In previous post we wrote about the swedish sailor Sven Yrvind who after 78 days reached Horta in the Azores with his small home-built boat. In a weak moment Styrman Pimpsten (Mate Pumice) promised to swim naked in the harbor bassin if Sven was forced to stay in quarantine, she thought the chance was very small after so many days at sea. But Sven WAS put in quarantine and therefore Styrman Pimpsten had to follow out what she had promised – she swam naked while Captain Concrete filmed it all. So now you know what the previous film (in swedish) was about.

 En annan gång höll Kapten på att bygga en linbana med sin barndomskamrat Ulrik. Det vajerlås de var i färd med att använda hade Kapten tillfälligt placerat mellan sina läppar, medan han stod på en stege och behövde ha båda händerna fria. Plötsligt
sväljer Kapten vajerlåset. Puts väck! Men mest grämde sig Kapten över att detta var det enda vajerlås de hade, på den lilla ön fanns knappt några vägar och än mindre någon butik. Vajerlåset fick Kapten tillbaka efter några dagar, utan hjälp av sjukvården.

Häromdagen stod vi och pratade med våra trevliga båtgrannar, ett muntert samtal som pågick medan Kapten bet på en tandpetare. Plötsligt far tandpetaren samma väg som vajerlåset och persikokärnan och Kapten får ur sig ett plötsligt ”Ooops”. Tandpetaren
var tack och lov något förkortad för han hade bitit av toppen, men stöddigt lång var den ändå. Kapten kände direkt att det hade gått bra, att tandpetaren inte fastnat i svalget utan snällt försvunnit vidare ner mot magsäcken. Och där ligger den nu
i skrivande stund. Men lite galet är det ju. Nu hoppas vi att tandpetaren inte ställer till några bekymmer, utan att den fortsätter sin bana vidare genom systemet. Det borde gå bra, för tandpetaren är av trä och Kapten hade hunnit tugga på den ett
tag. Så nu går vi i väntans tider, om ni förstår hur vi menar.

I väntans tider, går vi även för att få lyfta båten. Idag blev det klart att kranen kommer till hamnen nästa vecka, och vi är båt nummer tre som ska lyftas. Det känns toppen och fram till lyftet jobbar vi undan med vad vi kan. Ena dagen demonterades ribborna,
de som utgör Wilmas brädgång (som vi själva brukar kalla för staketet). Nu slipar Kapten de flagnade ribborna rena på färg och senare, när vi är uppe å land ska de målas. Killen som samordnar lyften kom förbi och mötet var lika glatt och skämtsamt
som vanligt. Han ville se bilder på hur Wilma ser ut i botten, vilken skrovform hon har för att veta var kranens lyftstroppar ska placeras. Sen sa hamnkillen att vi såklart får låna en bra stege, så vi enkelt kan ta oss i och ur båten när den står
på land. Vid något obetänkt läge hade Styrman innan uttalat sig kring livet, att det inte ska vara för bekvämt ”för då bygger man sin kropp mera stark om man blir tvingad att ta i”. Nu tittade hamnkillen på Styrman och med pillemarisk blick sa han;
”men DU får ta dig upp från andra sidan av båten”. Styrman förstod ingenting, skulle vi ha två stegar på Wilma? En för Kapten och en för henne??? Snart tog killen till orda och avslutade meningen ”för där kommer jag hänga ett tågvirke med knutar på
åt dig, så ska du nog se att du blir vältränad”. Skratten haglade och så är jargongen här i hamnen, skämtsam och uppskruvad till max (för livet blir ju lite roligare så).

 Här kommer en film igen, om ni ids titta. För er som inte är döva rekommenderar vi att ni sätter på ljudet. Vi vill samtidigt utlysa en tävling. Ni kan få gissa vilken dag och vilket klockslag tandpetaren kommer ut. Den svaldes under eftermiddagen den 16 september. Men möjligt är att Kapten aldrig märker när det händer, och då blir det oavgjort. Den som gissar närmast vinner bara äran, för tandpetaren vill väl ingen ha?!!!

 Skepp o Hoj