(…gör man lätt bland olyckskorpar…)

Vårt beslut att inte måla traditionell bottenfärg på Wilmas skrov utan med coppercoat, har skapar ett visst ståhej. Coppercoat fungerar på så sätt att man målar finfördelat kopparpulver med epoxy på båtbotten och detta stryks i fem lager (eller fler). Förutsättningarna måste vara de rätta när man applicerar produkten med rätt temperatur, rätt luftfuktighet och rätt daggpunkt. Absolut inget regn. Därtill får man inte avbryta målandet, utan alla 5-6 lager körs i ett svep. När kopparfärgen väl sitter behöver man inte längre plocka upp sin båt vart och vartannat år för att bottenmåla, vilket passar oss då vi har för vana att ligga i året om. Idag finns båtar vars coppercoat ännu sitter efter femton år och produkten är sannolikt den mest hållbara bottenfärgen som finns idag.

 Nu duggar åsikterna lika tätt som löven faller om hösten. De flesta åsikter vi får höra går i negativ klang, med historier allt ifrån hur lätt man misslyckats med påstrykning av produkten, till allsköns andra fenomen som vi sannolikt kommer att råka ut för.

Här följer lite av vad vi fått höra på grusplan, där Wilma står;

”fungerar inte i varmare vatten” (paah, det är ju primärt långseglare i varmare vatten som väljer coppercoat), ”att det är svårt att applicera” (detta kraxar de flesta om och ja, det kräver vissa förutsättningar såklart. Men gör man rätt, så är det lätt), ”att det är för dyrt, ej ekonomiskt försvarsbart” (enligt våra beräkningar kommer vi tjänat in slanten på tre-fyra år), ”att man ändå kommer att lyfta båten till vintern” (nä, vi lyfter inte Wilma om vintern om vi inte måste), ”propellern kommer att ätas upp av galvaniska strömmar” (vi hanterar eventuella galvaniska strömmar oavsett coppercoat eller inte), propelleraxeln kommer ätas upp av galvaniska strömmar” (samma som innan), ”skrovgenomföringarna äts upp” (nu råkar Wilmas vara i plast) , ”Wilmas roder och tillika gångjärn kommer gå upp i atomer” (som kommentar på att vårt roder är rostfritt, syrafast) och att ”coppercoat näst intill är omöjligt att få bort” (vilket ju är själva idén, vi VILL JU INTE att den ska lossna ((men den går att blästra bort)).

 När tillräckligt många hade bankat nedvärderande på Kapten, började han tvivla. Även om han kan en del, är han ju ingalunda immun mot kritik. Klokt är ju också att lyssna till andras erfarenheter, för det bidrar till att vi inte behöver göra samma misstag som andra redan begått. Lustigt nog är det ingen båtägare som HAR coppercoat som varit negativ, utan det har uteslutande varit icke-båtägare och båtägare utan coppercoat som baserat sin åsikt på något de läst och hört. Lite klassiskt, så säg. I sitt tvivlande tillstånd skickade ändå Kapten ett mejl till vår kontakt på företaget, han inte bara säljer utan supportar oss även genom hela processen.

 Kapten skrev;

 ”Maybe coppercoat is not a good idea after all, because most people warn us about all the problems that the product causes”.

Vi påminde varandra om alla olyckskorpar som genom åren ondgjort sig kring annat vi hittat på, att vi inte ska lyssna på allt vi hör och hört. Som att det inte går att plasta en träskuta (åtta ton polyester och tre båtar är ett hyggligt facit), att man inte kan lägga golvvärme i en fiskebåt (gick hur bra som helst, skönt som fan), att det inte går att kakla i en båt (vi har kaklat både badrum och kabyss i flera båtar), om hur svårt det är att segla i tidvatten (tvärt om finns det flera fördelar), att det inte går att förlänga en propelleraxeln genom att först kapa den (vilket vi gjorde när vi bytte motor i Portugal), att man dör på Biscaya (vi hade kanske bara tur som överlevde). Framför allt under byggåren med fiskebåten vi fick ta emot åsikter, inte sällan i form av kommentaren ”det går ALDRIG”. Men se, det gick. Vi har därför ingen anledning att tro att vi inte skulle lyckas med detta, även om det är första gången vi applicerar coppercoat. Dessutom har vi stöd från såväl producenten i England, som leverantören på Kreta. Vi har även fått handfasta råd från vänner som målat coppercoat före oss, inte minst John som har en betongbåt precis som oss (thank you John, we appreciate all the good advice).

 Nu står vi hur som helst i startgroparna till att måla den där gudsförgätna bottenfärgen vid namn coppercoat. Vi får väl se om vi slänger pengarna i sjön, om appliceringen misslyckas. Oavsett är vi ödmjuka inför uppgiften, men vi tror det kommer gå bra. Sen kom svaret från vår kontakt och leverantör, ett svar som verkligen gav oss råg i ryggen.

 

 ”Hi Fredrik

 No worries regarding the painting, all will be fine! The day of painting, we need good weather, no rain! Surfice must be dry, clean without old antifoulings and sandpaper remnants. Starttime 09:00-10:00 in the morning, it will take all day til afternoon to apply all layers. Please call me the day of painting and I explain to you all the steps. After each layer you can send photos and call me and we can talk several times til you are finished. I know there are many skeptical people around…don´t give attention! You will be very happy with the choice of coppercoat and next year they will clean and paint their boats again, and you will relax and smile.”

 

Worldwide finns nu 75.000 båtar med coppercoat. Snart ännu en till. Om vi lyckas blir vi glada. Om vi misslyckas, ja då har vi verkligen kastat pengarna i sjön…(hi hi hi, vilket vi oavsett gör i det ögonblicket vi sjösätter båten på nytt).

 Skepp o Hoj!