(…och vi arbetar för att få loss vår kompis…)

Ett par dagar har förflutit sedan Port Police var här i vår ankarvik och rigoröst kontrollerade våra papper. Susan hämtade sig snabbt efter att ha blivit hårt ansatt där hon till slut blev godkänd, detta efter att ha visat upp sin försäkring som fanns i ett mejl. För att inte riskera hamna i samma sits igen så ordnade vi så Susan kunde få dra ut sin försäkring i pappersform…ja ni anade helt rätt…självklart seglar Wilma runt med en skrivare i sin last.

 Vi trodde dock att saken nu skulle vara ur världen. Men icke. Susan hade med sig sin vän Nic hit, även han en soloseglare. Nic´s båt är i storlek mellan Wilma och Isean, kanske en nio meter om ögat får gissa. När Port Police var här så stack de ju iväg som en avlöning efter striden med Susan och Nic som låg ankrad mittemellan oss slapp således påhälsning. Så skönt att slippa bli kontrollerad tänkte Nic efter att hört om Susans krångel.

 Kapten Betong fortsatte därefter med installationen av nytt elsystem på Susans båt. Under tiden det arbetades så tänkte Nic att han kunde ta sin segelbåt upp till Githio, som ligger fem distans norr om oss. Han drog upp sitt ankare på förmiddagen och puttrade ut ur viken, hejdå vinkade vi. I Githio skulle Nic bunkra vatten, diesel och mat och han planerade komma tillbaka nästkommande dag. Då skulle vi ordna en barbeque på stranden…

I vår ankarvik ligger bara Wilma och Susan nu sedan Nic lämnat oss…

 Framåt eftermiddagen hör Nic av sig. Han berättar att hans båt hålls i kvarstad av Port Police. Avviker han från platsen så riskerar han höga böter, 5000 euro och fängelse. Det låter helt absurt, men tyvärr är det sant. Nic berättade vidare att han hade blivit uppvaktad av Port Police så fort han lagt till i hamnen. Hans papper kontrollerades men hans försäkring godkändes inte. Nic blev såklart jättestressad över situationen, han har några deadlines och inte alls tid att bli fast. Inte hjälpte det bättre att polismännens engelska var bristfällig. Nic förstod helt enkelt inte vad felet var, han hade ju en försäkring. Med problemet olöst så fick Nic gå tillbaka till sin båt och återkomma nästa dag. Och han var strängt tillsagd att inte lämna Githio.

 Dagen därpå så började frågetecknen klarna lite. Dels hade en seglarkompis till oss hört av sig efter att ha läst vårt förra inlägg. Vännen hade råkat ut för exakt samma sak några månader tidigare där han fastnade i klorna på Port Police i Githio på grund av otillräcklig försäkring. Nu fick vi lite matnyttig information som kunde leda Nic´s situation framåt.

Medan trafiken av textmeddelanden gick mellan oss – Susan och Nic och halva vår arsenal av kunnigt folk på området, så passade vi själva på att ta oss i land. Efter flertalet dagar på svaj så var det skönt att få känna fast mark under fötterna. Byn Skoutari visade sig vara en oansenlig liten by med betoning på liten. Några tavernor, ett mindre hotell och en handfull bostadshus som ligger utslängda på berget och ner mot vattnet. I ett av de övre husen fann vi en liten lanthandel med ett högst begränsat sortiment och dubblerade priser. Men hellre lite dyrare mat än att ta båten in till Githio, tänkte vi. För vem vet vad Port Police klämmer till en då på, kanske man anklagas för att ha supit en fisk full (det finns faktiskt en sådan lag i Ohio, där är det enligt lag förbjudet att supa fiskar fulla – vilket man för övrigt inte förstår hur det går till). Så ett par euros extra för maten var vi beredda att ta och handla behövde vi, för senast var i Monemvasia för tio dagar sedan. Med ägg, mjölk, potatis och grönsaker så satte vi oss ner utanför lanthandeln i skuggan och njöt av stillheten, detta var verkligen en plats utan rörelse. Under den timmen vi satt där, butiken hade stängt för siesta strax efter, var den enda varelsen vi såg en katt som korsade gatan. Själva njöt vi av varsin glass, vi var ju trots allt klara med Susans båt och glada åt vår frihet till skillnad från Nic. Till slut reste vi oss och började promenera ner mot stranden igen.

På vägen ner för backen hälsade vi på hästarna, ett sto och hennes vackra föl. Vi passerade tavernor och badande människor, en kohage och en vacker kyrka som såg ut som ett sandslott. En skön och stilla dag på tu man hand var precis vad vi behövde. Innan vi tog jollen ut till Wilma körde vi längs med stranden och spanade lite. Skoutari-bukten är vacker med sina berg runt om, vattnet är klart och på sina ställen fann vi små ensliga vikar, folktomma och öde. Här kan man finna sig en egen strand om man vill.

När vi var tillbaka på Wilma så fortsatte dialogen med andra runt Nic och hans situation. För nu vet vi vad det hela handlar om. Sedan 2014 så finns en lag i Grekland som heter 4256/14. I den står det vilka kriterierna som gäller för fritidsbåtars försäkring. Först och främst ska försäkringsbeviset vara på såväl grekiska som på engelska (vilket vi själva har då vårt försäkringsbolag skriver ut ett ”blue card” åt oss). Där till så ska det finnas en typ av P&I, det vill säga att försäkringen även ska täcka bärgning, orsakande till skada till sjöss såsom utsläpp och miljöförstöring samt skada på tredje part och detta upp till ett visst belopp. Vi synade vårt eget Blue Card och vi insåg genast att vi har en riktigt bra försäkring. Vårt försäkringsbolag har sannolikt arbetat fram ett skydd som täcker de kraven som gäller för att segla i grekiska vatten (och worldwide dessutom). Så nu hoppas vi att Nic kan lösa det med sitt försäkringsbolag hemma i Frankrike så han får en ny som klarar de grekiska kraven. För annars ser det ut som han blir kvar i Githio på obestämd tid.

 Men dock ljuder en falsk kråksång i denna historia. När man seglar till Grekland sin allra första gång, så går man ju till ”Port of Entry” för att registrera sig och få seglingstillståndet DEPKA beviljat. I det förfarandet så får man visa upp all sin dokumentation hos Port Police, försäkringen inte minst. Så vår fråga är, varför i jösse namn beviljar man DEPKA om nu försäkringarna inte är ok?! Redan där borde ju bristfälligheten i försäkringen ha upptäckts. Men detta argument biter inte på Port Police i Githio, vår vän har försökt.

Nu vet vi inte riktigt vad som händer, Nic har inte kunnat lösa sin prekära situation än. Men vi hoppas han kan dyka upp hos oss här i viken innan det utlovade ovädret kommer över oss i morgonbitti. Väderprognosen lovar starka meltemivindar som valt att ta en västligare bana än vanligt. Vi har valt att ligga kvar, för här ligger vi nästan bäst skyddade även om vi säkert får in en hel del svall. I övrigt så hoppas vi att alla våra seglarvänner hinner finna sig en bra skyddande hamn eller vik medan blåsten drar över, så håll i hatten!

Fotnot. Förra året höll Port Police i Githio 11 fritidsbåtar i kvarstad

.

Fler bilder från Skoutari;

 

 

 

I morgon utlovas starka vindar, vi är vid den röda pricken till vänster, Naxos är ringen till höger ute på havet emellan så kommer det blåsa 22 meter/sekund (Beaufort 9)

 

 Over and Out 

För dig som vill läsa mer om märkliga lagar; Länk till 21 konstiga lagar…