(…får man attackera problemen så gott man kan…)

Vem fasiken kom på att det skulle heta klimakteriet, denna period i kvinnans liv då hon inte längre främjar evolutionen. Klimakteriet låter som en tråkig plats, som väntrummet till det som komma skall efter (vilket måste vara krematoriet). I klimakteriet ska kvinnan obrukbar sitta i hemmets innersta vrå och gå en långsam död till mötes genom svettning. I klimakteriet klims hon sönder (det hörs ju på namnet). När hon till faktum istället skulle kunna kasta sig fri, ut på havet i en segelbåt och där mäta sina övergångsproblemen mot naturens krafter. Tidpunkten kan inte vara bättre vald, nu när barnen äntligen blivit stora och självgående (och kanske gubben med). För nu har sexualfunktionerna hos kvinnan uppenbarligen upphört. Jo, i äldre lexikon står det faktiskt att ”klimakteriet är den övergångstid i en kvinnas liv då sexualfunktionerna upphör”. Paaah! Inte fasiken upphör de, inte hos Styrman Pimpsten i vart fall (och det var rätt nyligen hon testade). Möjligen ligger skillnaden i att man inte längre behöver riskera att vakna upp till ett plötsligt illamående, för att nio månader senare upptäcka att det hänger en bebis på armen. Skulle kvinnan i klimakteriet mot förmodan sakna illamåendet, så kan detta enkelt lösas till sjöss. Då är det bara att välja en dag det rullar friskt. Skulle hon trots sjögången inte börja hulka så är det bara att be henne uppsöka motorrummet, dieselångorna kommer garanterat få fart på kväljningarna.

Men vem är då kvinnan som föredrar att svettas ihjäl i hemmets dunkla vrå?!! När det är så mycket roligare att klibba fast i lakanet ombord (allt medan maken behagligt gungas till god sömn strax intill). Fördelen är att när man seglar på varmare breddgrader, så vet kvinnan inte ens längre om svettattackerna beror på klimakteriet, eller om det är på grund av den tropiska värmen. Förresten så heter det inte klimakteriet, utan klibbakteriet. Det heter så just för att hennes kropp klibbar fast i lakanet varje natt. Och de där svettattackerna som någon valt ska heta vallningar. Vokabeln måste vara hämtad från vasaloppsspåret där någon finurlig person (sannolikt en man) antagit att inte bara skidan kan vara felvallad, utan även kvinnan. När problemet i själva verket beror på att det uppstått ett gigantiskt termostatfel på henne. Varenda karl vet ju hur bekymmersamt det är med en trasig termostat. Det har han ju själv råkat ut för på sin blåa Volvo 240. Han vet också hur man löser problemet, man går Biltema och köper en ny! Men nu går kvinnans termostat inte att byta ut, utan hon måste helt enkelt leva med att den krånglar. Och krånglar gör den i många år, tills den plötsligt en dag kommer på att laga sig själv. Överraskande fungerar termostaten igen och hon blir åter sitt forna jag (bortsett från att brösten nu placerat sig närmare knäskålarna än axlarna). Men glad är hon att inte längre behöva producera så mycket nattlig svett att självaste Ångermanälven skulle kunna liknas vid en öken. En del män orkar inte vänta ut sin kvinnas klimakterieperiod, vilket man inte kan klandra honom för. Männen gör då det som de bäst känner till, de går ut och skaffar sig en ny termostat. Denna nyare modell brukar han dock inte finna på Biltema, utan på Tinder. Därför ska DU KVINNA I KLIBBAKTERIET noga överväga om det ändå inte är en god idé att ge sig ut på havet, nu medan tid finns. För innan du vet ordet av, så kommer klimakteriet vara utbytt mot krematoriet. Och där är det sannolikt ännu svettigare och varmare än i klibbakteriet och klimakteriet. Bättre är, att låta havsvindarna svalka din vallande kropp och se till att havet är din enorma swimmingpool.

 Här följer några handfasta råd till seglande par, vars ena part lider av detta hormonella djävuls-tillstånd;

 >>>  Vid längre överfarter – låt inte vaktavlösningen ske var tredje timme, utan var tolfte. Kvinnan seglar natt och får på så vis tillgång till den svala natten. Allt medan du (som man) får sova ut i din koj, utan en mänsklig turning torso vid din sida. Det finns egentligen bara fördelar, för nu ökar chanserna tusenfalt att hon (när hon väl blivit avlöst) kommer somna av ren skär utmattning. Lugnet lägger sig ombord medan hon halvt medvetslöst tar sig igenom dagen. Dessutom slipper hon dina snarkningar och din makalösa förmåga att avge kroppsvärme likt ett värmeelement. Under denna fas i kvinnans liv utgör mannen ett direkt hot mot hennes existens, om han sover närmare henne än två meter.

 >>>Är tanken att hon ändå ska få sova på natten, så kommer här nästa råd. Be henne trycka upp sin rygg mot det sköna och svala skottet. Skottet är detsamma som båtens vägg (det handlar alltså inte om något skjut i sovrummet). När skottet efter någon halvtimme blivit uppvärmt av ryggtavlan, kan hon återigen inta sin ordinarie plats, på den nu svala madrassen. Och så kan hon växelvis förflytta sig mellan skott och madrass varje halvtimme tills dagen gryr.

 >>>Sker seglingen på varmare breddgrader består utmaningarna av helt annan karaktär, då hjälper inte mycket annat än att be henne ständigt gå naken ombord. För kvinnan kan en ack så liten bh i värmeböljan upplevas som en dubbelfodrad bäveroverall. Med stor framgång har Styrman Pimpsten tillämpat detta ombord på Wilma hela sommaren, men det har sina sidor att ständigt gå naken. En klar fördel är att tvättkorgen aldrig fylls, medan nackdelen uppstår om man inte ankrat tillräckligt ödsligt. Den närmaste båtens besättning kan då antingen bli enormt glad, eller arg och irriterad. Här tenderar ensamseglande män ha större förståelse för kvinnor med krånglande termostater (och det händer att båtgrannen av ren attraktion växer ett par decimeter).

Så därför – ut och segla med er, kvinnor! Det måste vara betydligt roligare än att sitta och kura i hemmets mörka vrå. Och till er män som seglar med en partner som just befinner sig i detta djävulens tillstånd. Be henne gå naken, sova med ryggen mot skottet och för guds skull – förpassa henne till sittbrunnen vid nattsegling. Så ska du se att hon snart blir på bättre humör! Och skulle detta ändå inte hjälpa så tro inte att havet är blåare på andra sidan bukten, för även unga Tinder-tjejer hamnar en vacker dag i klibbakteriet. Och då hjälper inga Biltema-rundor i hela världen.

Tack för ordet!

Hälsar hon med trasig termostat,

Styrman Pimpsten 

Ps. Idag firar vi tandpetarens mysterium och vår 6-åriga bröllopsdag. (Tandpetaren verkar ha passerat vattenklosetten obemärkt).