors and only valid reasons are allowed, such as shopping food or medicine (with a face mask on, of course). Curfews apply in the evenings and at night. The outbreaks of coronavirus are accelerating in our area and the restrictions are important so that the Greek healthcare system not get overloaded. Of course, the lockdown affects us to a very high degree, we are in need of getting spare parts and other things. But one good thing is that we have many friends here who all help us with information and contacts, so it will probably be resolved in some way. We are hardly alone in being tired of this pandemic, so we should not complain.

Luckily, we had come quite far in our work with Wilma and most stuff such as paint and spare parts were already in place. The last days we have been working with the bulwark, with the red bars (rails) just above the deck. After scraping off all the strange paint that never hardened we have now colored them again with a two-component paint and happily nothing went wrong this time. We get questions about the red color, it seems a bit odd. But when we explain that the boatmodel Colin Archer originally was red and white, people understand. Wilma stands out here and every day curious people stops and watches. We often hear that Wilma is ”cute”. While waiting for a good weather window to paint coppercoat on the rudder and behind the last cradle-legs, we spend days with putting back the bulwark. Finally the feeling of demolishing the boat by scraping off, sanding away and taking down, is gone. Finally we can rebuild and start putting things back so we one day can go back into the wet. We are not in a hurry but still working tirelessly. Sooner or later we will be done. Probably later.

Ship o´hoj